"Har jag en graviditetsdepression?"

Fråga:

Jag är gravid i 27:e veckan med mitt tredje barn. Sedan tidigare har jag två döttrar som är 7 år och 4,5 år. Sommaren 2008 blev jag hastigt sjuk och fick reda på att jag hade fått diabetes typ 1. Sedan jag fick min diabetes har jag fått allt sämre humör. Jag tycker att jag fått en annan personlighet, jag har blivit negativ och nedstämd med kort stubin.
Under min graviditet har detta eskalerat och jag vet inte om det beror på att jag är extra trött, på hormonerna eller om jag helt enkelt har hamnat i en depression. Utöver allt har vår familj nyligen återvänt till Sverige efter 1,5 års utlandsvistelse. Jag har återvänt till min gamla arbetsplats men har inte kvar min tjänst, utan sitter med tillfälliga arbetsuppgifter som känns ostimulerande. Innan vi flyttade hade jag ett chefsjobb som jag trivdes med.
Innerst inne oroar jag mig för det mesta: För den kommande förlossningen, hur bebisen mår, om jag kommer att räcka till som mamma. Utöver det föraktar jag mig själv för att jag tappar humöret gentemot mina barn och min man.
/Tacksam för svar

Fråga:

Det låter som att du har det kämpigt just nu. Jag slås av att du har gått igenom en rad stora livsförändringar under de senaste åren, både positiva och negativa.
Dessa händelser, som visserligen många går igenom, tänker jag ändå är en form av ”stressorer”. Det vill säga att de är händelser som går utöver vanliga, invanda rutiner och kräver mer av oss som personer. Vi kan klara att gå igenom stora livsförändringar av den här typen – men kanske inte så många på en gång, och det beror också på vad vi har för stöd runt omkring oss och vad vi har varit med om tidigare i livet.
Det är svårt för mig att säga om du har en graviditetsdepression, men helt klart är att du har det svårt. En del av det du beskriver är ju till viss del normalt under graviditeten. Att omställningen till att åter bo i Sverige och att anpassa sig till en ny arbetssituation är svårt, det kan jag gott förstå, men även detta kunde du kanske i normala fall hantera. Men nu är det för många faktorer på en gång som samverkar till att det blir för mycket för dig. Dessutom beskriver du att du ser ned på dig själv för att du beter dig som du gör och det gör det hela än tyngre. Jag tycker att du skulle behöva få hjälp att reda ut din situation tillsammans med någon. Om det ska vara en vän du litar på eller om du ska ta professionell hjälp får du avgöra själv. Men det finns hjälp att få. Vänd dig till din barnmorska på barnmorskemottagningen för en remiss till en psykolog. Beroende på var du bor så är det lite olika organiserat.

/Catarina Furmark, psykolog i ett småbarnsteam på bup i Solna, samt konsult på bvc.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler