Hej Malin. Du verkar så klok, så därför vänder jag mig till dig: När jag var 9 år försökte en pedofil dra in mig i en bil och föra bort mig. Jag hade änglavakt.
Nu har jag en dotter. Jag tänker ibland på hur jag ska kunna skydda henne från samma sak. Jag vet att det är extremt ovanligt, men det hände mig. Hur undviker jag att föra över min egen rädsla på henne samtidigt som jag förbereder henne på att sådant faktiskt kan hända?
Rädsla har en viktig funktion i våra liv. Den skyddar oss mot farligheter och minskar risken för att vi ska råka ut för det vi är rädda för. Och det minskar dessutom risken för att våra barn ska råka ut för det vi är rädda för.
Du kommer till exempel alltid att ha noga uppsikt över din dotter, och till exempel se till att hon har sällskap bort och hem.
På så vis använder du din oro och rädsla för att skydda henne. Så jag menar att det egentligen är bra att du ”för över” din rädsla på henne. Och att tala med våra barn om att aldrig, aldrig följa med främmande människor någonstans, och till exempel berätta hur de kan locka med godis och kattungar är något som alla föräldrar bör göra.
Och jag tänker att du funderar så mycket på att inte hindra eller hämma din dotter med din rädsla, att den risken inte är särskilt stor, tror jag.
Partner:
