Allt du vill veta om amning

Sex mammor pratar amning

Allt du vill veta om amning

Vi har pratat amning med sex mammor.

En del bebisar suger som de aldrig har gjort något annat, andra tar lite längre tid på sig. Men vare sig du älskar amningen eller mest känner obehag kan det kännas skönt att prata av sig tillsammans med andra mammor, dela erfarenheter och ge varandra råd och tips.

Så många barn ammas

Nästan 98 procent av barnen som föddes 2005 ammades när de var 1 vecka.

Drygt 90 procent ammades helt eller delvis vid 2 månaders ålder.

Vid 6 månader ammades över 70 procent av barnen, men bara 16 procent helammades (barn som får små smakportioner räknas inte som hel­ammade).

Av 1-årsbarnen ammades 18 procent helt eller delvis.
Källa: Socialstyrelsen

Leksaker finns det gott om på öppna förskolan Kosmos i Sollentuna. Men bebisarna som sitter i den mjuka lekpoolen vill helst tugga på en och samma färgglada plasttelefon. Deras mammor träffades för första gången på bvc och har därefter fortsatt att hitta på saker tillsammans. Det har blivit barnvagnspromenader, fika och många pratstunder, bland annat om amning.


– Före förlossningen tänkte jag att det där med amning går nog bra. Alla ammar ju, så då går det bra för mig också, säger Patricia.


– Jag trodde att det skulle vara lätt. Såriga bröst och sådant hade jag inte en tanke på, säger Tina.


– Vi hade en förlossningsplan. Där skrev jag att jag ville att de skulle lägga bebisen på min mage direkt efter förlossningen så att hon kunde leta sig upp själv. Det kändes viktigt för mig, berättar Helena.


Tog tag direkt
Hur blev den allra första amningsstunden?
Pontus tog tag med en gång. Jag blev så förvånad att han sökte sig till bröstet direkt. Han behövde bara leta en kort stund, säger Tina.


– Ja, det kändes helt fantastiskt att det funkade, säger Ulrika.


– Med mitt första barn blev jag alldeles förvånad. ”Ska han göra så här?”, tänkte jag när han tog tag direkt. William gjorde likadant, men den här gången blev jag inte lika chockad, berättar Patricia.


– Jag var ju på uppvaket efter kejsarsnittet, så jag missade det där första. Jag hade hört att det kunde vara svårare att få igång amningen efter ett kejsarsnitt, men det funkade bra. Men visst saknade jag det där första som man hade hört talas om – när bebisen själv söker sig till bröstet. Bvc visade en film och jag tänkte ”Åh, vad mysigt det ska bli”, säger Regina.


Hilja hittade upp till bröstet själv, åt lite och somnade. Men då visste jag att hon kunde, så det blev en positiv start, säger Helena.


Mammorna funderar en stund. Det har gått några månader sedan den allra första bebistiden och trots att allt var nytt för de flesta glömmer man de små detaljerna fort. Speciellt de jobbiga.


– I början var jag tvungen att sitta och amma på ena skinkhalvan för det gjorde så ont. På natten låg jag och ammade. Jag kommer ihåg att Pontus ville ammas 4–5 timmar i sträck den första natten. Jag ringde på barnmorskan, men hon sa att det var normalt. Men jag bara grät och ville inte alls höra att det skulle vara så. Jag ville ha mer hjälp, säger Tina.


– Ja, att amma var det enda man gjorde på BB, säger Regina.


– Elin bara sov, så vi var tvungna att väcka henne var fjärde timma för att amma, säger Ulrika.


– Jag kommer ihåg tiden precis när vi hade kommit hem. Då försökte jag palla upp med en massa kuddar runt omkring, men ändå satt jag alldeles spänd, säger Tina och skrattar.


– Jag hade an amningskudde som fungerade bra i början. Det kändes avslappnat, tipsar Ulrika.


– Amningen kändes lite konstig precis i början. ”Någon suger på mitt bröst och det kommer ut något från dem!”, säger Regina.


– Brösten blev ju alldeles enorma! Vi tog faktiskt kort på dem, utbrister Helena.


Alla skrattar. Då kanske det inte kändes så kul, men nu efteråt är allt mest komiskt, tycker de.


Ville suga hela tiden

– Fast jag längtade efter mina vanliga små bröst. Jag tyckte inte alls om att de blev enorma rattar, säger Lisa.


– Jag var absolut inte beredd på att behöva amma så ofta i början. Hon var hungrig jämt, säger Helena.


– Och inte att det skulle ta så lång tid! Typ 40 minuter varje gång, tillägger Regina.


– Jag har bara ammat fem minuter och bara på ett bröst varje gång. I början kom det alldeles för mycket mjölk, så jag fick pumpa, men sedan stabiliserade det sig, säger Patricia.


– Nellie ville ju suga hela tiden i början, så då gjorde det ont. Men jag fick aldrig några problem med blåsor. Alla på BB var väldigt måna om att det skulle bli rätt. Om hon tog fel tag stack jag in fingret i hennes mungipa så att hon släppte och tog ett nytt tag. Så där höll jag på tills det blev rätt, konstaterar Regina.


– Jag hade ont, men fick heller inga sår. Smärtan gick över av sig själv och egentligen gjorde det mest ont när Elin började suga, säger Ulrika.


– Jag fick sår, men de läkte på några dagar. Det gjorde faktiskt ondare nu andra gången, vilket jag inte hade trott. Men jag tror att det beror på att William var sämre på att suga. Man tror ju att allt ska bli som första gången, säger Patricia.


– Fyra dagar efter förlossningen kände jag knölar under armhålan. Jag blev lite rädd och ringde BB, men de sa att det inte är något att oroa sig för. Det kan bli så i början, berättar Helena.


Amma offentligt…
Fanns det andra saker som var jobbiga?
– Att alltid behöva tänka på vad man tar på sig för kläder. På en fest hade jag tagit på mig en klänning, så när jag skulle amma fick jag ju dra upp hela klänningen. Inte särskilt kul, säger Lisa.


– Jag har egentligen aldrig varit bekväm med att amma offentligt. Jag går gärna in på amningsrum om jag är på stan, säger Patricia, och får medhåll av Lisa:


– Jag undvek sådana miljöer. Man kände ganska snabbt var man kunde amma.


– En gång gick jag hemifrån utan amningsinlägg. Efter ett tag kände jag att tröjan hade blivit genomblöt, så jag fick åka hem, minns Regina.


– Jag har glömt att knäppa amningsbehån, så att brösten hänger ut, säger Helena och skrattar.


– Men en bra sak är att amning hjälper till att gå ner i vikt, tillägger hon.


Hur hjälpte barnens pappor till?
– Jag var snittad så i början kunde jag inte stiga ur sängen. Jag pumpade ur så att min sambo kunde ge Tilda mat på natten, berättar Lisa.


Micke kände sig otillräcklig i början. När Nellie skrek var det bara jag och mina bröst som dög och hon tog aldrig flaska, säger Regina.


Svårt att sluta
Bebisarna har hunnit bli hungriga och trötta. En har redan somnat i vagnen, några ammas förnöjt i soffan och resten har inte riktigt gett upp kampen om leksakstelefonen.


Hur viktigt har det varit för er att amma?
– För mig har det inte alls varit viktigt. Jag blev tvungen att sluta amma efter en månad och det har fungerat bra, säger Lisa.


– Jag ammar för Williams skull. Jag pumpade till och med igång mjölkproduktionen efter att jag hade varit magsjuk och mjölken hade sinat, berättar Patricia.


– Det har varit bekvämt att ha med sig maten överallt. Jag har fortsatt för bebisens skull. Vi ska åka utomlands så då känns det smidigt att fortfarande amma, säger Helena.


– Men att sluta amma är mycket svårare än jag trodde, säger Regina innan alla promenerar hem med sina barnvagnar. Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 6/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler