Sardinien i barnens takt

Sardinien i barnens takt

Sardinien i barnens takt

Det första som slår emot oss när vi kliver ur bussen vid hotellet är värmen och alla dofter. Jag kan inte namnen på alla vackra och färgglada växter i de prunkande rabatterna, men vi njuter av att vi är här på försommaren, när Sardinien står i blom. Dottern tycker att det också luktar varm sten, och hon har nog rätt, tänker jag när vi drar väskorna mot incheckningen. Här och var kilar små ödlor undan, som legat och solat sig på den varma stengången.

Bra att veta inför resan

Komma hit:
Fritidsresor har paketresor till bland annat Alghero och Isola Rossa. Prisexempel 15 000–17 000 kronor för två vuxna och ett barn en vecka i juni.
Ryanair flyger numera från Skavsta/Nyköping till Alghero. Är man ute i god tid kan man hitta billiga flygbiljetter.  
Boende:
För hotell, titta på till exempel hotels.com, eller jämför hotellpriser på tripadvisor.com
Sardinien har också flera campingplatser, bland annat den ekologiska campingen Ecologico Marina delle Rose i Vignola Mare i norra Sardinien. www.camping.it Vi ska bo några dagar på ett lyxigt spahotell vid Sardiniens norra kust, i en liten fiskeby som heter Isola Rossa. En klippö av röd granit har gett orten namnet, som betyder ”den röda ön”. Här ska vi slappa, äta buffé och gå den lilla promenaden ner mot stranden i våra flipflops och med handdukarna över axeln. Total avkoppling, alltså.

Det finns en liten barnklubb på hotellet, men i övrigt är det inte några större aktiviteter specifikt för små barn. Inget minidisco, inga uppträdanden på kvällen. Det gör att atmosfären är lugn och rofylld. Sandstranden är den stora familjeunderhållningen här. För stranden nedanför hotell Marinedda är precis som de andra vi upplever under vår vecka på Sardinien. Len och lekvänlig sand och klart, medelhavsblått vatten.

Italienska Sardinien är den näst största ön i Medelhavet (Sicilien är störst). Med sitt grönskande, bergiga landskap och fina vatten för både bad och snorkling, lockar ön fler och fler turister. Mest känt är Costa Smeralda, smaragdkusten, också kallad Guldkusten, uppe längs nordöstra Sardinien. Här semestrar det rika folket, vilket de påkostade ”sommarstugorna” och lyxbåtarna är synliga bevis på.
Många av hotellen har privata stränder här, så det är inte lika lätt som längs andra delar av ön att hitta en badplats för allmänheten. Under sommarhalvåret är det här också öns dyraste område.  

Enorma båtar
Priserna höjs under turistsäsongen då Europas jetset anländer. Men även om man inte bor här kan Costa Smeralda vara värd ett besök över dagen, för den som till exempel hyr bil. Från Alghero är det cirka 10 mil upp hit. Bara att strosa runt och titta på de enorma båtar som ligger förtöjda i hamnarna är en upplevelse. (Längs kusten finns också campingmöjligheter för den som inte har plånbok anpassad för lyxhotell.)

Utanför kusten ligger Maddalenaskärgården. En båtuflykt här kan rekommenderas, även om man får räkna med att den kostar från 30–40 euro och uppåt, beroende på hur många timmar ni är ute och hur många ni är.

Letar efter svarta får

Norr om Sardinien ligger Korsika, och en av dagarna tar vi färjan över. Dottern är nog mest nöjd över att i och med detta besöka ännu ett land (klasskompisarna kommer garanterat att få höra det här).
Visst är det kul att se den franska ö där Napoleon föddes, och gamla staden i Bonifacio, som ligger fantastiskt vackert på kalkstensklippor 90 meter över havet. Men jag skulle nog valt ha bort den här dagsturen om jag reste med små barn och vagn.

Desto barnvänligare är vår andra utflykt, som bland annat går till en bondgård. Barnen får klappa getter, hästar och titta på små kycklingar. Jag strosar runt och får syn på en vacker påfågel, men det är mitt på dagen och solen gassar, så snart söker fler och fler i sällskapet upp bänkarna i skuggan intill stenhuset, där vin, korv och ost står framdukat.

På kvällen enas jag och dottern om vilka händelser vi kommer att minnas från dagen. Hon när hon smakade färsk, ljummen getmjölk (som var blä!), och jag vad guiden berättade om svarta får. Det finns gott om får på Sardinien, det går tre får på varje sard (ön har 1,7 miljoner invånare). Och i alla fårhjordar ska det enligt traditionen finnas ett svart får. Det fåret ska nämligen dra till sig sjukdomar och olyckor, för att skydda de andra fåren i hjorden.

Följden har blivit att det så viktiga svarta fåret nästan tas omhand bäst i flocken. Det är första gången jag hör den här förklaringen, och resten av vår vistelse letar vi efter svarta får i de fårhjordar vi passerar längs våra utflyktsvägar på ön.

Ben-paus med glass
Vi slits mellan att bara ligga vid stranden och njuta, och att passa på att uppleva mer av Sardinien. Elva mil bort ligger turiststaden Alghero, längs nordvästkusten, och här ska vi bo halva veckan. Staden har en medeltida stadskärna med mysiga restauranger och shopping.

Vårt hotell ligger en kvarts promenad från gamla stan, och eftersom man pratar så bra när man promenerar har vi trevligt när vi går längs strandpromenaden in mot staden. Vår vila benen-paus med italiensk glass förstärker semesterkänslan.

Framme i gamla stan slår vi oss ner vid en uteservering med ett glas dricka och en pizzaslice och bara tittar på folk, och jag tänker som så ofta när jag lyckas ta tillvaron i barnens takt, att bättre kan jag inte må!

Bästa minnena

Enligt dottern:
Stränderna och vattnet.
(En av de kändaste är Stintinostranden, där delar av James Bondfilmen Älskade spion spelades in. Här kostar ett parasoll och en solstol 10 euro att hyra, men med så turkost och enastående vatten är det inte ont om besökare på stranden.)  

Enligt mamma:
Båtturen i Maddalenaskärgården. Båtturer avgår från olika delar av ön, och i området, som numera är nationalpark, är vattnet fantastiskt!

Enligt båda:
Kvällsutflykten till bondgården där Mario och hans fru driver så kallad agriturism. Här äter vi en lång härlig middag bestående av mat producerad på gården.
Besöket inleds med ett glas vin och ett kex med en typisk sardisk ost. Vår värd för kvällen ber oss alla att smaka, och han ser väldigt lurig ut. Dottern, som inte är så förtjust i ost, tar ändå en bit, men vi båda tycker att osten smakar väldigt fränt och märkligt. Det visar sig vara en sardisk specialitet, nämligen en ost med larver i. Förr hade man levande larver, men numera används mosade larver. Aha, det var det som knastrade så konstigt mellan tänderna, tänker jag med en rysning. Men samtidigt inser vi att här har dottern och jag fått vår bästa berätta vidare-historia. Alla i släkten kommer att få höra om vår ostupplevelse när vi kommer hem, det är vi överens om. Och resten av måltiden är god och utan konstiga överraskningar. Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 6/2008 

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler