"Jag känner mig så otillräcklig"

"Jag känner mig så otillräcklig"

Wille, 2,5 år, säger ofta nej och vill göra saker själv.

Pernilla: Jag har läst din bok och den har väckt många frågor. Wille är jätteduktig, men han vill göra väldigt mycket själv, och det är svårt.

Jesper Juul: Som till exempel?
Pernilla: I morse ville han göra sina mackor själv, och det funkade inte riktigt eftersom vi hade bråttom.

Bakgrund

Pernilla och Mats har skrivit till Jesper Juul för att få hjälp med den 2,5-årige sonen Wille. Pernilla upplever att han säger nej till precis allt hon gör och säger, och det har börjat få henne att tvivla på sin egen mammakompetens.

I familjen finns också dottern Lina, 3 månader. 

Jesper Juul: Kan ni ge mig fler exempel på sådana konflikter?
Mats: Han tar fram saker när vi är på toaletten. Tandkräm och annat. Sånt här kan komma när som helst.
Pernilla: Vi försöker skriva ner hur vi gör och vi har märkt att han inte är på samma sätt när vi är med honom båda två. När det bara är en hemma funkar det jättebra, men inte när vi är det båda två. Just nu är vi inne i en period då det är mycket gnäll och skrik, men ibland kan det gå flera dagar då det är jättehärligt och trevligt.
Mats: Och då är det svårt att komma ihåg det dåliga…
Pernilla: Kanske är det så att vi är sådana förebilder själva? Att vi skriker och gnäller när saker och ting inte passar oss. Vi ska snart resa utomlands i några månader med barnen, Mats ska jobba och jag kommer att vara ensam med barnen på dagarna. Sådant gör mig spänd. När jag hämtar på dagis, till exempel, är jag spänd och stressad.
Jag tycker inte om att vara sådan här. Jag tycker inte om att vara den här personen som jag är just nu.


Jesper Juul: För mig låter det som om det finns två teman, två olika. Det ena, det är Willes och jag tror att hans beteende är det som finns i huvudet på er vuxna, som ni förväntar er att han ska vara. Nu har han, i och med att han fick sin lillasyster, förlorat hälften av det han haft tidigare. Han kan det här, inte helt, men nästan. Om man är stressad som förälder, då blir det en maktkamp.
Om han säger: ”Jag kan själv”, då skulle jag som förälder säga ”Hjärtligt välkommen”.
Han har, tills för några månader sedan, varit helt beroende av sina föräldrar. Och nu, när han vill göra saker och ting själv, då blir det problematiserat. Det han minst av allt vill ha nu är pedagogik.
Pernilla:
Kanske är jag på honom för mycket, tänker jag.


Jesper Juul: Men kan du se vilket samarbete det är? Nu har han en mamma som har en bebis. Nu säger han ”Nu behöver jag inte lika mycket hjälp längre”.
Pernilla: Men han vill ha mig. Han vill sam­tidigt att jag ska klä på honom.


Jesper Juul: Han behöver betänketid. Han kommer att pendla mellan att vara stor och liten. Jag tycker att han verkligen gör det han ska göra. Säg bara ”Härligt att du vill. Härligt att du kan! Det är verkligen en stor hjälp för mamma och pappa.” Han har fattat att det inte finns lika mycket kvar åt honom som det fanns tidigare, innan lillasyster föddes.
Pernilla: Men jag känner mig otillräcklig. Jag har inte 100 procent att ge honom längre. Jag har försökt förklara för honom att läget har blivit annorlunda.


Jesper Juul: Du ska inte förklara för honom. Det är alldeles för pedagogiskt. Du ska bara ge honom en kram och säga ”Just nu kan jag inte göra det eller det”.
Pernilla: Ibland säger vi, när han blir arg och ”beter sig illa”: ”Nu vill vi inte vara i samma rum som du, när du uppför dig så här.” Ska vi inte säga så? Ska vi krama honom i stället?


Jesper Juul: När jag ser på Wille, då tänker jag att en kram skulle bli för mycket för honom. Säg i stället ”Jag ser hur arg du är och jag önskar att jag visste varför du är så arg.” Annars blir det som om ni lever – som om Wille lever – i en familj där man inte får bli arg.
Pernilla: Han tjatade på att få en macka häromkvällen, och till slut tappade Mats tålamodet och smällde mackan i bordet. Då sa Wille ”Man får inte kasta mat så”. Numera säger vi direkt till honom i stället ”Man frågar inte och tjatar inte på ett gnälligt sätt.”


Jesper Juul: Det han behöver få, är en annan respons. Han behöver få veta att det är okej att fråga. När han gnäller är det samma sak som att han är osäker. Bekräfta för honom att det är okej i stället. Det finns ingen anledning att lära honom att prata på ett speciellt sätt. För mig verkar det som mer som om han påminner om dig, Mats, när jag ser på er båda.
Pernilla: Men det här gnällandet, tror du att det beror på att vi också gnäller på varandra hemma?


Jesper Juul: Säg så här i stället: ”Jag tycker inte om att du gnäller.”
Pernilla: Det finns ju olika sätt att be om saker på. Jag vill inte förstöra självkänslan hos honom.


Jesper Juul: Men ni är de föräldrar ni är – de bästa föräldrarna jag vet gör säkert 25 saker fel om dagen. De flesta föräldrar gör 50 fel om dagen. Det ni är, det är att ni är osäkra. Vad ni ska göra är att lyssna på era barn och lita på vad de säger och vad ni gör. Jag vill att ni ska se hur nöjd er son blir, just nu, när jag pratar, för jag pratar MED honom.
Pernilla: Vi försöker lära honom nu att inte skrika för att få uppmärksamhet…


Jesper Juul: Varför ska han inte skrika?
Pernilla: Det är ju otrevligt, till exempel när han skriker vid matbordet.


Jesper Juul: Man skriker ju för att man inte kan sätta ord på saker och ting. Det är skillnad att som förälder säga ”Det här vill jag inte lyssna på” och ” Så här får du inte göra”. Allt som börjar med ”Du” ska man inte säga till barn, till exempel ”Jag fattar inte att du alltid…”
Pernilla: Han kan vara väldigt på sin lillasyster, då vet man inte riktigt vad man ska säga.


Jesper Juul: Han gör så för att ni inte bekräftar det han gör, då har ni omsorgen hos lillasyster. Då blir han arg i stället. Säg så här ”Vad härligt att du är försiktig med din syster.” Vad säger ni när han är för hårdhänt mot henne?
Pernilla: Vi försöker få honom att förstå att han ska lyssna på hennes signaler.


Jesper Juul: Det gör han – men det tar nog ytterligare 2–3 år innan han förstår. När han vill vara stor ska han vara mindre, annars ska han vara större, det blir svårt för honom.
Pernilla: När jag till exempel är på utflykt med dem, och är ensam, blir jag stressad. Vad som helst kan hända, de kan springa ifrån mig. När jag är själv med dem vill jag helst att lillasyster ska sova hela förmiddagen så att jag kan ägna mig helt åt Wille. En gång, jag hade en tid att passa, hade jag väldigt bråttom och han var så långsam. Han gick så långstamt att jag blev stressad och blev arg på honom, fast det egentligen inte var hans fel.


Jesper Juul: Han vill och han kommer att hjälpa dig med det. Det du har är ett väldigt behov av kontroll och du ställer krav på dig själv som är helt omöjliga för dig att leva upp till. Du vill ha kontroll, och han finner sig inte i det. Han säger ”Nej, jag vill inte!” Du är inte regissör, så funkar det inte med människor. Du ger mer än tillräckligt, det finns ingen anledning att tro att du inte duger som mamma, tvärtom. Du är inte perfekt, men det som behövs för att vara en bra förälder – kontakt, omsorg etcetera, det finns där! När din dotter blir äldre kan du försöka sluta vara som en dygnet-runt-öppen-butik. Hur var din egen mamma?
Pernilla: Vi hade ett komplicerat förhållande. Hon var nog mycket för att försöka tillfredsställa.


Jesper Juul: Min bild av din mamma är en kvinna som gav så mycket det bara gick, men hon ville också ha något tillbaka. Där har du kontrollen. Som du också vill ha. Men det finns ingen anledning att tro att dina barn inte får det som de vill ha och som de behöver!
Pernilla: Är det därför det funkar så bra när Mats är själv med dem och att det blir gnäll så fort jag kommer?


Jesper Juul: Ja, det är pappa han knyter an till och det är dig han försöker göra sig fri ifrån.
Mats: Men det är nog både och. Han vill ju samtidigt vara med mamma.


Jesper Juul: Det finns inget hos honom som tyder på att något skulle vara fel. Ni har gjort precis allt han behöver de här två första åren.


Jesper Juul coachar

I ett antal artiklar hjälper den kända familjeterapeuten och författaren Jesper Juul några av Vi Föräldrars läsare med problem som är aktuella för dem.
Vill du också ha en chans att träffa Jesper Juul?

Läs mer här.

Hur gick det sen?

Mats: Efter att vi varit hos Jesper Juul hade vi en hel del tankar. Mycket positiva tankar, det kändes bra. Och det har också gått bra efter coachningen. Wille kan fortfarande vara hårdhänt då och då, men jag tycker ändå att det går bättre.
Vi har fått större förståelse för hur Wille tänker, Jesper Juul fick oss att se hur han verkligen försöker hjälpa till.
 
Pernilla: Det går bättre och bättre! Vi fick många råd som jag har i tankarna. Bland annat försöker jag släppa kontrollen och jag försöker vara mer tillåtande. Jag försöker bekräfta Wille, så att han ser att jag förstår.
Jag har också bestämt mig för att släppa alla stora ambitioner under en period och i stället bara ta det lite lugnt.

Personerna i artikeln heter något annat i verkligheten.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 13/2007

Jesper Juuls Family-Lab Sverige

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler