Prata pengar med barnen - jodå, det funkar!

Prata pengar med barnen - jodå, det funkar!

Prata pengar med barnen - jodå, det funkar!

Visst vore det enklare om det inte fanns pengar. Då slapp man alla "vill-ha-diskussioner" med sina barn. Men eftersom pengar finns måste man förr eller senare börja prata ekonomi med också de minsta.

Vi har nog alla varit med om det. Affären är fylld av folk: Du står där, trött och stressad, och på golvet ligger din förtvivlade treåring och gråter: ”Pappa, jag VILL HA den!” Att då sätta sig ner och försöka förklara att man inte alltid kan köpa det man vill ha kan lätt kännas övermäktigt.

Men det går att prata pengar och vill-ha även med så små barn som 2–3-åringar.
– Så länge du gör det på barnets villkor går det att diskutera pengar även med ­mycket små barn, säger barnpsykologen Jenny Klefbom.

Det gäller bara att tänka till innan man ger sig in i ekonomiska diskussioner med sin treåring. Små barn har ingen förmåga att förstå användandet av symboler, och pengar har ju faktiskt inget värde i sig utan är bara just en symbol för ett visst värde.
– Det finns barn som hellre vill ha enkronor istället för tiokronor, eftersom de ser storleken på myntet som värdefullt och inte summan det symboliserar, förklarar Jenny Klefbom.

Även om det är överkurs för treåringen att förstå begreppet pengar så kan de förstå att saker kostar. De är också medvetna om att det finns prestationer och motprestationer, och därför kan de förstå sambandet att mamma eller pappa måste jobba för att familjen till exempel ska kunna köpa mat.
– Men det är självklart skillnad på olika barn. En del tvååringar har ett rikt språk, medan en del treåringar knappt kan sätta ihop två ord. Som förälder känner man sitt barn och kan känna in hur mycket barnet kan förstå, säger Jenny Klefbom.

De vuxna ska prioritera
Om barnet frågar barnet varför mamma eller pappa måste jobba är det enklaste och bästa svaret enligt Jenny Klefbom att bara konstatera att de flesta vuxna måste göra det. Även små barn vet att det finns gränser och att det finns saker man måste göra även om man hellre vill göra annat, till exempel att gå och lägga sig trots att man hellre vill leka.
– Sedan får man som förälder vara lyhörd för om barnet vill veta mer. Kommer det ett varför kan man förklara att vuxna måste jobba för att man ska få mat eller ha någonstans att bo, och sedan successivt fortsätta förklara så länge barnet visar intresse.

Men vill-ha-situationerna då, hur hanterar man dem? Jenny Klefboms första råd är att försöka få barnet att förstå att det handlar om en prioritering. Att familjen kanske har råd att köpa den fina leksaken nu men att det innebär att man då kanske inte har råd att åka till djurparken till helgen.
– Det är viktigt att förmedla att familjen måste prioritera, men det ska inte behöva vara barnet som väljer, det är de vuxnas jobb att ta det beslutet, säger Jenny Klefbom.

Läs mer

Berätta inte för mycket

- Använd få och konkreta ord.
- Prata bara om ekonomin när barnet frågar, det är ingen idé att ta upp frågan om det inte är på barnets initiativ. Barn kan bara ta emot förklaringen när frågan är aktuell för dem.
- Det är helt okej att säga att familjen inte har råd att köpa en viss sak, men lägg inte över dina problem på barnen. Säg bara ”vi har inte råd”, säg inte ”vi har inte råd för vi har det så svårt sedan pappa fick sparken, och mamma och pappa tycker det är så jobbigt”. Barn tar lätt på sig skulden om föräldrarna är ledsna, oavsett om de förstår orsaken eller inte.
- Börja inte med veckopeng för tidigt, lågstadieåldern brukar vara lagom.
- Bli inte arg om barnet inte förstår, det här är svåra frågor.
- Ta ner diskusisonen på barnens nivå och använd exempel ur deras vardag som de kan relatera till.
- Översätt summor till saker så är det lättare att förstå, till exempel att 10 kronor är lika mycket som en liter mjölk.
- Trots att samtal om pengar kan handla om svåra frågor så får man inte skrämma eller oroa barn. Det är inte barnen som ska se till att familjens ekonomi hålls ihop.

Källa: Jenny Klefbom, barnpsykolog och Carola Ålstig, redaktör för tidningen Lyckoslanten.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 8, 2011.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler