Årets kock bjuder på matinspiration

Årets kock bjuder på matinspiration för barnfamiljer

Årets kock bjuder på matinspiration

Årets kock Tom Sjöstedt tipsar om familjemat.

Visserligen gillar Asta, 15 månader, pappas hemgjorda frikadeller i tomatsås, men allra helst sätter hon tänderna i köpta fiskbullar i hummersås. Att pappa, Tom Sjöstedt, 32 år, utnämndes till årets kock tidigare i år ger inga pluspoäng.

– Asta är ganska kräsen avseende vad hon gillar, konstaterar Tom. Hon är inte imponerad av kokkonst, men känner igen en kockmössa.

Just nu är han tjänstledig från sitt jobb på Pontus catering i Stockholm och sysslar istället med sin egen matkonsultfirma Selleri.

– Jag vill helst slippa jobba kvällar och helger nuförtiden, förklarar han.

Vinnande recept

Med den här menyn vann Tom Sjöstedt tävlingen Årets kock (Vill du provlaga finns receptet på aretskock.se):
Variation på kål med crème på kålrot smaksatt med brynt smör, äggrulle med löjrom, dinkelstekt siklöja samt pepparrotsbuljong.
Citronsyrade säsongsgrönsaker med murklor, pressad kål samt selleri- och hasselnötscrème. Serveras med sylta på märgpipa, krispig oxfilé och rödvinssky smaksatt med brynt smör.
 

Trots det är han borta mycket från hemmet. Att bli årets kock innebär en hel del uppmärksamhet, bland annat från media. Plus att nästan en vecka varje månad går åt till att på annan ort träna med Kocklandslaget.

– När jag har varit borta tar det en till två dagar innan Asta tyr sig till mig igen, säger Tom, och ser lite bekymrad ut.

Att familjelivet fungerar tackar Tom sambon Maria Lindqvist för.

– När Asta börjar förskolan får jag ta det mesta av att hämta och lämna, eftersom jag är borta så mycket just nu, säger han.

Nordiska smaker
Medan Tom pratar lagar han lunch till Asta som är ute i parken med mamma.

Frikadellerna som kokar i vatten och lite olivolja ser kanske inte så kul ut, medger Tom. Men eftersom de inte har någon stek-yta kan Asta tugga dem fast hon inte har så många tänder än.

För att testa att de är genomstekta skär han igenom en frikadell och kollar inuti.

Tom lagar gärna modern husmanskost med nordiska smaker.

Den äldre, stabbigare husmanskosten behöver de flesta av oss inte längre. Eller som Tom säger:

– Vi behöver ju inte skotta i oss en massa fet mat för att orka med ett tungt arbete på åkern.

I Toms vinnande Årets-kock-meny ingick bland annat sylta. Något som många aldrig har smakat och knappt ens vet vad det är.

– Det jag lagade var inte en kall sylta, utan en varm variant gjord på bland annat märgpipa och agar agar. (Agar agar används för att ge en fast, geléaktig konsistens på samma sätt som gelatin, men det är ett vegetariskt alternativ gjort på alger.)

Att använda nya tekniker inom matlagning är roligt, tycker Tom. Men hemma blir det inte så mycket experimenterande vid spisen.

– Färdigköpt är okej och nödvändigt ibland, jag skulle ljuga om jag sa något annat, säger Tom som hävdar att han är uppfödd på fiskbullar. Samtidigt som de ofta hade fina råvaror att tillaga hemma, som älg och rådjur, eftersom Tom är uppvuxen på landsbygden.

Att Tom blev kock skyller han på dåliga skolbetyg: ”Det fanns inget annat kvar till mig att välja på”. Men det berodde också på att hans faster hade restaurang som han fick praktisera på. Något som väckte hans intresse för mat.

Hans matfilosofi är ”snabblagat”.

– Till vardags äter vi allt från pasta till fläskkotletter med couscous och sallad. Ibland köper vi snabbmat som indiskt eller sushi på vägen hem.

Tom och sambon Maria planerar maten i förväg, gör menyer och skriver inköpslistor. Det blir mycket enklare då, tycker de.

I eftermiddag ska de storhandla mat.

– Det är svårt att få till det nu när jag är borta så mycket, men vi försöker ha en måltidsplan för veckan, för då får man tid att laga mat. Om man kommer hem vid sex och undrar vad man ska äta blir det lätt slarv med maten.

När Asta var yngre fick de äta tidigare än nu eftersom hon var så lättväckt. Asta, som har sitt lilla sovrum nära köket, vaknade nämligen av stek- och skvättljuden från spisen…

Oftast är det Tom som lagar maten medan Maria tar hand om Asta.

Asta med i köket
I kylskåpet står jätteförpackningar med riktig grädde och fet crème fraiche.

Det finns även några storpack med sidfläsk, som Tom har köpt inför en matkurs som han ska hålla.

Riktigt smör och riktig grädde är godare än lightvarianter och känns naturligare, tycker Tom.

– Med lättprodukter följer ibland mer socker för smakens skull eller tillsatser och konsistensgivare.

Samtidigt påpekar han att ”man inte behövers vräka i sig” smör och grädde.

Lite chilisås åker ner i tomatröran. Ketchup funkar alltså, det med.

På spisen kokar pastan över. ”Typiskt”, muttrar Tom.

– Vill du vara med pappa och laga mat, frågar Tom Asta som just kommit in från utestunden med mamma Maria, som tar av Astas jacka och de rosa basketskorna.

Asta är med ibland när pappa lagar mat och får sitta bredvid på diskbänken. Ännu roligare är att få vara med och diska och skvätta vatten på både sig själv och alla runtomkring.

Innan Tom lägger bitar av körsbärstomater i grytan visar han dem för Asta och talar om vad han håller i handen.

– Vi har haft olika smaker med i maten från början, säger Tom, till exempel kryddade vi tidigt lammfärsbullar med vitlök och rosmarin.

Smyger in grönsaker
Däremot är inte fisk (bortsett från fiskbullar och möjligen en bit lax) någon höjdare för Asta.

Att det kan vara svårt att få barn att äta fisk kan bero på tillagningssättet, tror Tom: att fisken kokar för länge, blir snustorr och går sönder. En annan anledning till lågt fiskintag kan förstås vara priset, fisk är dyrt.

– Bara lax och strömming har en någorlunda prisnivå, säger han.

Ett tag fick Asta röda kinder när hon åt tomat och apelsin, men inte längre.

– Frukt kan hon äta hur mycket som helst, som banan, päron och kiwi. Däremot är hon inte förtjust i grönsaker, dem får vi smyga ner i såser och grytor, berättar Tom.

Det tog ett tag att få Asta att börja med smakportioner. Tom och Maria fick hålla på i veckor innan de fick i henne en enda tesked mosad potatis.

Till frukost får hon en leverpastejmacka och havregrynsgröt med sylt. Asta brukar koncentrera sig på pastejen och sylten.

Innan dess har hon ätit välling. För familjen Sjöstedt/Lindqvist innebär det att väckarklocka inte är nödvändig. Asta kräver nämligen välling tidigt på morgonen – gärna klockan fem och allra senast halvsex…

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 11/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler