När syskonen bråkar

Ständigt blir det slagsmål mellan syskon. Ska man gå in som fredsmäklare eller låta dem puckla på varandra? Familjeterapeuten Jesper Juul ger exempel på hur man kan bete sig när det är leksakskrig hemma.

Oskar, 4 år, har slagit lillasyster, som har förstört hans legobygge.
Mamma hör lillasysters hjärtskärande skrik och rusar in i vardagsrummet.


Exempel 1:
”Mamma: Oskar, du vet mycket väl att du inte får slå din lillasyster. Du måste komma ihåg att det är du som är stor och hon är för liten för att förstå en massa saker. Varför får hon inte vara med och bygga Lego? Skulle du inte kunna leka med din syster när hon så gärna vill vara med?
Jesper Juul: Här har mamman rätt i sak. Stora ska vara snälla mot små. Problemet, menar Jesper Juul, är att mamman försöker undervisa Oskar i hänsynsfullhet, samtidigt som hon uppträder hänsynslöst mot honom med sina förmaningar.

Exempel 2:
”Mamma (lägger armen om lillasyster och håller uppmärksamheten på Oskar): Låt oss försöka komma på vad du kan säga till henne när du vill leka ifred.
Jesper Juul: Här gör mamman flera viktiga saker samtidigt.
1. Hon riktar sig till den mest ansvariga i stället för att förebrående undervisa honom om hans ansvar.
2. Hennes förslag visar att hon vet att Oskar har försökt sätta gränser med fredliga medel, och att bråket med lillasyster beror på att han ännu inte vet
bättre. Samtidigt erkänner hon hans vilja till samarbete och hans behov av att värna om sin integritet.
3. Hon tar lillasyster till sig och låter henne samtidigt höra att Oskars personliga gränser – vad han vill och inte vill – är viktiga för familjen.
4. I och med att hon inte kritiserar Oskar för att han utnyttjat sitt fysiska övertag förmedlar hon också en förståelse för att inte heller han mår bra av att konflikten urartade.
5. Hon föreslår en väg i stället för en lösning. Därmed stöttar hon Oskars utveckling. Samtidigt förmedlar hon till båda barnen att konsten att värna om sin egen integritet utan att det går ut över andra inte är något som man ”bara” kan.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 9/1999

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler