"Jag har svårt säga nej till barnen"

"Jag har svårt att säga nej till barnen"

Mia har svårt att säga nej till bonus-
barnen.

Per och Mia tycker det är svårt att ta hänsyn till både deras gemensamma barn och till Pers tonårsbarn. Mia anstränger sig för att tonårsbarnen ska trivas  – och glömmer bort sig själv. Familjeterapeuten Jesper Juul coachar.

Mia: De stora barnen gladde sig väldigt mycket åt att få småsyskon, men samtidigt blir ju allt lite mer komplicerat när det kommer två småbarn så tätt som våra har gjort. Mycket handlar om de små och deras behov, och då kan det uppstå problem, samtidigt som de stora känner att de får för lite av sin pappa. De kommer med spydigheter om hur vi hanterar de små. De tycker att småttingarna är bortskämda och de kan säga saker som: ”Varför går ni inte bara in med dem på rummet?”

Bakgrund

Per hade varit skild i ett år när han träffade Mia. Mia kom överens med hans barn från första början, en tjej, som då var 6 år och en kille, som var 8 år. Nu har de två barnen kommit upp i tonåren, och Mia och Per har hunnit få två gemensamma barn.
Tonåringarna är hemma hos familjen varje onsdag och varannan helg. De känner sig sammansvetsade med de yngre syskonen, som är 4 och 5 år gamla. Ändå kritiserar de Mias sätt att uppfostra barnen och de klagar över att de har liten tid tillsammans med sin far.
Mia har dåligt samvete och vill gärna att tonåringarna ska trivas bättre, Per är mer bekymrad över att hans fru anstränger sig för mycket för att tonårsbarnen ska trivas. Per: Vi hanterar inte konflikter på samma sätt, Mia och jag. Min före detta och jag sa ofta till våra gemensamma barn när de var små, att de skulle gå in i rummet och stanna där tills de blev snälla igen.
Mia: Jag känner att jag har varit ”den snälla tanten” åt dina barn, just för att jag vill att de ska tycka om mig. Nu har det blivit ett stort problem, att jag inte har klarat av att sätta gränser. Jag blir sur på mig själv när jag inte fixar att säga nej till dina ungar, och så blir jag extra sträng mot de små i stället. Det är en massa konflikter runt det här med gränser, och jag tror att det är här en stor del av grunden till svartsjukan ligger.

Jesper Juul: Jag tror faktiskt att du har ”gått på ackord” med dig själv för länge. Till slut blir det en fråga om dig eller dem: Vem blir utsliten först?
Stora barn pratar ofta väldigt mycket, men de klarar egentligen inte av att utrycka sig särskilt klart. I stället kommer det något oartikulerat, som att de kritiserar det du gör med de små. Det är lätt att tolka det som svartsjuka, men det betyder egentligen bara: ”Det pågår något som vi inte trivs med, men vi vet inte riktigt vad det är, vi kan inte sätta fingret på vad det är.” Då pekar de på något som de för tillfället är i stånd med att se, oavsett om det är julklapparna eller att de små inte blir så strängt behandlade.
Om vi tror att detta verkligen handlar om svartsjuka, då är det lätt att klara upp det hela. Sätt er ner med tonåringarna och säg att ni inte vill höra om vad de små får eller inte får, men vi vill gärna höra vad de själva saknar. När man blir svartsjuk är det ju för att man saknar något, och så här vid första anblicken verkar det inte som om de stora saknar något över huvud taget.

Per: Jag håller helt med.

Jesper Juul: Därför tror jag helt enkelt att det är en dålig vana att de kan utnyttja dig och din service längre än vad som är riktigt bra. Alternativet är inte att bli strängare. Däremot är det en väldigt bra om ni, till exempel varje kvartal, sätter er ner en halvtimme med de stora barnen och låter alla komma till tals. Säg: ”Hur går det, vad är vi nöjda med, vad är vi mindre nöjda med?”
Det kan ju vara du, Mia, som startar med att säga att ”För mig har det varit så viktigt att komma överens med er att jag har gått för långt. Av och till gör jag detsamma med mina egna barn. Nu måste jag lära mig att lyssna mer på mig själv och sätta mina egna gränser. Jag måste lära mig att hushålla med min egen energi och det innebär att jag av och till måste säga nej, kanske i situationer där jag tidigare har sagt ja. Det betyder inte att det är något fel på er, helt enkelt att jag måste lära mig att ta hand om mig själv bättre.”
Det är viktigt att barnen är med i den här processen, särskilt för den stora flickan som har dig som en viktig förebild. Nämn inte ordet svartsjuka, inte heller vad ni gör med de små, annars riskerar ni att fastna i en diskussion om vad som är det rätta sättet att uppfostra barn på.
Det du behöver lära dig är det som vi inom psykogin kallar för det ”maskulina nejet”, nämligen det definitiva nejet. Men det är en stor skillnad mellan det jag säger nu, och det som kallas att ”sätta gränser”. När man pratar om att sätta gränser pratar man ofta om vad som är rätt och rimligt att barn får lov att göra. I stort sett handlar gränssättning om när man ska säga nej till barn. Jag tänker att man måste säga nej till andra människor, oavsett hur stora och hur gamla de är, vid de tillfällena man säger ja till sig själv. Det vill säga när det är riktigt och viktigt med hänsyn till dina egna känslor, värderingar och mål. Det är viktigt att förmedla detta, att detta är något man gör bara för sin egen del. ”Jag vill inte läsa högt för dig just precis nu, för nu vill jag läsa tidningen.”, till exempel. Men använd hjärtat och säg det i vänlig ton.

Mia: Jag har alltid dåligt samvete för att vi inte ger barnen tillräckligt med tid.

Jesper: Ja, det där är ju en hobby som kvinnor har…
Mia: Jag klarar inte av att sätta mina egna gränser, men jag säger ifrån till Per när gränsen är nådd, och då säger han till barnen att ”I dag går inte det och det, Mia är lite sliten.”

Jesper Juul: Nej, så går det inte an att säga. Du ska inte vara familjens patient, för då kan det faktiskt gå så långt att du verkligen blir det! Det finns ingen grund till att ha dåligt samvete. Den bild jag får av era barn visar tydligt att de stortrivs, allihop. Två av dem har ju faktiskt tre föräldrar. Och de har två småsyskon som de inte behöver vara tillsammans med 24 timmar om dygnet. De har ju ett lyxliv!
Per: Så har vi aldrig tänkt på det, men det är ju sant. Det kan vara en pest och plåga att alltid ha småsyskon som man måste ta hänsyn till. Det slipper ju de största en stor del av tiden.

Jesper Juul: Det finns många fördelar med att ha två ”set med föräldrar”. Man kan till exempel lätta på trycket på ett helt annat sätt än när man bara har ett hem.
Något av det viktigaste barn ska lära sig tillsammans med sina föräldrar är att vara vuxna. Därför är det föräldrarna som ska ombesörja att det görs vuxensaker. Baka en kaka eller klipp rosorna, men låt det vara klart att ”Detta gör jag för mig”, inte av hänsyn till andra. Barnen måste få lov att tycka att det här är fruktansvärt tråkigt, men man ska inte sluta klippa rosorna bara för det. Vi måste se praktisk på vad våra barn ska klara av. Vi hoppas självklart att de inte blir mobboffer, ska de undgå det, så kräver det att de har lärt sig att säga nej.
När barnen blir större kommer de att möta mer grupptryck, och de måste de kunna stå för sitt nej. Om vi ska ta små och äldre barn på allvar, är det viktigt att vi står fast vid vårt eget nej. Om vi säger nej, kanske de svarar ”Öh!” eller något liknande, då säger vi ”Jag förstår att du är missnöjd”, men står ändå fast vid vårt ursprungliga nej.

Per: De stora vill alltid ha en förklaring. Vi kan ha ändlösa diskussioner, eftersom vår förklaring inte blir godkänd.

Jesper Juul: Det är bra att diskutera, men vid en eller annan tidpunkt måste det hända något, pratet måste utmynna i något mer än bara prat. När man har fyra barn är det omöjligt att vara demokratisk, då hamnar ju alltid de vuxna i underläge!
Mia: Oavsett, så känner jag att det är synd om de stora barnen som måste vänta och förstå att saker och ting inte alltid kan ske på deras premisser. Det gör det svårt att sätta gränser.

Jesper Juul: Att försöka göra de stora barnen nöjda genom att säga ännu mer ja är hopplöst. Det är självdestruktivt och skapar en frustrerande underström som de reagerar på. Du är inte särskilt bra på att säga nej så någon måste hjälpa dig. Barnen hjälper oss på det sättet att de konstant vill ha mer. Därför går de över våra gränser hela tiden, så att vi blir tvungna att säga att ”Här går gränsen för mig”.
Jag tror att det är en bra idé att du och Per pratar om när och hur du ska säga nej. Fokusera på när det är läge för dig, inte när det är rätt i förhållande till barnen. Du är tvungen att göra det, för ditt dåliga samvete växer och växer och tar fullständigt överhanden.

Mia: Ja, men jag känner att vi har prioriterat de små så väldigt. Först fick de stora mindre av sin pappa när han och deras mamma skildes, sen fick de ännu mindre när småsyskonen kom.

Jesper Juul: Ja, ofta handlar det som vi kallar syskonsvartsjuka om att man måste klara sig med mindre än förr. Därför är det fint att låta de stora få möjlighet att uttrycka vad de saknar, men det är inte ditt eller Pers jobb att sörja för att de får det. Det går inte.

Per: Det är lätt att försöka kompensera för det de har förlorat.

Jesper Juul: Ja, och det är väldigt farligt. Det kan sluta med att barnen känner att de står i skuld till föräldrarna: Min pappa eller min pappas fru har satt sitt eget liv på vänt för att vi är här, hur kan man någonsin klara av att betala tillbaka? Det man kan hoppas på är att man har en familj där man säger nej när man menar nej och ja när man menar ja, där man har lov att uttrycka vad man önskar sig, men ingen garanti för att man ska få det. För precis så är det ju i verkligheten.
Snart vill tonåringarna vara mer tillsammans med sina kompisar på helgerna. Att de fortsatt att komma hem till er så regelbundet, visar ju också att de har lust att vara tillsammans med er. Det betyder att ert projekt som par har lyckats. Därför är jag helt säker på att det inte finns någon grund för er att ha dåligt samvete! Men barnen kan inte ha respekt och omsorg för dig Mia, om du inte har det själv. Tror du att tiden är inne att börja säga nej?

Mia: Det blir en utmaning.

Jesper Juul: Nej är det mest kärleksfulla ordet i världen – eftersom det är det svåraste. Vi måste hjälpa varandra att säga nej, även till varandra. Så, när du Per märker att Mia är i färd med att säga ja till något som hon egentligen borde säga nej till, ge henne en hint – en kram till exempel – och säg: ”Du får gärna säga nej!”.
Mias gränser kommer att bli mer och mer flexibla efter hand som barnens krav blir mer och mer realistiska. Kom ihåg att du är populär, du och barnen har faktiskt ett gott förhållande. Det är på tiden att du slappnar av och att du är dig själv!


Mia och Per heter egentligen något annat.

Jesper Juul coachar

I ett antal artiklar hjälper den kända familjeterapeuten och författaren Jesper Juul några av Vi Föräldrars läsare med problem som är aktuella för dem.
Vill du också ha en chans att träffa Jesper Juul?

Läs mer här.

Så gick det sen

– Vi var frustrerade därför att vi inte riktigt kunde ringa in vårt problem. Men under samtalet med Jesper Juul fick vi några viktiga sidor av vårt samliv belysta och han kom med väldigt nyttiga inlägg, säger Per.

– Han konstaterade att våra barn har det bra och det hjälpte oss att slippa mycket av vårt dåliga samvete. Mia har nästan offrat hela sig själv på att barnen ska må så bra som möjligt. Det Jesper Juul sa är egentligen helt naturligt – att det är viktigt för barnen att du har det bra själv och klarar av att säga nej.

– Jag funderar på hur det hade gått om vi INTE hade haft det här samtalet, säger Mia.

– Vi har nämligen inte sett kärnan i problemet förrän nu, utan gått som katten kring het gröt och blivit frustrerade över sånt som egentligen inte har med saken att göra. Nu har vi insett att det handlar om gränser och pratar mycket om var man ska dra dem. Tidigare har jag känt mig så utsliten och tänkt att det beror på att Pers barn är hos oss, men nu förstår jag att vi kan ha det bra tillsammans om jag klarar av att sätta gränser när jag behöver det. Per försöker stötta mig, men ibland pressar han mig genom att säga saker som ”Nu måste du sätta en gräns snart!”. Det är ju bara jag som kan känna var mina egna gränser går.

– Diskussionen fortsätter hemma hos oss och jag märker att jag har blivit bättre på att sätta gränser gentemot mina egna barn, säger Mia.

Jesper Juuls Family-Lab Sverige

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 4/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler