Annons
 

Föräldraskap

Skånemamma

orkar inte mer

Jag håller på att bli galen på mina barn, 3 o 5. De driver oss til vansinne.Vi åker till lekplatser, går i skogen, badhuset, pysslar, myser, gör ALLT för dem och de bara bråkar! Jämt jämt jämt. 5åringen är arg som ett bi dygnet runt och 3åringen skriker och trotsar och driver mig nästan till bröstsmärtor! Vi har varit ute i snön på fm och fick gå hem för att det var gnäll o skrik kroniskt. Snö i ansiktet, snö här, snö där.Allt är fel, kläderna knöliga. Fick dra hem barn och pulkor. Bråk om pulkor fast vi har två identiska. Väl hemma gnälls det och skriks vid matbordet. Minsta får gå från bordet. Stora barnet får lite efterrätt eftersom han åt men inte den lille. Och det åtföljdes av ett vansinnesutbrott som tog fullständigt knäcken på mig och storebror.
Tack gode gud för att man har ett jobb att gå till imorgon!!! Fy fan för att va ledig.
1 röst(er)
Annons
Annons

Svar

  1. Miffo

    oohh....

    har du snö!...vad jag avundas dig...:)....du vet att du kommer få många på dig nu(?) för den sista meningen. Har inte kommit in i tre årstrotsen än men på nåt sätt kan jag se det framför mig att mina barn kommer bli som dian om dom nu inte redan är...:) storebror ska ha samma sak som lillebror o inte identidkt utan samma sak.....puh, vad gör man i såna situationer....känns trist att bara säga nej hela tiden....:P Kram på dig skånemamma iallfall...du gör ditt bästa det vet du va (?)
    Skrivet: mar 17 2008
    1 röst(er)
  2. Mia

    Gud...

    ...va skönt att man inte är ensam om detta helvete.
    Har det tufft hemma jag oxå. Har inga direkta tips men för att orka så får barnen sova hos mormor eller farmor ibland. Antingen båda två eller så är en hemma, vilket är jätte mysigt och syskonen tillochmed saknar varandra, så har du den möjligheten ta hjälp utifrån.
    Skrivet: mar 17 2008
    0 röst(er)
  3. Gotlandsmamma...lite trött men glad!

    Hej

    Men kära du, med den inställningen kan det ju inte gå bättre...när du känner så känner dina barn automatiskt att du upplever tillvaron med dem på det sättet. Känner du ett tvång att göra så mkt med dem hela tiden? Måste du fara o flänga, för vems skull om de inte uppskattar utflykterna?
    Hur mkt är de med i görat hemma; laga mat, fixa, städa, baka, med dig som förälder?? Växa med ansvar är en bok, av Barbara Colorosso, kanske klokt att köpa och få lite nya tankar?
    Att 5 åringen är arg som ett bi låter inte kul för nån, allra minst för barnet själv. I sådana trotsiga perioder är det vi som föräldrar som ska hjälpa barnen på rätt väg, inte stjälpa dem.
    Vad vill du med ditt inlägg? Medömkan eller en spark därbak, så att du och pappan tar tag i det?

    Eftersom jag fått fantastisk hjälp på Anna Wahlgrens forum vill jag varmt rekommendera det. Där finns handfasta råd o fina tips om hur man kan hjälpa sina barn o familjen, så att alla mår gott tillsammans. För det är meningen; att man mår bra o kan njuta av varandra. Inte ska du känna att du vill vara borta från dem...

    Skrivet: mar 17 2008
    0 röst(er)
  4. Anna80

    Jag vet precis hur du har det!!!!

    jag har en dotter på 4 snart 5 år. hon har alltid varit en mycket viljestark tjej, men har sedan ett halv år tillbaka varit rent omöjlig. Hon börjar dagen med gnäll gap och skrik. Är uppkäftig och otrevlig mot både oss föräldrar, dagispersonal och kompisar. Jag har gjort allt i min makt för att försöka komma till en lösning, varit i kontakt med bvc, varit och är konsekvent... Jag är slut som människa känns det som. Älskar henne över allt annat men detta tär på oss fruktansvärt. Hoppas varje kväll att morgondagen ska bli bättre, men karusellen är igång så fort man slår upp ögonen.
    Skrivet: mar 18 2008
    0 röst(er)
  5. 3-barnsmor

    Hej!

    Usch vad jobbigt ni verkar ha det just nu, det kan verkligen inte vara roligt att känna så... Men det finns faktiskt massor som du kan göra för att själv styra upp era dagar och ta tillbaka kontrollen igen! För att bara lämna över "problemet" till dagis och försöka "hålla ut" medan barnen är hemma är ju ingen lösning och verkligen inte roligt för vare sig dig eller barnen heller... Om du vill så finns det lösningar på problemet!

    Jag har också haft en del jobbiga perioder med mina barn, men som tur är så har jag fått en hel del insperation från Anna Wahlgrens Barnaboken och den har verkligen förändrat våra liv radikalt! Barnen mår så mycket bättre, är gladare och mer harmoniska, och jag njuter för fulla muggar av att vara mamma.

    Vill du inte köpa boken, kan du gå in på forumet på www.annawahlgren.com under kategorin barnafostran finns massor av bra trådar som jag tror att du skulle ha nytta av. Man kan även ställa frågor själv och får snabbt svar.

    Försök att ta tag i situationen så snabbt som möjligt, för ingen är värd att må som ni gör nu!
    Det ska vara roligt att ha barn!

    Lycka till!
    Skrivet: mar 18 2008
    0 röst(er)
  6. 4-barnsmamma

    syskonbråk

    Emellanåt känner jag också att barnen verkar njuta av att bråka, vara arga, ledsna och gnälliga. Eftersom de är sådana mest hela tiden. Men skall jag vara helt ärligt så går det i perioder. Det finns nämligen andra perioder då de är glada, omtänksamma och mysiga. Och jag tror faktiskt att det har en del med föräldrarnas humör att göra. När jag själv eller pappan är nedstämd eller stressad, blir barnen likadana. Därför måste jag ibland tvinga mig själv till att blir mer positiv, glad och lugn för att det skall återverka på barnen. Dessutom får jag lättare att stå ut med deras syskonbråk om jag själv är på gott humör.

    När barnen är mitt uppe i ett bråk försöker jag att inte alltid blanda mig i och medla. De får i vissa situationer reda ut sina meningsskiljaktigheter själva. Går inte det, försöker jag sära på dem, säga åt dem att jag tycker de bör vara ifrån varandra en stund och ger var och en av dem någon syssla som de borde göra istället: t.ex. den ena behöver göra sin läxa och den andra peppas att bygga sina Bionicles eller att den ena får spela GameBoy och den andra erbjuds pysselstund med mamma e.dy. Det skall vara enskilda aktiviteter och som barnen vill eller ändå måste göra, så att de går med på det.

    Måltiderna är svåra. Ofta är de så hungriga och därför griniga så att de inte vill äta. Ändå vet jag av erfarenhet att när de väl fått i sig några tuggor mat, blir de glada som genom ett trollslag! Det fattar de dock inte själva...
    Skrivet: mar 18 2008
    0 röst(er)
  7. skånemamma

    Gotlandsmamma..

    Du frågar vad syftet med inlägget är. Att få medömkan? JA, faktiskt! Det underlättar enormt att höra att vardagen ser ut så hos andra också. Du säger att jag flänger jämt. Det är just det jag inte gör! Allt det där som jag räknade upp gör jag inte på en dag om du tror det, inte ens på en vecka. Vi är väldigt sparsamma med aktiviteter, och när vi väl vill göra något för barnen så gör vi enkla saker som ex promenerar i skogen med lite picknick, eller spelar spel tillsammans. När jag skrev inlägget var det andra dagen på hela vintern som det var snö! Klart barnen ville ut och åka pulka, de har frågat om det dagligen i vinter! Så inget flängande för mig, utan bara aktiviteter som barnen tycker är lugna och mysiga.
    Men ni andra,tack för att ni delat med er och för stöttning!
    Nej, inställningen är det inget fel på när jag vaknar på morgonen, men allt bråk och skrik gör mig oerhört sliten och man tappar lusten! Kram. Det kommer bättre tider.
    Skrivet: mar 19 2008
    0 röst(er)
  8. 3-barnsmor

    Med risk för att verka tjatig....

    Du behöver inte gå och vänta på bättre tider! Det finns massor du kan göra NU för att få ordning på er vardag så att du kan njuta av dina små älsklingar och din mammaroll!
    Jag har ju som sagt stor hjälp av Barnaboken och det är helt fantastiskt hur bra våra liv fungerar efter den! Självklart uppstår ju trots och konflikter här hemma också, men att veta hur jag ska bemöta det och hur jag kan förebygga det underlättar oerhört mycket!

    Så om du vill förändra situationen rekommenderar jag varmt Anna Wahlgrens forum kategori barnafostran och Barnaboken, du har ju inget att förlora...

    Kram!

    Skrivet: mar 19 2008
    0 röst(er)
  9. Lycka till!

    Hej Skånemamma!

    Jag har en 14 månaders flicka och redan efter en vecka insåg jag att hon var "Krävande". I början vågade jag inte säga något för jag ville inte klaga eller prata illa om min dotter.

    Hon har humör ! IBland är jag helt slut... vad jag än gör så är det gnäll. Vissa dagar eller stunder på dagen är bättre. Ibland undrar jag hur tvåårstrotsen kommer att bli. VE OCH FASA!

    Du får höra att det går att ändra på detta, visst kan man göra saker för att förbättra situationen. Men jag begriper mig inte på Wahlgren; anser man att alla människor (inkl barn) är lika? Vissa har humör, är mer aggressiva m.m. Det är kanske inte är så lätt. Jag tror nog att det finns metoder för att underlätta, men jag tror också att vissa barn är "svårare" och att det kanske inte går att få en "total" förändring oavsett vad man gör.

    Jag har många vänner och syskon med barn och barn är väldigt olika, liksom som sagt vi vuxna. Endel snälla, andra mer "elaka", sura, glada, tysta, inåtbundna, gnälliga, skrikiga, "korkade", "smarta" osv...


    Du är definitivt inte ensam, jag har läst flera på forumet som "klagar" på arga barn.

    Jag hoppas för min del att nästa barn har mindre humör och blir lugnare.

    Jag förstår hur du känner... ibland är vissa dagar bara ett evigt gnäll. Då blir man EXTREMT trött.
    Skrivet: mar 19 2008
    0 röst(er)
  10. 3-barnsmor

    Hej Lycka till!

    Nu vill jag INTE göra denna tråd till en "för eller emot AW-tråd", sådana har vi ju haft nog av...
    Jag kan bara hålla med om att alla barn är olika. En del trotsar mer andra mindre. Däremot tror jag inte att barn trotsar för att vara elaka, utan det är en del av utvecklingen... Då har det en stor betydelse hur man bemöter barnet. Om man förutsätter att barnet trotsar för att ställa till ett h-vete för föräldrarna, då tror jag inte att barnet blir bemött på det sätt som det behöver...

    Skrivet: mar 19 2008
    0 röst(er)
  11. Lycka till

    Trebarnsmamma

    Vem f-n har påstått att barnet trotsar för att vara elakt?

    Jag blir så j-a trött; Varför inte hålla sig till det man sagt? Jag vill inte ha någon kommentar à la Wahlgren - inte - hålla - sig -till - saken. Det är sådana klyschor som ni slänger er med; vem fasen kan inte skriva under på det ni säger, men det är så j-a onyanserat. Jag ville bara uppmuntra Skånemamma. För det är skitsnack enligt mig att alla problem och barn går att "lösa", endel är mer "jobbiga" och detta måste man som förälder hantera och acceptera. Och kan man hantera och acceptera det så är väl problemet löst?
    För att man klagar här behöver inte innebära att man kommunicera det till barnet. Inte heller här håller du dig till vad jag sagt eller vad Skånemamman sagt. Detta är ju ändå ett föräldraforum; att jag eller någon annan klagar över trotsigt barn behöver ju inte innebära att jag som förälder visar detta för mitt barn-.
    Jag lovar dig min vän att det ibland inte spelar någon roll vad jag gör, mitt barn är ändå trotsigt. Jag är alltid glad och snäll mot mitt barn och jag leker väldigt mycket med mitt barn. Vi har fasta rutiner och barnet är med mig i det mesta jag gör. Jag är en bra och rolig mamma och jag är nöjd med mig själv.

    Även om man blir trött när barnet varit trotsigt en hel dag, så är jag också stolt över mitt trotsiga barn. Jag märker också att mitt barn är ganska "smart" och detta med trotset och hennes "smarthet" går hand i hand; det är jag övertygad om. Mitt barn är också öppet och socialt samt "humoristisk". Likaså tror jag att dessa egenskaper går hand i hand med trotsigheten. SÅ Vännen, för att jag nu klagar här, eller för att Skånemamman klagar här, behöver inte innebära att man inte tar kontroll och har kontroll (såsom ni Wahlgrenare så gärna "mantrar om" som fort man enligt er "misslyckats"), bara det att man kan blir så trött ibland; blir inte du det också?
    Skrivet: mar 19 2008
    0 röst(er)
  12. Anna

    Varför

    måste du blir så ARG???

    Svära och gå an, jag förstår inte vad det ska vara bra för...

    Det speglar säkert också ditt föräldraskap!
    Skrivet: mar 20 2008
    0 röst(er)
  13. Lena

    Kära Skånemamma

    Du kan ge barnen fiskleverolja.Det stimulerar hjärnan och man blir på bättre humör.Hjälper även på överaktiva barn.Fråga i hälsokostbutiken.(Ska skriva ett extra inlägg om detta så fler ser det).Det skadar ju inte att prova.Kram!!
    Skrivet: mar 20 2008
    0 röst(er)
  14. 3-barnsmor

    Oj. oj oj....

    Visst blir jag också trött ibland! Och visst är barn (precis som jag skrev ovan) olika. Vi kan kalla det att en del är "jobbigare" om du vill, men jag brukar inte uttrycka mig så. Och självklart blir inte barnen helt andra personligheter (som tur är!) bara för att man följer barnaboken.

    Det jag syftade på i mitt inlägg till dig var att du skrev att " Endel barn är snälla, andra mer elaka" (fritt citerat). Så ser ju inte jag på saken då, utan jag förutsätter att alla barn är snälla och egentligen vill väl, sedan får man hjälpa dem att nå dit... Uräkta om jag misstolkade dig på något vis!

    Nu rekommenderade jag inte AW för att älta i evighet, utan för att jag ville hjälpa Skånemamma...

    Skrivet: mar 20 2008
    0 röst(er)
  15. skånemamma (som hämtat sig från pulkautflykten)

    Underbart inlägg, "Lycka till"!

    Du satte precis huvudet på spiken! Precis så menar jag också! Jag är också en glad, positiv, uppmuntrande, berömmande, pedagogisk, konsekvent, engegerad, hemmakär mamma med väldigt fasta regler som också har barn av din typ, extremt starka viljor men å andra sidan väldigt tidigt utvecklade, smarta, ifrågasättande mm. Men barn av den typen är en stor prövning för föräldrarna och kallas ibland svåruppfostrade av barnpsykologerna (det har inget att göra med att man tycker mindre om dem, för er som nu tror så )just för att de har så otroligt mycket vilja och ett ifrågasättande tänk. Och detta märktes redan när våra var bebisar. De kunde tex inte somna i vagnen hur tröttade än var, för de hade så mycket att se på och var så nyfikna att vi var tvungna att gå i en tyst skog m vagnen för att de skulle kunna stänga av alla intryck. Redan som ca 6- månaders bebisar kunde de omöjligt somna borta, av nyfikenhet. Andra bebisar märkte inte ens att de var i en främmande säng! Jag har nog aldrig hört min äldste säga: Okej/Ja mamma.m Utan ALLT ska ifrågasättas och ältas! Jag blir så trött när någon skriver till svar att "man ska hjälpa barnen, inte stjälpa". Vad vet dennne? Signaturen Lycka till, Vi har samma erfarenhet, de som inte har denna typen av barn kan nog aldrig föreställa sig hur det är. Underbart men otroligt krävande. Ett annat exempel är att 5åringen pratar och frågar KONSTANT. Så efter en helg hemma har jag knappt hunnit dra ett enda djupt andetag för jag måste svara på frågor hela tiden. Fast å andra sidan så är han väldigt klipsk och kan mycket för sin ålder. Det blir väl politiker av våra barn!
    Skrivet: mar 20 2008
    0 röst(er)
  16. Lycka till!

    Hej Anna!

    Jag visste att jag skulle få den kommentaren. Jag bjuder på den. Jag är en supermamma coh stolt över mig själv som mamma!
    Skrivet: mar 27 2008
    0 röst(er)
  17. "monstermamma"

    Skånemamma

    jag kommer ihåg när min äldsta var 4-5 år. Han var ett litet MONSTER! Han skrek och var arg, allt var fel och vi bråkade och var förbannade på varandra. Puh. Det blev bättre måste jag säga. Det som jag gjorde var att jag ägnade mer tid till honom, bara honom-egentid. Jag försökte att vara mer glad och positiv och det blev faktiskt bättre! Nu är han en "dryg" tonåring och vi har haft en dust idag (händer dock sällan, tack och lov). Mitt tips är alltså att försöka ägna vart och ett av barnen en liten stund varje dag då de får hela dig och inte behöver dela den stunden med sitt syskon. Jag vet hur det är och man är ingen misslyckad förälder om ens barn inte är snälla små änglar hela dagarna. Barn är olika helt enkelt. Lycka till!
    Kram
    Skrivet: mar 31 2008
    0 röst(er)
  18. hacawith

    pust

    vi har 3 barn ålder 7,3 o 4 månader.
    den store har adhd vilken oftast inte är något problem när han har sin medecin. men gudarna o grannarna vet att det är ofta skrik o panik hemma. oftast inte store killens fel i syskonkonflikterna utan den mellersta som kommit in i en fruktansvärd trots. samtidigt går han igenom mycket tex ingen blöja, napp, blitt storebror, bytt dagis osv men barns utbrott kan verkligen ta musten ur en. vi har oxå samma problem trots 4 år åldersskillnad så vill dom ha samma sak etc. DRYGT o jag förstår vad du menar med att du längtar till jobb, jag längtar till skola/dagis
    Skrivet: apr 03 2008
    0 röst(er)
  19. sexbarnsmamma

    Jag tycker...

    iallafall att det är väldigt sogligt att läsa såna här inlägg, jag blir ledsen i kroppen med tanke på barnen:-(

    Hur ska de känna? Tänker ni på det? Har de bett om att komma till? Varför i himlens namn skaffar man tre barn om det enda man gör är att längta bort ifrån dem? Ska man inte vara sina barns bästa vän..?

    Jag fattar inte, helt enkelt...

    Kram till barna!!!
    Skrivet: apr 03 2008
    0 röst(er)
  20. 3-barnsmor

    Håller med dig,

    sexbarnsmamma... Sorgligt är det att vissa bara måste spy galla över sina barn istället för att ta tag i problemen, som faktiskt är föräldrarnas ansvar -inte barnens!

    Sedan måste jag bara få länka till Annas senaste krönika för jag tycker att den är så himla bra!!! Det är ju SÅ viktigt allt som hon skriver i den!
    http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/manadens-kronika-april-2008-syskon

    Hoppas att den kan bidra till att fler får njuta av sina små!
    Skrivet: apr 03 2008
    0 röst(er)
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons

Hur mycket pengar lägger du/ni på barnkläder varje månad?




Rösta
Mindre än 100 kr/barn.
 18%
100-500 kr/barn.
 62%
500-1000 kr/barn.
 15%
1 000 kr eller mer per barn.
 6%
Tack för din röst!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons