"Jag sitter fast i ansvarsfällan"

I ett antal artiklar hjälper den kända familjeterapeuten och författaren Jesper Juul några av Vi Föräldrars läsare med problem som är aktuella för dem.
Vill du också ha en chans att träffa Jesper Juul? Läs mer här.


Sara är präglad av sin dominanta pappa och har svårt att hantera konflikter och bråk hemma. Hon kan inte släppa ansvaret för de två barnen till sin man Daniel. Familjen vill ha hjälp med att skapa en balans hemma.

Text: Anna-Maria Stawreberg

Sara: En del har förbättrats sen jag skrev till Vi Föräldrar och bad att få coachning av dig.

Jesper Juul: Så det var du som skrev? Det händer ofta att läget blir bättre bara genom att man skriver ner det.

Sara: Det har hänt en del, Filip har till exempel slutat hos sin dagmamma och börjat i förskola. Hos dagmamman var det en del problem och det var när dagmamman blev sjukskriven som Filip började slåss. Då fick han gå till några andra dagmammor som inte engagerade sig särskilt mycket i honom. De sa att han var stökig och inte kontaktbar. När våra barn började förskola i stället blev det mycket bättre.
Eftersom jag vid det läget hade tagit ett brejk i mitt arbetsliv, jag jobbar som förskollärare, visste jag att det inte berodde på mig i alla fall, alla de här bråken. Annars är det ju mest jag som styr familjen. Jag är kontrollerande, ganska pedantisk. Min pappa var väldigt dominant när jag växte upp och jag har med mig det från min uppväxt. Pappa körde med dubbelbestraffning: gjorde jag så, så var det fel, gjorde jag på ett annat sätt så var det också fel. Inget var bra, någonsin, och det gör att jag har höga krav på mig själv, men också på mina barn.

Jesper Juul: Har du sökt och fått hjälp för det här?
Sara:  Nej. Jag har sökt hjälp flera gånger och nu ska jag få en remiss till en psykolog så att jag ska få hjälp. Jag har gått privat hos en terapeut. Jag mejlar henne fortfarande, till exempel när jag blir väldigt arg ibland, precis på det sätt som min pappa kunde bli. Han har nog överfört det på mig. Jag fick alltid skulden för allt och det var mycket skuld och skam. Det hänger i: det är alltid någon annans fel, barnens fel eller någon annans. Jag är fortfarande snabb på att skylla ifrån mig.
Daniel: Men det har blivit bättre sen Filip föddes. När han var mindre var det upp och ner, nu är det bättre, du jobbar ständigt med det.
Sara: Men när jag blir trött kommer det. Eftersom jag jobbar med barn, kan det ofta vara så att när jag kommer från jobbet känns det som om jag ska börja om hemma.
Daniel: Jag jobbar en del kvällar och helger. Vi har svårt att få ihop det ibland, Saras jobb är både stressigt och hektiskt, så kommer hon hem från jobbet och då ska jag iväg direkt. Och barnen sitter i kläm på olika sätt, Filip kan vara ledsen för att han inte får leka med den och den, och Märta har inte riktigt fått ta den plats hon behövt/velat. Hon har mest fått passa upp. Hon säger ofta ”Filip vill ha det och det” och passar upp på honom.

Jesper Juul: Hur märker du det?
Daniel: Hon vänder sig ofta till honom, anpassar sig efter hans behov. ”Vad vill du ha då, Märta?” kan vi fråga. ”Filip vill ha det här”, svarar hon då.
Sara: Jag kan känna igen mig från mina föräldrar, min mamma var precis sån där. Flickorna skulle passa upp hemma. Hon fick sköta mycket själv och passa upp. Daniel ställer ju upp mycket, men sån är jag också. Och Märta också. Jag ser redan att jag har överfört det till henne. Det är ju lite sjukt.

Jesper Juul: När man har vuxit upp med en pappa som är som din så är det väldigt traumatiserande. Jag säger det bara för att du inte ska tro att det är ditt fel. Det sitter väldigt, väldigt djupt i kroppen. Det sätter sig hemskt djupt i själen.
Sara: Om jag träffar någon som har de här dominanta anlagen, ofta män men även kvinnor, då kan jag bli jätterädd för det.

Jesper Juul: Du blir rädd men också arg. Man kommer inte vidare utan hjälp. Du måste se till när du träffar en psykolog att de vet vad posttraumatiskt stressyndrom är och beror på.
Man har två val om man är i din situation. Antingen kan man bevara sin känslighet och försöka få ordning och reda på tillvaron genom kontroll. Eller så kan man helt enkelt göra sig död, det finns det barn som gör. Som blir döda inombords och stänger av sina känslor. Vad vill ni fokusera på med barnen nu?

Sara: De är väldigt mammiga, jag är ganska kontrollerande. Även om jag vet mycket om barn, så är det en sak att vara förskollärare och en att ha barn. Jag är van från det att jag var barn att alltid ligga steget före och förebygga konflikter, men det går inte. Det blir konflikter. Jag tycker det är jobbigt när Daniel blir arg på barnen. Men vi måste ju ha regler och gränser… Till exempel när jag är ensam med barnen på kvällarna har jag svårt att få dem i säng. Jag låter dem bestämma.

Jesper Juul: Så de får bestämma för att du är rädd för konflikter?

Sara: Jag klarar inte av det, antingen blir man jättearg eller så får de bestämma. Det blir för sent för dem. Vi kommer hem och så ska de få på pyjamas, äta, se på Bolibompa, och sen är det kvällsmacka igen. Och Daniel kommer hem klockan 22 och det är ju ingen hjälp.

Jesper Juul: Jobbar du varje kväll?

Daniel: Nej, tre kvällar i veckan.

Jesper Juul: Men när du Daniel ska lägga barnen?
Daniel: De få gånger Sara är borta kvällstid går det bra, men när vi båda är hemma funkar det inte. Då är det jobbigt och mycket skrik från barnen att mamma ska lägga och inte jag.

Jesper Juul: Hur långt har ni gått med det här? Händer det att du har lagt barnen i alla fall?
Daniel: Ja, men det tar lång tid.

Jesper Juul: Hur lång tid talar vi om?
Daniel: Runt en och en halv timme. Och innan dess har det varit mycket upp och ner från sängarna. Man blir så arg. Inte våldsam, men nästan.

Jesper Juul: Nästan som en maktkamp.
Daniel: Ja, nästan som handgemäng, även om jag aldrig gjort något mot barnen. Det vi skulle må bra av är att få mer balans hemma.
Sara: De försöker dra ut på läggningen. Man hinner inte få en stund för sig själv.
Till saken hör att jag hade svårt att få barn. Vi fick missfall och det har nog gjort att jag är extra rädd om barnen. Jag tänker ”De kommer att dö om jag gör något”. Det är ju inte riktigt friskt. Jag har först nu insett att de faktiskt klarar sig.

Jesper Juul: Ja, men det är inte konstigt. Man blir kontrollerande när det är så. Det är helt säkert att en del av det kaos som blir är ju en förlängning av det kaos som är inom dig. Så en del av projektet blir att ta hand om mamma, och det är ni ju igång med. Sedan är det också en fråga om ett ansvarstagande, som inte är helt klart. Om jag lyssnar på vad ni båda säger, så är det fortfarande du Sara som sitter med hela ansvaret, och sen är det du Daniel som hjälper till, eller som tar ansvar för det som blir över. Håller du med?
Daniel: Ja.

Jesper Juul: Och det blir inte lättare om Daniel kommer in och avlastar dig. Då får du en paus, men sen går du igång igen.
Sara: Ja, jag är nog ganska yrkesskadad. Jag kan inte jobba på samma sätt med sina barn. Det är min yrkesroll. Hemma ska jag ju vara mamma. Jag tror inte att det är bra för mig att jobba med barn.

Jesper Juul: Det finns två möjligheter. Den ena är att du fattar beslut om att ge ifrån dig en del ansvar eller att Daniel försöker stjäla det. Och det är svårt! Du släpper inte in någon, och det är ju det som är din belastning.
Sara: Jag kan aldrig koppla av. Och om något händer är det mitt fel, till exempel barnens problem med öronen. Filip ska opereras nu, och det känns som om det är mitt fel. Så skulle ju aldrig du resonera.
Daniel: Klart jag lägger ansvar på mig om det skulle hända något med barnen, men inte i det här fallet.

Jesper Juul: När det gäller skuld är du, Sara, som en svamp.
Sara: Ja, under hela min uppväxt har det varit så.

Jesper Juul: Det som ligger i att ha kontroll, det är ju att du både skyddar de här två barnen, men också skyddar barnet inom dig själv.
Sara: Jag vill ju skydda barnen, så att de inte får samma uppväxt som jag.

Jesper Juul: Det finns en väsentlig skillnad. Det som din pappa gjorde var mycket mer manipulerande än vad som händer när du tappar ditt tålamod. I ditt fall handlar det om känslor, men det som din pappa gjorde, det sätter sig i kroppen. Det som ni har, det är bara en konflikt. Visst, det är dumt med konflikter, men så är det. ”Ibland blir mamma arg, ibland blir pappa arg, ibland blir jag arg”. Det är varken skadligt eller farligt. Det finns ingen orsak att ha dåligt samvete, men det finns anledning att titta på en uppdelning av ansvaret.
Sara: Jag har svårt att släppa kontrollen, jag går gärna och kollar efteråt.

Jesper Juul: När jag var nybliven pappa bodde vi tillsammans med fyra andra familjer. Så när jag skulle ut med min son, då var det FEM olika meningar om hur jag gjorde, om min son hade mössa och inte mössa, man blev ju helt säker på att han skulle dö innan vi kom hem igen…
Daniel: Jag vet hur det känns.

Jesper Juul: Till slut kände jag: Om han dör, då dör han, och då är det MITT ansvar. Man blir lite barnslig i det läget.
Sara: Det är inte det att jag inte litar på Daniel, eller inte tycker att han är kompetent nog. Men min osäkerhet smittar av sig på barnen. De kan lätt bli oroliga.
Daniel: Så hur gör vi då på bästa sätt?

Jesper Juul: Där tror jag nog att om ni två pratar ihop er. ”Hur kan vi två göra för att dela ansvaret?”, ”Hur kan vi två få lika mycket makt i familjen?” Era barn får ju konstant budskapet: ”Mamma är bäst, pappa är bara näst bäst”. Att Daniel diskvalificerar sig beror ju inte på honom eller på barnens känslor, utan på vad du, Sara, ger för budskap. Dessa budskap är väldigt starka och ofta ordlösa. Ofta även med mindre barn, om pappa ska lägga barnet, då måste mamma ut ur huset.
Det här är den ena saken jag tycker att ni ska tänka på. Det andra är att om det blivit en förändring till det bättre, då tycker jag att ni om en tid ska sätta er ner med barnen och säga hur ni tycker att det känns. Hur ni tycker att det har varit, säg att det är ert ansvar, inte deras fel, men att ni vill göra annorlunda. ”I morgon är en ny dag, i dag hade vi fem konflikter, i morgon hoppas vi att det blir fyra”.
Det finns ingen orsak till oro när det gäller Märta. Hon känner till sin plats i hierarkin. Filips beteenden och sjukdomar har krävt mycket. Barn kräver väldigt mycket uppmärksamhet, men de behöver inte lika mycket som de kräver.
I det här läget är det bra att hon har agerat som hon har. ”Ok, jag gör det själv”. Så, jag oroar mig inte alls för barnen. Men det jag tycker kan arbetas med, är den ”samlade musik” som spelas hemma. Hur låter familjen? Den låter disharmonisk på ett sätt. Att du Sara tar dig rätten att säga: ”Okej, nu lägger jag ifrån mig mitt kontrollbehov.”
Det tar tid. Så länge det finns kaos inom dig så finns kaos i barnen. Så är det i alla familjer.

Sara: De känner av det direkt, menar du?

Jesper Juul: Ja, och det är inte barnens fel. Det är ditt ansvar och då måste du få hjälp av din man. Han måste säga ”Nu tar jag ansvaret”.

Sara: Ja, annars kan jag lika gärna vara ensamstående.

Jesper: Annars är det ju du som står med allt.
Sara: Min mamma har offrat sig för familjen, hon har aldrig gjort något för sig själv. Jag är likadan. Jag offrar mig för att Daniel ska få sköta sina fritidsaktiviter.

Jesper Juul: Men din man är inte som din pappa.

Daniel: Jag säger inte att jag måste göra det, att du inte får.

Jesper Juul: Du är nog inte lätt att förhandla med, Sara. Man kan inte lita på att du säger ja, när du menar ja och att du säger nej, när du menar nej. Du måste lära dig att säga ja till dig själv. Du måste jobba 200 procent extra hela tiden på att vara säker på att räcka till. Det är det som är din sjukdom. Då blir man trött, verkligen trött.

Sara: Man blir spänd och litar inte på någon – inte på Daniel heller.

Jesper Juul: Men om du säger att det handlar om dig själv, det faktum att du inte litar på Daniel, då blir det lättare för Daniel att komma in. Om du däremot säger att han gör för lite, men också att han gör fel, då blir det svårt för honom att komma in. Då kan Daniel inte göra något annat än att gå åt sidan.

Sara: Ja. Det här blir ofta upptakten till gräl.

Jesper Juul: Men du måste veta, Daniel, och det vet du redan: du är gift med en dam som inte vet sitt eget bästa. När hon är kapten, då blir det inte bra.

Daniel: Men när Sara inte är kapten, då känns det så ovant så då går det inte heller bra.

Jesper Juul: Ja, men Sara måste kanske gå ut när Daniel ska ta över. Först då kan Sara släppa kaptensrollen. Det går inte för Daniel att ta över om du är hemma. Jag pratar inte om någon maktkamp, men jag säger att du inte vet vad som är bäst för dig. Du vet det som din överlevnadsstrategi har lärt dig. Det som gjorde det möjligt för dig att överleva som barn gör det omöjligt för dig att leva som vuxen. Även om du jämför dig med din mamma, så är du helt annorlunda än henne. Och din man är annorlunda än din pappa och ditt liv är annorlunda.
Det som måste till är att du måste sluta att diskvalificera Daniel. Och helst säga det, öppet. Du måste säga till Daniel och till barnen, att även om du tycker att det är svårt, så tycker du inte att han är världens sämsta pappa.

Sara: Han är en bra pappa. Men jag tillåter honom inte att vara det.

Jesper Juul: När man har den perfektionismen som du har, som är svår för omgivningen att leva med, men som framför allt är svårt för dig själv att leva med. Jag menar, de krav du ställer på Daniel är ingenting jämfört med de krav du ställer på dig själv, så måste man släppa in någon annan, få hjälp. Annars blir du ensammare än vad som är bra för dig. Som man måste man ha stark självkänsla för att gå in till en stark och intelligent kvinna som du och säga ”Nu vet jag vad som är bäst. Nu tar jag över.” Det är inte många män som vågar det. Så det finns tre sätt nu, det ena är att du får hjälp utifrån, det andra är att du litar på Daniel. Det tredje är att du, Daniel, insisterar på att när du ska ta ansvar, då är det du som är kapten. Då får Sara gå ner i kajutan och det kan bli tufft.
Daniel: Men hur kan på bästa sätt hjälpa barnen att bli starka?

Jesper Juul: Det blir de! Nu får de en mamma som tar hand om sig och en pappa som tar hand om sig. På så sätt blir hela familjen stark. Det blir fyra starka individer som alla får ta plats.
Sara: Då ger vi sunda signaler menar du?

Jesper Juul: Ja. Och så tycker jag att du, Sara, ska byta jobb om det går. Som det är nu lägger du så mycket energi på att hjälpa andra, även under arbetstid. Och det är något du har tränats på i hela ditt liv. Du har ständigt krav på dig. Om du kan ta en paus ett år eller göra något helt annat, om ni har ekonomi till det, vore det bra.
Sara: Jag hade en paus en period, och det var bra för mig. Nu pluggar jag på kvartsfart och det märker jag att jag mår bra av. Men så fort det blir problem med barnen, då utlöser det mitt kaos inombords.

Jesper Juul: Ja, du suger åt dig ansvar. Din son kan till exempel klä sig själv, men om han gör det på det sätt som gör dig nöjd, det är inte säkert.
Daniel: Sara suger åt sig ansvar i alla lägen, det är alltid du som får ta ansvar. Alla förväntar sig det.

Jesper Juul: Ja, du ska inte bli ledare, du ska inte jobba som chef. Du är en fruktansvärt dålig ledare, så länge du gör som nu. Du kan inte delegera. Det som din pappa har sagt, det som sitter så djupt i dig, är att du inte har något värde, och att du inte har någon rätt att säga ifrån eller sätta gränser. Det har du tidigt fått lära dig. Du vet vad som är rätt och fel, men inte för din egen skull eller del, utan för alla andras skull. Och det blir svårt för Daniel att hjälpa, han kan vara för nära inpå. Det måste vara professionell hjälp. Du har många års stress som byggts upp.

Bakgrund

Sara har vuxit upp med en mycket dominant och manipulativ pappa och en undfallande mamma. Det har satt djupa spår, hon rädd för konflikter och auktoriteter och är orolig för att föra över sin dåliga självkänsla till sina barn Filip, 4,5 och Märta, 2,5 år.
Hon har svårt att lita på sin man Daniel, och kan inte släppa över ansvaret till honom.
När familjen kommer till Jesper Juul är de trötta, alla fyra.

Så här tyckte familjen och så här gick det sedan

– Vi var enormt trötta när vi åkte hem, Daniel och jag. Det var ansträngande och jobbigt och sitta och prata på det här sättet, tycker Sara.
– Det tog verkligen på krafterna, och vi ställde in planerna vi hade för kvällen. I stället blev det så att Sara och jag satt och pratade igenom vad som tagits upp i coachningen, säger Daniel.
– Jag blev förvånad över hur snabbt Jesper Juul ringade in min situation och satte ord på den, säger Sara.
– Det var ju mycket fokus kring hur Sara mår och hennes situation, det hade jag inte riktigt väntat mig. Jag hade mer hoppats på några konkreta råd, ”gör så här och här”.  Men det är klart, så här i efterhand inser jag att om Sara mår bra och får hjälp med sin situation, då mår hela familjen bra, säger Daniel.
Rent konkret har familjen sedan de träffade Jesper Juul legat på vårdcentralen ännu mer för att Sara ska få hjälp. De har insett att det är viktigt för hela familjen att Sara mår bra.
Daniel har försökt gå in mer aktivt och ta över, även när Sara är hemma och bara vill slappna av en stund. Det är inte helt enkelt, det yngsta barnet är fortfarande väldigt mammigt, även om sonen i allt större utsträckning accepterar att pappa sköter till exempel läggningen.
– Jag vill ta över, men det är inte lätt när barnen sparkar och skriker och vill att mamma ska lägga istället för pappa. Då är det rent hjärtskärande och jag tänker ofta ”Vad gör jag för fel, varför duger inte jag”, säger Daniel.
Sara och Daniel har börjat lägga barnen tidigare på kvällen, då finns det mer tid och det blir inte lika stressigt.

Jesper Juul tipsar

• Se till att få professionell hjälp av psykolog eller terapeut. Vissa problem bör utomstående, utbildade och erfarna personer hjälpa till med.
• Om den ena parten i ett förhållande inte mäktar med att släppa ifrån sig ansvaret, då måste den andra parten aktivt gå in och ta ansvaret.
• Vet man med sig att man är en person som suger åt sig både skuld och ansvar, bör man inte ha ett jobb där man servar andra.
• Det är inte fel att ta hand om sig själv, även om man är förälder! Det ger sunda signaler till barnen och gör att alla i familjen blir starka individer.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 8/2007

Jesper Juuls Family-Lab Sverige

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler