Annons
 

Barn över ett år

kristina eriksson

treårstrots

Har en dotter på tre år som är fullständigt omöjlig, vägrar att klä på sig, och allt man vill att hon ska göra, hon har även en lillasyster som hon kan vara ganska elak med, jag undrar bara om det är nån som har några bra tips på hur man kan göra för att komma över det hela fortare, eller är det bara att rida ut stormen?
5 röst(er)
Annons
Annons

Svar

  1. Anna

    Hej

    Hej Kristina!

    Jag vill bara tala om att du inte är ensam när det gäller 3 års trots.
    Jag sitter i samma sits själv, jag har en son på snart 3 år och han är helt omöjlig, bara skriker och bråkar och även han vägrar att klä sig.
    Men jag tar en dag i taget och försöker göra det bästa av situationen. vissa dagar är värre än andra. Det bästa med det hela är att det trotset försvinner.
    " Håll ut "
    Skrivet: feb 11 2006
    0 röst(er)
  2. Monica

    Låt barnen tro att de får välja!

    Vår dotter är nu 4 år men har haft perioder när hon inte vill. Att själv behålla lugnet och låta henne "vara med och bestämma" har varit en lösning. Att få välja på ett par saker som inte spelar någon roll för oss vuxna kan göra susen.Hon kan få välja på två tröjor, om hon vill gå på toa före eller efter mig när vi ska ut, om hon vill äta mackan före eller efter flingorna på morgonen osv.
    Skrivet: feb 13 2006
    1 röst(er)
  3. Karin

    Det lugnar ner sig

    Du är inte ensam om att ha det jobbigt med en 3 åring, jag har själv en här hemma som man kan bli galen på ibland. Han har inte heller velat klä på sig, gå till dagis, sova och han har varit elak mot sin lillebror. Det är bara att ta en dag i taget, det lugnar ner sig, men det tar tid och det är fruktansvärt jobbigt. Det sägs att 3 årstrottsen är den jobbigaste trottsen och hittills så håller jag med.
    Skrivet: mar 21 2006
    1 röst(er)
  4. Sofie

    Ditt kompetenta barn

    Läs boken Ditt kompetenta barn av Jesper Juul,
    Vi har aldrig haft några problem med "trots". Och jag har många gånger försökt att lysna till hans ord.
    Skrivet: apr 02 2006
    0 röst(er)
  5. Nina

    Hur var era barn i tvåårsåldern

    Hejsan!!!
    Tänkte bara fråga hur era barn var i tvåårsåldern. Allt det ni säger stämmer in på min son som är två som inte ska klä på sig, ska göra allt själv, bryter ihop om något görs i fel ordning, trotsar från morgon till kväll och testa gränser hela tiden. Finns det både en treårstrots och en tvåårstrots eller? Är den i såfall värre är det verkligen möjligt att det kan bli mer trots. Mest lite nyfiken
    Kram Nina
    Skrivet: feb 25 2007
    0 röst(er)
  6. orklös mor

    satans unge

    hej. jag kan bara säga att allt ni har beskrivit låter som rena paradiset för mig. om det ändå handlade om trots och vägran, ni kan lägga till skrik,bråk och förstörelse nonstop. min son som är bara 2 år har förstört hela familjens liv! han vill ta sönder allt bråka med alla slänga talrikar och glas fulla med mat och mjölk som de flyger som tefat genom rummen. vi älskar honom över allt annat både jag och hans far men många gånger önskar jag att han inte föddes. ibland tänker jag att om han föddes handikappad då kunde jag få hjälp. det här med kläder hmmm jo jag tar han naken till dagis, där är det minsann inga problem... bara hemma, jag kan inte ens gå med han hem till nån. jag behöver hjälp för jag orkar inte. vi har försökt med allt men ej lyckats, ibland vill jag lämna honom och hans far sen bara dra nånstans...orkar ej
    Skrivet: apr 23 2008
    8 röst(er)
  7. sexbarnsmamma

    Kan det vara sant???

    HUR kan man skriva att man önskar sig ett handikappat barn, hur kan man skriva satans unge???

    STACKARS barn, jag förstår att han kastar tallrikar!

    Vissa ska faktiskt inte ha barn!

    Jag hoppas inlägget är en stor lögn. Såhär borde inte barn få växa upp. Varje barn är värt att älskas och njutas och själv få njuta. En tvååring är det bästa sällskap man kan ha. *gråter...*
    Skrivet: apr 23 2008
    1 röst(er)
  8. Bibi

    Lång period av "trots"

    Trotsåldern sträcker sig ungefär från 2,5 tilll 3,5 år, och så kan ju tiden variera för olika barn p.g.a. yttre omständigheter som t.ex. nytt syskon, flytt, byte av dagis, skilsmässa, etc. samt av olika personligheter.

    Vår dotter är 3,5, och börjar sakta komma ur de värsta utbrotten iallafall. Mycket kan förebyggas med de vuxnas planering av t.ex. sov- och mattider, dryck, lagom många valsituationer, mindre stimulans av TV, etc. Vi särar på barnen (baby 2 mån)innan det händer något, när vi märker att den äldre är på jävelhumör.

    Lycka till och härda ut, ni som har trotsbarn!
    Skrivet: apr 23 2008
    0 röst(er)
  9. Bibi

    Sök hjälp!

    Angående "Satans unge":
    Det låter som om ni kommit i en negativ spiral, och inte kan vända den själva. Mitt råd är att söka hjälp hos BVC, BUP eller liknande.

    Beteendet är något slags protest, kanske finns medicinska orsaker bakom? Vår dotter kan bli helt galen när hon har problem med magen. Överstimulering? För hårda regler/olika regler mellan föräldrar? Kaotisk dagissituation?

    Er son är säkert väldigt känslig, kan behöva en mkt lugnare miljö än andra barn i samma ålder.

    Lycka till!
    Skrivet: apr 23 2008
    0 röst(er)
  10. sexbarnsmamma

    Du har så rätt Bibi!

    Trotsen går över, och det gå att göra trotsen till en rätt bra tid, om man lär sig tänka sig in i barnens sits - för dem är trotsen en nödvändig frigörelse som är tuff och jobbig, och det är vår plikt att ledsaga dem genom den.

    Jag blev så fruktansvärt uppriven över inlägget om "den satans ungen" här ovanför, så jag helt tappade bort att försöka ge nåt vettigt svar...


    Jag har till hjälp under alla mina barns olika trotsperioder (1½ år, 3 år, 11 år, 14 år...) haft två fantastiska böcker: Barnaboken av Anna Wahlgren och Växa med Ansvar av Barbara Coloroso! Båda finns billigt att köpa på bl a adlibris på nätet, och det är en väl värd investering! där hittar man massor av konstruktiva tips, olika sätt att hantera trotssituationer, jättebra exempel!

    Och så skickar jag en länk om trots här, som kanske kan vara till lite hjälp:

    http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/februari-2008

    Kram och lycka till med alla små trotsare - och tänk på att de INTE trotsar för att de VILL, utan för att de MÅSTE!
    Skrivet: apr 23 2008
    3 röst(er)
  11. moder jord

    kan inte detta få vara ett tstöttande forum?

    En typisk kommentar a´la sexbarnsmamma: "Stackars barn,jag förstår att han kastar tallrikar." Det har aldrig slagit dig att endel barn driver sina föräldrar till vansinne? Och att mamman kanske har anledning att känna såhär? Har också haft perioder då jag trodde på fullt allvar att vårt trotsande barn (vars 3årstrots varade i ca 2 år) hade som avsikt att bara förstöra vår familj. Men det är tydligen svårt att förstå att alla inte har det som du. Endel barn är bedrövligt testande/provocerande, men vi älskar våra barn fast vi är trötta!
    Skrivet: apr 29 2008
    2 röst(er)
  12. sexbarnsmamma

    moder jord!

    Stöttande tycker jag ABSOLUT vi ska vara, men det enda som gör mig mer ledsen än att någon kallar sitt barn "satans unge" eller önskar barnet handikappat, är att andra vuxna stöder såna uttalanden!!!

    Vem stöttar barnen då?

    Skrivet: apr 29 2008
    0 röst(er)
  13. tildabus

    en tanke ställare.....

    Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma!Ett barn som blir slaget lär sig att slåss!Ett barn som hånas lär sig blyghet!Ett barn som uppmuntras lär sig förtroende!Ett barn som möts med tollerans lär sig tålamod!Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet!Ett barn som får känna trygghet lär sig tilltro!Ett som blir om tyckt och kramat lär sig att känna kärlek i världen!ÄR DET SÅ SVÅRT ATT FATTA? svaren finns ofta innom oss vuxna,hur barnen är mot oss föräldrar beror många gånger på hur vi föräldrar är mot barnen! så har man STORA problem med sina barn så kanske man ska ransaka sig själv först innan man annklagar barnet!felet kanske sitter i vårt bemötande av barnet! TÄNK PÅ HUR VI BEMÖTER VÅRA BARN!
    Skrivet: apr 30 2008
    1 röst(er)
  14. Mirakellmamma med ögonsten

    Bra bok guld värd

    Jag har inte tid att sitta här och skriva men jag vill gärna ge alla stöd och tis om den här boken.
    Att växa genom möten från Kay Pollak

    Vi vuxna har ansvar för våra barn och vi får se till att våra barn mår bra det ni kallar "trotts" det heter utvecklingen så tänker man positivt med ordet "utveckling" så allt annat blir lättare.

    Barn ska vara delaktiga hela tiden så dom inte känner sig utanför och vara ute i friska luften.
    Det bästa är att tänka tvärtom att sätta sig i barns sits och tänka efter vad är dte som inte stämmer.barn skriker inte i onödan, mat, blöja, kläder, hälsa , har tråkigt mm.

    Vi har vuxna hjärnor så vi får tänka för två.

    Hoppas ni skaffar
    hjälp och den här boken och får det roligt hemma med sina ögonsten dom är vårt ljus så snälla släck inte ljusen......

    Kram till alla
    Skrivet: apr 30 2008
    1 röst(er)
  15. Jonas

    trots

    Bra skrivet Moder Jord, vad "Sexbarnsmamma" med gelikar inte förstår är andra människors situation och upplevelser. Att komma dragandes med den gamla Anna Wahlgrenboken är ju bara i sig bevis på att hon inte har något att tillföra diskussionen.

    Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men jag förstår föräldrar som behöver hjälp av typen "Supernanny", BCV, barnpsykologer osv. Jag har tidigare tyckt att de verkar vara slappa föräldrar som inte kan sätta gränser osv. Men efter att ha upplevt min son just nu och under senaste året så har jag radikalt ändrat uppfattning, blir det inte bättre så måste vi söka hjälp, har blivit än värre sedan han lillasyster kom.

    Och tidigare talare vill jag bara sträcka ut en stödjande och förstående hand till, ibland hatar jag verkligen ungen och vill bara antingen lämna bort honom alternativt dra från familjen och lämna allt bakom mig.

    Men sedan kommer den där stunden när han kryper upp i knät och myser eller kommer och ger en spontan kram och då är allt glömt.

    Det är inte alltid man orkar sitta på en hög häst vid sidan av och överseende förstå att detta bara är en övergående fas och att det blir bättre sedan, vilket det ju blir.
    Skrivet: maj 14 2008
    0 röst(er)
  16. sexbarnsmamma

    Jonas!

    Nu undrar jag vad som är skillnaden i att söka hjälp på bvc eller att söka hjälp via böcker? Förmodligen har du aldrig läst Barnaboken, för märkligt nog är de störtsa skeptikerna de som INTE läst den:-/

    Ungefär som att kritisera en maträtt utan att ha smakat...

    Och varför måste man acceptera att det ska vara jobbigt och eländigt med barn, och att man ska behöva "hata" dem och önska bort dem, när det faktiskt inte alls behöver vara så?

    Jag försöker inte alls sitta på höga hästar och kränka någon, däremot vill jag gärna ge handfasta RÅD och TIPS för det går att förändra relationen med sitt trotsbarn! och oftast är det så väldigt lite som behövs!

    Jag förundras ständigt över motviljan som finns över att vilja förändra sitt förhållningssätt, när man BARA kan vinna på det...

    Konstigt att folk hellre vill klaga och lida...

    Och de största förlorarna är såklart, som alltid, barnen:-(

    Skrivet: maj 14 2008
    0 röst(er)
  17. 3-barnsmor

    Jag blir mörkrädd...

    ...när jag läser denna tråd! Vad är man för förälder om man skriver att man hatar sitt barn, önskar att den inte var född eller att den var utvecklingsstörd, och kallar den satans unge??! Sedan som grädde på moset kommer någon och undrar varför man inte vill stötta föräldrar som talar så om sina barn! Herregud... Om någon sa "satans neger" eller "jävla bög" skulle vi behöva stötta det också då? Det finns faktiskt gränser för vad som är OK att kalla sina barn!!!

    Stackars barn som är så missförstådda av sina föräldrar, tänker jag. Barnen vill inget hellre än att få vara duktiga, snälla och hjälpsamma, men dom behöver lite hjälp på traven för att nå dit! Då behövs en vuxen som en bra förebild och ledare som vågar ta ansvaret och inte skylla ifrån sig och ge barnet skulden när det blir tokigt! Ta med barnen i er vardag och visa dem hur saker går till! Bemöt dem som ni själva vill bli bemötta, det är inte alls speciellt krångligt!

    Visst man kan bli trött och arg ibland, men att ge barnet skulden hjälper inte!

    Till dig som rekommenderade supernanny; Jag läste en artikel i en tidning för ett tag sedan där man jämförde Supernanny och Jesper Juul (som faktiskt har en hel del gemensamt med Anna Wahlgrens teorier). Skribenten avslutade artikeln med ett par enkla frågor som löd:

    Vad vill du ha för förhållande till ditt barn? Vill du ha ett barn som är glatt och samarbetsvilligt eller ett barn som lyder för att det inte vågar annat?

    Det tycker jag säger ALLT om de olika uppfostringsmetoderna!


    Skrivet: maj 14 2008
    0 röst(er)
  18. Jonas

    3-barnsmor...

    Du är ytterligare ett exempel på en självutnämnd "duktig mamma" som minsann vet hur man ska hantera och uppfostra barn på ett friktionsfritt sätt. Ni tar ju inte in vad som skrivs, läs om och försök förstå i stället för att bara berätta hur duktiga ni själva är.

    Det handlar om människors upplevelse av en situation, barn kan vara för jävla jobbiga rent ut sagt och om ni inte upplevt det med era barn alls utan allt bara är Family Living a la Pernilla Wahlgren då måste ni ha ett synnerligen fattigt och avtrubbat känsloliv, eller så är det något fel på era barn som aldrig gör något väsen av sig.

    Det handlar om enorm frustration, ofta från annars stabila, välutbildade och hyfsat framgångsrika människor, och det bästa stödet är då (i mitt tycke) att få höra att andra upplevt liknande saker och att det inte är fel på barnen eller en själv och inte att någon självutnämnd uppfostringsexpert ska komma dragandes med någon gammal bok skriven av en flummig tant med för mycket kajal som hade sin primetime på 70-talet, och som dagens småbarnsföräldrar har lite eller inget gemensamt med. Citatet från hennes officella hemsida säger ju allt liksom: "Hemsidan berättar om en niobarnsmamma som aldrig arbetat utanför hemmet i hela sitt liv". De flesta kvinnor idag måste jobba och tänka på mer än bara "sin stora skock härliga barn", men det är uppenbart att det finns undantag från detta även 2008.
    Skrivet: maj 14 2008
    1 röst(er)
  19. sexbarnsmamma

    Jonas...

    Jag tycker du har en skev världsbild och en urtrist attityd!

    Uppenbarligen har du mycket svårt att ta till dig av det som skrivs här, och utser dig till nån sorts talesman för trotsföräldrar!

    ´Du uttrycker dig kränkande både mot mig och trebarnsmamma, som att vi skulle ljuga och ha avtrubbade barn, och du uttrycker dig kränkande mot en författare för att hon använder smink!
    Ruggigt! Jag hoppas du inte är lika snäv och inskränt gentemot dina barn!
    Skrivet: maj 14 2008
    0 röst(er)
  20. Superpappan

    Supermorsor

    Hej alla inkl 3-barns och sexbarnsmamman.
    Måste säga att jag i mångt och mycket håller med Jonas i tidigare inlägg. Själv har jag gått ännu längre då jag i mitt förakt till supermamman i mitt liv dvs mina barns mor tvingades skilja mig. Detta beslut har jag inte ångrat en sekund då jag äntligen får möjlighet att vara pappa fullt ut utan inblandning och bästvetarfasoner av en maktfullkommen supermorsa. Så rådet till er pappor där ute: överväg skilsmässa som en väg ut ur förtrycket och väg in i ett nytt liv med era barn. Känslan att vara pappa på riktigt om än bara hälften av tiden är värd allt slit i domstolen.
    Skrivet: maj 14 2008
    0 röst(er)
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons

Hur mycket pengar lägger du/ni på barnkläder varje månad?




Rösta
Mindre än 100 kr/barn.
 18%
100-500 kr/barn.
 62%
500-1000 kr/barn.
 15%
1 000 kr eller mer per barn.
 6%
Tack för din röst!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons