Vem lär vem?

Jag börjar misstänka att barnen kommit till världen med ett alldeles eget hemligt uppdrag. Att bli uppfostrade, Bah. Varje barn verkar ha en egen agenda på vad DE vill lära MIG. Tydligen har Mannen och  jag mycket saker att lära oss eftersom vi fått FYRA specialpedagoger hem till oss. Vi får en verkligt gedigen utbildning. Kurserna är genomtänkta och både korta och långa. Dessutom är det modernt, det finns en individuell utvecklingsplan för varje elev, utvecklingsplanen är hemllig men jag börjar ana vissa drag i min.

Ett barn lär mig att saker sällan blir som man tänker sig, att man kan skratta högt på morgonen och integritet. Ett barn lär mig tålamod och om livet och glädje. Ett barn lär mig att ingenting är omöjligt, att det knappt lönar sig att tvätta och fläckborttagning. Ett barn lär mig förnöjsamhet, att njuta av nuet och försöker på alla sätt lära mig att sluta stressa. Vissa kurser går även som uppfräschningskurser med ny lärare som ibland har pedagogerna ett invecklat rullande schema, ett smart sätt att inte bränna ut sig när eleverna är lite tröga antar jag. Alla barnen lär mig om kärlek. Listan på nya kunskaper skulle kunna bli hur lång som helst och då har jag inte ens börjat räkna upp kortkurserna.

Tänka sig vilken tur jag har att det i dagens kristider satsas såna enorma resurser för att just lilla jag ska få den kunskap jag behöver. Kanske klarar jag det Nationella provet lagom tills pedagogerna flyttar hemifrån.

Om mig

Namn: Jenny
Ålder: 37
Familj: Mannen, Storebror 10, Storasyster 8, Lillebror 5 och Lillasyster 3
Bor: I ett litet rött stökigt hus med vita knutar
Det bästa med att vara förälder: Att livet blir så mycket större, hemskare och häftigare samtidigt. Gapskratt, upptåg, kramar och att man har chansen att få se myror från en nygammal synvinkel igen. Man har stora möjligheter att utvecklas som människa genom de nya små människor som man har fått äran att hänga med i början av deras livsresa.

Om bloggen

Jenny, varför startade du bloggen Fantastiskt KAOS?
Jag ville ge en motbild till det fläckfria och perfekta, man kan ha det bra även om saker inte har sin bestämda plats. Ibland måste i alla fall jag få ha roligare än att torka bord.

Är det kaos i ditt liv?
Naturligtvis men kaos behöver nödvändigtvis inte vara en katastrof. Någonstans har jag hört en kaosteori som säger att kaos föder kreativitet. Den tror jag stenhårt på.

Har du några tips på hur man hanterar kaos?
I vissa lägen är det bara att go with the flow. Hittar man humorn i situationen blir den lättare att hantera. Att släppa kontrollen och tänka att ok, nu är det kaos så då är det väl det vi ska hålla på med nu då. Saker och ting blir sällan som man har tänkt sig, ibland blir det till och med bättre.

Hur får du tid att blogga?
Jag knycker mig tid helt enkelt, mest blir det nog på kvällar och nätter men jag tycker att tiden är välinvesterad.

Vad är det bästa med att blogga?
Att man kan skriva av sig. Att jag kan stå i en kaotisk situation och helt plötsligt börja flina och tänka att det här blir nog en schysst blogg som kan glädja någon annan i alla fall. Tro mig, jag behöver inte fejka såna situationer, de kommer bara av sig själva. Ibland blir jag själv förvånad.

Nu flyttar din blogg till en ny plats på viforaldrar.se, där den kommer att synas mer. Hur känns det?
Spännande och roligt men samtidigt är det förstås som alla förändringar i livet, till och med att få en bebis, fastän man har längtat, lite pirrigt.

Vad kan vi förvänta oss att läsa om i din blogg?
Allt talar för att jag kaosar vidare så det blir nog fortsättningen om Drottningen i Stökrikets äventyr och funderingar.