Annons
 

Föräldraskap

ung plastmamma

bortskämda barn

Jag är en 21-årig tjej som nyligen har flyttat ihop med min pojkvän. Vi har vart tillsammans i 1 år (imorgon :D). Han har sedan tidigare två pojkar på 9 och 5 år. Vi har pojkarna varannan vecka. Har läst mycket om andra plastmammor som har problem med barnens biologiska mamma, men något sådant problem har inte jag. Min sambo och mamman har en fungerande relation och hon verkar inte ha något emot mej och jag har inget emot henne. Men här är mitt problem: Pojkarna går inte att kontrolera. De är otroligt bortskämda! De får jämt som de vill, och veckorna vi har dom är bara ett långt tjafs och gnäll och tjat. Jag är så lättat på söndagarna när de åker hem till sin mamma. Jag känner mej som en otroligt dålig människa som känner så här! Och min sambo låter dom jämt få som de vill för att "det ska bli lugnt", och han kommer jämt med tomma hot. "Om ni inte slutar får ni gå ut!", "Du får inte gå från bordet förns du ätit upp maten!" osv osv. Men de slutar inte tjafsa och behöver ändå inte gå ut. Och de äter inte upp, men får ändå gå från bordet. Han verkar inte förstå att det inte funkar så att uppfostra barn. Jag vill inte vara stäng och hård mot pojkarna, men jag vill ha lite gränser och om man kommer med ett "hot", så ska det uppföljas. Nu har pojkarna lärt sej att de inte behöver lyssna på pappa för han menar ändå inte vad han säger. Äldsta pojken har också lärt sej att om pappa säger att vi bara ska kolla inne på leksaksaffären, inte köpa något, då räcker det att börja gråta lite, så får man det man vill ha sen. Sånna här saker är det hela tiden. Vi säger åt dom att de ska städa sina rum innan de åker hem till mamman, men det gör dom inte. När dom är borta städar pappa rummen istället och när de kommer tillbaka ser dom att rummet helt mirakulöst har blivit rent och fint. Vad lär det dom?
Jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Jag har ingen erfarenhet av barn, och har liksom blivit "inslängd" i ett liv som tvåbarnmamma. Jag vill inte heller lägga mej i för mycket, för de är inte mina barn. Jag vill inte försöka ta rollen som deras mamma. Jag vill bara att de ska se mej som pappas flickvän. Och det skulle aldrig falla mej in att ställa mej att ex laga ny mat åt dom när det som serveras inte duger, eller städa deras rum när dom struntar i att göra det. Jag inser också att pojkarna är ganska små. Det är inte rimligt att begära att en 5-åring ska städa sitt rum helt själv. Och självklart kan en vuxen hjälpa till, men då ska barnet vara med och i alla fall göra enkla saker. Jag begär inte heller att de ska hjälpa till med sysslor i hemmet, vara att de plockar undan det dom drar fram.
Så hur ska jag göra? Ska jag fortsätta hålla mej lite utanför och låta min sambo sköta "uppfostran", eller ska jag lägga mej i? I och med att vi nu har flyttat ihop, så har jag barnen lika mycket som han, och ska stå ut med deras konstanta gnäll och tjat och bråk.
0 röst(er)
Annons
Annons

Svar

  1. ung plastmamma

    Sv: bortskämda barn

    det ska tilläggas att jag tycker om pojkarna väldigt väldigt mycket!
    Skrivet: dec 29 2011
    0 röst(er)
  2. Erica

    Sv: bortskämda barn

    Är i ungefär samma situation som dig, är 24 år och blivit "tvåbarnsmamma" till en 6 reps. 8åring som också får som dom vill pga en allt för snäll (men otroligt fin) pappa. Känner mig också som värsta ragatan, när jag anser precis som dig att det blir många tomma hot och allt för många sura miner om det blir "fel mat" osv.. Man blir less! Men har vi nu gjort valet att leva ihop med en man som har barn, och vi nu flyttar in, så borde det betyda att vi har lika mycket rätt som pappan att tycka och tänka när det gäller uppfostran(?) Hoppas jag i alla fall, för detta blir inte hållbart i längden! :) Det bästa är väl kanske att sätta sig ner och prata om hur både du och han känner, kanske sätta upp några tydliga regler. Vilka människor vill ni att dom ska bli? Bortskämda (obs undvik det ordet när du pratar med honom ;P) skapar väl ganska osjälvständiga individer, och det vill han väl inte att dom ska växa upp som?

    Själv tampas jag med att ständigt försöka göra barnen glada, köpa kläder eller saker till dom för att komma hem med det och få sura miner eller någon kommentar om att "köpte du bara det här?" Suck.. Några tips på hur man får dom att uppskatta saker och ting?
    Skrivet: jan 23 2012
    0 röst(er)
  3. S mamma

    Sv: bortskämda barn

    Det är jobbigt att ha barn och särskilt om de inte är ens egna. Vänta bara tills du får barn med denne man så vet du att du inte alltid räcker till. Dra ifrån 9 år från din ålder så förstår du att du bara var cirka 12 när din man blev far. Just nu är du ung och ska leva livet. Istället blir du en "ung plastmamma" till din sambos/mans barn. Tids nog känner du själv klockan inom dig som längtar efter barn och då kommer du att sitta där med 3 barn (varav två håller på att bli stora, men klara sig själv det gör man inte förrän man är 18). Det innebär att ni måste lära er att leva med varandra. Och barnen, ja de är sådana som de vuxna lär dem att bli. Vissa ovanor kanske tom är egenheter de ärvt av sina föräldrar. Men de övriga, de får vi medan vi växer upp på positivt eller negativt...
    Skrivet: jan 25 2012
    0 röst(er)
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons

Hur mycket pengar lägger du/ni på barnkläder varje månad?




Rösta
Mindre än 100 kr/barn.
 18%
100-500 kr/barn.
 62%
500-1000 kr/barn.
 15%
1 000 kr eller mer per barn.
 6%
Tack för din röst!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons