Jesper Juul coachar:

Jesper Juul coachar: "Hur påverkas barnen av våra bråk"?

Jesper Juul coachar: "Hur påverkas barnen av våra bråk"?

Jens och Magdalena har olika uppfattningar om hur familjens konflikter ska lösas. Magdalena upp­lever sig själv som osäker, i motsats till Jens, och hon är rädd för att deras gräl ska påverka barnen.
 

Bakgrund

Hemma hos Isak, 5 år, och Hannes, 3 år, är det varken mer eller mindre bråk än hemma hos någon annan. Men föräldrarna Jens och Magdalena är inte ense om hur konflikterna ska lösas, något som har gjort mamma Magdalena osäker på sig själv, både som människa och som mamma.

Pappa Jens kan i sin tur ha en tendens att vara rejält bestämd i sina metoder när det gäller att hantera konflikterna hemma.

Jesper Juul: Är det du, Magdalena, som tagit initiativ till att komma hit?
Magdalena: Ja. Visserligen har mycket blivit bättre sedan jag skrev brevet, men det känns ändå nödvändigt. Till stor del handlar det om hur vi hanterar olika situationer, Jens och jag. Jag är ju ganska osäker och Jens är väldigt säker. Då blir det en konflikt mellan oss två, och då blir barnen väldigt osäkra.

Jesper Juul: Blir du osäker på dig själv eller blir du osäker på vad som är rätt eller fel i just den specifika situationen?
Magdalena: Både och. Vi är ju ganska mycket känslomänniskor hemma hos oss.

Jesper Juul:
Beror din osäkerhet på det du ser eller på det du tänker inom dig?
Magdalena: Jag har alltid sett på Isak när han blir osäker. Jag har alltid jämfört honom med min bror som är lite svag i psyket. Ibland kan jag tänka att Jens och jag är för hårda.

Jesper Juul: Vad kan du bli osäker kring?
Magdalena: Vi sätter barnen i trappan om de inte gör som vi vill. De får en varning först, men sen sätter vi dem i trappan. Men barnen blir snarare rädda. Kanske blir de rädda för att vi blivit så arga, inte för själva trappan, men det gör mig ändå osäker.
Jag kan fundera på om vi blir för arga, jag blir alltså osäker på hur vi har genomfört det här, inte om själva metoden är bra eller dålig.

Jesper Juul: Har du något val? Fundera på det, om du kan välja annorlunda, och det kan du ju faktiskt. Du kan säga: ”Nu har vi gjort det här X antal gånger och nu känner jag att det här inte känns bra inom mig, nu vill jag inte göra på det här sättet längre.” Det har inte med osäkerhet att göra att säga på det sättet.
Magdalena: Jag blandar kanske ihop min osäkerhet med att det vi gör inte känns bra…

Jesper Juul: Du skriver att det finns väldigt mycket känslor hemma och du frågar om det är bra eller inte bra. Det är lite ovanligt med så mycket känslor i skandinaviska sammanhang. Känslorna i sig är inte farliga, det är orden som hänger ihop med känslorna som kan vara farliga. Men att visa sina känslor är väldigt mycket bättre än de här ”nyromantiska föräldrarna” där allt ska vara harmoni och där det är helt förbjudet att ha och att visa känslor.

Vad du kan göra, det är att istället fundera över själva metoden. När ni använder den här metoden att sätta Isak och Hannes i trappan, är det väldigt kraftig musik och det är inte bra. Som metod skulle jag vilja säga att den är fel. Ni säger till barnen ”nu har vi en konflikt som jag inte vet hur jag ska hantera och det är ditt fel, och därför får du sätta dig i trappan.” Det blir väldigt mycket skuld och rädsla hos barnen på det sättet.

Det generella svaret på din osäkerhet är att känslorna som kommer fram där hemma hos er, det är inga problem. Om barnen upplever att det är mycket känslor, att det är mycket oväsen, men att det går över, då är det okej! Men du säger också att du är rädd för att den äldsta sonen får ta för mycket ansvar?
Magdalena: Ja, Isak är en härlig kille, men det har varit mycket som jag inte har tyckt känts bra, det har varit mycket metoder hemma och Isak har varit trotsig. Jag har sett honom som svag snarare än stark, bara för att han inte varit en kille som tagit sig fram utan istället stått i bakgrunden.
Jens: Det låter nästan som om vi bråkar jämt hemma, och så är det ju inte.
Magdalena: Det är ju inte ofta som vi bråkar alls, men det har varit häftiga bråk och jag går runt och grubblar efteråt. Men det har varit få riktigt stora bråk.
Förut var jag osäker på om vi kunde bråka inför barnen, men nu tror jag faktiskt att det kan vara skönt för barnen att höra det.
Jens: Jag kan tänka att du inte säger vad du tycker och att du sen säger att du inte tycker om när jag blir så arg. Det här med trappan. Det som är så bra med trappan är att det räcker att vi hotar med trappan så slutar Isak trotsa.

Jesper Juul: Många barn reagerar med att efter tre gånger i trappan säga till sig själva: ”Nu går jag till trappan”.
Jens: Jag säger ”Fortsätt inte med det där, för då blir det trappan” och då slutar han.
Jesper Juul: Och det är det som är problemet, att det fungerar. Det som har hänt är att det inte finns något klart formulerat alternativ från Magdalenas sida. Då blir det alternativ som är klart och tydligt formulerat det som tas till, i ert fall alltså trappan.
Jens: Om Magdalena hade sagt absolut nej till trappan, då hade vi ju inte gjort det. Jag tycker att trappan känns ganska neutralt.

Jesper Juul:
Jo, men det blir lätt så att man tar trappan på allvar, men inte pappa…
Jens: Magdalena och jag har olika simultanförmåga. Jag kan bli tokig om ett av barnen ropar på Magdalena och hon inte hör, utan bara fortsätter prata. Vi vet ju vad som irriterar oss där hemma. Magdalenas mamma är också ett problem. Hon vill prata jättemycket, sam­tidigt som jag kanske behöver jobba. Jag har ett stort behov av att fokusera på det jag gör.
Magdalena: Jag kan prata och ha koll på barnen samtidigt.

Jesper Juul:
Men vad skulle du, Jens, vilja göra för dig själv i situationen ovan?
Jens: Tänka på något annat.

Jesper Juul:
Nej, var som du är med gott samvete. Du behöver vara för dig själv, till exempel när du lagar mat. Då får de andra acceptera att du behöver fokusera på att laga mat. Sån är du. Kanske kan du, Magdalena, säga till din mamma att Jens måste få fokusera på jobbet, att han måste få göra som det passar honom. Jag hör att det har samlat sig en enorm frustration inom dig i flera år, Jens, och då vill det inte mycket till för att du ska explodera. Du har en bild av dig själv av hur du bör vara, en bild som du inte kan leva upp till. Kanske kan vi eliminera den bilden?
Magdalena: För dig duger det inte att göra något till 97 procent, du måste ge hela dig själv.

Jesper Juul:
Jens stubin blir kortare och kortare, och det är inte bra för någon. Du har två pojkar och de ska lära sig av dig hur man tar hand om sig själv. Det är väldigt viktigt att de känner att ditt temperament, när du tappar tålamodet, att det inte är riktat mot dem.
Jens: Jag blir så stressad av vissa saker. Nu har vi till exempel haft en diskussion kring barnkalas och jag känner att jag nog inte kommer att klara av att ha några barnkalas.

Jesper Juul:
Ja, du är perfektionist, du har höga krav. Du känner direkt ”Jag klarar inte av att ha barnkalas för 15 barn.” Vad som är viktigt är att du får hjälp, kanske av Magdalena, med att sänka kraven. Men också att du kan, som om det vore en trädgård, sätta staket runt dig själv, så att inte vem som helst kliver in i din trädgård och bara tar för sig.
Jens: Jag försöker ju hjälpa Magdalena att säga vad hon vill, men jag är fel person för det.

Jesper Juul:
Det är viktigt att ni från och med nu börjar om med de kunskaper ni har. Du, Magdalena, har en säkerhet i din osäkerhet. Som det är just nu förstärker ni det som är ”fel” hos varandra.
Jens: Jag upplever ju inte att jag försöker styra Magdalena, men kanske gör jag det ändå, omedvetet.

Jesper Juul:
Jag ser inte dig som en person som vill ha makt. Däremot ser jag dig som en person som tar mycket ansvar.
Jens: Jag är ju fortfarande förälskad i Magdalena! Men vi har fastnat. Vi har väl kommit till något slags vägskäl.

Jesper Juul:
Försök istället säga till Magdalena: ”Jag vill inte höra vad du är osäker på, jag vill höra vad det är du är säker på.”
Magdalena: Jag har nog försökt ändra på Jens.

Jesper Juul:
Jag tror att ni har en bra fördelning av ansvaret i mångt och mycket hemma.
Jens: Vi hade ett jätteuppträde på fotbollsskolan häromsistens och nu vill inte Isak gå dit längre. Vi hade bestämt att vi skulle stå uppe på läktaren, men Isak blev ledsen och då gick Magdalena ner till honom.

Jesper Juul:
Okej, Jens. Kanske kan du säga att du betedde dig dumt och att du ska ändra dig händanefter?
Magdalena: Den gången på fotbollsskolan som Jens pratar om, då hade vi bestämt från början att vi skulle stå på läktaren, men det kändes inte så bra. Då kommer det som jag kallar ”mammakänslor” fram.

Jesper Juul: Och då, i de situationerna, känner du dig, Jens, plötslig mer säker?
Jens: Ja.

Jesper Juul:
Jag tänker på en sak med era barn. De verkar vara mycket samarbetsvilliga. Som nu, när vi har suttit här och pratat om viktiga saker, då går de undan och leker med varandra och låter oss prata ifred.
Magdalena: Ja, men det är lätt att inte se det som samarbetsvilja, utan att istället se det som om de busar och är högljudda.
Jens: Vad tycker du att vi ska göra nu?

Jesper Juul:
Jag tycker att ni ska prova det här i ett par månader, och om ni märker att ni ändå har kört fast, då tycker jag att ni ska söka professionell hjälp.

Fotnot: Magdalena, Jens, Isak och Hannesheter egentligen något annat.

Jespers råd till Magdalena och Jens

  • Att ta till en bestraffningsmetod som ”trappan” är mycket hårt, och är inget som hjälper i längden.
     
  • Var inte rädd för att visa känslor inför barnen, även om det är ovanligt i skandinaviska familjer. Det viktiga är att man inte ger barnen skuldkänslor – och att man i slutändan visar att argumentationen leder någon vart. Det är sundare att visa känslor än att bara trycka undan dem, som är vanligt i många familjer.
     
  • Det som Magdalena kallar osäkerhet handlar egentligen inte om osäkerhet – hon är i grund och botten säker på att trappmetoden inte känns bra, och vill göra på ett annat sätt. Då gäller det att lyssna på det och hitta ett bättre alternativ.

  • Jens behöver ro att få fokusera på en sak i taget, det är inget som går att ändra på. Om han lagar mat, ja, då lagar han mat, om han jobbar, ja, då jobbar han. Alla människor kan inte göra flera olika saker samtidigt och det är bara att acceptera.

Så gick det sedan:

Magdalena: Efter vårt möte har vår relation utvecklats. Dagen efter det att vi träffat Jesper så satte vi oss ner för att prata om vad som sagts under vårt möte. Idag använder vi inte trappan. Jag trivdes inte med den metoden och både jag och Jens höll med Jesper om vad han sa angående den.

Vi har en större förståelse för att vi ser saker och ting på olika sätt. Jag insåg att jag försökte ändra på Jens för att förenkla saker och ting, istället för att stötta honom i att få vara sig själv. Något som jag verkligen får tänka på är att bara gå till Jens med saker som jag är säker på istället för att rådfråga om allt. Jag upplever dock att jag behöver bli ännu duktigare på att vara tydlig med vad jag är säker på och inte. Säga vad jag tycker och sedan ha en diskussion.

Något som verkligen har blivit bättre är min osäkerhet kring hur barnen mår. Jag känner mig säkrare när det gäller att vara glad/arg/ledsen, för jag känner att vi är så pass tydliga i att förklara att det är bra nu, och säga förlåt.

Vi kommer säkert gå och få professionell hjälp, men enbart i förebyggande syfte.
Isak, vår store kille, har utvecklats oerhört mycket. Han tar för sig mycket mer och tror på sig själv.
Hannes känns även han tryggare (och trotsigare idag) än innan vi träffade Jesper.Jesper hjälpte oss otroligt mycket och vi kommer alltid att tänka på de saker han talade om.

Jesper Juuls Family-Lab Sverige

Publicerad i Vi Föräldrar nr 10, 2009.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler