Amningsakuten

Så får du amningen att funka

Amningsakuten

Såriga bröstvårtor? Så får du amningen att funka.

Amning kan verka så enkelt. Som om det bara är att lägga bebisen till bröstet och låta den suga.

För en del lyckligt lottade är det också så. För andra kan amingen vara svår, smärtsam och kravfylld.

Ofta tar det tid att komma igång och känna sig bekväm med amningen, ibland upp till två, tre månader.

Alla orkar inte kämpa på så länge. Blödande bröstvårtor och en ständigt hungrig bebis gör att amningsförsöken kostar för mycket. De ger upp.

Bestämmer man sig för att sluta amma så är det helt okej. Några veckors amning är bättre än ingen amning alls, och även delamning är bättre än ingen amning alls.

Men om man egentligen vill amma så är det nästan aldrig för sent att få amningen att fungera, säger Kristin Svensson, specialistbarnmorska i amning och en av författarna till Amningsboken.

Läs hennes bästa tips vid de vanligaste amningsproblemen.

”Jag har sår på bröstvårtorna. Vad ska jag göra?”

Sår på bröstvårtorna har nästan alltid att göra med hur barnet ligger vid, och tar tag i, bröstet (läs mer om det här).


• Den vanligaste orsaken är att barnet får för litet tag och klämmer till om bröstvårtan samtidigt som det suger. Då kommer det bara lite mjölk. Barnet är oftast missnöjt och vill kanske amma oavbrutet.

I början handlar det till stor del om att inte vara för snabb och peta in bröstet i barnets mun, utan att i stället låta barnet leta, smacka och slicka tills det gapar så stort att det ser ut som om det ska gäspa eller bita i ett äpple.


• Det bästa för att få såren att läka är att låta brösten luftas utan behå och åtsittande kläder, och att vara noga med att händer och fingrar är rena när man rör vid brösten. Använd gärna bröstvårtsskydd (finns på Apoteket). I och med att läckande mjölk samlas upp i skyddets behållare kan bröstvårtorna hållas fuktiga av bröstmjölk, vilket brukar få såren att läka snabbt – men det är mycket viktigt att använda en behå som är tillräckligt stor för att bröstvårtsskydden ska få plats, (ibland behövs en som är två storlekar större än dem man brukar använda). Elastiska, billiga och bra behåar finns också på Apoteket.


• Salva bör undvikas, om man inte har ordinerats antibiotikasalva för någon infektion. Om man använder salva kan det följa med bakterier in i såret. Salva kan också dölja doften från bröstet, vilket kan försvåra för barnet att hitta rätt och få ett ordentligt tag.


”Hjälp, jag har för lite mjölk!”

När en kvinna har för lite mjölk beror det nästan alltid på att hon inte har haft möjlighet att låta barnet suga vid behov – det är ju barnets sugande som reglerar mjölkproduktionen. Det kan också handla om att barnet har ett för litet tag om bröstet eller att mjölken inte drivs ut, det vill säga att utdrivningsreflexen inte fungerar som den ska.
Rent fysiologiskt kan de allra flesta kvinnor bilda mjölk, men oro kan hämma utdrivningsreflexen och göra det svårt för mjölken att komma ut. Ibland är man inte ens medveten om att man är orolig. Det kan handla om att man har svårt att känna tillit till att amningen ska fungera: att man är rädd eller orolig för att mjölken inte ska räcka till eller för att amningen ska misslyckas.

• Pröva att amma oftare under några dagar – kanske var och varannan timme eller ännu oftare om barnet vill det. Då ökar mjölkproduktionen, och efter ett par tre dygn kan barnet nöja sig med att suga mer sällan. För många är det viktigt att ha ordentligt med stöd så att man inte blir ifrågasatt, och så att man inte känner att man måste göra tusen andra saker samtidigt.

• Försök slappna av och få lugn på andra sätt. Använd gärna självsuggestion. En del blir hjälpta av att tänka på rinnande vattenfall, eller av att visualisera en lyckad amning. Försök äta bra och regelbundna måltider.

• Unna dig och ditt barn en stunds hud-mot-hud-kontakt. Låt barnet ligga på eller mot ditt bara bröst och mysa. Detta är en värdefull stund för både barn och förälder, även för dem som inte ammar.

• Alla behöver någon som litar på ens förmåga, och det gäller inte minst ammande mammor. Det bästa är förstås om partnern kan vara ett sådant stöd, men kanske även svärmor, bvc-sjuksköterskan eller en kompis kanske kan vara betydelsefulla?

”Jag har för mycket mjölk, mitt barn drunknar nästan!”

Under de första veckorna efter förlossningen får en del kvinnor en överproduktion av mjölk. Det kan låta som ett lyxproblem, men det kan vara besvärligt.

En del barn hostar, fräser, sätter i halsen och blir förtvivlade. Andra kan reglera flödet själva genom att, när det kommer för mycket mjölk, liksom backa och tillfälligt bara klämma åt bröstvårtan som en ”ventil”.


• Låt barnet suga från ett och samma bröst under två tre amningstillfällen i rad. Det bröst som barnet inte suger på kommer att bli spännfyllt, men det reglerar sig efter ett tag. Försök att ta det lugnt, och se gärna till att inte ha kläder eller bärsele som sitter åt eller trycker mot bröstet under tiden (för att undvika mjölkstockning).


• Salvia är en huskur som sägs ha en hämmande effekt på produktionen av kroppsvätskor, som till exempel bröstmjölk. Testa att krydda maten med, eller strö hackade salviablad över, en smörgås. Pröva dig fram och inte ta alltför stor mängd i början.


”Mitt barn vill inte suga.”

En del barn vill, kan eller orkar inte suga efter förlossningen. De kanske är medtagna efter en jobbig förlossning, eller mår illa för att de har mycket fostervatten i magen.
De allra flesta kommer igång med sugandet inom någon eller ett par dagar. Då kan de under en tid vilja suga jätteofta, för att få igång mjölkproduktionen.

• Försök behålla lugnet. Ge dig och ditt barn tid. Ha   tillit till att det ordnar sig, för det gör det oftast. Sök stöd och hjälp hos bvc, BB eller en amningsmottagning om du är orolig.

• Om barnet inte alls klarar av att suga efter ett dygn får man hjälpa till genom att låta barnet lapa i sig handmjölkad mjölk från kopp.

”Mina bröst gör ont”

Två till fyra dygn efter förlossningen, när den mogna mjölken börjar rinna till, får en del kvinnor spända bröst. Det kan göra rejält ont.
• Spändheten släpper efter någon eller ett par dagar. Det du kan göra för att lindra är att fortsätta amma, så ofta barnet vill. I övrigt handlar det mest om att stå ut. Ibland kan smärtstillande tabletter behövas, välj i så fall sådana med ibuprofen (till exempel Ipren) om du tål det, annars sådana med paracetamol (till exempel Alvedon och Panodil).

Det man i dagligt tal kallar mjölkstockning innebär att det har blivit stopp i en eller flera mjölkgångar så att mjölken inte kan komma ut. Ibland känns det inte alls. Om det gör ont är det oftast i ett visst område och oftast på bara ett bröst.
Mjölkstockning uppstår sällan före tionde dagen efter förlossningen. Man vet inte varför en del kvinnor får det, men de vanligaste riskfaktorerna är att bröstvårtan blir klämd för att barnet har haft ett för litet tag om bröstet och att det går för lång tid mellan amningarna under de första månaderna.
• Fortsätt amma. Att låta barnet suga så ofta och så länge det vill är den mest effektiva hjälpen.
• Se till att du mår bra. Vila, drick, ät och ta det lugnt som möjligt.
• Om du kommer åt kan du, samtidigt som du ammar, lätt stryka handen över det ömma området ner mot bröstvårtan.
• Varken värme eller lokal kyla har bevisad effekt, men om något av det känns bra – pröva korta stunder.

Mjölkstockning kan ibland leda till inflammation. Det kan ge mycket hög feber, uppemot 40 grader, och influensaliknande symtom. Febern brukar sjunka efter något dygn. Den bästa behandlingen är samma som ovan, och även här kan man vid behov ta smärstillande tabletter.
• Sök läkare om febern inte går ner efter ett dygn, om du har en ”knöl” av ansamlad mjölk som inte minskar eller om du har svårläkta sår på bröstvårtorna (det kan ha gjort att det kommit in bakterier som orsakat en infektion). Sök också läkare om mår mycket dåligt eller om du dessutom har andra besvär som illaluktande avslag, smärta i livmodern eller ont när du kissar.

Här kan du få mer hjälp

De flesta kan lösa sina amningsproblem själva, eller med hjälp av bvc, men enligt Kristin Svensson behöver uppskattningsvis mellan10 och 15 procent specialisthjälp som finns på de flesta amningsmottagningar och ibland också hos bvc.
Råden i artikeln är inte tillräckliga för alla. Behöver du mer hjälp kan du vända dig till
• bvc
• en amningsmottagning – kanske finns det en på ditt sjukhus?
• Amningshjälpen, en förening där hjälpmammor arbetar ideellt med amningsrådgivning. Amningsråd och telefonnummer till hjälpmammorna finns på  föreningens hemsida amningshjalpen.se eller via telefonnummer 013-424 94. Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Första året 2007

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler