Veckopeng – eller inte?

– eller inte?

Vadå inte råd?! Det är väl bara att gå till bankomaten och ta ut mer. Barn har ett luddigt begrepp om pengar. Men veckopeng och eget ansvar kan hjälpa till.

Text: Mia Coull


Det barn som i oförstånd sväljer ett mynt lär inte glömma sitt första möte med pengar. Men aptit på pengar tar sig oftast andra uttryck. Och det är lätt att få mersmak när man märker vad man kan byta till sig med en sedel eller två.
Att mamma eller pappa måste arbeta för pengarna kan vara svårt att förstå. Det verkar ju finnas hur många sedlar som helst i det där hålet i väggen, dit vuxna vallfärdar för att hämta pengar.
– Det kan vara svårt för barn att förstå hur pengar fungerar, säger Karin Brunsson, doktor i ekonomi, som undervisar i ämnet på högskolan och som även skrivit barnboken Vad kostar en krona?.
– Pengar från en automat tycks bara vara att hämta. När man använder kort som betalmedel syns det inte till några pengar alls.
Karin Brunsson anser att det är bra om barn så länge som möjligt slipper bry sig om pengar och sparande.
– Barndomen blir nog lyckligare om man slipper göra affärer och i stället får insikt i att livet handlar om andra värden, menar hon.
– Det är inte nödvändigt att lära barnen konsumera. Tvärtom behöver de lära sig att uppskatta sådant som inte kostar pengar, som att ha tid tillsammans med familjen och förhålla sig kallsinniga till reklam och annat som säger vad man ”måste” ha eller äga.

Pengar är status
Karin Brunsson tycker att vi har tappat perspektivet lite, blivit fartblinda av de stora summor som är i rörelse i samhället och näringslivet. Mycket pengar har blivit en statussymbol.
Barn är ofta märkesmedvetna, de kan med lätthet peka ut nyaste glassen, senaste figuren, dockan, tevespelet och annat som är populärt och förkasta billigare varianter. Att få det andra leker med, tittar på, spelar med eller pratar om är en aspekt vi föräldrar får väga in i både stora och små inköp.
– Det verkar vara ett otroligt tryck i skolan på att barnen ”ska” ha vissa märkessaker, instämmer Karin Brunsson. Men som förälder behöver man inte säga att något kostar för mycket när barnet ber om en sak som ”alla andra” har. Man kan använda sig av andra förklaringar. Som att man medvetet valt att köpa något annat. Man kanske har bestämt sig för en annan jacka än den som är inne just nu, för att man upplever den som tuffare eller varmare.
Som förälder avstår man ibland från saker för att istället lägga en extra slant på barnen. Det är inte alltid så lyckat.
– Ibland behöver man tillgodose barnens behov först, säger Karin Brunsson, men det är inte alltid rimligt att avstå från sådant man själv behöver. Jag tycker att mammor och pappor ska ha samma standard som sina barn. Annars signalerar vi ju till barnen att deras behov alltid kommer först.
Det är också bra om barnen hjälper till hemma utan att kräva pengar för det. Annars uppfostrar man barnet till att vilja ha ersättning för allt, tjäna på allt, räkna på allt.
– Det kan vara kul att jobba utan att få betalt ibland. Om allt ska mätas i pengar kan man bli för kalkylerande.
– Dessutom ska inte föräldrar slitas ut och behöva springa runt och plocka tubsockor. Och barn måste få en chans att visa sin generositet. Att hjälpa till utan krav på ersättning är för barnen ett sätt att visa: ”Jag gör det här för att jag ser att du är trött” eller ”för att jag vill hjälpa till”. Å andra sidan ska barn få vara barn, få leka och stöka utan att behöva ta alla konsekvenser.

Två av tre barn sparar

Det finns ingen given norm för hur mycket pengar ett barn bör ha, men när Temo hösten 2001 genomförde en undersökning om barns vecko- och månadspeng kom de fram till följande:

70 procent av barn i åldern 7–15 år får vecko- eller månadspeng.

Veckopeng är vanligast i lågstadieåldern, månadspeng bland tonåringar.

Nivån är i snitt 20–30 kronor i veckan upp till 10-årsåldern.

Pengarna används främst till godis, snacks, glass och läsk.

Ungefär två
av tre barn sparar en del av de pengar de får, flickor och pojkar i samma utsträckning.

Flickor sparar för att köpa leksaker och kläder, pojkar handlar främst leksaker, tv- och dataspel.

Barn som hjälper till hemma får oftast inte betalt för det.

(Enligt Catrine Ehlin på Temo, står sig sifforna bra eftersom  föräldrars köpkraft är relativt oförändrad.)
Fler åsikter om lämplig summa och ålder kan man få genom att överlägga med andra föräldrar.
På sparbankernas hemsidor ger familjeekonomer råd. Ett rättesnöre är att komma överens om vad slanten ska räcka till. Finns det utrymme för sparande är det ett plus. Det lär barnet att handskas med pengar. Så småningom förstår barnet hur mycket som går åt till olika saker och aktiviteter och kan planera. Egna pengar ger barnen möjlighet att överlägga med sig själva om de ska köpa något för stunden eller avstå till förmån för något som de måste spara till.

Värdelöst vetande om värdefulla pengar

För 40 år sedan kostade en stor påse karameller 1 krona. Nu får man betala mellan 10–20 kronor för den. En liter mjölk kostade 72 öre mot det tiodubbla idag. Å andra sidan tjänar vi tio gånger så mycket idag.

De första svenska sedlarna gavs ut 1661. Tidigare hade man använt mynt av ädla metaller, men då metallerna förlorade i värde blev mynten allt större och opraktiska att använda.

Världens största mynt är över en och en halv meter långt, det väger nästan 20 kilo och tillverkades i Avesta i Dalarna.

En miljon i hundralappar blir en sedelbunt som är en meter hög. En miljard blir en kilometer med hundralappar.

Vår inställning till vad som är mycket eller lite pengar varierar med vad de används till. Tiotusen kronors skillnad på ett hus upplevs inte som så mycket, det gör däremot tiotusen kronors skillnad på en semesterresa.

Vi är försiktigare med pengar vi tjänat jämfört med sådana vi vinner, får i present och annat.

(Källa: Ur boken Vad kostar en krona, av Karin Brunsson och Maria Thore/Rabén & Sjögren)

Veckopengen lär Pontus, 5,5 år, att saker kostar

Pontus Holmström är 5,5 år och fick sina första två glänsande tiokronor i söndags. Han var mäkta stolt. Att Pontus fick veckopeng beror på att han har börjat prata mycket om pengar, ofta vill ha saker i affären och kan få utbrott om han nekas det han önskar.
– Pontus har ingen koll på pengars värde, konstaterar hans mamma Maria Holmström. Veckopengen är ett sätt att hjälpa honom inse att saker och ting kostar, en del mer och annat mindre. Han måste lära sig att vi inte har råd att köpa det han vill ha varje gång vi är ute och handlar.
En tjuga är lagom, tycker de, eftersom Pontus inte förstår skillnaden mellan 20 och 100 kronor än.
Ingen av hans kompisar får veckopeng. När de pratade om saken på ett möte i förskolan, tyckte några andra föräldrar med barn i samma ålder att det kanske var dags att börja nu.


Läs mer:
>> 7 pengatips - enkla råd för hela familjen

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler