"Papporna är på jobbet, mammorna tar hand om barnen"

Barnet kommer, könsrollerna skakas om, men alltför ofta får förlegade argument styra fördelning av hushållssysslor och ansvar för barn:

1. ”Vi skulle förlora så mycket ekonomiskt.”
Män tjänar i genomsnitt mer än kvinnor. Arbetar mannen heltid (eller mer, vilket är vanligt för nyblivna pappor) och kvinnan mindre blir familjens inkomster större än om man vänder på det. Denna invändning mot jämställdhet sätter dock ekonomin – utöver mat på bordet och tak över huvudet – före andra värden i livet. Dessutom: Om kvinnan av det skälet är den som arbetar deltid kommer hon att få ännu lägre lön i framtiden!

2. ”Vi gör det vi är bra på och trivs med. Det blir effektivare!”
Självklart ska den som brinner för matlagning kunna ta ett större ansvar för matlagningen än en föräldrakollega som motvilligt bränner gröten varje morgon. Men har du någonsin träffat någon som har blöjbyten, diskning, klädtvätt eller vård av sjuka barn som intresse? Föräldraskap handlar inte om intresse eller finlir, det handlar om hårt arbete. Bara att hugga i.

3. ”Vi kvinnor har bättre simultanförmåga och min man vaknar inte när barnen gråter på natten. Kvinnor har det där med att ta hand om barn nedärvt i sig.”
Påståendet är omöjligt att motbevisa, men så mycket vet vi: Grottstadiet är förbi. Välkommen till 2011!

4. Det finns ett fjärde skäl, som sällan uttalas eftersom få är medvetna om det. ”Vi vet inte vad jämställdhet skulle innebära för oss. Framför allt känner vi oss osäkra på om vi skulle klara av att förändra våra roller och på hur människor i vår omgivning skulle reagera.”
Därför fortsätter föräldrar att skylla den bristande jämställdheten på de tre första punkterna ovan.

Det finns ingen slutgiltig definition på vad jämställdhet egentligen är, men det handlar inte om rosa eller blått, eller om ridning eller hockey. Det finns inte heller någon särskild ”belöning” för dem som hittar ett jämställt föräldraskap. Men vi har ett samhälle där kvinnor och män inte har samma villkor, och det avspeglar sig också i deras nära relationer.

Pappor tar endast ut 22 procent av föräldraledighetsdagarna. Mammor tar ut 2/3 av dagarna för vård av sjukt barn. Löneglappet mellan kvinnor och män har inte minskat ett dugg de senaste femton åren. Mönstret är tydligt: Papporna är på jobbet, mammorna tar hand om barnen.

Handlade de här siffrorna bara om föräldrarna vore det illa nog, men det finns en tredje part som också är berörd: barnen. Vad är bäst för dem? Hur skulle de vilja ha det om vi frågade dem? Är det rimligt att våra döttrar som vuxna kommer att ha 84 procent av pojkarnas inkomster – enbart på grund av sitt kön?

Här kan mammor och pappor faktiskt göra något! Du och din partner kan påverka det område där ni har mest inflytande: ert eget hem. Där kan ni bidra till att förändra en skev världsordning.

I sluänden är det vardagspusslet som räknas. Närvaro stavas tid; tänk igenom vad du vill lägga den på. Barn är nu. Visst kan de vara stolta över en förälder som lyckas på sitt arbete eller i andra sammanhang, men viktigast är att föräldern är den som kommer och tar dem i handen när det behövs.

”Jag vill ha tillgång till både mamma och pappa och vara trygg med er båda”, är antagligens barnets tysta inlägg i jämställdhetsdebatten. Visst får arbete och annat vara viktigt, men tänk på vad du sätter först.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 14, 2011.

Lästips: Fredriks 5 punkter till ökad jämställdhet

Diskutera ämnet i forumet!