Mia blev lämnad under graviditeten

Mia blev lämnad under graviditetenPersonerna på bilden har inget med innehållet i artikeln att göra.

Mia blev lämnad under graviditeten

Mia blev lämnad under graviditeten.

Tyra, 1 år, och mamma Mia har äntligen börjat komma tillrätta i den nya ­lägenheten. Tyra är snart inskolad på dagis och Mia går återigen till sitt nya jobb inne i samhället vid norrlandskusten där de bor.

Utåt sett en vanlig familj, förutom att det saknas en pappa. Men för några månader sedan var det kaos inuti Mia.

– Jag trodde att jag skulle gå sönder, att jag skulle dö. Jag tänkte att jag aldrig aldrig skulle överleva detta, säger Mia.

Det är tyst i lägenheten. Klockan är sju på kvällen och i barnrummet intill ligger Tyra och sover. Mia har precis röjt undan disken och tvätten och kan slå sig ner i lugn och ro.

Mia kan inte säga exakt när det började. Kanske var det redan när hon och David försökte bli gravida. De hade varit ihop i flera år och levde ett behagligt liv tillsammans. Det var många fester och middagar och de hade ett stort umgänge. Båda två satsade mycket på sina jobb men Mia kände att något saknades. Hon ville gå ett steg längre i deras relation och de började prata om barn.

– Det var inte så lätt att bli gravid som jag trodde. Till slut fick jag göra en hormonbehandling. Så småningom blev vi gravida, men jag fick ett tidigt missfall. Jag glömmer aldrig hur ledsen David var då.

Mia blev snart gravid igen och hon och David firade när gravidtestet visade positivt. De drömde om framtiden, de tittade på barnprylar och läste föräldratidningar. De såg fram emot det som skulle komma, att de snart skulle vara tre.

Blev allt tystare
– Men Davids arbetskamrater pressade honom. Vi var de första blivande föräldrarna i vår bekantskapskrets och hans arbetskompisar missade aldrig ett tillfälle att pika honom. Visserligen på skämt, men ändå. En gång sa de till honom: ”Du vet väl hur många förhållanden som tar slut det första året efter att bebisen har kommit”, berättar Mia.

Mia märkte att David blev allt tystare, att han drog sig undan och att han inte pratade om barnet längre.
 
– I början tyckte jag bara att han var larvig, tänkte att det går väl över. Jag kände mig trygg, vi hade ju försökt få barn så länge. Men successivt märkte jag att bebisen plötsligt blev mitt projekt, inte vårt.

David slutade ta på sin sambo. Han rörde aldrig vid magen, han ville inte titta på barnprylar eller fotografera den växande kulan. Sex var det inte tal om, inte heller någon kram i förbifarten. Utåt sett var de fortfarande det lyckade paret som snart skulle ha barn. Utåt sett pratade David med stolthet om bebisen, som han redan gett namnet Tyra. Men när de var ensamma med varandra var allt annorlunda.

– Jag kände mig så otroligt ensam, jag behövde ju stöd. Jag började drömma mardrömmar om att han skulle lämna mig, men när jag tog upp min rädsla med honom ryckte han bara på axlarna.

Mia var ensam. Även om hon och David hade ett stort umgänge hade hon inte många vänner. Egentligen hade hon bara en, bästa kompisen Nadja. Och Nadja pratade hon mycket med under den här tiden. Hon berättade om sin rädsla och om sina mardrömmar. Hon berättade om sorgen över vad som höll på att hända med David.

– Jag förstår inte hur jag orkade. Förmod­ligen var det minnet över vilken fantastiskt mysig kille David egentligen är, som gjorde att jag stannade kvar.

Följde med på ultraljudet
Eller också var det att hon i det läget kände att hon inte hade något val. Hon väntade ju faktiskt ett barn tillsammans med honom. Hon tänkte att det hela skulle lösa sig när barnet väl hade fötts.

– Men hela tiden fanns Nadja där. Hon följde till och med med på ett ultraljud, eftersom David inte kunde. Hon såg vår bebis, hon såg Tyras små händer och gladde sig med mig, säger Mia.

Tidigt på hösten föddes Tyra. David var med på förlossningen. Han hade koll på maskinerna och på värkarbetet. Han småpratade med barnmorskan och hämtade saft att dricka åt Mia. Men han rörde henne inte.

– Jag fick inte ens en puss eller kram, inte något.

När Mia kom hem väntade inga blommor i lägenheten. David fortsatte att dra sig undan och Mia kände sig helt ensam i relationen. När Tyra var en månad gammal sa David plötsligt ”Vi ska gå ut och ta en promenad du och jag.”

– Han var tyst länge, men plötsligt sa han ”Jag känner inget för dig längre”. Jag fick nog en chock. Jag tog med mig Tyra till min syster, flyttade in hos henne och David bodde kvar i lägenheten.

Tanken var att David skulle känna efter i lugn och ro. Kanske skulle han sakna Mia och Tyra, när de inte fanns i närheten.

Hittade ett sms
Men under tiden som Mia och Tyra bodde borta kände David ingen saknad, berättade han när de kom hem igen.

I samma veva gick Mia igenom Davids mobiltelefon. Det är inget hon är stolt över, men vid det laget var stolthet det minsta hon tänkte på.

– Jag hittade ett sms från en tjej. Från min bästa vän. Hon och David hade ett förhållande. Jag var helt knäckt, satt där med Tyra i famnen och bara skrek rakt ut. Hur kunde det gå så fel? Vi som hade kämpat så för det här barnet.

Mia och Tyra flyttade hem till Mias pappa. Hon fick stöd både från svärföräldrarna och sin egen pappa, men hon var ändå övertygad om att hon inte skulle överleva. Efter någon vecka kom David, bönade och bad om att Mia skulle ta tillbaka honom och de började gå i familjeterapi.

– Jag behövde ju honom, jag älskade ju honom. Jag tänkte att vi är ju en familj, vi kan lösa det här, säger Mia och blir tyst en lång stund.

I fyra månader höll det. David och Mia försökte leva som en vanlig familj, men en dag sa David återigen att de skulle ta en promenad.

– Under promenaden sa han att det inte funkade. Att han kände att han levde i ett fängelse. Jag skrek, jag kräktes och sedan föll jag ihop. Jag tänkte ”Det här klarar jag inte”. Människor som passerade kom fram och försökte hjälpa till, men David fick släpa hem mig.

Som i en dimma
Den första tiden minns Mia som i en dimma. Vännerna vände henne ryggen, Nadja hade hon av naturliga skäl ingen kontakt med. De enda hon hade var sin pappa och syster, och en tjej som varit med på den tjejmiddag hon ordnat för Nadja och de andra tjejerna i gänget för att fira bebisen. Den tjejen, som då bara var en i gänget, visade sig vara den enda som fanns kvar när Mia verkligen behövde det. De två har fortfarande mycket kontakt med varandra och Mia träffar henne flera gånger i veckan.

– Jag vågade inte gå ner på stan, jag kände att folk tittade, att alla visste vad som hänt. Och jag skämdes, trots att jag inte gjort något fel. Jag ville inte utsätta mig för allas blickar. Så här i efterhand har jag fått veta att alla visste om att David var otrogen. Alla utom jag.

I början försökte Mia ringa upp sina gamla vänner. Men ingen ringde tillbaka. Mia kände sig som världens ensammaste människa. Hon var fortfarande föräldraledig, men sökte och fick ett nytt jobb. Det enda som höll henne uppe var tanken på Tyra och på det nya jobbet. Där hoppades hon hitta nya vänner.

– Ett tag mådde jag så dåligt så att jag ringde överallt: till vårdcentralen, till familjerådgivningen, till kuratorer. Jag trodde att jag skulle gå sönder, att jag skulle ta livet av mig.

Har fått nya vänner
När Tyra var nästan 9 månader började Mia sitt nya jobb. Sakta men säkert började det vända. Mia fick annat att tänka på och hon har fått nya vänner. Hon och Tyra har flyttat till den trerummare där de bor nu och tillvaron börjar rätta till sig.

– David har hela tiden ställt upp för Tyra. Han har tagit sitt pappaansvar, han visade redan från början att han verkligen älskar henne. Nu i sommar har han varit pappaledig och tanken är att vi så småningom ska ha gemensam vårdnad.

Men att lämna Tyra hos David har inte varit någon självklarhet för Mia. Hon har fortfarande svårt att lita på honom och hon känner sig orolig när Tyra är där. Samtidigt har Mia bestämt sig för att tänka rationellt. Mia måste dra in pengar så att hon och Tyra klarar sig. Därför måste hon ha ett jobb. Då behövs David.

– Det känns pissjobbigt. Men han har rätt till sitt barn, och Tyra har rätt till sin pappa.

Nu har det gått mer än ett halvår sedan David lämnade henne och Mia känner att hon börjar få kontroll över tillvaron. Hon har skaffat sig egna vänner, hon har ett jobb som hon trivs med så att hon kan försörja sig och Tyra, och hon har en fin lägenhet.

– Det är konstigt. För inte så länge sedan trodde jag att jag inte skulle överleva, ändå sitter jag här i dag med positiva tankar. Det känns som om det bara blir bättre. Nu känner jag mig ändå någonstans som en vinnare: en underbar dotter, ett fint hem. Det enda jag längtar efter nu är att träffa en bra kille som jag kan bli gravid med. Jag vill kunna njuta av en graviditet och uppleva den ordentligt. Tyras graviditet blev jag ju snuvad på.

Fotnot: Mia, David, Tyra och Nadja heter något annat i verkligheten.

"Vanligt att man känner sig fångad"

Det är inte helt ovanligt att män – och kvinnor – känner sig fångade och trängda när föräldraskapet är ett faktum.
– Men de flesta går inte till handling och är otrogna för det, säger
Anette Utterbäck, psykolog och psykoterapeut Allé psykoterapi och psykoanalys i Göteborg.

Hur kan en blivande pappa vara otrogen, när han vet att hans kvinna snart ska ha barn?
– Många är rädda för ansvaret det innebär att bli förälder. Det kan vara svårt att förstå vad det innebär innan det har blivit konkret,  när den stora förändringen kommer känner man sig instängd.

Men, även en mamma känner sig instängd och fångad ibland, både under och efter graviditeten…
– Absolut, det är en vanlig känsla. Men för kvinnor är det mer självklart att bli förälder. Det har troligen att göra med den kultur vi fostras i: Kvinnor förutsätts vilja ta huvudansvar för barn, män ska bara hjälpa till. Män har få förebilder när det gäller papparollen.

– Mansrollen håller på att förändras. Mannen blir allt mer delaktig i föräldraskapet, men just den här brytningstiden vi lever i nu kan göra både män och kvinnor förvirrade. I tusentals år har man sagt att mannen inte behövs i omvårdnaden av små barn, nu börjar det förändras.

– En man har fortfarande lättare att dra tillbaka sitt ansvar än vad kvinnan har när det gäller föräldraskapet. Hur mycket som beror på biologin och hur mycket som beror på kulturen är svårt att säga, men: Det är mycket som inte kan förklaras med biologin.

Är det vanligt att den blivande pappan är otrogen under graviditeten eller under den första tiden efteråt?
– Lockelsen kan vara väldigt stor. Mannen kan gå och fantisera om att vara otrogen, men att gå från fantasier till att verkligen vara otrogen tror jag ändå inte är så vanligt.

– Under den första tiden med småbarn är tillvaron mest ett Familjen AB, och då är det lätt hänt att man fantiserar om och dras till andra. Det gäller både män och kvinnor. Hos småbarnspappan är möjlig­heten att gå från fantasi till handling ofta större än hos den nyblivna mamman, eftersom hon oftare har huvudansvaret för barnet och dessutom kan vänta sig ett hårdare fördömande från omgivningen.

Är det möjligt att reparera en sån här sak?

– Ja, det tror jag. Men det krävs en viss mognad hos båda parterna för att man ska kunna gå vidare. Det är svårt, men det går. Det gäller att prata, prata, prata, utan någon pajkastning. I det läget kan det vara bra att ta hjälp av en familjeterapeut.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 5/2007

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler