Hur stor sannolikhet för Downs syndrom igen?

Hur stor sannolikhet för Downs syndrom igen?

Fråga

Vid ett fostervattenprov i vecka 18 upptäcktes det att barnet jag bar på hade Downs syndrom. Efter noga övervägande valde vi att göra en sen abort, vilket var oerhört jobbigt.
Nu är jag gravid igen i vecka 7 och jag är så orolig att även detta barn ska ha Downs syndrom. Hur stor är sannolikheten att det skulle inträffa? Jag fyller snart 40 och har inga barn sedan tidigare.
Innan förra graviditeten hade jag två missfall. Kan inte riktigt glädjas åt min nya graviditet för att jag är så orolig.
Orolig

Svar

Att gå igenom en sen abort är mycket jobbigt. Vetskapen om att det foster man väntade vid förra graviditeten hade en missbildning eller kromosomrubbning skapar en oro för att det ska bli likadant vid nästa graviditet. Det vanligaste är ändå att nästa graviditet blir normal, vilket är viktigt att komma ihåg. Självklart bör man dock tala med en läkare om eventuella risker vid den nya graviditeten.
I Sverige har det länge funnits möjlighet att genomgå fosterdiagnostik med ultraljudsundersökning och fostervattenprov, för att upptäcka om fostret man väntar har en kromosomrubbning eller allvarlig missbildning. Man kan sedan ta ställning till om man vill avbryta graviditeten på grund av detta.
När man talar om åldersrelaterade komplikationer i form av missbildningar och kromosomrubbningar är det kvinnans ålder man i första hand relaterar till. Inga klara tecken finns på att mannens ålder har samma betydelse.
När kvinnan blir äldre ökar risken för att få ett barn med kromosomrubbning, vid 40 års ålder är den cirka 1 på hundra. Vid 36 års ålder är riskökningen på grund av ålder bara marginellt högre än den är vid 25 års ålder.
Att förstå vad en riskökning innebär är inte så lätt. Det vanligaste är, även om man är över 40 år, att det foster man väntar har normala kromosomer. Men det är svårt att ta till sig när man varit med om att något varit fel vid en tidigare graviditet.
När man tidigare varit gravid med ett foster med kromosomförändringar är det därför särskilt viktigt att man kontaktar sin mödravårdscentral och sin läkare tidigt. Detta för att diskutera sin sjukdomshistoria och möjligheterna till utredning av den aktuella graviditeten.
Det är också viktigt att få information och tid att reflektera över hur ni vill göra denna graviditet.
I Sverige finns det sedan några år möjligheter till fosterdiagnostik med KUB, d v s kombinerad ultraljuds- och bio­kemisk undersökning av det foster man väntar. Man tittar på fostrets nackhud och mäter hormonnivåer i den gravida kvinnans blod och gör med hjälp av detta, samt kvinnans ålder, en uppskattning av risken för om det foster man väntar kan ha en kromosomrubbning.
Om man då finner att kvinnan har en ökad risk så kan man gå vidare och göra ett fostervattenprov som visar vilka kromosomer fostret har.
En annan metod för att ta reda på vilka kromosomer fostret har är att göra en så kallad chorionvillibiopsi, som är ett tidigt taget prov från moderkakan.
Vid fostervattenprov finns en ökad risk för missfall, som varierar mellan 0,5–1 procent. Även vid provtagning från moderkakan finns det en ökad risk för missfall, vilket förstås är något man måste ta hänsyn till när man bestämmer vad man ska genomgå för undersökningar.
Maria Sennström

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler