- Socker är inte ett essentiellt näringsämne, alltså inget man absolut måste få i sig. Det kroppen behöver kan den skaffa sig på annat sätt, till exempel genom att bryta ner andra kolhydrater, som pasta, bröd eller ris. Men man äter ju inte bara för kroppens skull utan för att det är gott också.

- Olika människor har olika lätt för att känna söta smaker, dels rent genetiskt, dels som en följd av hur söta livsmedel man vant sig vid. Men alla föds vi med en mer eller mindre stark förkärlek för söt smak – en kvarleva från stenåldern, när hela naturen var vårt skafferi och sötma, som i honung eller goda bär, skulle hjälpa oss att skilja ätbart från giftigt.

- Nu när butikshyllorna dignar av söta läckerheter kan det här bli ett problem för oss, bland annat eftersom söta livsmedel lätt tränger undan mer näringsrik mat. Det gäller särskilt barn, eftersom de behöver extra mycket näring i förhållande till vad de orkar äta.

- Barndomen är den viktigaste tiden för att grundlägga matvanor för resten av livet, och som förälder har man en viktig roll, inte bara i egenskap av den som väljer vad som serveras utan även som modell vid matbordet. Men maten behöver inte vara sockerfri för att vara nyttig. I våra näringsrekommendationer får upp till 10 procent av energin bestå av socker. För en 3-åring motsvarar det 2 matskedar socker per dag.

- Sist men inte minst: Det finns inget dokumenterat samband mellan hyperaktivitet och sockerintag. Det verkar snarare vara sammanhanget – kalaset, lördagssprallet, tågresan, cafébesöket – som gör barnen överdrivet aktiva för att sedan falla ihop av trötthet.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 3, 2012.