När Elin började med smakportioner

Matdagbok: När Elin började med smakportioner

När Elin började med smakportioner

Så gick det till när Elin började äta vanlig mat.

När Elin fick sin första tesked potatispuré spottade hon snabbt ut den.

Läs mamma Ulrikas matdagbok om hur Elin gick från rysningar till matglädje på fyra månader.

4 månader: Utspottad potatispuré
Nu ”får” vi börja ge lite vanlig mat till Elin! Jag har hela tiden tänkt att jag skulle börja på 4-månadersdagen.

Det känns spännande och roligt att testa och eftersom Elin fortfarande ammas och växer bra kommer nog inte smakportionerna att störa amningen.

Hon får sitta i pappa Sverkers knä och jag matar henne med potatispuré som jag har gjort själv. Men allt kommer ut igen, så första ”riktiga” måltiden blir snabb.

Första puréveckan: Hela hon ryser
Jag gör egen mat till Elin. Än så länge äter hon ju bara en eller två teskedar vid varje mål, så burkmat känns inte särskilt nödvändigt än. Hon får samma mat några dagar i rad för att hon ska vänja sig vid smaken och alltid endast en gång om dagen. Ibland blir det enbart bröstmjölk. Om vi åker bort är det smidigare att bara amma.
Nu sitter Elin i sin stol som hon har fått av farmor. Vi pallar upp henne med handdukar och kuddar så att hon ska sitta stadigt. Hon tycker att det är kul, men efter en stund blir hon grinig och vill komma upp.
Vi fortsätter att bara ge ett par teskedar mat vid lunch. Ofta ryser hon efter ett par skedar och sedan går det inte mer. Jag mosar potatis och majs i vitlökspress eller i en sil. Majsen verkar hon inte gilla alls. Kanske beror det på att skalen är svåra att mosa. Hela lilla Elin ryser och efter en liten stund sträcker hon ut tungan så att maten åker ut.

4 månader och 1 vecka: Smakportion av gröt
Elin vaknar lite väl ofta på natten och är hungrig. Jag får tipset att testa lite havregrynsgröt innan hon går och lägger sig på kvällen. Förhoppningsvis sover hon då lite längre på natten. När hon får gröt, får hon ingen vanlig mat mitt på dagen och än så länge ger jag henne bara smakportioner av gröten.
En dag får Elin mosad palsternacka till lunch och lite gröt på kvällen. Men troligtvis blir det lite för mycket, för efteråt kräks hon jättemycket. Kanske beror det på att jag enbart ammat henne dagarna innan. Jag får nog vara mer försiktig i fortsättningen.

4,5 månader: Tillfälligt grötavbrott
Jag trodde att det här med mat skulle gå lätt efter några veckor, men det har inte släppt alls. Elin äter en eller två teskedar, sedan ryser hon och tungan åker ut. Nu känns det som att det var bra att jag började med små smakportioner så tidigt, så att hon får vänja sig i sin takt. Det här verkar ta tid.
Hittills har Elin ätit av gröten, men nu går det inte alls längre. Hon sträcker ut tungan och gröten rinner av. Suck. Så vi slutar helt med gröten och koncentrerar oss på lunchen istället.
Hon sov inte fler timmar bara för att hon fick gröt på kvällen, som jag trodde att hon skulle göra. Men det var värt ett försök i alla fall.

5 månader:Hurra för burkmaten!
Elin är 5 månader nu. Jag har köpt burkmat för 4-månaders- bebisar och det går mycket bättre än maten jag mosat själv. Nu äter hon plötsligt lite mer! Mycket små människor har också egen vilja och smak.

Så här ser matschemat ut:
Måndag: 2–3 teskedar potatis. Elin puttar ut allt med tungan. Suck.
Tisdag: Potatis igen. Och återigen åker tungan ut. Potatis verkar inte vara favorit-rätten. Kanske beror det på den kletiga konsistensen.
Onsdag: Testar potatis- och majspuré. Hon får 5 teskedar, men ”blåser” med tungan så att maten stänker åt alla håll. Mellan tuggorna får hon vatten i pipmugg. Mot slutet får hon kväljningar, så då avslutar vi lunchen för den här dagen.
Torsdag: Potatis- och majspuré.
Fredag: Potatis- och majspuré.
Lördag: Lunchvila. I dag får hon bara bröstmjölk.
Söndag: Vi testar morotspuré. Det går lite bättre, men efter en stund blåser hon ut den också. Morotspuré över hela köksbordet.
Måndag: Morotspuré.
Tisdag: Morotspuré. Det verkar i alla fall som att hon gillar morot bättre än potatis och majs. Konsistensen känns lite ”lättare”.
Banan funkar inte alls. Jättesynd, för banan är hur smidigt som helst. Så lätt att ta med. Hon ryser även av aprikos- och päronpuré. Man kan liksom se på henne att hon får kväljningar och att ögonen tårar sig. Katrinplommon är inte heller gott.
Jag har även testat modersmjölkersättning ur flaska – utan framgång. Hon vill inte alls. Tänkte att det skulle vara smidigt om jag vill åka bort någon gång. Att pumpa tar sådan tid. Och än så länge är hon för liten för välling.
I början använde vi frottéhaklapp. Med morotspuré på menyn köpte vi en förklädeshaklapp med ärmar för att hon inte skulle få på kläderna. Morot är inte lätt att få bort i tvätten. Vi har provat hård plasthaklapp, men jag tycker bara att den är i vägen, så nu kör vi med mjuk plasthaklapp med en liten ficka.

5,5 månader: Köttsuccé!
För första gången får Elin smaka puré med kött i: potatis och majs med nötkött. Hon gapar stort. Så här bra har det aldrig gått tidigare! Hon äter nästan en halv burk. Lite hamnar i näsan, men det mesta hamnar rätt. Kanske smakar den här maten mer.
Efter köttintroduktionen har det gått bättre och bättre. Nu äter hon ungefär en tredjedels burk med grönsaker och kött till lunch och några skedar päron- och hallonpuré till efterrätt. Från och med nu får hon risgröt med äpple- och mangosmak på kvällarna. Hon äter lite mer än en smakportion. Det känns så skönt att det äntligen går lättare.
På tisdagen och onsdagen får Elin Biff Stroganoff. Hon äter en halv burk mat! Efter det får hon tio skedar mangopuré och, på kvällen, gröt. Och amning däremellan.
I dag äter hon en halv burk pasta med kyckling- och mangopuré till efterrätt.
Nu verkar det som om hon förstår när hon ska få mat. När vi sätter henne vid bordet och tar fram maten börjar hon låta. Små glada ljud. Och så har hon slutat blåsa ut maten med tungan.
Hon förstår att det kommer vatten ur pipmuggen.
Snart ska jag prova välling, för nästa vecka blir hon 6 månader!

6 månader: Dags för välling
I början spelade det ingen roll vilket barnmatsmärke vi valde, men nu, när vi börjar med 6-månadersburkarna, blir det skillnad. En sort har alldeles för stora bitar för Elin, trots att hon redan har fått flera tänder. Hon får kväljningar nästan hela tiden. Ett annat fabrikat har mindre bitar som funkar bättre för Elin.
När det är dags för vällingtest tuggar hon bara på sugnappen. Jag provar att hälla över vällingen i en vanlig pipmugg för att hon ska vänja sig vid smaken.
Andra kvällen dricker hon glatt ur nappflaskan. Skönt. Tidig bebismorgon när solen knappt har gått upp är välling otroligt smidigt.
Jag trodde faktiskt att det skulle bli mer matkladd, men än så länge har Elin inte varit särskilt intresserad av att kladda och leka med maten. Självklart tar hon maten i händerna om vi lägger den framför henne, men hon försöker inte dra åt sig skeden när vi matar henne.
Nu blir hon alldeles sprallig och glad när jag sätter henne i stolen vid matbordet. Hon vet vad som väntar.

7 månader: Slutammat
Elin är 7 månader nu och jag har bestämt mig för att sluta amma. Jag hade tänkt sluta vid 6 månader, men det var inte så lätt. Det är ju så bekvämt att alltid ha maten med sig. Men nu har Elin fått en massa tänder, både i under- och överkäken, så nu känner jag att det är dags.
Jag åker i väg med jobbet över helgen och Elin är hemma med Sverker. Allt går bra. Hon får modersmjölksersättning om hon vaknar på natten och hon är nöjd med det.
Nu har jag börjat göra egen mat till Elin, bland annat spagetti och köttfärssås, som jag smaksätter med basilika och lök. Hon äter inte riktigt lika bra som hon gör med burkmaten, men hon äter i alla fall. Ibland vill hon absolut inte äta när Sverker matar henne och jag är i samma rum.

Snart 8 månader: Nästan en hel burk
Nu har Elin blivit en stor tjej och äter bra, även om det tog sin tid i början. Nu får hon välling på morgonen. Vid lunch äter hon nästan en hel burk barnmat och lite fruktpuré till efterrätt. Banan (ja, helt plötsligt gillar hon banan!) till mellanmål, gröt vid 17-tiden och välling före läggdags. Om hon vaknar på natten får hon lite modersmjölks- ersättning. Snart, när hon blir 8 månader, ska vi ge henne två mål ”riktig” mat om dagen.

Mat för bebisar

Livsmedelsverket rekommenderar helamning under barnets första 6 månader, plus AD-droppar från 1 månads ålder.
Börja inte ge ditt barn smakportioner före 4-månadersdagen. Innan dess är barnet inte moget för vanlig mat.
Låt bröstmjölk eller modersmjölkersättning vara den främsta näringskällan när du börjar med smakportionerna. Smakportioner är till för att ditt barn ska få vänja sig vid vanlig mat i långsam takt. Alla barn är olika och vanlig mat är helt främmande för barn i början, så känn dig inte stressad om ditt barn inte ens vill ha minsta teskeden mat i början.
Fakta: livsmedelsverket.se

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 11/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler