Jag tycker att det är intressant att veta var ord kommer ifrån.
Ordet kejsarsnitt kommer från en legend som berättar, att kejsar Julius Ceasar kom till världen med hjälp av ett kejsarsnitt.
Antalet kejsarsnitt i Sverige har ökat de senaste åren, på vissa sjukhus upp till 25% av antalet förlossningar. Det har alltid funnits medicinska skäl att göra operationen och stark oro har också varit en anledning, men rädslan för förlossningen har ökat och vårt behov av att ha kontroll är också en bidragande orsak.
Vid ett kejsarsnitt kan man ha nytta av profylaxandning och avslappning. Det händer mycket på operationssalen och det kan i vissa fall kännas skrämmande. Läkare och barnmorskor finns där och de gör sitt bästa för att det ska gå så smidigt som möjligt.
Det finns mer att läsa om kejsarsnitt på www.vardguiden.se // Margareta
Jag kan inte sluta att titta på dig.
Ditt mjuka ansikte med den känsliga lilla munnen. Läpparna darrar till och dras till ett litet belåtet leende.
Du har nyss sugit länge och girigt på bröstet. Du gäspar, pruttar och sträcker på dig med välbehag.
Den lilla handens fingrar håller ett stadigt tag i mitt lillfinger. Du litar på att jag ska finnas här för dig.
Vad ska det bli av dig?
Vilken värld har du kommit till?
Hur ska jag klara av att vara en bra mamma till dig?
Jag ska försöka att göra mitt bästa.
Jag älskar dig.
Tack Linn för de här fina orden och all lycka till dig och den lilla // Margareta
När det gäller att föda barn finns det många som "vet bäst".
Vänninor till den blivande mamman berättar länge och detaljrikt hur det var att föda barn. Det har kanske gått en tid och då blir det lätt att man lägger till och drar ifrån.
Om man lyssnar på ett föräldrapar hur de upplevde förlossningen samma dag som barnet är fött och jämför med deras berättelse en månad senare så stämmer inte historierna helt överens. Minnet bleknar.
Det är viktigt att tänka på att ta allt med "en nypa salt" Det är omöjligt att veta hur förlossningen blir. Försök var öppen för vad som händer och möt varje stund och värk med ett öppet sinne. Försök att tänka att varje värk för er närmare målet; att barnet föds. // Margareta
När barnet skriker, kan den nyblivna mormordern/farmodern kanske säga: Det är bra att barnet luftar sina lungor.
En annan kommentar kan vara: Ta inte upp barnet hela tiden, du skämmer bort det.
Andra åsikter: Ska du amma hela tiden eller tvärtom; Kan du inte amma?
När barnet skriker vill det något. Det kallar på sina föräldrar, för att det är hungrigt, känner sig ensamt eller det kan var dags att byta blöja.Flera anledningar till att ett barn skriker är kanske att den är rädd eller har ont, och det skriker högt för det är det enda sättet för barnet att få uppmärksamhet. Från början vet inte det nyfödda barnet att föräldrarna finns där.
Man kan inte skämma bort ett barn med kärlek och närhet. Tvärtom, om man tillfredställer barnets behov blir barnet tryggt och lättskött.
Det finns många åsikter om amning. Barnet mår bra av att suga och äta ofta men det är också viktigt att den nyblivna mamman orkar med. Rådgör med amningsmottagningen eller www.amningshjälpen.se // Margareta
"Du har en typisk pojkmage".
"Om du får en brun rand på magen, då är det en pojke".
"Om fosterljuden är låga, då blir det en flicka och om de är höga, då blir det en pojke".
"Om du är illamående, då får barnet mycket hår".
Påståendena är många och de stämmer oftast inte. De är myter och när det gäller att vänta och föda barn finns det många som vill vara experter.
Kvinnor bär sina barn olika, mest beroende på hurdana kroppar de har. Långa kvinnor bär ofta barnet djupt och korta kvinnors magar putar ut mera.
Den bruna randen beror på graviditetshormoner.
Fosterljuden är lägre när barnet sover och högre när det sparkar mycket.
En del kvinnor mår illa under graviditeten en del inte.
Vad det beror på kan ha många orsaker, oftast vet vi inte varför. // Margareta
Det finns trender inom alla områden, det som gäller nu är inte aktuellt inom en kort tid. Det gäller mode, heminredning, kostrådgivning och allt som människor sysslar med.
Men att föda barn har kvinnor gjort i alla tider.
Naturligtvis så har det skett på olika sätt, beroende på när i vår tid det skett och var man befunnit sig i Europa eller Afrika t.ex.
Om vi ser på vår tid från 70-80-talet och till nu, (det är den tid jag har varit barnmorska) så har föräldrautbildningen sett olika ut.
I början av min karriär så ingick profylaxandning och avslappning som en självklar del. Sedan har på många MVC det blivit mer teoretisk undervisning om själva förlossningsskedet bl.a.
Men glädjande nog har profylaxkurserna börjat komma tillbaka mer och mer.
För det är så enkelt : andnings och avslappningen hjälper till, att förlossningen blir lättare, kanske inte hela tiden men ändå en del av den.
Jag rekommenderar att ge profylaxen en chans.
Lycka till // Margareta
Blivande föräldrar har en bild och en tanke;
att när barnet är fött så är hela den nya familjen tillsammans och det lilla barnet finns i mors famn och börjar trevande att söka efter bröstet.
Därför är det så skrämmande och svårt att förstå situationen, när barnet inte mår bra efter förlossningen och behöver vård på barnsjukhuset.
Förtvivlan och oro är den starkaste känslan som infinner sig, samtidigt som man är lycklig över att ha blivit förälder. Det blir med andra ord kaos i både tankar och känslor.
Då är det viktigt att få vara hos barnet så mycket som möjligt och att få information hela tiden, om vad som händer. Det är också mycket viktigt att känna efter själv hur man mår och se till att äta, dricka och vila mycket, då orkar man bättre.
I de flesta fall så ordnar situationen upp sig och familjen får lära känna varann och börja "boa" ihop sig. // Margareta
Att dygnet runt bära barnet hud mot hud i en bärschal har visat sig vara mycket bra för det lilla för tidigt födda barnet.
Det sover också liggande på någon av föräldrarnas bröst. Barnet mognar och växer bra och har också tryggheten att vara nära sin mamma eller pappa hela tiden.
Den här metoden har vi lärt oss av andra kulturer, där det inte finns möjlighet till annan vård i t.ex en kuvös.
Det är också intressant att se, hur barnet redan från början känner igen rösten från, speciellt modern, jämfört med rösterna från andra personer. Det är också fantastiskt, hur kompetent barnet är redan efter några dagar, hur den oftast andas fint, kan tillgodogöra sig mat genom en sond och hur det tränar på att börja suga. Hur barnet säger till med sitt skrik, när något inte är bra och hur lyckliga föräldrarna är, när de ser att barnet växer och utvecklas. // Margareta
När barnet kommer till världen alldeles för tidigt,
ställs allt upp och ner.
Det kan börja med vattenavgång och kvinnan blir inlagd på sjukhuset och får massor med mediciner för att stoppa förlossningen, så att barnet får en chans att växa och mogna lite mer. Det kan bli många veckor i sjukhussängen och ibland kommer värkarna igång och det går inte att hejda att barnet föds.
I sådana situationer är föräldrarna helt oförberedda och har svårt att förstå vad som händer, de har en annan bild av hur allt skulle bli. De har inte hunnit att förbereda sig och har inte heller avslutat jobb och andra åtaganden.
Men vi människor är helt fantastiska på att anpassa oss, efter den situation vi hamnar i och redan efter någon dag, har känslorna lugnat ner sig och med stöd från kunniga läkare och sköterskor börjar oftast allt att ordna till sig och föräldrar och barn börjar så sakta att knyta kärleksband.
Neonatalvården idag i Sverige är väl utvecklad och de flesta för tidigt födda barn skrivs ut efter många veckor fullt friska. // Margareta
Livet är oförutsägbart.
Det är en sanning som blir extra tydlig när man föder barn, vid sjukdom och vid stora kriser i livet.
Men säger du: att föda barn är lycka.
Javisst, om allt går bra så finns det ingen större lycka i världen.
Men idag vill vi ha kontroll. Man bokar in och bockar av i sin kalender, har alltid mobilen med så att man är nåbar " annars kan man kanske missa något."
Facebook mm. är "nya" fenomen som kommit de senaste åren.
När man föder och när barnet har kommit till världen, stannar världen upp och man fokuserar helt på det som händer. Man hamnar i en bubbla och inget annat existerar för en tid. Det är en fantastisk känsla. Den innefattar både lycka, oro och smärta och går inte att likna med något annat. // Margareta
Jag vaknade plötsligt av att det blev dyblött i sängen. Helt överraskad insåg jag att vattnet hade gått. Men det var tre veckor kvar. Jag var inte beredd. Plötsligt började det att göra fasligt ont och jag väckte Thomas.
Han mumlade: Inte nu jag är trött. Lägg dig och sov igen.
Jag skrek: Är du inte klok. Det har ju börjat. Upp och ring till BB.
Då insåg han att det var allvar. På sjukhuset var det fullt och de sa att vi skulle ta det lugnt och att jag skulle ta en dusch och sedan skulle vi höras om en timme.
I duschen kändes det bättre. Det varma vattnet lindrade, jag började andas och rullade på höfterna och jag hade fullständig kontroll. Det var så häftigt.
Sen tog det i mera och vi åkte in till sjukhuset. Där räckte det inte med andningen utan jag fick en ryggbedövning. Förlossningen gick bra, med bra stöd från Thomas och sjukhusfolket, men jag är glad att jag hade flyt hemma med hjälp av det jag lärde mig på profylaxkursen // Margareta
Jag hade verkligen bestämt mig när det var en månad kvar till förlossningen att aktivt börja träna profylaxen. Vi hade gått kursen två månader tidigare och då tog vi oss tid ett par kvällar, men det var svårt att koncentrera sig och vi tyckte, att vi hade lång tid på oss. Det blev mest skratt och bus.
Men nu hade tiden gått fort och det började närma sig. Jag hade blandade känslor av dåligt samvete och panik. Nu var det allvar.
Joel var verkligen angelägen och vi tränade varje kväll, när vi gått och lagt oss. Vi andades och tränade avslappningen. Vi fokuserade på varandra, ögonen möttes och vi arbetade tillsammans mot vårt gemensamma mål. Joel masserade mig också mjukt över axlarna och ryggen och lite hårdare över bäckenet, som vi lärt oss på kursen.
Sedan lade vi oss och pratade om ”kulan”( det var hennes arbetsnamn), vi undrade vem hon skulle likna, om hon skulle ha mycket hår och vilket namn hon skulle få. // Margareta
Djup-långsam andning
När du känner att värken är på gång. Dra ett djupt andetag in genom näsan ända ner i magen och andas ut genom munnen. Fortsätt sedan med långsamma, inte fullt så djupa andetag genom hela värken.
Inandningen är aktiv ( som när du drar in doften av en blomma).
Utandningen är passiv, låt luften bara flöda ut.
Anpassad andning
När den djuplångsamma andningen inte hjälper längre.
Börja med ett djupt andetag när värken börjar, fortfarande in genom näsan och ut genom munnen, för att få rikligt med syre till kroppen, livmodern och barnet. Anpassa sedan andningen efter, hur värken ökar i styrka och hur smärtsam den är.
Andas ytligare och snabbare på toppen av värken.
In och utandning ska vara lika långa.
När värken klingar av andas lugnt och avslappnat igen.
Obs: var uppmärksam så att du inte hyperventilerar, att inte andningen accelererar och blir snabbare och snabbare. Tecken på hyperventilation kan vara yrsel och det kan sticka runt munnen och domna i fingrarna. Om man andas en stund i sina kupade händer eller i en påse, går det över.
Anpassad lättare andning
När värkarna blir ännu starkare.
Börja alltid med ett djupt andetag, andas sedan ännu kortare och lättare andetag under värken. och avsluta med ett långt djupt andetag när värken släpper. In och utandningarna lika långa.
Inandningen genom näsan och
Utandningen pustas ut genom munnen
(som när man blåser ut ett ljus).
Om det är jobbigt att andas genom näsan, andas då genom munnen hela tiden ”flåsa som en hund”. Normal lugn andning mellan värkarna.
Mer ingående beskrivning av andningssätten finns på mitt blogginlägg den 5 juli.
Lycka till // Margareta
En barnmorskekollega frågade mig:
Kan man verkligen lära sig profylaxandning och avslappning med bara hjälp av en teoretisk kurs på nätet?
Svaret är ja och nej.
Alla är vi olika, en del av oss kanske inte känner oss bekväma i en grupp. Man kan känna sig generad att tillsammans med andra träna andning och avslappning. Då passar en kurs på nätet utmärkt.
Det kan vara svårt att förstå exakt hur man ska andas, då kan man lära sig det genom att köpa eller låna en Cd med instruktioner. Sök på profylaxkurs på nätet. Jag planerar själv att ge ut en Cd i slutet på året
Genom min blogg och hemsida www.profylax-akademin.se hoppas jag också att väcka intresset och att fler blivande föräldrar börjar någon profylaxkurs. Därför att jag vet att det gör nytta. // Margareta
I helgen var jag ute med fyra andra kvinnor på seglarkurs. Vädret var fantastiskt. Vi hade fått ett kursmateriel skickat till oss med viss information om hur vindarna möter seglet, vad olika saker på båten heter och flera användbara tips inför segligen. Ingen av oss hade läst igenom papperen.
Varför är det så, att många av oss skjuter på viktiga saker till det ofta är för sent att hinna med? Seglingen hade säkert blivit mindre rörig, om vi hade förberett oss bättre.
Båten följde vinden och vågorna. Oftast klarade vi fint av att parera och vända båten, så den fick fin fart genom vattnet. Plötsligt uppstod kastbyar och seglen började fladdra och båten gick inte alls att styra. Men med gemensam kvinnokraft fick vi båten att lyda. Det var häftigt.
Det finns många liknande situationer, när det gäller att föda barn. Allt kan kännas under kontroll, kvinnan möter varje värk (vilka kan liknas med vågor) med sin andning och avslappning. Plötsligt får hon kanske känslor av panik, det är för smärtsamt, men då kan hon få hjälp av de personer som finns där tillsammans med henne och hon klarar av att tackla förlossningsarbetet igen. // Margareta
Det kan vara svårt att komma igång med träningen av andnings och avslappningsövningarna inför förlossningen. Det är mycket runt omkring oss och det är lätt att skjuta upp och tänka att imorgon ska jag/vi börja träna på allvar.
Försök att börja med att några gånger under dagen, (speciellt om du känner dig stressad eller nervös inför något) stanna upp och dra tre djupa andetag ända ner i magen. Känn på skillnaden, den brukar ofta vara tydlig. Man känner sig mer avslappnad.
Jag kommer ofta på mig själv att jag drar en djup suck, när jag varit uppvarvad och kommer till en lugn plats. (En suck av lättnad.) Det tycker jag är ett tydligt tecken på, att hur man andas är viktigt för välmående i alla situationer.
Det är verkligen sant att Profylaxandning och avslappning under förlossningen hjälper. Det gör mindre ont , livmodern och fostret syresätts bättre. och man har något att fokusera på. Det är inte lätt men med support av partner/sjukvårdspersonal går det bättre, men det är inte säkert att det räcker till som smärtlindring hela tiden men ge det en chans. Prova och behövs det någon annan smärtlindring så be om det.
Det är viktigt att veta, att man behöver inte bevisa något för vare sig själv eller någon annan. Det viktiga är att upplevelsen av förlossningen blir bra.Välkommen att besöka min hemsida där det finns en kort teoretisk profylaxkurs kostnadsfritt www.profylaxakademin.se // Margareta
Liten.
Längtan har varit stor.
Att få vara din pappa, det ser jag som ett stort äventyr.
Jag ska finnas där för Dig.
Lära Dig allt jag kan.
Svara på Dina frågor.
Skratta och busa med Dig.
Trösta och blåsa på det onda.
Men, när jag möter Din blick,undrar jag:
Vem som blir vems vägvisare här i livet.
Du eller jag?
// Margareta
Det är ofta så, att man tänker på och planerar för förlossningen den sista tiden under graviditeten.
De blivande föräldrarna förbereder sig noga eller en del tänker att det ordnar sig ändå. Det är olika hur vi är som personer. Men förlossningen är ändå målet och att få möta det lilla barnet eller barnen.
Sen är barnet fött och allt är klart på förlossningsavdelningen, gratulationsfikat är uppdrucket och man får komma upp till BB/Eftervårdsavdelningen. Man installerar sig på rummet, fixar i ordning den bärbara datorn, laddar mobilen och lägger traven med böcker på nattygsbordet. Sedan kommer ofta frågan från pappan:
Vad händer nu?
Det bästa är, att barnet visar med hela sin kropp och själ, vad det är som gäller. Amning och åter amning, kanske tillmatning, blöjbyten och stunder då livet stannar upp, när man bara sitter och iaktar den lillas alla ansiktsuttryck. Tiden och dagarna går fort och snart är det dags att åka hem och det är då det börjar på allvar, i ungefär i tjugo år. Det är väl för härligt.// Margareta
Under förlossningen ligger ofta fokus på den födande kvinnan. Självklart har hon huvudrollen, det är hon som föder barnet men det som händer är att det också håller på att bildas en ny familj.
Den blivande pappan kan lätt känna sig utanför och otillräcklig. Det är jobbigt att se sin kvinna ha ont och oron för barnet finns där.
Det finns män som kännt sig i det närmaste osynliga inne på förlossningsrummet men som tur är är det inte vanligt idag.
Att lära sig Profylaxandning och avslappning är ett fantastiskt bra sätt för den blivande pappan att bli delaktig och han kan känna att han gjort allt för att hjälpa och stötta sin kvinna. Det är också viktigt att kommunicera med personalen så att man inte behöver känna sig osäker.
De flesta nyblivna pappor är oerhört stolta över kvinnan. De har fått sett sidor av henne som de inte sett tidigare. En styrka som imponerar. De är sedan förtrollade över den lilla som kommit till världen.
De börjar tillsammans att "familja" till sig. // Margareta
Jag bad ett par män beskriva med några få ord deras känsla under förlossningen och efter en tid, när de lärt känna det lilla barnet.
Jonas beskrev det så här:
Under förlossningen:
Stolthet över min fru.
Oro för att allt inte ska gå bra eller om det skulle vara något fel.
Glädje över att ha lyckats.
Efteråt:
Stolthet över min familj.
Oro för att någonting ont ska hända.
Glädje för att få se sonen växa upp.
Gustav nämnde tre ord som han direkt kopplade till både förlossningsupplevelsen och efteråt
Spännande Ansvarsfullt Kärlek
Känslorna kring ett barns födelse är alltid starka, men tyvärr finns det blivande och nyblivna fäder som kan känna allt annat än lycka. Det händer att män känner sig osäkra på om det är deras barn och andra kanske inte alls är intresserade av att ta något som helst ansvar.
Det sorgliga är att då är det alltid barnet som påverkas. men livet är sådant att det finns lika många historier som det finns människor:
Skriv gärna till mig och berätta er historia. till Info@profylax-akademin.se // Margareta
Om mig
Min webbsida: profylax-akademin
Mitt namn är Margareta Arnedotter, jag är 61 år gammal och har arbetat som barnmorska i snart 40 år.
Min familj är stor, en make, två vuxna barn och tre bonusbarn. Vi har också åtta barnbarn. Dessutom finns två lurviga busiga hundar i familjen.
Intressen Kameran är min käraste ägodel. Det är spännande att studera livet som pågår genom kameraögat. Mina favoritmotiv är människor, djur och natur.
(M.Arnedotter har Coopright till alla publicerade bilder i bloggen)
Tanken med min blogg är att berätta om psykoprofylaxmetoden och att skapa en dialog med blivande föräldrar, så att de med tillförsikt och utan rädsla kan se fram emot det stora, när deras barn ska födas till denna värld. Psykoprofylaxandning och avslappning kan vara till stor hjälp. Men det är också viktigt att man tänker på: Att man bara kan göra sitt bästa.
Tolerans är ett bra motto för barnens bästa.
Den första tiden med det lilla barnet är viktig kanske för hela barnets framtid.Sådan frågor intresserar mig mycket och jag hoppas att genom bloggen skapa ett diskussionsforum om det också
Mejl: info@profylax-akademin.se
