Johanna Westman:

Johanna Westman: "Nu har jag lärt mig laga mat"

Johanna Westman: "Nu har jag lärt mig laga mat"

När Johanna Westman flyttade hemifrån hade hon ingen aning om hur man lagar mat. I dag, tre barn och sju kokböcker senare, leder hon egna matlagningsprogram på tv.

Medan minstingen Svante, 1,5  år, sover middag, gräddar hans mamma Johanna Westman äppelbullar i ugnen, samtidigt som hon lagar barnmat. Det vankas linsgryta eller couscousgryta, samt persikomos. Den varma mat som blir över fryser hon in till en annan dag.

– Couscous är den perfekta barnmaten, menar Johanna. Den är ju ”färdighackad”, snabb och god.

Johanna anser att hemlagad mat handlar om mer än att ”bara” bli mätt. Det handlar också om att ge barnet matglädje och smak, även om det egentligen är enklare att ge barnet färdiglagad mat burk.

– Om man från början ger barnet mat som smakar något öppnar man för nya upplevelser eftersom olika livsmedel ju har olika smaker. Dessutom blir det billigt att laga egen barnmat. Plus att det luktar gott i köket.

Johannas tips

Bästa snabbmaten: Äggröra, med lite skinkbitar eller gröna ärtor. Gärna med lite grädde i. Barn behöver ju lite mer fett än vuxna eftersom de ska växa mer…


4 smarta sunda tips
1. Om du river ner lök i köttbullssmeten kommer barnen inte märka att den finns med.
2. I stället för salt kan man smaksätta med örter som bladpersilja, basilika, mynta, citron eller smör.
3. Om du bakar vanliga vetebullar kan du fylla dem med rivet äpple i stället för socker och kanel.
4.  Man behöver inte vara en nyttighetsfanatiker, det handlar mer om att välja vilken onyttighet man ska falla för. Hellre en söt och god efterrätt på kvällen än jättesöt färdigköpt yoghurt till frukost. I stället kan man äta naturell yoghurt med färsk frukt i.


Om fisk:
• Man kan kalla fiskgrytan för något som inte har ordet fisk i sig, om barnet påstår att det hatar fisk.
• Se till att fisken är benfri, vänta med fisk som inte går att rensa helt, som strömming. 
• En enkel fiskrätt är följande, inspirerad av Jamie Olivers kokbok, tipsar Johanna: Ta till exempel sejfiléer eller annan filéad fisk och lägg i en ugnseldfast form. Lägg över haricots verts tillsammans med pinjenötter eller solrosfrön. Klipp skinka eller bacon över. Dutta på olivolja, salt och peppar. Färdigt efter ungefär en kvart i ungen. Snabbt tillbehör är couscous.
• Snabba laxpastan är att steka några kuber färsk lax med tomatpuré, lök, grädde och citronsaft och sedan blanda den färdigkokta såsen med pasta.


Om att få barnen att gilla grönsaker:
– Pröva dig fram. Om man träget ställer fram grönsaker kommer barnen troligen att så småningom hitta något det gillar, till exempel började mina barn plötsligt gilla paprika.
Sedan kan man lägga till annat. Gillar barnet till exempel ugnsrostad potatis, så lägg med lite kålrot eller palsternacka att rosta i ugnen nästa gång. Man kan också hjälpa till med en liten ”smakbrygga”, som att till exempel ha lite brysselkål med i potatismoset. Många lite större barn gillar att få råa grönsaker i stavar att knapra på innan middagen.
– I övrigt kan det vara bra att hålla maten ”ren” och inte gröta ihop för mycket. Det är vanligt att barnen föredrar att ha de olika ingredienserna i egna små öar på tallriken.

Kunde inte laga mat
Det låter präktigt och bökigt kanske, men det är det inte, enligt Johanna, som har ambitionen att visa att det inte behöver vara vare sig krångligt eller ta mycket tid att laga egen barnmat.

Kanske känner du igen Johanna som programledare i tv, eller från någon av de kokböcker hon skrivit, nu senast Första och andra Mosboken, som är dels en pekbok med olika grönsaker, dels en kokbok för hungriga bebisars föräldrar.

Johanna förklarar sitt mat­intresse med att alla har ett förhållande till mat. Hon är själv inte utbildad kock, men har alltid gillat mat och hållit på med det.

– Att ha lust kring mat är viktigt, säger hon. Det pratas så mycket om olika förbud, som att man ska akta sig för socker och fet mat. Det måste finnas glädje också, inte bara skuld och måsten.
Johanna tror att många som är uppväxta på 1970-talet saknar grundläggande kunskaper i matlagning.

– Min mamma tyckte att matlagning var ofrihet. Hon hade ju själv sett sin mamma stå i köket i timmar varje dag. Därför var inte matlagning något som det lades en massa tid på, förklarar Johanna, som har noterat att många av dem som vuxit upp under den perioden är bra på att laga festmat, men inte kan reda en vanlig, enkel sås, till exempel.

Det kunde inte Johanna heller. Eftersom hon aldrig fick vara med i köket där hemma fick hon lära sig matlagning från grunden och ur den glädjen föddes alltså en mängd kokböcker.

– 1970- och -80-talen präglades ju av halvfabrikat och gen­vägar i köket. Men jag tror det har vänt, att många har matlagning som intresse i dag. De kör kanske halvfabrikat i veckorna och tillbringar sedan timmar i köket på helgerna.

Tycker man matlagning är kul, så är det lätt att lära sig, enligt Johanna. För henne har det varit en resa att lära sig från grunden.

– Man kan laga till mat ganska enkelt, det blir gott ändå, fast det inte tar en massa tid och kostar mycket, hävdar hon.

Lagar ofta italienskt
Johanna är gift med Erik som är halvitalienare, och hon har själv bott mycket i Italien, både som barn och som vuxen.

– Vi äter mycket italienskt hemma, konstaterar hon. Italiensk mat är god, enkel att laga och snabb. Den ultimata familjematen kanske. Det är väl därför det inte finns några barnmenyer på italienska restauranger. Maten passar alla, även små gäster.

Det finns alltid parmesanost och olivolja hemma i skåpen. Med det kan man förhöja smaken på det mesta, tycker Johanna.

Under tiden som hon pratar mat, skivar hon zuccini och tärnar morätter. De ska kokas i vatten med tomatklyftor för att sedan puréas och blandas med couscous.

Hon gör det lite enklare för sig numera. När äldsta dottern Greta, i dag nio år, föddes var Johanna inne på storkok. Det fick hon ge upp när Gretas lillasyster Astrid, nu åtta år, föddes ett år och tre månader senare.

För att bevara såväl näringsämnen som färg på grönsakerna, kokar Johanna dem i en ångkoksinsats som man kan köpa på större varuhus för en hundralapp ungefär.

Köket hemma hos familjen Westman Gandini är hemtrevligt med trägolv, vaxduk, kokböcker och vardagliga ingredienser som olika flaskor med matoljor på bänkarna. Fast Johanna ursäktar sig och tycker att det är lite stökigt, familjen ska nämligen om bara några dagar flytta till Italien för att bo där i fyra månader.

– Barnen ska gå i italiensk skola och en gång för alla få lära sig det italienska, språket som ju är deras andra modersmål, säger Johanna.

I nuläget passade flytten in i såväl Johannas som Eriks arbetssituation, och eftersom Svante inte börjat förskolan än, passar de på.

För att göra det enkelt inför nästa rätt river Johanna lök och morot på ett rivjärn, grönsakerna ska sedan stekas lite lätt för att bli genomkokta och blandas med linser.

Barnen provsmakar
Det är oftast hon som lagar mat hemma.

– Jag jagar nog ut Erik ur köket, erkänner hon. Men han har några paradrätter som han brukar laga.

När de flyttar till Italien kommer Johanna att sakna bröd, hon menar att Sverige är världsbäst på just bröd.

Inälvsmat är däremot något hon sällan eller aldrig längtar efter:

– Jag är inte så svag för inälvsmat. Blodpudding tillhör inte favoriten.

När det gäller att handla mat, så storhandlar hon inte så ofta som hon tycker att familjen kanske borde. Men hon får en låda med ekologisk frukt och grönsaker hemkörd med jämna mellanrum, så att det åtminstone finns potatis och grönsaker hemma. Förr handlade hon på nätet och fick det mesta hemkört, vilket ju är ganska skönt.

Hennes döttrar gillar den mesta mat som familjen äter och är beredda att testa nya rätter.

– Men när jag skrev en bok om mat från olika delar av världen och de fick prova en massa köttbullar med olika kryddblandningar och smaker, så tröttnade de lite och längtade efter mat som de visste hur den smakade. Man får respektera om barnen inte gillar något.

Hennes senaste alster Första och andra Mosboken inleds med ”Varde mos”, och de bibliska anspelningarna följer med som en röd tråd.

– Det bara blev så, säger Johanna. Mosboken kändes som en klockren titel och sedan föll sig resten naturligt. Vi spann vidare på temat. Jag har inte fått några negativa synpunkter på att vi har gjort så, det är ju inte så farligt, ingen hädelse, i mina ögon. För mig var det här ett sätt att göra boken lite rolig, i stället för fylld av förbud och pekpinnar.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 12/2007

Vardagsmat på 10 minuter

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler