"Vi orkar inte med syskonbråken"

"Vi orkar inte med syskonbråken"

När ska man gripa in vid syskonkonflikter?

Med tre syskon blir det en del konflikter. Föräldrarna Lina och Johan är oeniga om när de ska gripa in. De tar hjälp av Vi Föräldrars föräldracoach Jesper Juul för att få veta: är Johan för sträng, eller är Lina för blödig?

Lina: Killarna är vänner på dagis, men hemma blir det krångel och bråk så fort vi lämnar dem ensamma i några minuter.
Johan: Niklas vill gärna göra saker tillsammans med sin storebror, men det slutar ofta med att han förstör för Fredrik. När de leker två och två kan det gå bra, men när de är tre blir det lätt konflikter. Killarna är lugnare när jag har dem.
Lina: Jag försöker vara konsekvent, men lyckas kanske inte helt. När jag blir riktigt arg, säger jag ifrån att gränsen är nådd.

Bakgrund

Bröderna Fredrik och Niklas var vänner och lekte bra tillsammans fram till dess att yngste brodern Jonas, nu 1,5 år föddes.
Nu slåss och bråkar de om det mesta. Mellanbrodern Niklas är i centrum för de flesta konflikterna.
När barnen är hos sina far- och morföräldrar är det sällan problem, då fungerar leken och umgänget konfliktfritt.
Mamma Lina tycker att pappa Johan är för sträng, men även hon kan tappa behärskningen när sönerna krånglar som mest. Jesper Juul: Gör du något innan du blir arg, eller blir du arg på en gång?
Lina: Jag säger inget förrän de gör något galet. Krånglar de om en leksak, då säger jag till exempel att Fredrik ska ha den, eftersom han hade den först. Oftast provar jag att medla, utan att det gör någon nytta. Då blir jag arg och tar undan Niklas.

Jesper Juul: Hur gör du, Johan?
Johan: Om jag säger en sak menar jag det. Det vet ungarna. De är förhållandevis mycket lugnare även när de är hos mina och Linas föräldrar, så jag tror helt enkelt att de vill testa Lina.
Lina: Jag testar kanske att kompensera eftersom Johan är så sträng. Han tar tag i killarna, sätter dem i hallen eller på deras rum om de inte sitter stilla. Jag tycker inte att det ska vara två rytande, stränga föräldrar i huset. Stämningen blir lite… dålig.

Jesper Juul: Det verkar som om ni har gett upp diskussionerna kring den här skillnaden, att ni har har slutat att försöka närma er varandra?
Lina: Jag tycker att vi står långt ifrån varandra. Jag vill gärna att vi ska mötas någonstans på mitten, att jag ska kunna bli lite strängare, och han lite mjukare.

Jesper Juul: Denna diskussion om rätt och fel, sträng och mjuk är egentligen helt ointressant. Du försöker kompensera för hans stil, men det hjälper inte om det du gör inte fungerar. Sluta att jämföra dig med honom, för sådan blir du aldrig. Det har du inte heller någon anledning att bli. Problemet är att du inte får uträttat det du vill med den stil du har. När ungarna sätter igång är du lite naiv. Och när det går för långt blir du en del av kriget.
Lina: Ja, jag blir väldigt arg, jag skriker och ryter.

Jesper Juul: Vi kan konstatera, att då fungerar det inte för dig.

Lina: Det har liksom ingen effekt.

Jesper Juul: Nej, för då blir det fyra barn. Barnen behöver träning i att uttrycka vad de vill och träning i att sätta egna gränser. Och du behöver detsamma: att sätta dina gränser så att du får det du vill ha. Så vi behöver göra dig mer effektiv.
Lina: Ja, jag vill inte ha det som jag har det.

Jesper Juul: Det här är ett bra exempel på att barn inte klarar sig utan ett vuxet ledarskap. Då blir det fel, det fungerar inte. Jag möter många lärare, som har samma problem med en hel klass, men vi vet vad medicinen är: att ta sig själv på allvar, och att bli realistisk i stället för att hoppas att det ska ordna sig av sig självt. Du blir en slags polis som går in och säkrar den privata äganderätten, men det är ju inte det saken gäller, egentligen. Det handlar om att barnen inte har några riktlinjer för hur de ska tackla eller undgå konflikter, så det behöver de lära sig.
Varje gång det är en konflikt mellan till exempel mellansonen och den äldste sonen, då behöver du gå in och ta tag i mellansonen och fråga: ”Vad är det du vill?”. Då svarar han: ”Jag vill det eller det”. Säg då: ”Okej, berätta för din bror vad du vill ha.” Så kanske de två kan reda ut om han kan få det eller inte.
Men du måste ändå vara personlig, vara dig själv. Annars blir det bara teknik. Vissa av oss behöver använda dramatiska gester och tonfall, andra klarar sig utan att höja stämman, eftersom de har auktoritet.

Lina:  Det hjälper inte om jag höjer rösten.
Johan: Nej, du vill ju inte skrika ”nej”. Du vill ju bara att allt ska ordna sig.

Jesper Juul: Du behöver kanske inte skrika högt. Det är inte din stil, men du behöver mer auktoritet, du behöver bli säkrare på hur du vill ha det. Dina barn har en gåva till dig, de kan nämligen se till att du växer en halvmeter. När två föräldrar har etiketterna ”den starka” och ”den svaga”, då får man inte ändra den balansen genom att skära bort en halvmeter från ”den starka”. I stället ska man ändra balansen genom att få ”den svaga” att växa. Då blir det en ny balans. Och om tre månader kanske du bara kan titta på Niklas och lugnt säga ”Sluta nu”, och så slutar han.
Lina: När det uppstår små eller stora konflikter, ska jag säga: ”Det här vill inte jag”?

5 råd vid syskonbråk

1. Konflikter är mer regel än undantag i en syskonskara, och när små barn inte har någon ledare blir det krig. De vuxna måste ha ett förhållningssätt till hur de ska hantera konflikterna, annars kan det sluta med att den ena föräldern ryter och den andra blir ledsen, och då har barnen inte lärt sig något konstruktivt.
2. Barn behöver träning i att säga vad de vill ha och träning i att sätta sina egna gränser. Dessutom måste de lära sig att respektera andra, även om den andra är fysiskt svagare. Därför är den viktigaste frågan till både barn och tonåringar ”Vad är det du vill?”
3. Barn behöver ha några få, men viktiga, grundregler som kan hjälpa dem att undvika konflikter, och som kan hjälpa dem att hantera konflikter. Det känns tryggt att veta vad som gäller i familjen. Men för många regler är inte bra.
4. Försök inte att kopiera andras sätt att visa auktoritet. Var personlig, hitta ditt eget sätt att hantera konflikter, utan att vara auktoritär. Man kan ändå vara bestämd.
5. Små syskon med liten ålderskillnad mellan sig behöver ofta jobba med sin inbördes hierarki. I likhet med föräldrarna behöver de hitta sina egna uttryck, hur de kan visa auktoritet utan att kränka varandra.
Källa: Jesper Juul 


Jesper Juul: Barnens beteende säger ”Kära föräldrar, vi klarar inte ut det här utan att det blir bråk. Vi gör det motsatta på dagis, så det är ingen naturlag, men vi behöver ledning.” Därför är grundförutsättningen att säga: ”Vad är det du vill?” Underförstått: Det är helt okej att man vill något, eller vill ha något, men då måste man säga vad det är och se om det är möjligt. På det sättet lär man sig att uttrycka sina behov och att respektera andras gränser.
Lina: Det finns en stor poäng med det.

Jesper Juul: Ja, men det tar åtta, tio år att lära sig det, så man får leva med att det blir en del skrik och gnäll. Men det är viktigt att föräldrar utövar auktoritet, utan att de för den sakens skull är auktoritära. Den auktoritära familjen fungerar inte, och den icke-auktoriära familjen fungerar inte heller. Auktoriteten ligger inom oss själva, inte i ramar och regler.
Lina: Jag funderar på hur jag ska klara mig utan att ta till några konsekvenser.

Jesper Juul: Vi vuxna vill gärna att barn ska ta oss på allvar. När det inte blir så, är det för att vi en gång har sagt: ”Okej, detta kommer att få konsekvenser”. Egentligen sa vi: ”Jag ger upp hoppet om att du ska ta mig på allvar för att jag är din mamma eller pappa, så i stället vidtar jag åtgärder som gör att du ska ta mig mer på allvar eller bli mer rädd för mig.” Att göra så, det är en konkursförklaring som kanske håller tills barnen bokstavligt talat är lika stora som de vuxna, men det håller inte längre.
Lina: Men Johan har ju konsekvenser.

Jesper Juul: Jag tror inte att han behöver dem.
Lina: Men vid något enstaka tillfälle måste man väl kunna ta bort ett av barnen?

Jesper Juul: Om det är kaotiskt är det helt okej att säga till det ena barnet: ”Nu tar vi en time out tillsammans och sätter oss på ditt rum och är tysta tills vi har kommit på hur vi ska lösa det här.” Men det är inte okej att ta undan barnet och låta honom eller henne sitta isolerat.
När föräldrarna ska byta stil har jag goda erfarenheter av ritualer. När det är lugn och ro sätter man sig tillsammans och säger: ”Hör här, vi tycker att det blir för mycket krångel, och det vill vi sätta stopp för. Jag vet själv att jag inte har varit tillräckligt effektiv och bestämd, men det vill jag försöka ändra på.”
Man kan i förväg ha formulerat tre fyra enkla regler, till exempel: ”Om man vill ha något som någon annan i familjen har, då får man fråga om lov. Fråga om man får ta nallen ifrån det andra syskonet. Och om man får nej, då får man respektera det." Så om jag var du, Lina, då skulle jag gå in så tidigt som möjligt och säga: ”Nu börjar det hända något här. Detta vill jag inte veta av. Vad är det du vill?” Kom inte med hot eller löften.

Johan: När Lina försöker säga ifrån och jag märker att det inte fungerar, då går jag in och förstör faktiskt en del av hennes auktoritet, eftersom jag inte låter henne tala färdigt.

Jesper Juul: Ni två kan ju komma överens om ett tecken som betyder ”Nu är jag färdig” eller som betyder ”Nu är det okej att du bryter in”.
Att diskutera skillnaderna mellan er är viktigt, men jag tror att det ska vänta tills Lina känner sig säkrare. För om man blir angripen för sitt sätt att vara och bete sig, då försvarar man sig bara och den ”snälla” blir ”snällare” och den ”stränga” blir ”strängare”. Det kan hända spännande saker när det blir mer balans, men först måste vi se till att Lina kan känna sig nöjd när dagen är över och att hon känner sig stolt över sitt sätt att vara som mamma.
Lina: Jag ser att jag måste ta tag i det här nu, för det blir säkert inte lättare när pojkarna blir tonåringar och de vet ju precis hur de ska linda mig runt lillfingret.

Jesper Juul: Om detta får pågå länge till påverkar det också förhållandet mellan syskonen. De kan mista sin vänskap, och det vore synd.


Jesper Juul coachar

I ett antal artiklar hjälper den kända familjeterapeuten och författaren Jesper Juul några av Vi Föräldrars läsare med problem som är aktuella för dem.
Vill du också ha en chans att träffa Jesper Juul?

Läs mer här.

Så gick det sen

Lina och Johan: ”Det kändes bra att prata med Jesper Juul, inte minst för att vi blev medvetna om hur vi beter oss i vissa situationer. Vi diskuterade en hel del efteråt, men vi är inte helt eniga. ”
Lina skulle kunna tänka sig att få mer vägledning:
”Det var inte lätt att omsätta allt i praktiken, men vi har varit väldigt noga med att fråga ’Vad är det du vill’. Den yngste förstår inte så mycket, men det fungerar med Niklas. ”
”Han brukar inte svara på mina frågor, men just den här frågan brukar han försöka svara på. Johan har slutat att skicka ut barnen, men hans stubin är fortfarande ganska kort. Det är svårt för honom att låta bli att lägga sig i när jag håller i situationen, men han försöker. Jag tycker att allt har blivit lite bättre. Vi är på rätt väg, men har fortfarande mycket att jobba med.”

Lina och Johan heter egentligen något annat.

Jesper Juuls Family-Lab Sverige

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 3/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler