Forum

Förstår att du mår dåligt, vem hade inte gjort det!? Som jag ser det har hon slösat bort tid i ditt liv.. Mitt råd är att spendera så mycket tid som möjligt med dina barn, de läker alla sår och får en alltid på bra humör!

ja jag känner verkligen som om hon både har slösat bort min tid, flera år, och verkligen lekt med folks känslor och hälsa. det visade sig också att alla dessa "jobbknull" har varit oskyddade. Så hon och han har inte bara ställt vårt äktenskap på spel, utan även min och sin egen hälsa. men jag mår verkligen dåligt av hela situationen och jag har flera nätter varit ute och gått. det finns en järnväg i närheten där vi bor och jag brukar följa den några kilometer fram och tillbaka på natten. nästan som en längtan att det skall komma ett tåg... och hade jag inte haft barn kanske jag hade stått kvar. men jag vill inte svika mina barn så som hon svikit mig. jag kämpar för att inte svika mina barn. men det är svårt. järnvägsspåret har en tendens att locka på mig...

Förstår hur du känner dig. Min fd fru var otrogen med chefen på jobbet under nästan 1 år och vi hade 3 barn tillsammans. Hon lovade att avsluta förhållandet men det fortsatte och hon berättade inget förän en kompis såg dom ta in på ett hotel under lunchen. Nu vill hon komma tillbaka men jag har vandrat vidare. Mao gå vidare, fundera och ta ett steg i taget. Du har 2 barn och dom piggar upp tillvaron ordentligt. Satsa på dom. Hm, Jag skrev oxå ett inlägg med samma rubrik - intressant!

Jag förstår att det du upplever är jättetungt o jobbigt, men du är tvungen att släppa detta o gå vidare! Hur svårt o kanske omöjligt det än kan verka just nu så kommer du att klara det o du kommer att kunna se tillbaka på denna händelse senare i livet i inse att det gjort dig starkare. Som det sägs, "det som inte dödar - härdar". Ha det i åtanke. Det handlar först om att överleva, sen om att bli starkare, sen om att glädjas igen åt livet. Du har barn vilket är en fantastisk gåva, ta vara på det! De behöver dig o de vill lära känna dig o dela sina liv med dig som pappa. Släpp de där dumma tankarna på tåget o sluta med dessa deprimerande, destruktiva promenader längs med spåret!! Att göra något så dumt är bara något du kommer ångra i efterhand! Det kanske låter tufft o hårt det jag skriver, men jag vet vad jag pratar om eftersom jag själv har levt i stort sett hela mitt liv i ett rent helvete. Jag har varit med om det mesta en människa kan uppleva o jag är trots allt bara snart 30 år gammal. Livserfarenhet har jag så det räcker o blir över. Lita på mig! O lita på att livet fångar upp dig igen, för det gör det! Ta en dag i taget, eller en timme i taget om det behövs. Sysselsätt dig, träffa dina vänner o dina barn, göra roliga saker, skaffa en hobby (om du inte redan har en) o se till att tiden att gå runt o grubbla o fundera inte får något utrymme, speciellt så här i början! Tids nog kommer det att släppa.. Jag vet själv hur svårt det är när man väl är nere i detta mörker o man inte ser någon utväg. Men idag (alltid efteråt) kan jag se tillbaka på alla dessa mörka stunder o inse att jag nu inte längre är där. Allt är övergående! Också detta kommer att passera. Glöm inte det! Vi har alla så mycket mer styrka inom oss än vad vi själva tror! Tvivla inte på det! Lycka till o berätta gärna hur det går.

..vad gäller din fru så har hon förbrukat sina chanser! Man är inte otrogen, punkt slut! Vill man inte vara tillsammans så gör man slut/skiljer sig. Det finns så många andra människor i den här världen så att just du o hon inte fick det att funka är ingen katastrof ur den synpunkten! När jag skrev släpp det så menar jag också att du ska släppa henne vilket är ett måste för att du ska kunna gå vidare. Lycka till (igen)

jag lider vekligen med dig! Har precis gått igenom samma sak som du och det är så fruktansvärt... Otrohet är det allra största sveket någonsin. Min fd man talade om att han ångrade sig inte, han mådde bra av att vara otrogen. Fy f-n! Jag har kontaktat psykolog så att jag kan prata med någon professionell så att jag ska kunna gå vidare... Stackars dig, massor med styrkekramar till dig!

Jag har varit med om samma sak dvs. att min tjej var otrogen. Just under den första tiden suger det livet ur en och man ser bara en stor tomhet. I detta läge så finns det bara en utväg.....och det är att separera. Det är ett jätte tufft beslut, jag vet. Barnen slits mellan hoppet och förtvivlan, men tiden och kärleken till barnen kommer att läka dina sår. Jag hoppas att ni kan vara så vuxna mot varandra att ni inte visar hat mot varandra när barnen ser eller kan höra er, dom mår bäst av att se att mamma och pappa kan samtala som innan utan att behöva bo tillsammans. Jag hoppas verkligen att du inte stannar i detta förhållande utan tar seget ut i det ovissa och njuter av att du har två underbara barn som VERKLIGEN ÄLSKAR DIG!!!!

Lycka till.

Jag gjorde ett oanmäld besök på min frus arbetsplats. Hon har ju garanterat mig att förhållandet var över och jag bara kände att jag var tvungen att se den andre mannen i ögat. Så jag åkte till arbetsplatsen utan att förvarna.

Hittade varken mannen eller min fru någonstans. Beslutade mig för att spana omkring lite runt vissa rum som hon erkänt att dom haft sex i. Försökte vara så tyst jag bara kunde. Och visst hittade jag dem. Han tog henne bakifrån mot en vägg när jag öppnade dörren. Hon som garanterat mig att det var över och som verkligen bett mig om förlåtelse. Lovat dyrt och heligt att aldrig mera vara otrogen. Och där knullade hon åter igen på jobbet med sin kollega. Jag lät dem se mig men gick därifrån. Stannade inte ens fast hon ropade efter mig med gråten i halsen.

Jag åkte hem, kastade ut alla hennes personliga ägodelar, ordnade en låssmed som bytte lås på dörrarna och sedan dess har hon inte varit välkommen. Hon vägrar skriva under skillmässopapper och menar att vi kan arbeta oss igenom detta, men nej tack, jag har sänt in pappren utan hennes underskrift.

Aldrig mer

Jag får lov att grattulera dig till ditt beslut. Jag tycker du har gjort det enda rätta just nu. Jag hoppas att du får en underbar tid framöver för att låta detta som har hänt rinna av dig, även att det kan vara svårt att glömma allt. Man får hoppas att hon ångrar sig och har dåligt samvete, för hon är inte värd mer tycker jag. Lycka till med ditt liv och njut av tiden som du har med barnen.

Vad glad jag blev när jag läste ditt senaste inlägg där du berättade att du lämnat din otrogna fru! Det kändes som en lättnad till o med för mig, jag tror jag upplevde den genom de känslor du måste ha känt efteråt. Helt rätt beslut, o helt rätt gjort att lämna in papperen även utan hennes underskrift! Du har visat vart du står o tagit det första steget mot läkande, mot att gå vidare! Superstarkt o bra gjort av dig Robert! Jag förstår att ilskan du måste ha känt just i det ögonblicket gav dig mycket styrka! Ilska är ett bra sätt att gå vidare på så där i början.. att vara ledsen kan få en att känna sig svag, medan ilska ger ny kraft o styrka! Använd dig av den i positiv riktning för din egen del, det är superbra! Hon har ingenting mer att säga till om vad gäller ert fd. förhållande så oavsett vad hon säger eller gör så är det bara att strunta i det. Ni får nu göra det bästa av situationen för barnen o ha den kontakt som det kräver, på det plan det kräver vilket betyder att du är barnens pappa o hon är barnens mamma -inget mer! Som "kille 35" skrev så är det bra om det inte "krigas" inför barnen eftersom de kan må dåligt av detta, men jag är säker på att ni kan klara det. Som sagt, det enda ansvar du har nu är dina barn, ingenting annat! Hon ansvarar själv för sitt liv o för sina misstag vilket hon också får ta konsekvenserna av nu! Självklart kan en skilsmässa i sig kännas som ett nederlag, men försök släppa den känslan. Det var inget du valde utan något du blev tvungen till eftersom det inte fanns några andra alternativ, o dessutom var det beslutet helt rätt beslut utefter omständigheterna! Med andra ord, inget nederlag, utan istället ett steg i rätt riktning, för att få saker o ting på fötter igen, för att komma vidare, leva vidare. Nu kan det bara bli bättre, o bara det är något att se fram emot! Jag är både glad o stolt att du var stark nog att ta det beslutet du gjorde! Bra gjort! Som sagt, fortsätt i rätt riktning, o försök att fokusera på det som är bra o positivt! All lycka till!

Där jag skrev " Det var inget du valde utan något du blev tvungen till eftersom det inte fanns några andra alternativ, o dessutom var det beslutet helt rätt beslut utefter omständigheterna!" -så menade jag inte att det inte var ditt beslut, vilket det självklart var, utan jag menade bara att det var helt rätt beslut men självklart inget du skulle valt att göra om du haft andra bra alternativ. Med andra ord menar jag att du ska vara stolt över ditt beslut! Det var DU som tog det steget, o det var otroligt starkt gjort, bra gjort! Självklart ska vi alla vara stolta över de beslut vi tar som förbättrar, o hjälper oss vidare i livet. Vad andra gör mot oss kan vi inte kontrollera, men vi kan ta ansvar för våra egna handlingar o göra det som är rätt! Precis som du gjorde. Som sagt, fortsatt lycka till!

Hej, första gången jag är inne på detta forum. Det som du Robert skrev i ditt första inlägg påminner så mycket om min tillvaro, fast jag är tjej och det är min kille som har varit otrogen på luncher under ett års tid. Så bra att du var så stark och beslutade dig för att lämna henne. Jag hoppas och tror att du mår mycket bättre nu än i juli.

Jag har varit tillsammans med min kille i 11 år. Vi har haft det jättebra, han är mannen i mitt liv, men så klart upp o nedgångar. Många som har träffat oss har sagt att vi är det perfekta paret, att vi är så gulliga mot varandra och så kära. Vi har en litet barn som är ett år. För två månader sedan kom jag på att han har varit otrogen med en annan tjej och det har pågått i ett år!!!! Helt otroligt. Jag har misstänkt att det har varit något,för att han har blivit mer frånvarande och haft mycket annat att göra (skyllt på jobb o att han vill träffa kompisar) istället för att fokusera på mig och vårt barn, men så klart inte trott detta. Jag har trott att vi har haft det lite jobbigt nu när vi precis har blivit föräldrar. Men nej nej, medans jag har varit hemma med vårt barn och fixat med allt där hemma, så har han träffat henne. Så jävla dåligt. Nu går vi och pratar med familjerådgivning. Hur ska detta sluta? Vet inte hur jag vill göra, tar en dag i taget. Jag mår i allafall mycket bättre nu än för två månader sedan. Han säger att han har slutat träffa henne, men vad ska jag tro? Tacksam för tips och råd.