"Otto äter ingenting"

"Otto äter ingenting"

Otto är 2 år och har ända sedan han föddes varit helt ointresserad av mat. Mamma Malin skriver till Jesper Juul och föräldracoachningen för att få hjälp att handskas med situationen.
 

Bakgrund


Inte ens när Otto var nyfödd var han intresserad av att ammas. Han har aldrig visat några som helst hungerkänslor och har under sitt 2-åriga liv bara petat i maten. Han går inte upp i vikt som bvc tycker att han ska göra, men han är ändå en aktiv och glad liten kille.
När mamma Malin skriver till Föräldracoachningen är hon stressad och orolig. Hur ska det gå med Otto? Snart ska Otto få ett lillasyskon och Malin är orolig för att situationen ska förvärras.
Med på coachningen är Malins mamma Anette. Pappa Janne är på jobbet.

Jesper Juul: Jag har läst ditt långa brev, där du skrivit väldigt detaljerat om ert problem. Det vore ändå bra om du berättar lite mer om er situation. Du skriver bland annat att de pratar mycket om Ottos vikt på bvc och att det gör dig stressad.

Malin:
Ja, de fokuserar mycket på vad Otto väger och de har även skickat oss till en barnklinik på utredning. Där hittade läkarna inget fel. Förmodligen är det helt enkelt så att Otto bara är ointresserad av mat.
Nu har vi slutat gå till bvc. Där fick vi rådet att ge saker med socker i till Otto, men det enda han vill ha nu är socker. Ger jag mat säger han bara ”Nej ha”. Sedan gjorde jag misstaget att sätta honom framför tv:n när han skulle äta, och då åt han faktiskt lite bättre. Men han vill bara äta framför tv:n numera, så det var inte bra det heller.
Anette: Som nu idag, nu är klockan bortåt tio och vi har varit uppe sedan halv sju i morse. Otto har inte ätit något över huvud taget, inte ens frukost, och han är inte det minsta hungrig som ni ser.
Malin: Nej, Otto har aldrig varit hungrig. Han har aldrig någonsin, inte ens som bebis, gråtit eller klagat av hunger. När han fick flaska istället för att jag ammade honom trodde vi att det skulle bli bättre, men han åt nästan inget alls då heller.

Jesper Juul: Kan du berätta mer om vem Otto är som människa?

Malin: Han är en jättelivlig och jättebusig liten person. Han gick när han var 8 månader och han springer överallt.

Jesper Juul: Har Otto börjat på dagis än?

Malin: Ja, vi är precis färdiga med inskolningen.

Jesper Juul:
Tycker han om det?

Malin:
Absolut. Men han äter inte där heller. Visserligen har han bara suttit med vid matbordet några gånger än så länge, men vid de tillfällena åt han bara ett par tuggor.

Jesper Juul: För mig är det intressant om han gör som de andra barnen på dagis. För det kan vara något mellan honom och er och i så fall skulle han äta på dagis. Men som du berättar det så är han ju inte intresserad av mat på dagis heller.
Han verkar vara en kille som uppmärksammar saker omkring sig, som har koll.


Malin: Ja, han uppfattar detaljer och tar in jättemycker saker i omgivningen. Vi pratade om det, hans mormor och jag, nu när vi kom in till stan för att träffa er. Han verkligen insuper det som händer omkring oss.

Jesper Juul: Det betyder också att han förstår det du säger till honom och då skulle ni kunna börja om på nytt. Du skulle kunna säga till honom att ”så här och så här har det varit i två år nu, och det vill jag inte längre”. Men om det ska ha någon effekt så måste du verkligen mena det du säger. Erbjud honom inget, tjata inte när ni ska äta middag, men säg att det finns mat kvar om han vill ha.

Malin: Jag tycker att vi säger så, men han äter ju ändå inte.

Jesper Juul: Ni har säkert sagt på det sättet, men då har det mer varit som en strategi från er sida. Säg det här bara som ett konstaterande. För det går inte an att han fortfarande blir servad ”Vill du ha det? Eller vill du ha det? Eller vill du hellre ha det?”
Om ni märker att hans blodsocker sjunker och han blir på dåligt humör, fråga då: ”Tror du att det skulle hjälpa om du får något att äta? Skulle du känna dig piggare då?”
Jesper Juul: Beter sig Otto annorlunda när pappa är med?


Malin: Nej, han äter inte mer bara för att hans pappa är med, men pappa bryr sig inte så mycket om det här som jag gör. Han känner sig inte lika stressad över det.

Jesper Juul: Mat är en väldigt stark symbol för kärlek. Om man som mamma inte får ge sitt barn den kärleken, då känns det hemskt. Därför kan det fungera på dagis – där finns det inte så många känslor inblandade och det brukar kunna hjälpa. Så om du kan vill jag att du fattar ett beslut: ”Nu är det så här, jag vill inte att ditt och mitt förhållande ska handla om mat. Jag vill att du äter, hela tiden, det vore himmelskt”. Sedan ska du försöka släppa det och låta det gå någon månad eller två. Under den tiden får du riktigt sitta på händerna och inte säga något om maten över huvud taget, sedan får du se vad som händer. Jag har träffat många barn som bara äter något lite, kanske två tre rätter hemma, men som ändå äter på dagis.
Jag har ingen förklaring till er situation. Om du till exempel hade varit väldigt ung eller väldigt olycklig, då kanske, men så är ju inte fallet. Jag gillar inte det de säger på bvc, att din stress skulle överföras på Otto. Det gör inte saken enklare att få höra det.


Malin: Jag hade aldrig blivit stressad om de inte klankade ner på hans vikt så på bvc. I början gick han faktiskt upp som han skulle, ändå klagade de. De har tagit en massa prover och så säger de ”Ni måste ge honom mer mat”.
Anette: Det första de säger är: ”Oj, vad han är smal”. Inte att han är aktiv, livlig och alert.

Jesper Juul: Och då kan ni ju tacka för det fina rådet ”Ja, tack, det ska vi göra. Vi ska ge honom mer mat”.

Malin: Men om vi börjar göra som vi har pratat om här, att vi först pratar med honom i lugn och ro och sedan låter det gå ett par månader utan att kommentera hans ätande, tycker du ändå att vi ska duka åt honom vid matbordet?

Jesper Juul: Ja, gör så som du har gjort. Och det är bra att du har prioriterat att han äter, inte var han äter någonstans.
Jag träffade för inte så länge sedan en grupp föräldrar, där ett av barnen ville sitta under bordet och äta. Det gör väl inget! Jag skulle bara säga helt vänligt ”Nu finns det mat och den finns kvar om du blir hungrig”.


Anette: Om han vill ha glass, ska han få det?

Jesper Juul: Om teorin att han inte blir hungrig stämmer, då ber han bara om glass för att han vill känna smaken. Så länge det inte handlar om 5–6 glassar om dagen så spelar det ingen roll. Däremot skulle jag undvika att ge honom godis. Försök låta bli att förmedla känslan ”Nu måste du äta för att göra mamma glad”.

Malin: Han är väldigt bestämd, kanske är han till och med lite bortskämd.

Jesper Juul: Det är intressant det här med barn. Vi vuxna tänker att så fort barn inte gör som vi vuxna vill, då är den första reaktionen att vi vuxna måste bli strängare och mer konsekventa. Varför det? Det bästa för alla vore väl om han kunde känna själv att han blir hungrig då och då. Men det kanske han inte kan känna, det vet vi ju inte.
Jesper Juul: Äter han frukt?


Malin: Ibland, men aldrig mycket. Men på något sätt får han ju ändå energi. Jag skulle inte orka alls om jag åt så lite.

Jesper Juul: Om han gick mycket senare än andra barn, om han började prata mycket senare och om han var mindre aktiv än andra barn, då kanske det fanns skäl att oroa sig.
Jag skulle försöka säga till mig själv som förälder: ”Han är som han är och det är okej, och så länge det inte finns risk för hans liv och hans hälsa, då får det vara så här.”


Malin: Hur ska vi göra om han vill ha något annat till middag än det som bjuds?

Jesper Juul: Min princip är att man ska behandla sina barn som sina vänner. Om ni ska ha vänner på middag och ni vet att de inte gillar köttbullar, då bjuder ni inte på köttbullar. Alltså kan ni ge honom något annat, tycker jag.
Det är inte alltid det finns någon anledning att problematisera saker och ting.


Malin:
Andra mammor reagerar över att han är så smal. Eller så kan de klaga över att deras barn ”bara äter blodpudding”. Herregud, om Otto bara åt blodpudding skulle jag vara överlycklig – då skulle han få det sju dagar i veckan!

Jesper Juul: Så länge han mår bra är det enda viktiga att ge dig energi, Malin.

Malin:
Jag börjar allt oftare tänka ”bara han är pigg” och det ser jag ju att han är. Så, du tycker att han ska få äta vad och när han vill?

Jesper Juul: Ja. Ibland ser jag samma sak hos familjer där barn inte vill sova. ”Okej, nu tänker jag inte lägga två, tre timmar varje kväll på att få dig och sova. Hädanefter får du sova var och när du vill.” Och det går bra. Otto är ju inte bara pigg, han är mer utvecklad än de flesta barn i hans ålder. Det vore synd om han identifieras som en kille med problem.
Nu är han så stor att du också kan prata med honom. Han vet att du har varit här och pratat med mig. Barn vill inte göra det som är fel. Barn vill gärna sitta med sin familj runt matbordet. Jag skulle vilja lämna honom fri: ”Vill du äta med oss så är det okej. Vill du äta någon annanstans är det också okej. Huvudsaken är att du äter.” och ”Vi har det här och det här i kylskåpet. Det får du välja mellan.”


Malin: Ibland får jag dåligt samvete över att han sitter ensam och äter!

Jesper Juul: Det behöver du inte ha. Det är också viktigt att ni föräldrar inte blir en serviceinrättning. Han får helt enkelt välja var han sitter, och sitter han vid matbordet, då sitter han med er och alltså inte ensam.
Ta också för vana att säga, när maten stått framme någon halvtimme: ”Så du var inte hungrig idag.” Då börjar han kanske fundera över vad du pratar om: hungrig – inte hungrig. Men säg det inte på något anklagande vis, bara konstatera att han inte var hungrig.
Det ska bli spännande att höra vad de säger på dagis. Det är viktigt att ni pratar med dem, så att inte de problematiserar Ottos ätande. Berätta att ni tar ansvar för läget, att ni vet hur det är. Det är viktigt att inte personalen på dagis känner någon skuld över att han inte äter där.


Malin:
Alla har sagt till mig att bara han börjar dagis så kommer han att börja äta.

Jesper Juul:
Ja, det återstår att se. Du kan ju säga, om han äter där, att ”Jag hörde att du äter på dagis. Vad glad jag blir.” Tänk också på att du inte går till den nya bebisen med dåligt samvete, försök släppa det här nu.

Malin: Jag har nästan bestämt mig för att inte amma den nya bebisen, jag orkar inte med stressen med viktkurvor från bvc.

Jesper Juul: Å andra sidan kanske det vore bra för dig att amma en gång till. Om du har mjölk, då skulle jag amma om jag vore du.


Malin:
Jag hade mjölk när Otto var liten. Men det var så stressigt. Jag var till och med tvungen att åka till bvc innan jag ammade honom, väga honom, och sedan väga honom igen, efter det att han ätit. Men jag ska fundera på saken.

Jesper Juuls råd till Malin och Janne

– Prata med honom: ”Det finns mat om du vill ha”, men tvinga honom inte att äta – och tjata inte.

– När Otto blir lite äldre kan ni prata om att man måste äta för att växa och må bra, även om man inte är hungrig.

– Det viktiga är att han äter, inte var han äter.

– Servera det han tycker om. Vet ni att han inte gillar köttbullar, servera inte köttbullar.

– Var noga med att inte problematisera honom som individ!

– Prata med personalen på förskolan så att de vet att ni är medvetna om situationen och berätta hur ni vill handskas med den.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 4, 2010.

Läs mer

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler