Jag kom på en idé när jag såg era bra kommentarer till inlägget om mjölkproteinallergi: vi kan väl samla mjölkfällor i ett inlägg här. Ni vet, livsmedel där man inte ens tänker att mjölk kan dyka upp. Jag tänker till exempel på köpta maränger, som är gjorda på skummjölk, inte ägg. Just maränger är ju inte direkt någon stapelvara, men ändå. Pesto är en annan luring - där finns ju ost. Lotta nämnde buljongtärningar.
Fler fällor??
”Titta mamma, vilken jättelös is!” säger 4-åringen och pekar med ett ivrigt litet finger.
”Ja, det är en liten vak. Isen har liksom smält där. Det kanske håller på att bli vår snart."
Oj, sa jag verkligen det? Vår, vår, våååååååår!!!!!
Ulrika har en liten tjej som är mjölkproteinallergisk och eftersom hon ammar äter hon nu själv på inrådan av läkare mjölkfritt. Har du tips på vad jag kan äta? frågar hon. Och varför blir jag inte mätt??
Så här tänker jag:
När man tar bort alla mjölkprodukter blir maten nästan alltid automatiskt mycket mindre fet, så för att inte bli hungrig så fort kan man behöva kompensera med mer olja – antingen i själva matlagningen eller i form av dressing, mjölkfri då förstås.
Det är viktigt att skilja på laktosfri och mjölkfri kost – här är det helt mjölkfritt som gäller. Alltså ingen ost, ingen yoghurt, ingen mjölk varesig i maten eller i glaset. Så vad äta?
Till frukost och mellanmål kan man äta mjölkfritt bröd med mjölkfritt margarin och till exempel mosad avokado, paprikaringar, ägg, kalkon eller skinka eller mjölkfri leverpastej. Gröt kan också vara ett alternativ, om man kan tänka sig havre-, ris eller sojadryck till.
När det gäller lunch och middag skulle jag föreslå lite asiatisk touch med mycket wokat och kokosmjölk. Eller japanskt – sushi funkar till exempel perfekt. Ger dessutom nyttiga fettsyror till bebisen! Här finns många bra tips på mjölkfri mat: http://www.gilbertson.nu/kokbok/
Och så goda grejer förstås: det finns mjölkfri sorbet och även soja- och havreglass. Välj mjölkfritt margarin och havre-, ris eller sojadryck om du bakar och välj mjölkfri choklad och mjölkfria chips. Läs överhuvudtaget på innehållsförpackningarna: vissa saker innhåller mjölk fastän man inte tror det, men motsatsen finns också, t ex Göteborgskex Singoallakex som är mjölkfria.
MEN. Även om man kommer upp i tillräckligt mycket energi blir det nästan alltid för lite kalcium och vitamin D. Vid amning rekommenderas man ha ett tintag på totalt 1200 mg kalcium och 10 mikrogram D-vitamin, så för säkerhets skull är det bra att ta ett kombinerat tillskott från apoteket. Och be om remiss till dietist också, särskilt när det är dags med mat för bebisen!
Kom gärna med fler tips till Ulrika!
Igår skulle jag åka buss i Hudiksvall. En gång i tiden gjorde jag det minst två gånger om dagen, men nu är det flera år sedan sist, så för säkerhets skull frågar jag: ”Kan man betala med pengar, eller?” Det går ju inte i storstan, det har säkert en och annan turist upptäckt.
Men i Hudik går det fortfarande bra, det är alldeles tydligt; busschauffören håller på att skratta ihjäl sig: ”Med pengar!? Hahaha! Ja, hahaha, det går utmärkt det! Hahaha! Vad hade damen tänkt? Hahaha.”
Så jag slantar upp och vandrar in som tjejen som försökte ligga sig till en tur ner på stan. Och känner att det här med pengar, det är ju väldigt praktiskt det.
När jag väntade min stora tjej blev jag inlagd på sjukhus med begynnande havandeskapsförgiftning. De gav mig sprutor och medicin, men blodtrycket ville inte gå ner och på kvällen fick jag besked om att förlossningen skulle sättas igång följande dag. När läkaren hade gått ut satte jag mig och skrev ett brev till Jakob. Ifall jag inte klarar det, tänkte jag. Ifall skyhögt blodtryck kombinerat med krystning skulle – poff! – ta död på mig. För det är ändå ett faktum: att födas eller föda är något av det farligaste man kan göra.
Jakob behövde aldrig få något brev. Oxytocindropp och proffsiga barnmorskor guidade mig genom en superhäftig förlossning som slutade i ett lyckorus, där jag låg med min lilla tjej på magen – enormt tacksam över att just jag fick uppleva detta fantastiska. Och tacksam över att min mamma hade samma proffsiga vård när jag föddes, dubbelvikt, med rumpan först, så ihoppressad att jag inte ens fick fram ett första pip på egen hand.
Men det är långtifrån överallt som kvinnor har tillgång till den här professionella mödravården. Varje dag dör ofantliga 1400 mammor i världen i samband med graviditet eller förlossning. Det ger drygt en halv miljon kvinnor per år. Siffran är svindlande.
Om jag hade befunnit mig i Stockholm idag hade jag tagit tjejerna med mig och marscherat i Unite for Women, en barnvagnsmarsch till stöd för kvinnor i världen som dör helt i onödan. Om du är där, gå till Kungsträdgården klockan 12:00. Därifrån går sedan marschen 12:30 till Mynttorget, där biståndsminister Gunilla Carlsson tar emot RFSU:s politiska krav: regeringen måste göra mer för att stoppa mödradödligheten i världen. Vi som befinner oss i Hudiksvall eller någon annanstans i landet får protestera digitalt här i stället.
Kram på er alla underbara tjejer!
Honung var det ja! Det har varit känt länge att honung kan verka bakteriedödande och hjälpa vid till exempel sårläkning och hosta. Men varför - det har man inte haft en aning om. Inte förrän för några år sedan, när en svensk forskare upptäckte att det fanns flera laktobaciller, alltså såna där goda bakterier, i honungen. De hjälper till att mota bort sjukdomsframkallande bakterier, så därmed är honungens hemlighet röjd. Det är så häftigt med sånt tycker jag, när människor har upptäckt ett livsmedels positiva egenskaper långt innan man förstått varför.
Men som sötningsmedel skulle jag tyvärr inte säga att honung är så värst mycket nyttigare än socker - det är mer en smaksak. Och barn under ett år får hålla fingrarna från burken. Men jag kan fortsätta låta honungen flöda - det är ju så himla gott!
DN har en artikel om kopplingen mellan övervikt och magbakterier idag. Det verkar åtminstone hos möss vara så att bakterierna i tarmarna spelar roll för förmågan att reglera vikten. Spännande tycker jag, för även om inte jag känner mig så nära besläktad med råttorna inser jag att det kan ligga något i det här. Det är dessutom inte första rapporten som pekar åt det hållet.
Magen och samspelet mellan de ”goda” och ”onda” bakterierna där är spännande överhuvudtaget tycker jag. Framtida forskning kommer säkerligen visa att tarmfloran spelar en roll i många fler sjukdomar än vi vet idag.
Det bästa man kan göra för sin tarmflora – bortsett från att födas av ”rätt” mamma och se till att få en liten dusch av hennes flora (jag vet, visst låter det härligt!) – är att få i sig probiotiska bakterier, som mjölksyrabakterier, regelbundet. Svensk vardagsmat är ganska fattig på den typen av bakterier, med det man får rikta in sig på är till exempel surdegsbröd, mjölksyrade grönsaker, salami, inlagda oliver, specialyoghurtar eller laktobacill-droppar. Eller honung! Jag älskar honung. Imorgon tror jag jag måste skriva lite mer om honung.
Februari och mars sägs vara de sjukaste månaderna på året och det är inget jag tvivlar på; det nyser och snörvlar i vartenda hörn. En bidragande orsak till att vi toppar just nu är antagligen att våra D-vitamindepåer börjar sina. D-vitamin spelar nämligen en viktig roll för immunförsvaret.
Som störst är D-vitaminlagren efter den soliga sommaren, men nu, på senvintern, har nog de flesta skralt i förrådet. För även om vintersolen är väldigt vacker hjälper den inte till att alstra D-vitamin. Inte förrän runt vårdagjämningen börjar solen bli något att lita på igen. Därför är det extra viktigt att äta D-vitaminrikt nu. Ät fisk, fisk, fisk, ägg, berikade mjölkprodukter och berikat matfett. Och kom ihåg D-dropparna (ja, jag vet att det är svårt!)!
En mamma i en modern varannanveckafamilj skriver så här:
"Några barn är magra, på gränsen till underviktiga, någon har normal vikt och några är överviktiga. Jag tycker det är mentalt svårt att hindra de barn som är runda att äta för mycket och samtidigt tvinga i mat i dem som är smala. Finns det mat som är bra för alla?"
Hm, säger jag.
Det är förstås lite trickigt det här, men faktum är att ”bra mat” oftast är bra mat för alla, oavsett om man är spinkig eller rund. Grönsaker, frukt, långsamma kolhydrater som till exempel bulgur och pasta, kyckling, fisk, baljväxter, gärna fiberrikt bröd – det finns massor av mat som är just bra för alla. Den som är rund kanske gärna vill ta två portioner. Det blir för mycket oavsett hur bra maten är. Den spinkiga behöver kanske påminnas om att inte bara drömma sig bort utan smaka på maten också. Det bästa är förstås om det blir så lite snack om matmängder som möjligt. Men det är förstås lättare sagt än gjort. Säkert finns det många bra tips ute bland er som läser. Vad säger ni?
JÄTA Ä SÄLEK står det på en lapp som ligger på köksbordet. Bekant stil.
"Kan du ljuda mamma?" frågar 4-åringen. Det är alltid en lite läskig uppgift.
"Öh, jäääta äää ssss..." försöker jag.
"Nej, jag får hjälpa dig", säger hon. "HJÄRTA ÄR KÄRLEK står det ju,"
Självklart! Självklart är hjärta kärlek! Vad annars?!
Martinas 4-åring vill inte ha mjölk. Hon skriver:
”Han dricker inte mjölk och äter inte youghurt, utom ytterst sällan. En mugg mjölkchoklad kan slinka ner ibland (kanske 2 muggar/månad) och han äter ost. Nu undrar jag hur mycket ost han bör äta per dag för att täcka sitt kalciumbehhov? Glass är också populärt, är det ok om han äter glass en till två gånger i veckan? Han växer som han skall men jag har ändå en känsla av att han borde äta mer kalcium. Skulle du kunna ge exempel på vad han bör äta per dag ungefär?
Så här svarar jag:
Rekommenderat dagligt intag av kalcium för en fyraåring är 600 mg. Det motsvarar ca 80 gram ost, alltså ganska mycket. Glass 1-2 gånger i veckan tycker jag är okej, men det blir ingen direkt kalciumkälla att räkna med i vardagen. Däremot gills ju mjölk i maten, t ex i pannkakor, stuvningar och såser. En deciliter mjölk ger 120 mg kalcium. Annan mat som vitkål, spenat, broccoli och bönor ger också en del, men för barn som inte dricker mjölk eller äter fil/yoghurt brukar det ändå vara svårt att nå upp till rekommenderat intag. Därför brukar jag rekommendera ett kalciumtillskott avsett för åldern. Gärna med D-vitamin också, som man annars får via mjölk. Fråga på ditt apotek.
Lycka till!
Då och då försöker jag påminna mig själv om att vi inte alltid kommer ha ett litet troll i familjen som kiknar av skratt åt enklaste tittutlek, som drömmer om att få leka en obruten lek med toaborsten och som klättrar upp till pysselbordet och suger på pärlor eller roar sig - ja åtminstone en och en halv minut - med ett durkslag på huvudet.
Livet med en ettåring är så intensivt att man lätt glömmer det, men nu, när det snart är natt och alla sover och lägenheten är så tyst att det till och med går att tänka - då tänker jag på det. Och det är både ofantligt sorgligt och väldigt skönt på samma gång. Lilla älskade babybarn!
Idag skriver SvD om ny svensk forskning som visar att två av tre jordnötsallergiker inte alls är allergiska mot jordnöt, utan kan äta det utan problem. Forskarna har använt sig av känsligare tester än man tidigare haft tillgång till och på så sätt kunnat identifiera vilka personer som verkligen har jordnötallergi och vilka som bara är allergiska mot annat, i det här fallet björkpollen, som hittills lurat de gamla testerna.
Det här innebär förstås inte att jordnötallergiker ska börja provknapra jordnötter, men på sikt kan de testas på nytt och få veta hur det ligger till. Det kommer innebära en stor lättnad för många människor som idag vandrar runt med adrenalinsprutan i ständig beredskap. Fantastiskt!
Cristina har en fråga om sin lille pojke på 7 mån som blivit väldigt trög i magen i samband med att hon dragit ner på amningen. Hon blandar messmör i ersättningen och ger päronskrap och katrinplommon men nu är bajset är ändå hårt. Vad ska jag göra för att hans mage ska komma igång? undrar hon.
Så här tänker jag:
Det är väldigt vanligt att den lilla magen ”stannar av” lite i samband med att amningen glesnar och mängden fast mat blir större.
Ett av skälen är att man kanske inte hinner fylla på med vätska på annat håll och det andra är att magen inte får lika mycket av bröstmjölkens fibrer – särskilda oligosackarider som verkar för att göra avföringen mjukare.
Det råd jag brukar ge är därför dels att vara noga med att erbjuda vätska i olika former och därtill – precis som du gör – ge lösliga fibrer i form av till exempel katrinplommon och päron. Nuförtiden finns också en form av oligosackarider som kallas GOS i vissa av Sempers modersmjölksersättningar, som kan vara värd att prova. Semper har också en variant på ersättning med laktulos som säljs på apotek – BabySemp Bifidus – som man kan byta ut ett eller flera mål mot.
Om man inte kommer till bukt med den tröga magen bör man kontakta bvc eller sjukvårdsrådgivningen för vidare råd. Lycka till!
Idag var det inget fel på fantasin: vi skulle åka tåg från Järvsö till Stockholm, hela familjen, en dag senare än planerat eftersom vårt söndagståg ställts in. Som alla andra. Vi såg en 15-timmarsresa framför oss och hade packat väskan full med pannkakor, kalkon- och ostmackor, drickyoghurt, äppelbitar och digestivekex. Vem visste när vi skulle se ett kylskåp nästa gång?
Men det tog faktiskt bara sju timmar. Sju timmar låter kanske mycket för 35 mil, men med tanke på att vi hann åka tre olika tåg och ta ett surrealistiskt stopp bland taxfree och plan på Arlanda, får man kanske vara nöjd. Det verkar till och med som att Jakob får tillbaka mobilen han glömde på första tåget.
Men det är ju helt otroligt vad jobbigt det är att åka tåg med en liten pigg ettåring som vill klättra på bord, slicka på fönsterrutor och ragla runt i gångarna! I natt kommer vi nog sova gott allihopa - tills det är dags att ge sig ut för att försöka komma till jobbet imorgon...
Ibland har jag extremt dålig fantasi. Ibland kan jag bara inte föreställa mig att jag kommer bli hungrig igen, när jag är mätt och nöjd. Så därför sitter jag här på ett tåg ute i ingenstans och äter chokladboll och juice till middag – det var allt som fanns för en utsvulten barndietist utan matsäck.
Bortsett från att det inte är klassisk middagsmat ser det kanske lite ynkligt ut, men faktum är att det ger mig totalt 450 kcal, vilket motsvarar en fjärdedel av mitt energibehov. Fast frågan är hur länge jag står mig? En timme? Trekvart? Till Ockelbo?
Idag utlovade jag potatismos innan jag kollat om vi överhuvudtaget hade potatis. Sånt kan ju bli väldigt sorgligt. Men efter att ha tittat riktigt djupt in i kylen hittade jag tre potatisar, en halv sötpotatis och en palsternacka och det blev ett mojsigt litet orangeprickigt mos, som togs emot med glada miner.
Undrens tid är inte förbi!
Vardagslyx en onsdag som denna. Ibland är det så otroligt skönt att inte behöva lägga två strån i kors för att få middag på bordet. Mmm, mer sånt!
Hur vardagslyxar ni?
Men oj, hej, det är ju semmeldagen idag! Hem från snöberget och baka semlor, här är mitt recept:
MINA MINISEMLOR:
Ingredienser
0.5 paket jäst
2.5 dl mjölk
0.75 dl rapsolja alt 100 gram smör/margarin
1 krm salt
0.5 dl socker
1 tsk kardemumma
7 dl vetemjöl
Fyllning
1-2 dl grädde och 50 gram mandelmassa till fem semlor
florsocker att pudra över
Gör så här:
1. Smula jästen i en bunke. Värm olja och mjölk till 37 grader och häll över. Rör om tills jästen löst sig.
2. Tillsätt salt, kardemumma, socker och vetemjöl, lite i taget, och arbeta ihop till en smidig deg. Låt jäsa 30-40 minuter.
3. Stjälp upp degen på mjölat bakbord och knåda de lätt. Forma små runda bollar och lägg på plåt. Degen räcker till runt 20 minisemlor. Låt jäsa cirka 30 minuter. Sätt ugnen på 250 grader.
4. Grädda i mitten av ugnen ca 5 minuter eller till dess semlorna ser klara ut. Låt svalna under bakduk.
5. Skär av toppen på en semmelbullarna. Gröp ut brödet i mitten och lägg i en skål tillsammans med riven mandelmassa. Häll en skvätt grädde eller mjölk över och rör om. Fyll bullarna med mandelmassblandningen.
6. Vispa grädden och klicka ut på bullarna. Sätt locken ovanpå och pudra över florsocker. Klart att äta!
Jag nämnde röd pesto häromdagen; röd pesto är perfekt att krydda med, i såser och soppor, om man är ute efter lite italienkänsla och snygg färg, eller om man bara inte har tid att tänka kryddning. Om fjorton andra saker förutom matlagningen utspelar sig i köket...
Här äter min fina vän Z ”soppa på en spik” i vår kökssoffa: ett par potatisar och en liten finhackad lök får fräsa runt i en kastrull. Sedan häller jag över en halv liter vatten och en deciliter röda linser, skivar en vitlöksklyfta och låter allt få koka upp under omrörning tillsammans med en grönsaksbuljongtärning. När potatisen och linserna mjuknat lägger jag i ett par nävar bladspenat och häller ner en skvätt vitt vin och lite grädde. Sen är det dags för den röda peston: klick, klick, klick och röra runt och rasp, rasp med pepparkvarnen, och så är allt klart! Och det hade inte alls blivit lika gott utan den röda peston.
(MEN, den innehåller nötter, om det är någon som inte tål.)
Idag, på Alla hjärtans dag, tänker jag lite extra på alla små hjärtbarn runtom i landet. På alla små hjärtbarn och på deras föräldrar - jag tror inte det går att ana skuggan av vad det innebär att leva med vetskapen att något inte är som det ska med ens barns hjärta, den centrala källan till liv. Den oro det innebär, det jobb det innebär, eller för den delen den glädje det innebär om livet utvecklas åt rätt håll.
Min fina kusin är just ett sånt litet hjärtbarn, eller hon var rättare sagt: tack vare den kunskap som finns kunde hon opereras och få utvecklas från en liten späd fågelunge till en stark och frisk tjej och av det hjärtfel hon en gång föddes med syns nu bara ett bleknat ärr på bröstkorgen.
Som tur är pågår ständig forskning så att fler barn ska kunna hjälpas. Läs mer om den och hur du kan hjälpa till här. Och ha en fin alla hjärtans dag!
En läsare skriver så här:
”Min dotter är 9 månader i slutet på februari, alla jag pratar med har olika ideer hur den ska se ut men så här ser det ut för oss, välkomnar kommentarer! Frukost: bröstmjölk mellis: några bitar smörgås med smör lunch: ca 100 g mat, plus 0.5 dl fruktpure em: 0.5-1 portion havregröt, lite fruktmos middag. ca 150 g mat, 0.5-1 dl fruktpure under kvällen: amning ett par ggr o kanske 60 ml välling om vi har tur. Jag har ingen aning om hon växer som hon ska m hon verkar nöjd."
Så här tänker jag:
Jag gör en snabb överslagsräkning och ser att borträknat bröstmjölken ger intaget ovan ungefär 70 % av en 9-månadersbebis uppskattade energibehov. I mina öron låter det jättebra! Utöver det kommer amningen, som tvärtom vad man tror efter så många månader faktiskt bidrar med en hel del.
En bebis som verkar nöjd är ett väldigt gott tecken, men det är också bra att mäta och väga någon gång då och då så att man ser att hon växer bra också.
Lycka till och trevlig helg!
Tre frusna tjejer kommer hem, trötta och hungriga, gärna på något gott.
Det blir snabbmat: medan pastaskruvarna kokar steker jag laxkuber med lite citronpeppar. Och till det de obligatoriska frysta ärterna och majsen. Själv väljer jag kokade, rör ner en sked röd pesto i pastan och toppar alltihop med några tunna skivor rödlök och lite cambozola. Mmm, vilken torsdag!
...och när jag plockar av upptäcker jag att vi har varit fyra runt bordet. Fast Dockis mamma har tydligen bjudit på bakelser till middag. Det ser inte så tokigt ut det heller...
Fyraåringen vaknade upp med ett gallskrik häromdagen.
”Vad är det, fining?” frågar jag och hon börjar berätta om hur Lilla E och jag skulle åka till Thailand tillsammans och ha det så mysigt; Lilla E bekvämt i sele på min mage.
”Men jag skulle inte få följa med!” säger hon, fortfarande tagen.
”Oj, drömde du det?” frågar jag. Men hon bara ruskar på huvudet:
”Nej!” säger hon bestämt, ”det var ingen dröm, det var på riktigt!”
Och än en gång påminns jag om hur liten man är när man är fyra. Än en gång får jag en spännande pusselbit till bilden av hur hon upplever sin lilla värld. Herregud, om hon tror att det hon drömmer är på riktigt – då undrar man ju genast: hur mycket av sina drömmar kommer hon ihåg!?
En mamma som just flyttat till Spanien med familjen undrar över hur de ska få i sonen välling. Hon skriver:
”Nu råkar det vara så att han vägrar välling - om den är blandad med vatten. Däremot, om vi blandar med ersättning, så äter han den gärna. Jag har gjort så att jag blandar ersättning med lite mindre vällingpulver än jag skulle ha använt om jag blandade med vatten, och detta äter han gärna. Är detta ok ur näringssynpunkt? Han äter gröt och mat i övrigt.”
Så här tänker jag:
Det kan bli lite i mastigaste laget med både ersättning och vällingpulver samtidigt, både vad gäller energi, protein och mineralämnen. Vi svenskar är ganska fokuserade på välling, men det är just en svensk företeelse, och barn klarar sig fint utan välling i andra länder. Jag brukar rekommendera människor som bor utomlands att skippa vällingen och i stället fortsätta ge ersättning. Man kan säga att välling är modersmjölksersättning fast med fibrer i, och fiber kan ju barnet få på annat sätt, till exempel i gröt eller bröd. Det kan dessutom bli lite meckigt att vara beroende av ett livsmedel som inte finns att få tag på i landet man bor i, tänker jag (och ägnar en tanke åt en kollega som i dagarna åker över Atlanten med bagaget fullt av välling till barnbarnen…).
Lycka till!
Signaturen L8 har en fråga om honung. Hon skriver:
”Barn under ett ska ju inte äta honung, men hur är det med bröd som innehåller honung?”
Och så här svarar jag:
Nej, det stämmer – honung kan innehålla sporer från bakterien clostridium botulinum, som i oturliga fall kan förorsaka förgiftning hos spädbarn – och faktum är att de här sporerna är så luriga att de överlever ugnen också; de dör inte förrän de upphettes under högt tryck, så kallad autoklavering. Så kort sagt: inga kex eller bröd med honung i till barn under året heller, tyvärr!
Idag tog vi finkapporna och gick på teater, fyraåringen och jag: Gittan och gråvargarna. På vägen dit funderade jag lite över rekvisitan. Kan undra hur de har fixat fram gråvargarna? tänkte jag, och alla träd, de är ju mest i skogen?
Men det visade sig att allt som fanns i rekvisitaväg var ett skynke och två klappstegar. Därtill två skådisar. Prick elva drog de igång. ”Jag är en sandlåda”, sa den ena och formade sig till en låda. ”Och jag är Gittans blåa hink!” sa den andra, och gjorde sitt bästa för att föreställa en hink. Jag skruvade lite nervöst på mig; det kändes som att vi gick en ganska lång halvtimme till mötes.
Men föreställning var helt fantastisk, något av det bästa jag sett! Allt skapades i nuet på ett vältajmat, otroligt effektfullt sätt. Med kroppsspråk, minspel och ord lyckades de där två skådespelarna förvandla den tomma scenen till en hel värld; vi såg träd och löv och dagisbarn och bäckar som porlade och vargar som gnisslade tänder och jag var alldeles stum av beundran, medan fyraåringen skrattade högt. Det var ta mej tusan magiskt. Heja Teater Peros Gittan och gråvargarna, heja heja!
Det kom ett mail från Karoline:
"Vår son är nu 7 månader och vill inte äta barnmat på burk. Till vår dotter gjorde jag all mat själv, vilket jag har börjat med till sonen också. Men jag har en fundering gällande mjölkprodukter. Är det ok för barn under 1 år att äta lite creme fraiche/matlagninggrädde? Det vore ju så skönt och enkelt om han kunde äta all mat med oss."
Så här svarar jag:
Det är inga problem med mjölk eller mjölkprodukter i maten, om barnet inte är allergiskt förstås. Det rekommendationen om mjölk till barn under ett år vill förmedla, är att man inte ska snöa in helt på mjölk, byta ut välling mot vanlig mjölk, servera yoghurt i stället för lunch/middag osv. Anledningen är att mjölk inte innehåller något järn att tala om. Men i övrigt är mjölk väldigt nyttigt och bra och inget att vara rädd för. Det introduceras i bebisens mat precis som vilket annat livsmedel som helst.
Lycka till!
Ikväll blev det sen soppa och ett glas vin när barnen somnat - vid halv elva. Soppa, vin och lite musik. Ibland behöver det inte vara svårare än så.
Livet är en tävling – åtminstone när man är fyra år. Jag smygtittar på när fyraåringen och hennes kompis mäter sig mot varandra för att se vem som är längst. Det är en allvarets minut; andäktigt står de där näsa mot näsa (för hur ska de annars kunna avgöra?), snart är det avgjort.
Kompisen vinner, men ”nej, du är inte alls längre”, förklarar fyraåringen, ”du har bara lite längre huvud!” Och så tecknar hon ett conehead i luften för att förklara vad hon menar.
Det är det sista jag ser innan jag bryter ihop av skratt.
Klara har en en fråga om omega-3-fett till sin lilla flicka på 4 månader:
”Under graviditeten och efteråt har jag varit noga med att äta extra Omega 3. Min amning har slutat fungera och jag undrar om jag kan ge henne tillskott av omega 3 i flytande form. Det finns men det står också att det är från 12 månader. Finns det några andra alternativ?”
Så här tänker jag:
Enklaste sättet är att välja en modersmjölksersättning med omega-3 i – då blir det lagom mängd för barnets ålder. Jag vet att både Baby Semp och Nan är berikade med omega-3, men måste kolla upp hur det är med HiPP. Men det står på förpackningen i så fall.
När det gäller omega-3-fett brukar jag rekommendera att man börjar med fisk ganska tidigt, gärna när barnet är runt 6-7 månader, alltså när man börjar ge annan mat. Fisken innehåller ju så mycket mer bra, som D-vitamin, zink, selen och bra protein och det är bra om bebisen lär sig gilla smaken och konsistensen på fisk.
Lycka till!
Fruktsalladen vi åt på brunchen blev så god att den kräver ett eget inlägg. Den består av bara citrusfrukter: apelsin, mandarin, grapefrukt och pomelo, och så några granatäppelpärlor över det. Inga mosiga bananer, inga konserverade illröda körsbär att slåss om, utan bara rena, fräscha, uppiggande citrusar. En riktig C-vitaminrikboost med andra ord!
Nu verkar det visserligen som att D-vitamin är viktigare för immunförsvaret, men lite extra C-vitamin är ändå gott. Och ännu godare hade det nog blivit med en dressing av juice, mango-balsamvinäger och kanske en nypa muscadavo socker över. Det var min plan, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig; inte ens när man gör fruktsallad...
Stockholms kallaste dag får vi finbesök från London och Curtis, som ursprungligen kommer från Karibien, fryser som en hund när han kliver in i vår hall. Vi kompenserar med en härlig brunch: bröd med avokado, ost och kalkon, pannkakor med sylt och grädde, juice, fruktsallad och flera sorters te. Vi älskar brunch. Det är det perfekta bjudmålet när man har barn: man kan plocka fram lite av varje av det man har hemma och steka pannkakor medan gästerna sitter och myser i soffan. Och barnen är lagom pigga och glada vid den tiden på dagen. Relativt alltså. Curtis och Lovisa, som har sitt tysta och beskedliga lilla barn i magen än så länge, är antagligen helt slut efter en förmiddag hos oss. Men trevligt hade vi!
Ida undrar vad de ska byta ut babygröten mot nu när deras lilla tjej börjar närma sig 16 månader; de försöker så mycket som möjligt att införliva henne i sina matvanor. ”Hur länge behöver de den extra näringsrika gröten och vad ersätter man kvälls och morgonmålet med så att hon håller sig lika mätt som hon gör på gröten?” undrar hon.
Så här tänker jag:
Fördelen med köpt gröt är framförallt att den är berikad med järn, som små barn kan ha svårt att få i sig tillräckligt av. Rekommenderat intag för ett spädbarn är 8 mg/dag - lika mycket som barn i spannet 1-5 år. Och det är klart att en 5-åring har lättare att få i sig tillräckligt med järn eftersom matportionerna är större. Bebisens mat måste därför vara järntätare.
Men någon gång under andra levnadsåret börjar nog de flesta barn över lag äta mer vanlig mat och när barnen är tillräckligt stora att kunna pilla i sig lite kött, kyckling, lax, blodpudding, ägg, osv. då behövs inte järnberikade produkter på samma sätt.
Jag skulle föreslå att ni ersatte morgon- och kvällsmål med något som liknar det ni andra äter: frukostmat, bröd, kokt ägg, yoghurt eller vanlig gröt till exempel. Förutsatt att hon orkar äta tillräckligt mycket borde det mätte ungefär lika bra.
Lycka till!
Efter åtskilliga felsprayningar är det bara att konstatera: badrumsrengöringen går precis lika bra som Vanish på fläckarna. Och Vanish säkert lika bra som Ajax på kaklet. Jag har antagligen redan testat.
Signaturen ”orolig mamma” har en son på drygt tre, som inte kunde äta bitar som liten. Det visade sig att han hade för stora halsmandlar, och när han var två opererades de bort och han började äta igen, men nu skriver hans mamma:
”…han har blivit kinkig med maten och har en ytterst begränsad meny som består av (frukost) macka med smör utan pålägg, yoghurt, skrammelägg, (lunch/middag), köttbullar, pasta, ris, potatis, kycklingnuggets, kycklingköttbullar fiskpinnar, fiskburgare, schnitzel, pannkakor, ärtor, majs, morötter, paprika. Han avskyr det mesta som är röror, grytor eller annan ihopblandad mat. Så har det varit nu ett tag, men vi känner att han blir orkeslös och är rädd att han inte får i sig det han ska. Han växer som han skall på längden, men har sedan två års ålder legat på ett snäpp under normalkurvan i vikt, det gör han fortfarande. Baserat på menyn ovan kan du se om han missar några viktiga näringsämnen?"
Så här svarar jag:
Jag tycker att det ser ut som en dröm-meny för vilken treåring som helst! Trygg, förutsägbar – precis som lite matskeptiska barn vill ha det. Och faktum är att alla näringsämnen är representerade. Ägg och mjölk är väldigt näringsrika livsmedel, även om de inte ger något C-vitamin, men det finns det å andra sidan i grönsakerna och potatisen. Och lite omega-3 får han till och med in, via fisken, även om det förstås finns mer omega-3 i ren fisk. Mitt råd brukar vara att varva den mat barnet gillar med nya "vuxenrätter", gärna såna som man kan "särskilja", dvs. inte bara grytor och röror, för många barn tycker att det känns lite läskigt att inte kunna se vad det är de äter. Till en början kan man som förälder vara tvungen att nöja sig med att den nya maten ligger som tittmat på barnets tallrik.
Vad gäller tillväxten tror man lätt att längd- och viktkurvan ska följas åt, alltså att vikten "ska" ligga på medelkurvan om längden gör det. Men kurvorna ska bedömas separat och det finns marginal nedåt på viktkurvan jämfört med längdkurvan. Faktumet att ett barn växer bra på längden trots att matintaget känns skralt är ett bra tecken. Men självklart ska barnet vara pigg och ha ork, så hjälper inte bra sömn- och matrutiner bör det kollas upp på vårdcentral.
Lycka till!
Jag bakar Chocolate chip cookies och tar med till inflyttningsmiddagen hos fina J. Det är lite ”ära vare gud i höjden…” över såna presenter, men kakburken var så fin så jag kunde inte låta bli:
Chocolate chip cookies med cashewnötter
två plåtar
250 gram smör eller margarin
2 dl socker
1 ägg
2 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
1 dl havregryn
0,25 tsk salt
1 tsk bakpulver
200 gram mörk choklad
två nävar salta cashewnötter
Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Rör socker och fett pösigt i en bunke. Tillsätt ägget och rör om. Hacka chokladen och nötterna grovt. Blanda därefter mjöl, havregryn, salt och bakpulver och rör ner i bunken. Tillsätt cholad och nötter och blanda till en (lömskt god) kakdeg. Forma kakor i önskad storlek och grädda i ca 10 minuter i övre delen av ugnen. Mm så gott!
Vi har bröllopsdag idag; i fem år har vi varit gifta. Fem år känns nästan jämnt, så egentligen borde vi gå ut äta gott på trevlig restaurang bara Jakob och jag, men vi har flängt runt så mycket den här veckan så när Jakobs kompis ringde och frågade om vi ville komma över på middag kände jag att det var just det vi ville göra – äta god mat i ett mysigt kök på Reimersholme, bland fina vänner, hela lilla familjen samlad för första gången på riktigt den här veckan.
Nu återstår bara att se om Jakob kommer ihåg att det är bröllopsdag idag. Ingen av oss är särskilt bra på det där och förra året kom vi på i februari att bröllopsdagen passerat obemärkt förbi. Undrar vad vi gjorde då? sa vi och efter dubbelkoll i ringen och lite bläddrande i kalendern stod det klart: Jakob hade städat föräldrakooperativet och jag hade kämpat för att få en svartsjuk treåring och en pigg bebis att somna. Det kräver sin revansch.
Bröllopsdag, here we come!
Det kom en fråga just om glutenintroduktion:
Jag har en tjej på fem månader som precis börjat smaka lite på mat. Vi har glutenintolerans i släkten (min syster) och jag har läst att om man introducerar gluten medan man fortfarande ammar så kan barnet få ett visst skydd mot gluten. Kvarstår det här skyddet även efter avslutad amning (planerar att delvis amma upp till att hon är ca ett år) och i så fall hur länge?
Så här svarar jag:
Det stämmer, rekommendationen säger att gluten bör introduceras långsamt och gärna – om möjligt – medan man fortfarande ammar. Det finns studier som tyder på att det kan skydda mot celiaki (alltså glutenintolerans). Dessutom verkar det kunna ge ett skydd att amma länge. Vad man däremot inte vet än är om det faktiskt skyddar på sikt eller om det bara gör så att sjukdomen kommer senare. Men oavsett - har ni celiaki i släkten låter det som en jättebra plan att delamma tills dottern är i ettårsåldern tycker jag.
Hur introducerar man då gluten? är en fråga jag ofta får. Man kan göra på massor av olika sätt, till exempel genom att ge gröt (som inte bara baseras på havre utan även på vete, korn eller råg i någon form), ge små bitar av bröd eller kex, pasta, couscous eller annan mjölmat.
Lycka till!
Hey, vad roligt det var att chatta idag! Det kom in massor av bra frågor och eftersom jag inte hann svara på alla tänkte jag fortsätta att svara på dem här. Men först den där gröten jag lovade. Anna skriver att hennes dotter älskar Nestlés fruktgröt Päron-Äpple-Aprikos från åtta månader, så då tittar vi närmare på den.
Enligt hemsidan är innehållet följande:
Havremjöl (31%), skummjölkspulver, päronjuicekoncentrat (16%), rismjöl, mältat grahamsmjöl (7%), vegetabilisk olja, äpplepulver (2%), aprikospulver (2%), vetekli. majsstärkelse, maltodextin, antioxidationsmedel (lecitin), mineralämnen (kalcium, järn, zink, jod) och vitaminer (A, D, E, C, tiamin, niacin, B6, folacin, B12, biotin, pantotensyra).
Okej, och vad betyder det här?
Havremjöl och skummjölkspulver är inga konstigheter. Päronjuicekoncentrat ger smak åt gröten, rismjöl bidrar gissningsvis till konsistensen och sedan har vi grahamsmjöl, som ger fibrer. Vi får inte veta vilken sorts olja som använts, men fettinnehållet är så lågt att jag inte tycker att det gör något. Därefter kommer äpplepulver och aprikospulver för smaken och vetekli som ger ytterligare lite fibrer. Majsstärkelse känner vi igen, men ordet maltodextrin kräver sin förklaring: det är en typ av kolhydrat som framställts genom att man kortat ner stärkelsekedjor till kedjor av en längd som kallas maltodextrin. Det kan framställas från vilken stärkelse som helst, till exempel potatis eller majs.
Så, var var vi? Jo, antioxidationsmedlet - sånt behövs för att inte fettet ska härskna och produkten missfärgas. Här har man använt lecitin, som är ett sorts fett som finns i till exempel soja. Och sist av allt kommer en lång radda mineralämnen och vitaminer, som gör gröten extra näringsrik.
Jag förstår om man funderar över varför en gröt ska behöva ha så här många ingredienser men jag tycker inte det är konstigt. Framförallt är det för att den ska vara näringstät och god och dessutom gå att tillaga bara genom att röra i lite vatten.
Men om man väljer att satsa på köpt gröt är mitt råd att åtminstone någon gång ibland servera vanlig gröt också, så att barnen vänjer sig vid den konsistensen också. Det kan ta lång tid att vänja om annars.
Ålder: 33 år
Familj: gift med Jakob, 32, och barnen Nora, 4, och Edit, 1.
Bor: i Aspudden utanför Stockholm.
Gör: barndietist på Karolinska, Vi Föräldrars expert på frågor som rör barn och mat, frilansskribent och föreläsare.
