Ni vet, såna där dagar när allt händer samtidigt och livet är som ett jättelikt Tetris, som en enda lång sketch. Då är det bäst att gå och lägga sig med barnen så att man inte blir galen på riktigt.
God natt!
Jag var på en skola och pratade med lärare och rektor för ett barn med en ovanlig sjukdom häromdagen. Jag hade varit där några år tidigare också, men nu var det dags för ett nytt stadium. Det blev en bra genomgång och lärarna ställde engagerade frågor.
När vi är klara tackar rektor och säger att hon tycker att det var en väldigt proffsig genomgång. ”Jag har ju hört den en gång förut också, men du var snäppet bättre!” säger hon och blinkar mot mig. Och jag ler det där lömska leendet och konstaterar att:
1. jag har åldrats till oigenkännlighet
MEN
2. jag verkar ha genomgått någon form av positiv utveckling också
Och det är väl det som gills va?
Carolina har en fråga om socker: är det skillnad på socker och socker, undrar hon, eller om det är lika illa vad det än är? Skulle koka äppelmos till min dotter idag, och det var så sura äpplen att jag behövde lite socker - gjorde det saken bättre att jag tog råsocker eller är det lika illa?
Så här svarar jag:
Det är ungefär lika illa - eller lika oilla, som jag väljer att se det. Socker är inget livsviktigt, visst, men det gör onekligen att en hel del saker smakar bättre och då fyller det ju en viktig funktion, eller hur? Självklart är det bra att begränsa det som ger mycket onödigt socker, till exempel saft, läsk och godis, men en nypa socker i tomatsåsen, socker i sylten eller i äppelmoset, det är en självklarhet för mig när jag lagar mat. Om man vill ta råsocker, honung eller vanligt vitt socker är en smaksak. Råsocker ger liiite extra vitaminer, men det har egentligen ingen betydelse i praktiken. Däremot kan känslan vara lite härligare tycker jag, mer äkta liksom. Ren fruktos rekommenderar jag däremot inte som sötningsmedel eftersom fruktos måste ta en omväg via levern för att brytas ner och det känns lite onödigt.
Det bästa med Aspudden där vi bor är att det är nära till stan och naturen på samma gång; en promenad över bron så är man i Hornstull och tre steg nedför slänten här vid huset så är man i Vinterviken, härliga Vinterviken med promenadstråk och klippbad och perfekta lära-sig-cykla-vägar, kolonilotter och botanisk trädgård för barn. Nu är det dessutom skördemarknad varje söndag med massor av smarriga grejer från lokala producenter.
Vi passade på att ta söndagsfika på trädgårdskaféet och delta i ett utomhuskalas fixat av Klimataktion och Barnens utomjordiska Scen (BUS). Coolt att se så mycket arrangemang av massa människor med energi. Själv känner jag att det skulle sitta fint med... hrm - semester kanske?
Linda, som själv jobbar på förskola, skriver så bra så jag tycker alla som snurrar runt i inskolningskarusellen ska få läsa:
"Tycker att inskolningen går mera på räls om föräldrarna vågar släppa taget så snabbt som möjligt och uppbåda så mycket positiv energi som möjligt och LE vid lämning. Jobbar på förskola och ser inget bra i föräldrar som bara ska stanna lite till. Resultat, gråt gråt gråt och när föräldrarna gått är det oftast leva loppan, kanske gråta även när mamma eller pappa visar sig igen.
Lycka till! "
Tack Linda säger jag! Här ska les!
Marie har en fråga om att lagra näringsämnen i kroppen. Hon skriver:
"Jag undrar om vissa näringsämnen är lättare att lagra och om det finns andra som man alltid behöver regelbundet? Om man t ex äter lax fyra gånger i veckan i en månad och sedan inte äter det alls på två månader, har man då någon "nytta" av det? Och om man frossar i jordgubbar, blåbär och vinbär på sommaren och äter mindre av det resten av året, kan man då tillgodoräkna sig det bara just under sommaren eller har kroppen nytta av det längre fram?"
Och så här svarar jag:
Absolut! Vissa näringsämnen, till exempel mineralämnen och de så kallade fettlösliga vitaminerna (A, D, E och K) lagras i kroppen på ett sånt sätt att vi kan ha nytta av det längre fram. Till exempel D-vitamin i laxen eller D-vitamin som vi lagrar in under sommaren när solen lyser på oss.
När det gäller jordgubbar, blåbär och vinbär tänker jag framförallt på innehållet av C-vitamin och det kan vi däremot inte lagra. C-vitamin och de flesta B-vitaminer kallas vattenlösliga och får vi i os mer än vi behöver en dag kissar vi helt enkelt ut dem. Som tur är är det mycket lättare att täcka behovet av C-vitamin än D-vitamin. Lite potatis, lite frukt eller en skvätt juice och så är det klart!
Så var det dags. Förskola. Har ni några tips för en inskolning på räls? Hur man får en liten att våga ta för sig av leksakerna och sova på ett bestämt klockslag? Eller om ni bara vill berätta hur det går för er - är det tre dagars inskolning eller två veckor som gäller? Här är planen tre dagar, så håll tummarna!
- Du, Jakob?
- Ja.
- Om jag dör…
- Öh…ja?
- Kommer du ihåg att sy i såna här små namnlappar i tjejernas kläder då?
- Visst.
- Och klippa deras naglar?
- Ja-a, självklart Sara.
- Bra, jag ville bara påminna dig om det.
Phu. Då var det sagt.
Finns det några E-nummer som innehåller mjölkprotein? undrar en mamma.
Svaret är NEJ, det finns inga E-nummer där råvaran kommer från mjölkprotein. Man kan ju lätt tro att mjölksyra (som heter E270 i innehållsförteckningar) kommer från mjölk, men så är inte fallet. Det är ett konserveringsmedel som förekommer i en del livsmedel och det har vad jag vet aldrig rapporterats överkänslighetreaktioner på det E-numret.
Annelie undrar: är "barnyoghurtarna" bättre för barnen näringsmässigt jämfört med vanlig yoghurt?
Så här svarar jag:
Nja. Jag tycker att flera är onödigt söta och brukar därför rekommendera vanlig mild naturell yoghurt med en klick fruktpuré om man vill ha smak. Men vill man hellre köpa barnyoghurt kan man kika på kolhydratinnehållet: yoghurten innehåller i sig själv 5 gram kolhydrater per deciliterl och allt utöver det är någon form av socker. I flera sorter är innehållet av tillsatt socker så högt som 8 gram per deciliter och det känns onödigt sött tycker jag.
"En sån där klänning har jag också", säger granntjejen när Nora skrider ut på gården i sin nyinförskaffade kreation,. "men min är mer rosa."
"Mer rosa?!" frågar Nora, äkta förvånad. och tillägger, ordagrant: "Den här är ju det rosaste man kan bli."
Och tänk, det trodde jag också.
Min bloggläsare Agnes och jag har samma favvo-snabbrätt. Så här skriver Agnes:
"Ofta när jag kokar ris blir det över. Då gör jag NASI GORENG nästa dag:
2 dl kokt ris
2 -3 dl grönsaker (ex. wokgrönsaker, broccoli m.m. från frysen alt. konserver typ bambuskott, wokmix eller så)
1-2 ägg
Soja, olja, en gnutta sweet´n sour-sås. (Flaskan får stå kvar framme på bordet till oss vuxna).
Stek allt i en stor stekpanna och krydda med sånt ni gillar. Vispa äggen lite och häll i risröran. Rör om ordentligt. Klart!"
Tack Agnes - visst är det gott!
Väl hemma från stugan möter vi grannarna när vi är på väg till affären. Det kan gå månader mellan varven även om vi är hemma, så de har ingen aning om att vi varit borta hela sommaren.
"Tänk, nu hör vi inte den lilla längre", säger de glatt.
"Nähä", säger jag och ler mitt allra sockrigaste leende (bara ett tränat öga anar lömskan bakom).
"Det märks att hon har blivit stor!" säger de och jag fortsätter le och nicka men tänker att vänta ni bara, barnen har varit på grönbete i två månader och jag vet inte jag, men det känns verkligen inte som de blivit direkt tystare...
Så har man skrivit sista raden från den här ljuvliga platsen på några månader...
Jag kan inte få nog av alla små egna ord och missförstånd som cirkulerar här hemma. just nu. Det är ögonsvansar (för ögonfransar), barnfota (för barfota), näsdop (för kallsup), törstnödig (ovanligt otroligt törstig), Hoppatofflor (jo men de är ju så praktiska...) och en massa annat. Och med en som just håller på att lära sig prata ser jag fram emot flera år av fortsatt ordskapande.
Fler ord till listan?
Säga vad man vill om dagar av olika slag, men Vänsterhäntas dag går ju inte att ignorera bara sådär, inte när halva familjen tycks vara… öh, drabbad är kanske inte helt rätt ord, men hursomhelst – ikväll firade vi med vänstersleven till för gnocchi-pastan. (Om jag inte minns fel är det också årsdagen för byggstarten av Berlinmuren. Det firade vi inte.)
Citrongnocchi med lax och grönsaker
för två stora och två små:
200 gram gnocchi
½ blomkålshuvud
2 msk flytande margarin (gärna D-vitaminerikat)
2 msk mjöl
1 dl grädde
2 dl vatten
1 msk koncentrerad grönsaksfond
2 msk pesto
Ca 300 gram lax
ett par nävar spenat/ruccola
citronpeppar
salt, peppar
färsk basilika
citron och hackad rödlök till serveringen
Gör så här:
Skär blomkålen i bitar. Koka pastan. Låt blomkålen koka med de sista fem minuterna. Under tiden: värm fettet till såsen i en kastrull. När det bubblar, strö över mjöl, vispa runt, och späd med grädde och vatten och låt koka upp. Tillsätt fond, pesto och ev. några drag med pepparkvarnen. Ta från plattan när såsen tjocknat.
Skär laven i jämnstora bitar och stek i stekpanna. Citronpeppra över. Häll av vattnet på pastan och häll i såsen. Riv ner färsk basilika och spenat/ruccola och servera med lax, hackad rödlök och lite pressad citron.
Yoghurt med nyplockade blåbär, ostmacka och frukthink. Vem vet när det blir en solig morgon nästa gång?
Maries 5-åring pratar hellre än äter vid matbordet och ofta blir det inte mer än en halv potatis och två köttbullar, sedan är hon mätt. Problemet är att hon blir kinkig och hungrig fort igen och snart växer lillebror om henne. Hon väger 16,5 kilo och är 113 cm lång, skriver Marie och fortsätter: ”Det jag oroar mig för är om hon får i sig all näring hon behöver för att växa och utvecklas normalt. Finns det något bra kosttillskott som du kan rekommendera, eller vad kan vi göra? Vad kan vi göra för att hjälpa hennes få ett jämt blodsocker, när hon inte ens äter en hel portion och är hungrig efter en stund igen?”
Jag tänker så här:
Jag kan bara uttala mig generellt men skulle vilja säga så här. Om vi börjar med hennes längd är den precis på normalkurvan för åldern, snarast något över. Det är ett gott tecken när ett barn växer trots ett litet matintag. Viktmässigt ligger hon en kurva under medel, vilket inte alls är ovanligt, men jag förstår att hon är en smal tjej.
Det andra är humöret – precis som du skriver i ditt mail är det säkert blodsockret som dimper eftersom hon äter så lite. Barn som fort blir mätta kan behöva äta oftare, utan att för den skull småäta. Frukost, lunch och middag och 2-3 mellanmål brukar vara lagom, och då inte för stora mellanmål så att de förstör aptiten till huvudmålen. En frukt, lite yoghurt, en smörgås och mjölk räcker långt för att blodsockret ska få sig en skjuts uppåt.
När det gäller kosttillskott finns det vitamin- och mineraltabletter för barn. Jag brukar inte rekommendera något särskilt preparat men hänvisa till de som finns på apoteket. MEN, även barn som äter lite brukar – så länge det ändå är mat de äter, t ex köttbullar som du nämner – komma upp i hyfsat intag. Det som kan vara svårt är kalcium om de inte äter så mycket mjölkprodukter. Ett barn behöver runt 5 dl mjölk eller yoghurt om dagen (eller ost – två skivor motsvarar en deciliter mjölk). Intaget av järn kan också bli lågt. Bästa tipset där är att servera blodpudding en gång i veckan eller ge leverpastej på smörgåsen. Det ger ett väldigt bra tillskott. Ägg är också ett suveränt livsmedel - ett äkta kosttillskott!
I övrigt brukar jag rekommendera att fokusera på mat. Grönsaker är också viktigt, men inte lika näringstätt, så för barn som inte äter så mycket är maten viktigast. Och snåla inte på fettet, ge gärna lite extra olja eller flytande D-vitaminberikat margarin till pasta och potatis till exempel.
Kör du fast, be om remiss till dietist som kan se över just din dotters intag och ge individanpassade råd. Stort lycka till!
Döden är väldigt populär här just nu. Det går inte en dag utan en begravning. Idag två intorkade fjärilar, igår en slö humla och i förrgår – jackpot – en riktig gråsparv som fick namnet Frida. Varje djur får en hederlig begravning, alltid med sång med minnesvärda strofer som ”Du får aaaaldrig mera dööööö.”
Och jag hejar på; jag tycker att det är ett perfekt sätt att närma sig den läskiga ofattbara Döden (ja för både barn och föräldrar egentligen…). Som hjälp när frågorna blir för knepiga har vi de underbara böckerna Alla små döda djur och boken om Herr Muffin, av Ulf Nilsson. Min absoluta favoritförfattare av barnböcker. Jag håller med Lena som tyckte att han borde sommarprata nästa år. Ja, SR, hör ni det! Ulf Nilsson for president! (Fast då kanske han inte skulle hinna skriva förstås.)
DN har låtit testa olika sorters tomatkross. Här kan du se vad den du brukar använda innehåller - C-vitamin, bakterier, bekämpningsmedelsrester, lykopen... Min favorit visade sig innehålla mest av den lilla finurliga antioxidanten lykopen. Sånt gillar vi!
Ålder: 34 år
Familj: gift med Jakob, 33, och barnen Nora, 5, och Edit, 1,5.
Bor: i Aspudden utanför Stockholm.
Gör: barndietist på Karolinska, Vi Föräldrars expert på frågor som rör barn och mat, frilansskribent och föreläsare.
