Annons
Juul coachar:

Juul coachar: "Jag känner mig som ensamstående"

Juul coachar: "Jag känner mig ensam"

Ingrid undrar om förhållandet kan överleva.

När Ingrid och Martin blev föräldrar förändrades deras relation totalt. Ingrid känner sig ensam och funderar på om förhållandet kan överleva. Famijeterapeuten Jesper Juul coachar.

Jesper Juul: Jag brukar börja med att fråga varför ni är här?
Ingrid: Vi har känt varandra i tio år. När vi väl bestämde oss för att bli ihop gick allt fort. När jag var gravid jobbade Martin. Han fick ett nytt jobb, sitt drömjobb, och han försvann. Eller ja, vi fortsatte ju att bo ihop, men det kändes som om han försvann. Jag var jätterädd för förlossningen. Vid fem tillfällen väckte jag honom på nätterna för att jag hade sån ångest. Jag sa: ”Du måste hjälpa mig, jag orkar inte mer.” Han sa bara ”Jag orkar inte mer, jag måste få sova”. Han fanns inte där. Jag känner mig ensam. Han hade sin karriär och jag börjar bli bitter och elak.

Bakgrund

När Ingrid och Martin blev ihop för tre år sedan utvecklades deras tidigare vänskap snabbt till ett passionerat och kärleksfullt förhållande. Efter en tid blev Ingrid gravid, något som både hon och Martin längtat efter.
I samma veva fick Martin sitt drömjobb. Ingrid upplevde att Martin fokuserade allt mer på jobbet och allt mindre på henne och den kommande bebisen.
Ingrid var förlossningsrädd och rädslan växte snabbt till en i det närmaste okontrollerbar skräck. I brevet till Jesper Juul skriver hon att hon inte fick någon som helst tröst eller stöttning av Martin. ”Visst, han följde med på allt det där som han borde göra, ultraljud, föräldragrupp, Aurorasamtal, men i övrigt var det som om min mage knappt existerade”, skriver hon.
När familjen kommer till Jesper Juul råder det iskyla mellan föräldrarna. Ingrid känner sig sviken och Martin vet inte hur han ska få tillbaka hennes förtroende. Martin: Det är väl en bra sammanfattning. Jag reser mycket i jobbet, ja, jag har mycket på jobbet helt enkelt. Jag har också lång resväg.
Ingrid: Han lämpar över allt på mig. Han kommer hem på helgerna och stökar till och sen sticker han. Jag tycker inte att det är någon idé att fortsätta.


Jesper Juul: Men det tycker du, Martin?
Martin: Jag trivs ju fortfarande. Jag tycker ju att den bästa tiden på veckan är när jag är hemma.
Ingrid: Men när du är hemma så jobbar du ju också. Du finns liksom aldrig där för oss.
Martin: Mitt mål är att försöka jobba när Tindra har gått och lagt sig.


Jesper Juul: Men du, Ingrid, du pratar väl mer om att han inte finns kvar för dig och Tindra?
Ingrid: Jag känner mig väldigt ensam, vi blir alltid bortprioriterade.


Jesper Juul: Men det är inte det geografiska avståndet du pratar om, Ingrid. Det är mer att han inte är där för er? Om jag förstår er rätt så har det varit så här ända från början, egentligen?
Ingrid: Jag kände ju honom långt innan vi blev tillsammans. Men då var jag ju en stark person, men man förändras när man får barn… Han har ändrats också.


Jesper Juul: Det här är vanligt för kvinnor: Det är klart att du känner dig ensam och då inte bara ensam som en ensamstående mamma.
Martin: Jag kan ju byta jobb…


Jesper Juul: Men då tror jag att ni missförstår mig, det här har inte bara med jobb att göra.
Ingrid: När han är hemma vill jag att han ska vara hemma… Jag behöver min ensamhet, jag tycker att det är bra att han jobbar och jag tycker att det är bra att han trivs, jag vill ju inte att han ska vara hemma med oss jämt.


Jesper Juul: Bara så att jag fattar, du tycker att även om han finns där så finns han inte där mentalt. Förstår du vad Ingrid pratar om, Martin?
Martin:
Så har jag inte uppfattat det.
Ingrid: När du kommer hem så sätter du dig med datorn. Så pratar du lite politik och så pratar du om ditt jobb.


Jesper Juul: Det är viktigt att veta om du, Martin, förstår vad Ingrid menar. Det här samtalet blir helt omöjligt om var och en pratar om sitt.
Ingrid: Men det här har jag sagt tusen gånger. Jag gråter och jag skriker och jag gapar.


Jesper Juul: Men kanske kan du säga det på ett annat sätt?
Ingrid: Han övergav mig när jag väntade barn och var så fruktansvärt rädd. Sen kom han inte tillbaka.

5 tips när ni inte kan prata med varandra

• Om inte budskapet går fram – försök säga det på ett annat sätt, även om du tycker att du är övertydlig.
• Säg rent ut hur DU vill ha det, hur ska din partner göra för att du ska bli nöjd?
• Förvänta dig inte att din partner ska förstå utan att du säger något.
• Parterapi hjälper många att hitta ett sätt att kommunicera.
• Sluta vara ett offer om du känner dig missförstådd. Bli mer egoistisk och lev ditt liv på ditt sätt.

Källa: Jesper Juul

Jesper Juul: Det är en sak, det sveket som du känner. Sen finns det annat, som det här med att du de facto är ensamstående mamma.
Ingrid: Jag känner mig som en ensamstående mamma som tvättar och städar åt honom.
Martin: Det var bättre i höstas när jag hade en dag hemma med Tindra. Förhoppningsvis får jag till veckorna så att jag kan vara hemma med Tindra vissa dagar.
Ingrid: Det var så viktigt för dig att vara hemma med Tindra, jag ville inte börja jobba. Men du lämnar henne till grannen, bara för att du ska iväg…
Martin: Men om vi har en stor affär på gång på jobbet, då kan jag inte bara säga nej till jobbet. Det är inte praktiskt möjligt.


Jesper Juul: Men är du Martin uppmärksam på att varje gång du försöker svara på det som Ingrid säger, då bekräftar du det hon säger?
Martin: Jag har försökt prioritera. Det kan hända saker under en dag som gör att jag inte kan åka hem i tid. Jag kan ha planerat att åka hem vid fyra, femtiden, men så blir det inte så.


Jesper Juul: Men där tror jag att du har fel. För om det vore så att du faktiskt fanns där för henne när du väl är hemma, då är det enklare.
Ingrid: Men det går liksom aldrig att lita på honom, han säger att han ska fixa en sak, men det gör han ju aldrig.


Jesper Juul: Men det handlar inte om att lösa uppgifter. Det handlar inte om att den och den har si eller så många timmar tillsammans med Tindra. Det som det handlar om är ju ansvaret. Det enda jag ser är att du ska försöka prata om hur det är för dig, utan att prata om vad han gör och inte gör. Säg hur det är för dig.
Ingrid: Jag har fastnat i gnället.


Jesper Juul:  Jag vill gärna att du, Martin, lyssnar på hur det egentligen står till med den kvinnan du är gift med. Hur mår hon, hur har hon det? I danskan har vi två ord för ensamhet, i svenskan finns det bara ett. I danskan är det mycket enklare att beskriva hur du känner.
Ingrid: Jag tycker nästan det är skönt att Tindra och jag får vår tid tillsammans, vi går till öppna förskolan, jag åker till mina latteträffar. Men när han är där, då ska han vara där!


Jesper Juul: Har du, Martin, någon aning om vad Ingrid pratar om?
Martin: Jag har nog missförstått. Jag trodde att det mer handlade om att jag reste så mycket. Som jag tolkar det så handlar det här mer om den totala delaktigheten. Inte bara om den fysiska delaktigheten.


Jesper Juul: Men tror du att det är möjligt för dig, Martin?
Martin: Det borde det ju vara. Jag vet bara inte hur jag ska bära mig åt. Jag har ju tolkat det hela som om jag var borta för mycket rent fysiskt.


Jesper Juul: Där skulle jag gärna vilja återgå till graviditeten. Jag vill fråga om när det började bli problematiskt. Hade du, Martin, någon aning om vad du kunde göra där?
Martin: Vi försökte, vi gick till en specialbarnmorska som var specialiserad på förlossningsskräck. Vi var på profylax och Ingrid fick veta att hon skulle föda med kejsarsnitt.
Ingrid: Han var med på godbitarna… ultraljud, profylax. Men det andra, när jag var rädd…
Martin: Det var svårt. Jag visste inte vad jag skulle göra åt Ingrids rädsla.
Ingrid: Lyssna på mig hade räckt.


Jesper Juul: Martin, vad skulle du göra med Tindra om hon var rädd?
Martin: Hålla om och trösta henne.


Jesper Juul: Precis.
Ingrid: Men jag är lite taggigare än Tindra.


Jesper Juul: Men är inte din taggighet en illusion? Är det verkligen så att du är taggigare?
Ingrid: Men vi hade ju allt detta innan. Innan så var jag så trygg med Martin.


Jesper Juul: Men fanns det verkligen hos er innan du blev gravid, Ingrid? Då, när ni precis träffats och var nyförälskade, då var ni ju båda under påverkan av hormoner. Man kan egentligen inte bedöma hur ett förhållande verkligen är när man är nyförälskad.
Ingrid: Du skulle boka tid för vaccination åt Tindra, men inte ens det kunde du göra.
Martin: Men ofta är det mycket saker som måste lösas akut på jobbet. Men så här går det inte att hålla på. Jag måste tänka mer långsiktigt.
Ingrid: Men så slutar det ändå alltid med att jag måste göra allt själv, och så gnäller jag för att han inte gjorde det. Dessutom missar han en massa saker eftersom han är borta från Tindra så mycket. Samtidigt tänker jag att det är rätt åt honom, jag blir ego.


Jesper Juul: Om man har en tendens att ha kontroll över allt, då blir man aldrig nöjd. Men kan du komma över den här bitterheten? För den sitter väldigt djupt.
Ingrid: Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte ens var jag ska börja.


Jesper Juul: Jag vet inte heller var du ska börja, men det jag skulle önska, det är att du säger till Martin vad han kan göra för att han ska få en chans.
Ingrid: Jag vet inte. Jag tror att det är för sent.


Jesper Juul: Och när du säger så, då undrar jag om du är ärlig med att du säger att det är för sent, eller om du inte vill vara definitiv?
Ingrid: Det känns som om jag inte har något kvar, jag är så trött på den människan som Martin gör mig till.


Jesper Juul: Då finns det två möjligheter. Antingen slutar du att vara ett offer för honom och blir den människan du vill vara. Eller så säger du till Martin att det är slut.
Ingrid: Jag vet inte hur man gör i något av fallen. Jag har svårt att se en framtid med honom och jag har svårt att se en framtid utan honom. Han är ju det bästa som har hänt mig, förutom Tindra.


Jesper Juul: Han är eller var det bästa?
Ingrid: Jag hoppas att han är det bästa.


Jesper Juul: Men Martin är ju också den person han är.
Ingrid:  Men så här var han ju inte när vi träffades.


Jesper Juul: Jag tror att han alltid varit så här.
Ingrid: Han var inte sån. Eller så var han sån och jag inte kunde greppa det.


Jesper Juul: Så din teori är att han inte ger det till dig längre. Martin, vad säger du?
Martin: Men vi har inte så mycket tid tillsammans. Det var ju annorlunda när vi inte hade Tindra. Då kunde vi göra saker tillsammans.
Ingrid: Men när du kommer hem, så sitter du bara vid datorn. Jag har väntat hela livet på dig…


Jesper Juul:  Ingrid, försök säga vad du vill ha, det är svårt, men försök ta ansvar för dig själv och lägg det inte på Martin. Jag vet att det här är svårt att prata om, nästan omöjligt, det ligger mycket mellan raderna. Det handlar inte bara om att säga att han inte ska sitta vid datorn. Säg vad du vill ha.
Ingrid: Så blir jag besviken när han inte gör det. Vad ska jag göra då?


Jesper Juul: Du ska säga ”Okej, jag finns kvar, men du måste komma och förföra mig om du vill ha mig.” Men du ska inte tala om HUR han ska göra, det måste han själv komma med.
Ingrid: Jag fick inte ens en blomma på BB, jag var så stolt över min förlossning, det blev ju inte kejsarsnitt.
Martin: Jag handlade allt utom blommor…


Jesper Juul: Så säger du ändå att han egentligen inte är sån här. Men Ingrid, han är ju så här!
Ingrid:
Men då kan jag ju vänta i evigheter om jag sitter och väntar på en drömbild.


Jesper Juul: Ja. Därför säger jag att jag skulle önska att du börjar leva imorgon. Det liv du vill leva. Och sen ligger det på Martin att, jag kommer inte på något bättre ord, att förföra dig.
Ingrid: Så jag ska bara backa då? Och vänta.


Jesper Juul: Så som du gör nu är dumt, du blir överkörd. Som flesta av oss män har Martin ingen aning om vad du pratar om.
Ingrid: Men jag säger ju vad jag tycker.


Jesper Juul: Men Martin tror ju att det handlar om att han reser mycket. Vad är det du vill: Du vill ha HONOM, du vill att han ska finnas kvar för er, allt annat är bara symbolik. Han måste göra något! Han måste prata med sig själv och se vad han vill göra. Han måste utveckla sig på ett sätt som du har fått lära dig från början. Det handlar inte om praktiska saker, det handlar om att han inte finns kvar. Det är det som är problemet.
Han har fått nytt jobb, ni har fått barn. Men om du ska vara kapten på båten, då måste du också få den lön som en kapten ska ha. Men det får du inte. Det är här blommorna kommer in till exempel. Har jag fel?
Ingrid: Nej, du har rätt.


Jesper Juul: Vad tänker du, Ingrid?
Ingrid: Jag känner mig mer ensam nu, än vad jag gjorde som singel. Och jag bara gråter. Hur gör vi nu?


Jesper Juul: Det finns en möjlighet till, och det är att gå i parterapi.
Ingrid: När ska han ha tid med det?
Martin: Det handlar om att prioritera.


Jesper Juul: Men parterapin ska vara på Martins initiativ. Annars blir det bara som att en mamma bokar en tid.
Om jag uppfattar dig rätt, Martin, så är du en person som behöver tid för att fatta ett beslut, du behöver tid att tänka?

Martin: Ja, ofta behöver jag tid.
Ingrid: Vi har på sätt och vis hamnat lite på sandlådenivå. Jag vill att han ska känna hur jag känner. Jag säger elaka saker och ibland tänker jag: ”Men gud, vad sa jag nu, hur kunde jag säga något så elakt?”


Jesper Juul: Det är destruktivt för dig, Ingrid. Jag tycker att du ska ta hand om din egen hälsa mycket mer.
Ingrid: Vi har känt varandra i nio år och vi har varit ihop i 3,5 år. Innebär det här att jag ska sluta gräla?


Jesper Juul: Nej, du ska inte sluta gräla. Men du ska ta hand om dig själv och om din hälsa. Som det är nu förlorar du din stolthet.
Ingrid: Men om jag inte förväntar mig något då är det ju inget förhållande vi har. I ett förhållande förväntar man sig något av varandra.


Jesper Juul: Det får vi se. Martin har de begränsningar och de kvaliteter han har. Så det är där ni måste börja.
Ingrid: Jag vet inte hur jag ska bryta det. Jag har fastnat i ett beteende som jag inte kan ta mig ur.


Jesper Juul: Jag kan bara se på hur det var för mig, med min första fru som jag var gift med i 18 år. Ett år efter att min son föddes blev hon gravid igen och beslutade om abort. Det här var 35 år sen. Jag körde henne till sjukhuset och sen ringde hon och sa att hon blivit utskriven. Jag var på jobbet och jag hämtade henne inte. Det kan hon aldrig förlåta mig. Att jag inte ringde till jobbet och sa att jag måste hämta min fru, det förlåter hon mig aldrig.
Ingrid: Jag förstår henne.


Jesper Juul: Jag förstod henne också, så småningom…
Ingrid: Så skulle Martin också kunna göra.
Martin: Problemet är ju att jag inte har förstått det hela i rätt tid.


Jesper Juul: Ni har svårt att prata med varandra på ett konkret sätt. Problemet är ju att ni lever ihop med varandra, då bör man fråga sig: Finns det något här? Finns det något här som jag vill ha?
Ingrid: Jag vill inte ha en kompis som jag bor ihop med. Jag vill inte tvätta åt mina kompisar, jag vill ha något mer för att det ska vara värt det. Jag vill inte anpassa mig så här mycket för en kompis.


Jesper Juul:  Så här står ni nu. Ska ni få hjälp måste ni få en kontinuerlig psykoterapeutisk hjälp, ett par gånger i månaden under åtminstone ett halvårs tid. Jag tror att du, Martin, måste hitta att sätt att förföra henne. Inte en gång, utan varje dag. Och du vet vad hon vill. Hon vill att du finns kvar, inte minst med empatin. Det här är en klassisk situation.


Ingrid, Martin och Tindra heter något annat i verkligheten.


Jesper Juul coachar

I ett antal artiklar hjälper den kända familjeterapeuten och författaren Jesper Juul några av Vi Föräldrars läsare med problem som är aktuella för dem.
Vill du också ha en chans att träffa Jesper Juul?

Läs mer här.

Så gick det sen

Ingrid: ”Saker och ting har blivit både bättre och sämre efter coachningen. Direkt efteråt, när vi lämnade Jesper, kände jag bara att samtalet inte hade gett mig något mer än att jag gjort av med en massa regnskog på grund av alla pappersnäsdukar som gått åt där inne, eftersom jag bölade så mycket.
Martin däremot tyckte att det gav jättemycket. ”Varför har du inte sagt det här tidigare?” frågade han. Och jag som tyckte att jag sagt det hundratusen gånger.
Nu är han medveten om vad han gör för fel, och det är bra. Däremot är det hemskt att han inte gör så mycket åt det. Han är hemma ännu mindre nu, och det känns på något sätt som ett dubbelt svek. Han säger hela tiden att han inte kan göra något åt det. Det är så mycket på jobbet.
Men, det som blivit bättre är att han verkligen blivit mer närvarande. När vi väl träffas så har vi det väldigt bra, då finns han där för oss.
Så, nu vet han i alla fall vad jag menar.

Martin:
”Det har gått både bra och dåligt sedan vi träffade Jesper Juul. Redan då pratade vi om hur  mycket jag jobbade och det har inte blivit bättre, tvärt om. Jag jobbar mer än någonsin, det har varit jättemycket på jobbet.
Den senaste månaden har jag bara sovit hemma åtta nätter, och då räknar jag med helgerna. Jag känner mig fast i någon slags ekorrhjul, men jag tror att det kommer att bli bättre inom ett par månader. Jag måste säga ifrån på jobbet, helt enkelt.
Det var märkligt, Ingrid och jag hade helt pratat om varandra. Coachningen med Jesper Juul gav mig ett helt annat perspektiv på vårt problem. Nu känns det som om vi verkligen har något att jobba på, Ingrid och jag. Det var ett givande möte!”

Jesper Juuls Family-Lab Sverige

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 7/2008
Annons

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler

Annons

"Älskar min familj, men känner mig fast i familjelivet" Psykologen kommer med råd

Hjälp, jag längtar bort!

"Jag älskar min fru och våra två barn, 2 och 6 år. Men ändå – senaste året har jag börjat känna mig inlåst. Inte med dem, men i familjelivet med allt vad det innebär av pusslande med hämtningar och lämningar, föris och skola, veckomatsedlar, papper att fylla i – ja, allt. Samtidigt har jag ett heltidsjobb som är både stimulerande och krävande.
Min fru gör nästan mer än jag, så jag kan inte skylla på henne. Vi har städhjälp en gång i veckan för att avlasta. Ibland har vi barnvakt och går ut och äter själva. Någon gång i veckan träffar jag kompisar från förr och tar en öl. Jag försöker träna regelbundet och äta bra.
Jag älskar min familj högt, ändå längtar jag bort. Till resor och till att få vara i fred ibland. Vad ska jag göra?"
/Melvin
 

Malin: ”Vad är viktigt för dig i ditt liv?”

Jag tror att många känner igen sig i ditt brev. Allt det yttre är bra och rätt. Och så känns det ändå tomt. Inuti.
Jag tror att det är symtomatiskt – vi fixar allt det yttre som ska känneteckna det goda livet, men på kuppen slukar det all vår vakna tid och det blir inget utrymme kvar till det vi har inuti oss. Vi borde vara lyckliga och nöjda, men istället för att känna att vi har alla rätt kan det yttre livet bli till ett fängelse. Och sådana basala behov som att få vara i fred någon gång ibland kan tyckas ouppnåeliga.
Jag ske ge dig två konkreta tips nu när du har valt att dela med dig. Det första handlar just om den här borde-känslan. När det vi känner inte går ihop med hur vi tycker att vi borde känna mår vi människor dåligt. Men att trycka bort sådana här känslor är ingen framkomlig väg. Jag tycker därför att du ska prata med din fru. Tillsammans kan ni pröva en teknik som har visat sig vara effektiv för att skapa större tillfredställelse och närvaro i livet. Den går ut på att identifiera vilka värderingar man har om vad som verkligen är viktigt, och att sedan skapa beteenden eller handlingar som utgår från dem.
Vad är viktigt för dig i ditt liv – som förälder, som man och som Melvin? Vad kan du göra i din vardag för att leva i enlighet med de värderingarna? Att konkret göra sådant som bekräftar ens värderingar skapar tillfredställelse.
Mitt andra tips handlar om att dela upp er i familjen ibland. Min erfarenhet är att man kan fastna i familjen-ska-vara-tillsammans-fällan. Det är så lätt att tycka att den lilla tid man har med sin familj ska tillbringas tillsammans, allihop. Annars blir det ju liksom ingenting kvar av just familjen. Men ibland kan den där tillsammans-tanken bli lite krampaktig. Det kan lätta upp om man tillåter sig att göra saker med bara ett barn eller på egen hand. Det behöver inte vara svart eller vitt. En kärleksfull familj kan mycket väl bestå av människor som gör saker i olika konstellationer.

/Malin Bergström, barnpsykolog.

Mejla din egen fråga till Malin på fragamalin@vf.bonnier.se

Annons