"Vår bebis styr vårt liv"

I ett antal artiklar hjälper den kända familjeterapeuten och författaren Jesper Juul några av Vi Föräldrars läsare med problem som är aktuella för dem.
Vill du också ha en chans att träffa Jesper Juul? Läs mer här.

Nillas och Mickes dotter Lina, 9,5 månader, är enormt aktiv och kan inte koppla av som andra bebisar. Det ska hela tiden hända något, och nu har föräldrarnas ork tagit slut.
Värst är nätterna, då Lina bara sover korta stunder i taget, men också dagarna är tuffa.


Text: Anna-Maria Stawreberg

Jesper Juul: Jag behöver veta mer om Lina och om er…
Nilla: Hon styr och ställer allt i vårt liv. Hon är väldigt energisk, hon sover 10–11 timmar per dygn, har gjort det sen hon var nyfödd. Det tar lång tid att söva henne och hon sover högst ett par timmar i sträck, sen vaknar hon och då är det bara bröstet som gäller för att få henne att somna om. Så sover hon två timmar till och sen är det samma sak. På dagarna vill hon inte sova alls, bara när vi promenerar. Vi hinner inte med något alls utöver henne. Och så vill hon bli buren hela tiden. Hon gnäller och vill att något ska hända för jämnan. 
Micke: På bvc säger de att hon är extremt intensiv och det bekräftar det vi känner.

Jesper Juul: När hon inte får bröstet, vad äter hon då? Vad får hon mer än bröstmjölk?
Nilla: Välling, gröt och lagad mat på dagen. Bröstet tar hon inte så mycket på dagen. Och jag har väl tänkt att bara amma på morgon och kväll, men till slut orkar man inte. Då får hon bröstet på natten. Jag orkar inte stå emot.

Jesper Juul: Så du vet att hon är mätt när hon ska sova.
Nilla: Ja.

Jesper Juul: Kan jag få några exempel på att hon är envis?
Nilla: När jag träffade kompisar med små barn låg de i famnen på sina föräldrar. Så var det aldrig med Lina.
Micke: Det är full fart hela tiden. Hon har aldrig kunnat ligga och mysa hos oss.
Nilla: Redan när hon var fem sex veckor ville hon sitta i vår famn och vara med. Hon har aldrig varit som en liten bebis. Viljestark redan från början. Det är väl det att hon har fått styra och ställa i vårt liv fast vi hade bestämt redan från början att det inte skulle bli så.
Micke: Inget har blivit som vi tänkt oss. Trots att hon är helt underbar på alla sätt.

Jesper Juul: Är hon på samma sätt när hon är med andra människor?
Nilla: Händer det grejer runt omkring henne kan hon sitta stilla och titta. Men det måste hända grejer hela tiden. Visst är det roligt att ett barn är så, men det är ju rätt jobbigt när ett barn ska ha uppmärksamhet hela tiden.

Jesper Juul: Har hon varit tillsammans med någon vuxen flera timmar utan att ni varit med?
Micke: Ja, absolut.
Nilla: Din mamma och pappa har ju passat henne fyra timmar, men då har de fått gå och gå med henne. Hon kör verkligen med folk. Man måste verkligen engagera sig.

Jesper Juul: Och vad händer om man inte vill?
Micke: Hon gnäller och blir arg.
Nilla: Hon rycker i benen, kryper efter en. Ibland måste man ju göra annat, till exempel laga mat och så, men då står hon och rycker en i byxbenen, ramlar och slår i huvudet. Vi har ju försökt låta henne vara…
Micke: Typ när vi ska laga mat och går fram och tillbaka mellan kylskåpet och diskbänken, det går inte. Hon kryper efter. Hon håller fast en.
Nilla: Vi har verkligen försökt.

Jesper Juul: När ni säger att ni verkligen har försökt. Vad har ni försökt?
Nilla: Att låta bli henne.
Micke: Att få henne sysselsatt med annat, att ge henne leksaker.
Nilla: Att låta henne skrika emellanåt. Men då försöker hon gå efter oss, trillar och slår i huvudet. Så fortsätter det. Men det allra allra största problemet är ju sömnen. Att hon inte sover bra. Det är jobbigt. Det tar på krafterna.

Jesper Juul: Vad har ni försökt?
Nilla: Redan när hon var fem veckor försökte vi med Anna Wahlgren-kuren. Vi vagnade henne, men det funkade inte, så då väntade vi, sen försökte vi igen, men det funkade inte. Så då väntade vi tills hon var 7 månader. Det funkade väl…
Micke: …några veckor.
Nilla: Hon vaknade och somnade om själv, men sen hände något. Den där ramsan som ska fastna i huvudet på henne, den funkade inte. Hon blev bara arg. Hon lyssnade inte utan gnällde bara högre och högre.
Micke: Nu är vi tillbaka där vi började.
Nilla: Hon kan hålla på i två timmar och skrika. Sen har vi inte orkat vänta längre utan vi har tagit upp henne.

Jesper Juul: Så om hon inte sover ensam utan sover med er, hur är det då? Vaknar hon då också varannan timme?
Nilla:  Ja.

Jesper Juul: Hur är hon då? Är hon pigg och frisk?
Nilla: Ja, hon är pigg, ställer sig upp i sängen och står där. Eftersom hon inte behöver mycket sömn så blir hon klarvaken trots att hon bara sovit i en halvtimme.
Micke: Power naps är hennes grej. Hon kan sova en liten stund och sen kan hon vara vaken i flera timmar. Det är fantastiskt.

Jesper Juul: Vad säger de på bvc?
Micke: Jag kommer ihåg att bvc-sköterskan sa att det finns ett par barn som är så här. Det glömmer jag aldrig. Hon hade mött ett barn som var så här förutom Lina. Och då vet jag inte hur många hundra barn hon träffat.
Nilla: Vad vi än säger om Lina säger hon ”Det förvånar mig inte, för med Lina vet man aldrig.” Det hjälper ju inte oss…
Micke: Det hade varit skönt att kunna känna igen sig lite i andra föräldrar. På bvc säger de att det bara är att vänja sig.

Jesper Juul: Vad jag tänker på är att det finns några barn som jag kallar autonoma barn. De tar emot omsorg men man måste behandla såna barn på samma sätt som man behandlar vuxna.
Micke: Med autonoma barn, menar du att de bara kör på, att de lever i sin egen värld?

Jesper Juul: Med såna barn måste man säga vad man ska göra, till exempel ”Nu ska vi klä på oss” och så klär man på barnet. ”Om en halvtimme ska vi ut, då ska du vara påklädd.” Det är inte demokrati, det är diplomati. Vi älskar våra barn, men… Hon är väldigt sig själv, även motoriskt verkar hon vara tidigare än de flesta.
Nilla: Hon har varit tidig med allting, även med det motoriska.
Micke: Vi har ju inget att jämföra med.
Nilla: Vi försöker hålla tider så att vi får in vissa rutiner, till exempel när hon ska sova. Även om hon inte sover försöker vi hålla på rutinerna. Just så att hon ska lära sig. Men om vi är borta en hel dag kan hon inte somna, då är hon vaken hela dagen. Det ska vara samma hela tiden. Hemma somnar hon om man går ut och går den där promenaden. Har vi varit borta, fast hon bara varit fem sex veckor, har hon hållt sig vaken, hon vill vara med när det händer.

Jesper Juul: Hon har helt fantastiska ögon, de är som paraboler som registrerar allt… När föräldrar säger att det är hopplöst, att de har försökt allt så är det väldigt svårt för mig. Ett barn kan vara väldigt starkt men man behöver inte ge dem allt de vill. Å andra sidan måste man som förälder vara väldigt stark och säga till sig själv att ”Vi vet vad vi vill”. Jag tycker inte att det är så bra att lämna barnet ensamt och låta det skrika två timmar på natten. Det är inte bra känslomässigt och det är inte bra för utvecklingen. Men på dagen är det annorlunda.
Nilla: Folk säger alltid att hon är så mysig, men då ska de komma hem till oss klockan tre på natten.
Micke: Välkommen hem till oss på ett nattpass… Bara man får sömnen att fungera så tror jag att mycket annat kommer att falla på plats. Det gäller bara för oss att hitta tillbaka. Det är inte lätt att vara konsekvent på nätterna.
Nilla: Å andra sidan ska hon inte hålla på att skrika så långa perioder på natten.
Micke: Vi provade ju femminutersmetoden men det kändes inte mänskligt, det kändes som tortyr. Vi kände att det inte var bra för utvecklingen att låta henne ligga och skrika.

Jesper Juul: Det finns två situationer då det faktiskt kan fungera och vara bra. Det ena är när föräldrarna verkligen har blivit osäkra, då kan det göra föräldrarna säkra under ett par dagar. I de fall då föräldrarnas osäkerhet har smittat av sig på barnet, då kan femminuters-metoden vara bra att testa under ett par nätter, men har det inte hjälpt på två, tre eller max fyra nätter är det inte bra. Den andra situationen är om barnets sömnsituation har utvecklats till en dålig vana. Men hjälper det inte på dessa två, tre, fyra dagar är det ingen idé.
Nilla: Det har vi ju diskuterat, att vi måste vara säkra på att det är bra om vi ska köra en metod.
Micke: Och då spelar det ju ingen roll vilken metod man kör egentligen, bara man är tillräckligt säker på att det funkar.

Jesper Juul: Hon är aktiv, men hon är inte hyperaktiv. Hon är inte nervös.

Micke: Inte rastlös heller, hon är bara så fruktansvärt observant. Hör hon ett ljud i bakgrunden måste hon kolla vad det är. Ska vara med hela tiden.
Nilla: Hon är oerhört nyfiken.
Micke: Egentligen är ju allt bara positiva egenskaper, det är det som är så hemskt, att vi tycker att det är jättejobbigt. Hon är envis – det är ju egentligen jättebra, hon är glad – det är ju jättebra och hon är social – alla är ju jättebra egenskaper. Och ändå tycker vi att det är så jobbigt.

Jesper Juul: Ser ni någon skillnad på vem av er som har henne, som är ensam med henne?
Micke: Nej. Det spelar ingen roll. Det räcker egentligen att vi är med. Sitter vi i hennes rum kan hon sitta själv och leka, men så fort vi går ut märker hon det och ska följa efter.
Nilla: Det är som din mamma, som har flera barnbarn. Hon är inte så pigg på att ta Lina. För de andra barnbarnen har ju varit så lätta. Och de har sovit så bra, där behöver man inte göra något. Men Lina vill hon inte ta på natten. Och min mamma har ju jobbat på dagis i flera år men hon säger också att det inte är många som varit som Lina, även om hon säger att det är bra egenskaper Lina har. Hon fattar att det är tufft att vara förälder till Lina.

Jesper Juul: Har hon någon teori om Lina?
Nilla: Nej, hon säger bara att Lina är tidig i utvecklingen.

Jesper Juul: Det verkar inte riktigt som om det finns något att göra. Jag tror att hon är som hon är, det är inte någon reaktion på något. Jag tror att hon var sån när hon kom ut… Vad händer om ni blir riktigt arga på henne?
Nilla: Då blir hon ledsen och börjar gråta. Det blir vi ju ganska ofta.
Micke: Då reagerar hon på det vi säger och blir jätteledsen. Sen ångrar man sig.

Jesper Juul: Hon verkar inte frustrerad, jo, hon blir frustrerad när hon inte får vad hon vill ha, men det är inte frustrationen som driver henne.
Micke: Det är inget negativt det här egentligen? Är det så vi ska se det? Att det egentligen är positivt?

Jesper Juul: Hon har mer energi än vad som är bra för henne.

Nilla: Hon har så svårt att komma till ro.
Micke: Det är ju därför hon har svårt att somna också.

Jesper Juul: Det är på sätt och vis ett stressymptom. Jag tror det enda ni två kan göra är att ta vara på er själva och på er relation.
Nilla: Vi försöker väl att lämna bort henne ibland, det gör vi. Men det är ingen som vill ha henne nattetid och det är väl det vi skulle behöva, att få sova en hel natt. Sova ut.
Micke: Men det är intressant det du säger att det är ett stressymptom. Vi kanske ska försöka få henne att varva ner. Det märker vi ju när vi lägger henne på kvällarna, nattningsproceduren tar en timme. På dagarna när vi lägger henne har vi ju inte en chans att göra så.

Jesper Juul: Har ni försökt med någon form av babymassage.
Nilla: Inte mycket. Jag har försökt lite, men hon har svårt att ligga still. Hon vill sätta sig upp och vill inte vara med på det.

Jesper Juul: Det viktiga i en sån här situation är att föräldrarna får sova. Hur gör ni för att få lite sömn?
Micke: Vi turas om att natta henne och ta henne på nätterna. Men båda vaknar ju när hon skriker. Så båda två får ju lika dålig sömn. De få nätter hon sovit har ju varit väldigt sköna. Även om vi skulle lämna bort henne är ju inte det någon lösning. Vi vill ju att hon ska lära sig sova.
Nilla: Vi vill ju att hon ska känna sig trygg, att hon ska känna att det är skönt att sova.

Jesper Juul: Jag skulle önska att det fanns någon magisk formel. Ibland kan det faktum att vi suttit ner tillsammans göra nytta.
Nilla: Titta på henne nu, nu sitter hon och leker på golvet med ryggen mot oss. Men skulle vi gå iväg skulle hon reagera direkt. Hon är så observant.

Jesper Juul: Händer det på samma sätt om ni går helt öppet, om ni säger: Nu går jag?
Micke: Ja. Då vill hon följa med oss. Då sträcker hon upp armarna och vill bli buren eller att vi ska gå med henne.
Nilla: Hon har aldrig gillat sin babysitter eller sin gåstol, sånt där som andra barn har gillat.

Jesper Juul: Ibland kan bara det faktum att vi suttit tillsammans så här ha effekt. Vi får se.
Micke: Men du har sagt några saker som vi vill testa. Och bara det att du har konstaterat att hon är som hon är, att hon inte är hyperaktiv känns bra. Det känns positivt.

Jesper Juul: Det är viktigt att ni fortsätter att vara konsekventa. Att ni fortsätter att säga nej. Det är intressant att se henne, hur hon hela tiden har kontakt med oss, att hon hela tiden är medveten om vad vi gör och säger.
Micke: Det känns positivt att du säger så.

Jesper Juul: Ja, men det är det.

Bakgrund

Nillas och Mickes dotter Lina är en mycket efterlängtad liten tjej. Hennes föräldrar har varit ett par i tolv år och de kände sig förberedda när hon föddes. Men tillvaron blev inte riktig som de trott: Lina visade sig vara enormt envis och aktiv, hon ville att det ska hända något dygnet runt, redan från dag ett.
Nu känner Nilla och Micke att de inte längre orkar med tillvaron. Att deras egen relation sakta men säkert försämras, på grund av den pressade situation de befinner sig i, utan sömn och avlastning.
Nilla, som själv har vuxit upp utan pappa, känner sig mycket stressad och orolig över att familjen ska splittras.
”Ofta känns det som om vi bara vill ge upp, det finns liksom ingen ork att ens försöka kämpa”, skrev hon i brevet till Vi Föräldrar.

Jesper Juuls tips

• Ta hand om er själva
• Var konsekventa
• Försök skaffa avlastning, om det går

Så här tyckte familjen om coachningen

”När vi åkte hem virvlade det av frågor i våra huvuden. Vi hade så mycket att diskutera med varandra.
Även om Jesper inte hade någon paketlösning till oss kändes det som om han förstod oss. Det har vi inte upplevt tidigare när vi försökt få hjälp på bvc. Det var också skönt att höra när han sa att han tyckte att hon är speciell, men att det inte är något fel på henne.
Vi hade inga stora förhoppningar om att få hjälp, vi vågade inte hoppas. Men det kändes bra efteråt, vi var lättade, särskilt när han sa att hon är aktiv, men inte överaktiv.
Vi märkte ju att han funderade mycket, att han verkligen iakttog oss och Lina, att han gick igenom vår situation.
Sedan vi kom hem från coachningen med Jesper Juul har vi tyvärr varit sjuka en hel del, hela familjen. Vi har haft influensa och magsjuka, vilket har gjort att vi inte har kunnat följa hans råd fullt ut.
Ändå har vi gett oss katten på att försöka med vissa saker. Jag har till exempel sluta amma på nätterna, och då blev sömnen bättre. Det var något jag funderat på länge, men vi har helt enkelt inte orkat. I och med träffen med Jesper bestämde vi oss, det blev tre tuffa nätter. Sedan gick det bättre och bättre. Vi har till och med haft några nätter då vi har sovit 6–8,5 timmar i sträck…
Vi har försökt vara tuffare mot henne, men det funkar inte. Det är inte riktigt så enkelt. Hon ger sig inte utan skriker mer och mer istället.
Vi fick ju också som råd att ta oss mer tid för oss själva.Vi anmälde oss till en relationskurs, men fick tyvärr ingen barnvakt, så vi fick avanmäla oss. Vi står kvar i kön och kommer ändå att gå lite längre fram.
Vi har också bestämt oss för att se till att få mer tid tillsammans, en kväll i veckan. Nu har ju Lina blivit sjuk, så ännu har vi inte kunnat hitta på något, men vi ska göra det. Åtminstone en timme i veckan.”


Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 6/2007

Jesper Juuls Family-Lab Sverige

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler