Vardagslyx för singelföräldrar

Vardagslyx för singelföräldrar

Vardagslyx för singelföräldrar


”Vad ska vi ha till middag?” är den eviga frågan i många hem. Något gott, gärna nyttigt, som går hyfsat snabbt att laga. En avrundning på dagen och en stunds ro innan kvällssysslorna tar vid.

För den som är ensamstående med ett eller flera barn kan middagsfrågan vara en särskild utmaning. Kanske är barnet inte stort nog att bolla idéer med, kanske är det så litet att det inte ens äter detsamma som du. Middagsstunden kan också kännas enformig, för såväl barn som vuxen.

Att det bland ensamstående föräldrar finns ett behov av att samlas med andra för en gemensam middag var något som en engagerad skara i Märsta i Sigtuna kommun utanför Stockholm tog fasta på. Mat till självkostnadspris, lek för barnen, lite prat.

– Idén fick vi från föreningen Makalösa föräldrar, säger Åsa Wallje, kurator, som tillsammans med kuratorn Lena Johansson, och förskolläraren Britta Utbult-Pettersson, tog initiativet till att genomföra idén i sitt arbete med föräldrar i kommunen.

Vi hälsar på en tisdag när middagen arrangeras för tredje gången. Klockan är strax efter 5 och vi kliver in i öppna förskolan Delfinens lokaler, som ligger i ett område med flera höghus mitt i centrum. Hit har sex föräldrar med barn från krypåldern upp till tonåren kommit.

Redan i hallen är det stopp, ett torn av byggklossar har nyss rasat. Men ingen större fara, ett äldre barn hjälper det yngre. De allra minsta barnen har samlats i myshörnan.

Det doftar gott för hungriga små och stora magar: i dag serveras soppa med bröd och frukt till efterrätt.

– Vi förbereder faktiskt maten så att den i princip är klar när föräldrarna kommer, förklarar Åsa Wallje. Vi övervägde att alla skulle laga mat tillsammans, men vi bestämde att vi som personal skulle stå för arbetsinsatsen i början. Vi ville främst att alla skulle känna sig omhändertagna, få det lite vardagslyxigt, helt enkelt.

”En bra idé”
– Det har varit lite olika föräldrar på träffarna, berättar Åsa Wallje. Någon bara en gång, andra alla gånger.

Satu  är här med sina barn Vilma, 5 år, och Villiam, 1 år. Hon har gått på öppna förskolan sedan Villiam var 3 månader och känner till lokalen och personalen, och även ett par av föräldrarna.

– Det här är en bra idé. Alla ska ju ändå äta. Man slipper stå hemma vid spisen, man vinner tid och dessutom får man prata av sig.

Ann-Louise kommer med sonen André, 3 år. Hon har träffat kuratorn Lena flera gånger sedan André var nyfödd. Hon beskriver vilken stor hjälp hon fått av att gå till Lena genom åren. Sedan drygt ett år har Ann-Louise haft en stödfamilj till André som tar hand om honom varannan helg.

– Det funkar jättebra, André trivs verkligen, säger hon.

Tyvärr innebär det inte en helledig helg för Ann-Louise, hon jobbar natt just de fredagarna, för att få ekonomin att gå ihop.

Var är papporna?
Det var Lena som tipsade Ann-Louise om de gemensamma middagarna.

– Lena är en av dem som genom åren sagt ”Du är inte ensam om att vara ensam förälder”. Då har jag kontrat med ”Men var håller alla hus, då?”

Ann-Louise är lite förvånad över att det inte har kommit fler.

– Kanske vågar de sig inte hit, säger hon.

Var de ensamma papporna gömmer sig, undrar flera i rummet också. Matlagsidén passar i alla fall Ann-Louise och André perfekt.

– Det är skönt att komma hit och bara ta en tallrik mat. Hade vi varit hemma vet man hur kvällen hade sett ut, André hade gått raka vägen och knäppt på teven och sedan slötittat medan jag lagat mat.

Hon menar att både hon och André är sociala och att det är stimulerande att komma ut.

 – Jag vet att André somnar gott ikväll.

Oliver, 2 år, kryper upp i mamma Ann-Maris knä efter en stunds lek. Även Ann-Mari fick tips om verksamheten via Lena Johansson. Ann-Mari befinner sig mitt uppe i en skilsmässa och har ingen släkt i närheten.

– Det känns bra att komma hit och prata och känna igen sig i andra ensamstående föräldrars situation, som allt det praktiska vi har gemensamt. Men också om hur det känns, det slitiga med det totala ansvaret, uppfostran och vårdnadsfrågor.

Hoppas hitta en vän
Hon hoppas på att i förlängningen kunna hitta en vän att hjälpa och få hjälp av.

– Som till exempel att hämta från dagis när man är försenad.

Även Ann-Mari är förvånad över att det inte är fler här.

– Det var detsamma i föräldragruppen och på öppna förskolan när Oliver var liten, jag träffade inga andra ensamma föräldrar.

Ann-Mari uppskattar att matkvällarna också ger tankar och idéutbyte kring mat att servera därhemma.

– Det är så lätt att man anpassar kosthållningen efter barnet, men det har jag bestämt mig för att ta tag i nu. Det behöver inte bara bli det där enkla som jag redan vet att Oliver äter.

Satu, Ann-Louise, Ann-Mari och fler med dem hoppas på en fortsättning med matlagskvällarna. Hittills har träffarna hållits oregelbundet några vardagkvällar under två månaders tid. Kommunen står från och med nästa gång för lokal och eventuellt personal, men föräldrarna får själva köpa in, betala och laga maten.

En intresselista plockas fram och idén om en vuxenkväll dyker också upp. De bokar in en fjärde träff om två veckor, då representanter från Makalösa föräldrar ska komma för att berätta om sin organisation och sina idéer.

– Ragga gärna fler föräldrar!, säger Åsa Wallje.

Klockan börjar närma sig sju. Ann-Louises son André går fram till köksbänken där Sandra står bra till hands, nära brödfatet.

– Vill du ha en smörgås?, frågar Sandra och ler.

André nickar ivrigt, Sandra brer snabbt en smörgås och kommenterar:

– Här får barnen andra vuxna än sin förälder att fråga och ty sig till.

Kanske en stunds lek med någon annan än just mamma för en stund. Kanske blir det en kram också.

– De här träffarna betyder mer än bara att sätta sig till dukat bord, säger Sandra.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 12/2007

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler