Thinkstock

Flaskmatande föräldrar känner sig kränkta

Många mammor känner sig otillräckliga när de inte kan amma sina bebisar. Andra får råd som säger att de bör flaskmata sina små. Journalisten Petra Jankov Picha, som har skrivit boken Att flaskmata, skapade en enkät där 200 föräldrar fick svara på frågor i ämnet.  

Krånglar amningen?

Här finns hjälp att få:

1. Bvc.

2. Amningsmottagningar (finns på en del sjukhus).

3. Amningshjälpen, ideell förening som ger råd om amning, flaskmatning och om att sluta amma. Telefonnummer – och råd – finns på amningshjalpen.se. Man kan också ringa 013-424 94.

De flesta föräldrar som börjar med flaska gör det för att de upplever att bröstmjölken inte räcker till, enligt en icke vetenskaplig enkät som Petra Jankov Picha, journalist och författare till boken Att flaskmata, har spridit via Facebook och Twitter.

Drygt 200 föräldrar svarade på enkäten. 95 procent angav sådant som att barnet inte gick upp i vikt som förväntat, att barnet ville amma hela kvällarna eller att man själv hade en allmän känsla av att barnet inte var tillfredsställt som skäl till flaskmatningen.

Hälften av de 95 procenten upplevde att de blev pressade av bvc att fortsätta amma istället för att ge flaska. De kände sig kränkta. Den andra hälften upplevde sig pressade att börja flaskmata. De kände sig också kränkta.

– De sa att bvc var på dem om att byta ut amningsmål mot tillägg, fast de själva hellre ville få amningshjälp och till exempel se om barnet hade ett tillräckligt amningstag, berättar Petra Jankov Picha.

De återstående 5 procenten började flask- mata för att barnet var för litet eller för trött och inte orkade suga eller för att förlossningskomplikationer gjorde att mamman inte or- kade amma. Några få valde att ge flaska trots att de inte hade haft amningsproblem. De kanske inte ville amma, kände sig låsta av amningen eller ville dela ansvaret med partnern. Oavsett varför man valde att ge ersättning saknade många information om flaskmatning.

De flesta, även de som från början inte valt att flaskmata, hittade så småningom fördelar med flaskmatningen – som att föräldrarna kunde dela på ansvaret, att partnern kunde få en närmare relation till barnet från början och att mamman kunde jobba, träna och träffa kompisar.

– Men det var något som kom efterhand, säger Petra Jankov Picha.

Att få sitt första barn är ofta en stor omvälvning, hur påläst man än är, tror hon.

– Situationen kan upplevas som kaotisk. Särskilt om barnet inte är nöjt och inte går upp i vikt. För många kommer möjligheten att flaskmata som en lättnad och befrielse för barnets skull. Och flaskmatning innebär inte att man kan leva som innan man fick barn, poängterar hon.

– Flaskmatade barn vill också snutta mycket och vara nära kvällstid. Även flaskför- äldrar får vara beredda på att det kommer perioder när barnet vill ligga i famnen hela kvällarna. Flaskmatade barn behöver också närhet och mycket kroppskontakt. 

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler

"Älskar min familj, men känner mig fast i familjelivet" Psykologen kommer med råd

Hjälp, jag längtar bort!

"Jag älskar min fru och våra två barn, 2 och 6 år. Men ändå – senaste året har jag börjat känna mig inlåst. Inte med dem, men i familjelivet med allt vad det innebär av pusslande med hämtningar och lämningar, föris och skola, veckomatsedlar, papper att fylla i – ja, allt. Samtidigt har jag ett heltidsjobb som är både stimulerande och krävande.
Min fru gör nästan mer än jag, så jag kan inte skylla på henne. Vi har städhjälp en gång i veckan för att avlasta. Ibland har vi barnvakt och går ut och äter själva. Någon gång i veckan träffar jag kompisar från förr och tar en öl. Jag försöker träna regelbundet och äta bra.
Jag älskar min familj högt, ändå längtar jag bort. Till resor och till att få vara i fred ibland. Vad ska jag göra?"
/Melvin
 

Malin: ”Vad är viktigt för dig i ditt liv?”

Jag tror att många känner igen sig i ditt brev. Allt det yttre är bra och rätt. Och så känns det ändå tomt. Inuti.
Jag tror att det är symtomatiskt – vi fixar allt det yttre som ska känneteckna det goda livet, men på kuppen slukar det all vår vakna tid och det blir inget utrymme kvar till det vi har inuti oss. Vi borde vara lyckliga och nöjda, men istället för att känna att vi har alla rätt kan det yttre livet bli till ett fängelse. Och sådana basala behov som att få vara i fred någon gång ibland kan tyckas ouppnåeliga.
Jag ske ge dig två konkreta tips nu när du har valt att dela med dig. Det första handlar just om den här borde-känslan. När det vi känner inte går ihop med hur vi tycker att vi borde känna mår vi människor dåligt. Men att trycka bort sådana här känslor är ingen framkomlig väg. Jag tycker därför att du ska prata med din fru. Tillsammans kan ni pröva en teknik som har visat sig vara effektiv för att skapa större tillfredställelse och närvaro i livet. Den går ut på att identifiera vilka värderingar man har om vad som verkligen är viktigt, och att sedan skapa beteenden eller handlingar som utgår från dem.
Vad är viktigt för dig i ditt liv – som förälder, som man och som Melvin? Vad kan du göra i din vardag för att leva i enlighet med de värderingarna? Att konkret göra sådant som bekräftar ens värderingar skapar tillfredställelse.
Mitt andra tips handlar om att dela upp er i familjen ibland. Min erfarenhet är att man kan fastna i familjen-ska-vara-tillsammans-fällan. Det är så lätt att tycka att den lilla tid man har med sin familj ska tillbringas tillsammans, allihop. Annars blir det ju liksom ingenting kvar av just familjen. Men ibland kan den där tillsammans-tanken bli lite krampaktig. Det kan lätta upp om man tillåter sig att göra saker med bara ett barn eller på egen hand. Det behöver inte vara svart eller vitt. En kärleksfull familj kan mycket väl bestå av människor som gör saker i olika konstellationer.

/Malin Bergström, barnpsykolog.

Mejla din egen fråga till Malin på fragamalin@vf.bonnier.se