Tulpaner skadade av vinden eller en fotboll? Vackert blev det i alla fall
Jag har Bloggat på Vi Föräldrars hemsida i snart tre år. Nu känns det som att jag behöver ombyte. Tack alla ni som följt mig och kommenterat, peppat mig och skrattat med mig. Den nya Bloggen finns här ni får gärna hänga med om ni vill. Annars, kom ihåg att inte bli lurade om ni kommer hem till en Kaosfamilj. Det kan tänkas att de har björnkoll på vissa saker, även om de har en miljon skor i hallen. Kanske har de bättre koll på relationer än skor och tänker att kärlek får världen och framtiden att se vacker ut. Kaos behöver inte vara detsamma som katastrof. Ibland är det missarna som gör att man i efterhand skrattar och kommer ihåg saker. Jättekramar KaosJenny
Vadslagningsfirmorna mailar, messar och ringer ner oss för att kunna bestämma oddsen. Och det finns många variabler i det fenomen som antagligen ungefär strax kommer att inträffa. Det blir som en variant på det gamla spelet Cluedo fast på riktigt. Som en framtida deckargåtan IRL. Blomgåtan...
Jag har råkat köpa jättemysiga underlägg i Silikon. Frågorna är många men vi kommer inte att behöva sväva i ständig ovisshet. Frågan är inte OM utan NÄR kommer underläggen att förgås, VEM kommer att vara den skyldiga, HUR kommer det att gå till och VARFÖR. Jag kan säga att de praktiska övningarna i hållfasthetslära redan startat. Så, kom gärna med gissningar, ni får gissa flera gånger om ni vill. Eftersom jag inte har tid att sitta i köket och passa underläggen landar snart facit i en dator nära dig.
Kärlek till er alla från Kaosmamman som upptäckt att någon form av junilugn är i sikte. Påminn mig om att jag ska ta semester i maj nästa år...
Ikväll trodde jag att jag skulle spricka... Allt kändes bara för mycket. Torka bord torka bord och tjata om självklara saker. Semestern i söndags blev bara en havtimme eftersom Mannen skulle jobba igen. Jag kände mig så där sprickbitter. Ni vet, öppnar jag munnen så vräker jag ur mig dumheter. När jag känner mig så är en liten flykt den rätta medicinen.
Ringde runt och sökte flyktchanser. Så dök möjligheten upp. En kompis skulle åka och storhandla och kunde tänka sig att jag också kom dit, även om jag inte behövde storhandla. Vi pratade oss runt inhandlingsturen. Jag handlade för mat för 158:- och jordgubbar för 120:-. Sen hade vi jordgubbkalas i WW bussen. Helt underbart, en vanlig måndag. Väl hemma är jag som pånyttfödd. Fulltankad. Tänk att det kan vara så lätt ibland. Hoppas ni får äta jordgubbar imorgon. Sov gott
Och därför anhöll jag om fläskig sovmorgon i morse och ett par timmars semester. Sov nio timmar nästan obutet och vaknade helt förstörd. Barnen satt bara och gapade när jag kom in i köket. Skönhetssömn verkar helt bortkastat på mig tydligen.
Det är inte konstigt att man blir lite nött ibland. Nu tänker jag gå och lägga mig i sovrummet och läsa en bok i någon timme eller två. Ha en bra dag
Då skulle det bli andra bullar... Då skulle jag... och sen skulle jag... Men vänta nu, klart jag har tid. Lika mycket tid som alla andra men lite fler barn. Jag hade en plan för kvällen men sen somnade Lillasyster i puffen. Sov två timmar... slut som artist. Nåja, man kan ju inte räkna med att alla planer går i lås.
Lillasyster är varm med tjocka mysiga armar. Jag kommer nog att sakna det sen, det blir inte riktigt samma sak när Storebror kommer och "ramlar" mot en för att bli kramad. Mysigt det också men annars... Å andra sidan finns det saker som jag verkligen inte kommer att sakna. Känslan av att ha tagit sig vatten över huvudet till exempel. Var sak har sin tid. Idag var det tydligen tid att rösta och mysa med Lillasyster.
Som en scout i hallen, alltid redo
Nu tänkte jag presentera en vän. En vän som jag blivit oerhört tight med sedan jag fick barn. Som bara finns där när man vill snacka skit en stund. Vänner i torrt och ibland blir det lite vått. Jag tolererar inte att någon beter sig illa mot min vän och klämmer in henne i en garderob till exempel. Inte så tyst när hon är verkligt effektiv men hon är trofast. Och när man har en sån riktig vän tycker man att hon är så vacker att hon kan stå i hallen och välkomna allihop.
De andra vännerna har även de blivit ännu viktigare sen jag fick barn. Inte att det är många vänner men riktiga. Såna som delar med sig av allt det dråpliga, sorgliga, vackra, äckliga, mysiga och hemska. Livet har ju blivit så mycket större efter att jag fått barn och jag vill också gärna dela med mig. Vräka ur mig lite, få råd, skratta till jag gråter och ibland gråta. Jag tänker att det är det viktigaste i livet, vänskap och kärlek. Hoppas mina barn lär sig det också. Kärlek till er alla
Lite otydligt arbetsprov
Ta det lugnt och göra ingenting var det ja... På sätt och vis har vi gjort det i helgen. Det är lättare sagt än gjort, framförallt när det är fint väder. En bra helg men vi är kokta familjen. Den där spännande tältningen krävde väl sitt och så har det varit kanonvarmt idag. Bad igen, ovisst när man kan bada nästa gång. Göra ingenting...
Och det regnar reklam över oss från alla håll och kanter. Fixa uteplatsen... Nytt staket... Lummig berså... Så enkelt så enkelt... Hm, jahaja, få se nu. Om vi startar det där projektet när vi är lediga... då när vi bara ska städa tvätta och laga mat plus att ta hand om uppskrubbade knän, söka saker och trixa med logistik. Då kommer antagligen all vår lediga tid att vara över innan vi kan njuta av den där uteplatsen... Så NÄ, vi går inte på den lätta... Inte i år heller.
Såg förresten i någon tidning att man kunde köpa tapeter som ser rivna ut. Jippie, vi kan göra affär av våra talanger. Hör bara av er så kan kan Kaosfamiljen fixa såna tapeter åt er, bra mycket billigare än 2800+ 495 kronor kvm. Och skulle det bli modernt med att ha målningar på tapeter är vi äntligen i fronten av modernitet, det har vi haft i flera år. Vi utför jobb med både kulspets och vattenfärg men vår verkliga spetskompetens är kritor i alla färger. Hör av er för offert.
Efter den här helgen orkar jag inte ens tänka på hur kokta vi skulle känna oss om vi hade haft något projekt på gång. I och för sig är det rätt att man är trött när kvällen kommer men är det gäller projekt kan kalla oss lata om ni vill. Får vi en chans att ta det lugnt så tar vi den.
Just nu är jag lite fundersam på om den här idén verkligen är så bra. Fyra barn i ett tält... Två av dom är syskon, mina... Lillasyster sover inne och Storebror hos en kompis. Vi har haft lite av ett barnbibliotek här idag, lånat och lånat ut barn. Bytt är bytt och kommer till slut igen. Som mest var det nio barn här och det är inte stökigare än när det bara är våra. Om barnbibliotek kan man säga att ju färre serier (syskon) desto bättre för det brukar vara syskonen som bråkar med varandra...
Hm, undrar om barnen i tältet någonsin kommer att somna i natt... Ah, det blir morgondagens problem. Idag har jag badat i havet för första gången i år. Det var minst sagt coolt... Kanske kan jag erbjuda bråkande tröttisar liknande svalka imorgon. Som sagt, det är morgondagens problem. Bättre brödlös än rådlös heter det ju. På tal om morgondagens problem, varför är det mest kvinnor som köper morsdagspresenter till sina svärmödrar?
Oj, nu kom tältbarnen visst in, det finns fördelar med att tälta nära. Sov gott på er
Ett hav gjort av lakan och vattenfärg, tror jag, det är inte jag som gjort det, det är väl därför det är så tjusigt! Tack skaparna...
Å nu känns det som en seger. Vad jag är glad över att jag inte är jag igår för då hade jag haft den här dagen framför mig. Ån en gång kan jag konstatera att bästa sättet att få två barn att leka riktigt bra i flera timmar är att säga åt dom att nu måste ni städa. Nåja, allt löste sig och blev bra till slut. Kalas och kvartsamtal, dans, fotboll och Lillebrors besök på skolan. Pust...
Har just varit och shoppat te på macken. Fanns bara något konstigt avslappningste hemma, funkar inte när man ska prata logistik. De flesta kvällar tar vi oss en kopp te och surrar lite, om barnen, logistik och livet och tingen. Vad vill du, känner du och vad vill och känner jag. Vad händer oss i livet och så vidare. Ingen av oss är speciellt goda tankeläsare (och när skulle vi ha tid med det?). Att bara stämma av lite så där på kvällskvisten känns viktigt, nästan som grunden för att Kaosföräldrarna ska ha det bra. Sov gott på er
Storebror har just åkt till skolan. Halv TOLV, han borde ha varit där halv nio. Han försov sig och sen tyckte han det kändes konstigt att gå dit. Aghhhhhhh! Vi har bråkat och bråkat. Tjafsat och tjatat. Försökt med ungefär allt... Kul att vi är två föräldrar som är hemma. Då kan ju vi bråka lite om hur vi ska bråka med Storebror också. Hurra!!! (Och så finns det dom som skaffar barn för att rädda sitt förhållande...)
Mm, nu känner vi oss som dåliga föräldrar. Men vänta nu, det är INTE bara vårat fel att vi bråkat... Vi har fått en gemensam lektion i något, just nu lite oklart vad bara. Storebror har också fått lektioner, vi har tjatat hål i huvudet på honom. Tydligen inte så effektivt och smart, som sagt, dåliga föräldrar.
Klockan 15.30 har vi barnkalas för Lillasyster. Varmkorv, fika, mycket ballonger och fiskdamm räcker för ett lyckat kalas. 16.15 har vi kvartsamtal för Storasyster. Klockan 18.00 har vi hon och jag träning. Samtidigt ska Lillebror på kvällsbesök på sexårsverksamheten. Tjoho, nu måste vi röja lite så att vi får plats med lite kalasungar. I den här familjen hinner man inte ens vara dålig förälder speciellt länge... Eventuellt kan vi klappa oss för bröstet ikväll och tycka att vi är bra föräldrar ändå. Ups and downs, that´s parentship...
Vem lär sig mest, storken eller barnen?
Jag börjar misstänka att barnen kommit till världen med ett alldeles eget hemligt uppdrag. Att bli uppfostrade, Bah. Varje barn verkar ha en egen agenda på vad DE vill lära MIG. Tydligen har Mannen och jag mycket saker att lära oss eftersom vi fått FYRA specialpedagoger hem till oss. Vi får en verkligt gedigen utbildning. Kurserna är genomtänkta och både korta och långa. Dessutom är det modernt, det finns en individuell utvecklingsplan för varje elev, utvecklingsplanen är hemllig men jag börjar ana vissa drag i min.
Ett barn lär mig att saker sällan blir som man tänker sig, att man kan skratta högt på morgonen och integritet. Ett barn lär mig tålamod och om livet och glädje. Ett barn lär mig att ingenting är omöjligt, att det knappt lönar sig att tvätta och fläckborttagning. Ett barn lär mig förnöjsamhet, att njuta av nuet och försöker på alla sätt lära mig att sluta stressa. Vissa kurser går även som uppfräschningskurser med ny lärare som ibland har pedagogerna ett invecklat rullande schema, ett smart sätt att inte bränna ut sig när eleverna är lite tröga antar jag. Alla barnen lär mig om kärlek. Listan på nya kunskaper skulle kunna bli hur lång som helst och då har jag inte ens börjat räkna upp kortkurserna.
Tänka sig vilken tur jag har att det i dagens kristider satsas såna enorma resurser för att just lilla jag ska få den kunskap jag behöver. Kanske klarar jag det Nationella provet lagom tills pedagogerna flyttar hemifrån.
Mmm, så har lugnet lagt sig. Mannen tränar lite och barnen sover. Vi har haft en hejdundrandes helg med både kalas och bröllop. Massor med intryck. Bröllopsparet sa ja till varandra och vår Lillpingla fyllde fyra år. Mycket lyckat alltihop. Fyraårsdagen ja, det var ju den dagen som hon laddat för. Den där dagen då hon tänkte sluta med tutte. Alldeles bestämd var hon. Jättebestämd. Sen dess berättar hon klart och tydligt för alla som vill lyssna att hon är FYRA år. På dagarna alltså. På kvällen hävdar hon att hon är TRE år och kommer att fylla fyra imorgon...
Och eftersom hon är barn nummer fyra tjafsar vi inte om det. Vi har så mycket annat att tjafsa om och för det mesta tappar hon den efter en liten stund. Jag tror inte att hon kommer att ha tutte speciellt länge till om vi inte gör en grej av det. Åtminstone tror jag helt klart att hon kommer att sluta innan hon börjar ha pojkvänner. Hur många vuxna känner ni som har bekymmer med tänderna för att de hade tutte? Som måste föna sitt hår i timmar för att de "sov fel" som bebisar och har platta skallar då? Jag tror inte att jag känner någon...
Å annars då? Jo, jag är fortfarande chef i mitt liv och det känns bra. Nu tänker jag dricka te med Mannen och skratta lite åt vår vecka, finalen på maj månads race. Säkert hittar vi andra saker att skratta åt också. Att vi har lite svårt att räkna till exempel. 6 personer, 6 ryggsäckar blev 6 personer och 5 ryggsäckar innan vi var hemma. Som tur är ligger ryggsäcken på vår flygplats så den är bara att hämta. Ha en trevlig kväll
Satt i sängen i morse och sa högt för mig själv, jag VILL inte gå till jobbet idag. Från andra sidan sängen tittar två blå ögon förvånat på mig, Lillasyster. Sen sa hon: Men mamma, det är ju DU som bestämmer...
Ehh, blev lite ställd där men Ha Ha, det klart ungen har rätt. Jag bestämmer, jag är chef över mitt liv, även om det är maj månad. Ok, då bestämmer jag att vi kör så det ryker. Hinner med det vi hinner och så får det vara bra med det.
En morgon som börjar med skratt är inte fel. Sen fick vi med oss utklädningssakerna till dagis redan i första försöket. Mer kan man inte begära av en morgon. Sen har dagen gått i ett flygande fläng. Hård prioritering men med jämna mellanrum har jag tvärstannat och lett, jag ÄR chef i mitt liv... Kram på er alla som flänger runt i maj månads ekorrhjul...
Kanske skulle man bli sälräknare...
Ojsan då, nu har vi passerat KAOS, vad heter nästa steg? Idag tänkte jag en stund att detta GÅR bara inte. Klockan var halv tio och inte ett enda barn låg i sina sängar. För det mesta brukar det flyta men jag och Lillebror och Lillasyster var på Bingofika för hockeyn och då blev det ett hack i kvällsrutinerna. Lillebror och Lillasyster skötte sig fin fint men allt blev försenat. Och då är ju alla för trötta...
Kanske borde man byta jobb lite blixtsnabbt. Ha ett jobb som man kan komma hem utvilad ifrån halva april, hela maj månad och lite i juni. Samma jobb i slutet av november och hela december vore inte heller fel. Hur skulle en sån annons se ut? Soft jobb där jag kan vila upp mig i åtta timmar sökes av Kaosmamma...
"Förbi-kaos krisen" löste sig förstås. En minut i taget. Och som vanligt, när man stannar upp lite så finns det enormt mycket kärlek. Och barnen blir väldigt duktiga av att ha en Kaosfamilj. Puh, nu ska jag stöka undan kvällsfikat innan jag tar mig an kvällens tekniska utmaning som jag ärvt av Mannen. Kram på er
Klockan är 04.13 och jag är fullt på klädd. Har jag månntro genomgått en en personligehtsförändring och blivit morgonpigg eller har jag kanske varit på något osedvanligt glamouröst partaj. Rätt långt i från båda alternativen faktiskt. Sanningen är att jag skulle bara säga godnatt till Storasyster... och så la jag mig brevid henne liiiite. Minns nu att Mannen har försökt väcka mig flera gånger. Jag har inte svarat på några lockrop. Det har varit väldigt trångt i hennes 80 säng men jag har sovit som en gris ändå.
Det verkar bli fint väder idag. Det är ett vackert ljus vid den här tiden på dygnet den här årstiden så egentligen borde man ut och ta en rask promenad. Ha Ha Ha, lång stärkande promenad, vilken humor jag tydligen har så här på morgonkvisten. Haha igen, skulle inte tro det. Säng säng säng sova sova sova säng säng säng...
Sånt här händer ibland, att vi är för trötta och bara dör ifrån allt. Förrut hände det att vi båda somande med var sitt barn och träffades vid två-tiden eller så. Äh, man ska aldrig ångra att man sovit lite få man chansen bör man ta den, framförallt om ögonen bara råkar rasa ihop. Det funkade bra att läsa på nätet att Norge vann. Nu tänker jag borsta tänderna och gå och lägga mig igen, brevid Mannen i Storsängen. Det sägs att ett gott samvete är bästa huvudkudden, det synar jag. Jag hävdar stenhårt att lite lätt sömnbrist är bästa huvudkudden. Sov gott på er
Jag kommer in på gården. Det ligger drivor med små cyklar, bilar och rockringar överallt. Gräs på gruset och grus på gräset. På framsidan leker några barn i sandhögen, vi har skippat sandlådan, sanden skulle ändå inte stannat i den. Vi beställer nog ett nytt lass i år. När sandtiden om några år är slut krattar vi ut högen och sätter gräs. På bron ligger cykelhjälmar, en bilkudde, tre par sandiga stövlar, en huvjacka, en täckväst, en uddavante och några uppfinningar av återvinningsmaterial. På baksidan pågår en fotbollsmatch. Drottningen av stökriket är hemma, mottagningskommitén är underbar. Nu ska jag ut och njuta av barnen och vårlökarnas prakt. Kärlek...
Mmm, önskar så att någon ska påminna mig när jag har kris för att barnen flyttat hemifrån. Jenny du är ju allergisk mot gnäll. Märkligt det där att barnen är glada när de ser en på dagis men får gnällrösten så fort man kramats hej.
Kan det möjligtvis ha ett samband med ett fenomen vi "kom på" en dag när döttrarna stod och skrek dumma åt var sin förälder? Jag sa Förlåt tjejer, hade någon berättat det för oss innan hade vi förstås tänkt oss för noga innan vi skaffade barn. Två dumma föräldrar får förstås dumma barn... Lillasyster började skatta och sa och snoriga föräldrar får snorbarn... Storasyster sa, ja just det, DUMMA MAMMA...
Jag erkänner, just nu är jag gnällig. Just nu känns fyra barn och ett stökigt hus som för mycket. Helt enkelt. Men jag vägrar ändå ta på mig skulden för att barnen blir gnälliga när jag komer innanför dagisdörren. Jag tror mer att det är den man älskar gnäller man på... Inte så tacksamt att vara älskad alltid. Sov gott
Lillasyster:
-Mamma, är det där dina trosor eller kalsonger?
-Hm, mummel mummel
Storasyster klämmer i:
-MAMMA VARFÖR HAR DU PAPPAS KALSONGER PÅ DIG?
Hela omklädningsrummet stannar av, liksom mitt i en rörelse.
-Jo, för att jag packade en massa saker åt er men glömde nästan allt åt mig...
Jepp, nu vet hela badet vilken ordning och reda det är på mig. Men, jag har inte lovat någon att jag är ett kolltroll. Glömda trosor är inte hela världen...
Optimistiskt kaos i trädgården
Och så har vi de andra dagarna, då när man inte känner sig så fantastisk. Igår var jag mammagestapo och pekade med hela handen. I vissa lägen är det inte annat som gäller. Kväll och alla trötta barn ska i säng. När klockan var 8 hade jag haft megastora bråk med tre av fyra barn. De skrek eller var ledsna på lite olika håll i huset. Just när jag tänkte messa jag pallar inte, jag är skadlig för barn till några kompisar kom jag in i köket. Där satt Storebror. Han log och frågade, vill du ha en kram mamma? Mmmm, det är fördelen med att ha stor familj, om man har konflikter så finns det oftast också någon som är alldeles underbar.
Senaste dygnet har jag haft några anledningar till att fundera på OM det finns några fördelar med att vara kaotisk och optimistisk. Tvivlade starkt igår måste jag säga, missad buss, cykelknas, massa strul på jobbet och sen en riktig kvällskris. Men tack vare min obotliga optimism (och tyvärr lite syning) löste det sig. Som en gammal klok kollega brukade säga när det var körigt, solen kommer att gå ner ikväll också. Och solen gick ner igårkväll, även om jag bitvis kände mig skeptisk och tyckte att det gick lite sakta.
Ikväll fälldes avgörandet. Jag hade tappat min plånbok men förstod det först när det ringde en person och sa att han hittat den. Snacka om bingo. Att bli glad över att man fått tillbaka plånboken utan att ha haft panik över att den varit borta... Dessutom fixade personen så att plånboken kom hem till mig ikväll, underbara människa. Hade jag inte varit så van vid kaos och tänkt lite negativt hade jag kanske fastnat på att fundera på hur det kunde hända och hur jag ska göra för att det inte ska hända igen. Nu tänker jag mest at shit happens och ibland har man tur. Tacksamhet. Sov gott på er
Jepp, varenda förälder som tar hand om sina barn är fantastisk. Det borde man tänka på lite oftare när när man står och viker tvätt eller springer runt i hamsterhjulet. Du är unik, hur tidigt, sent eller inte alls ditt barn vände sig från rygg till mage så har du lyckats. Ingen är som du.
Som Storasyster sa när vi for på dop: Varför ska bebisen ha present, vad har den gjort? Hm, tänkvärt... När vi fick vår första bebis fick vi en godispåse av några kompisar, det var uppskattat. Tillbaka till dopet. Vi gjorde en diplom och köpte ett kilo godis till föräldrarna (bebisen blev inte heller lottlös). På diplomet stod det ungefär så här:
Bebisakademin utger
DIPLOM
Ni har Fött och Gött
Kånkat och Stånkat
Burit och Svurit
Bytt och Spytt
Torkat och Orkat
Från 3,2 kilo till 7 kilo. Ni har fått MVG i skötsel av bebis. Grattis...
Så föräldrar i alla faser, ni är världsbäst. Och så vill jag gärna länka till en tänkvärd artikel om oro... Ha en trevlig kväll
AAahh (nä men snälla, det är ju maj nu, fullt med avslutningar, kvartsamtal och utflykter. Föräldrarna springer runt som dårar i hamsterhjulet). I somras när jag såg Uggla framföra låten blev jag ungefär arg. Vad då kunna göra allt? Med fyra barn? Han är helt bäng och borde få en käftsmäll.
Ändå har vi någ rätt båda två. Det klart man inte kan göra allt men samtidigt kan man hitta luckor. Det går att göra mer än man tror. Idag jobbar Mannen. Då passade jag på att bjuda hit en kompis som också är gräsänka. Spontanumgås, det är melodin. Igår kväll klockan tio bestämde jag mig för att följa med en kompis ut. Dansade lite och sen körde jag hem. Jättkul och precis lagom. Vår bästa tid är nu...
Min forskningsresultat om utbrott verkar magra, finns det inte fler barn som får utbrott. Nåja, Lillebror svarade att för honom känns det som om han behöver bli så där arg ibland. Hm, vissa barn behöver alltså få utbrott och bättre att han får dom nu och lär sig hantera sig själv än att han lyder nu och börjar bete sig när han är 190 lång och har skägg. Då är det kanske så att han kan göra allt han vill men kanske är det inte så passande...
Nu har jag en fundering. Eller låt oss säga en tes. Jag tror att barn ibland behöver ha utbrott. Behöver "skrika om sig" och rasa av sig ibland. Ibland trixar, fixar man och ordnar. Ger val att inte bråka men till slut blir det utbrott om typ tandborstningen (som barnet i fråga vetat i många år att man bara gör) ändå. Berätta, vad tror ni? Stöd min egenhändiga forskning, behöver barn ha utbrott?
Kanske var det lite tur att Mannen är borta. Annars hade det nog blivit han... Mitt i läxläsningarna, bortstökande av mat och precis före föräldramötet gjorde vi det. Jag och Storasyster och Lillebror gjorde en hävert av några hoptejpade sugrör och två petflaskor. Vi skrattade hela tiden...
En stund senare lyckades de med morfars hjälp göra en seriehävert med fler flaskor som transporterar vatten genom sugrör. Stolta som tuppar tänker de visa skapelsen för sin Pappa när han kommer hem imorgon kväll...
Välkommen hem Mannen, det ser ut som någon städat med en handgranat här hemma och vi är dåliga kolltroll men du har en fru som saknat dig och vi har lyckliga barn och en hävert... Undrar vad morgondagen har att bjuda på?
Hm, NEJ!!! Idag stod Wacko Wolfram (vår pålitligt opålitliga bil jä...) än en gång på tröskeln till skroten. Så här nära har han i själva verket aldrig varit förr. Det var nämligen en grabb på en bilskrot som räddade honom. WW har alltså tittat på sina blivande skrotbilskompisar, fick lite hicka och bestämde sig sedan för att samarbeta hela vägen hem...
65 mil med barn i bil. DvD är bra men man kan bråka en hel del mellan filmerna om vilken film som ska ses. Sen kan man förstås bråka om kakor och reta hål i huvudet på varandra när mamma försöker skrota/ få hjälp med bilen. Barn som suttit stilla länge blir gärna lite knasiga. Hela tricket med lyckade bilresor med våra barn är att stanna ofta och springa lite och det funkar inte så bra när det hällregnar och WW motarbetar planen.
Helgen har varit alldeles underbar men denna dag tog verkligen musten ur mig. Eftersom jag är ensamstående fram till onsdag så behöver jag njuta av tystnaden och sen sova, over and out!
I luv u men vem är du?
Vad är det för likhet mellan föräldraskap och trädgårdsarbete?
Båda sakerna handlar om att så fröer för framtiden. Man vet inte riktigt hur det blir men det är de stora sakerna som är de viktiga. Jag tror att de kan vara nyttigt att ställa sig frågan ibland, vad är viktigt om 10 år, egentligen.
Sen händer såna saker som hänt i min trädgård. Saker dyker upp på andra ställen än man tänkte sig ovh inbland inte alls. Ska vi tro att blommorna börjar tänka själva och förflytta sig utanför planerna. I förrgår hittade jag en blomma som jag skulle kunna svära på att jag aldrig sett förr och än mindre satt dit. Jag är så nyfiken, den är jättevacker och blev min favvoblomma men vem är den? Den har till och med flera syskon.. Lägger in ett kort så att ni kanske kan hjälpa mig..
Vår magsjuka har gett med sig. Alldeles underbart. Imorgon åker vi. Premiär med att åka jättelångt med bil med alla fyra barnen. Ska bli spännande. Ha en trevlig helg
Hoppsan, det har gått en tvättlavin i trappen
Igår eftermiddag hade jag en deprimerande stalker, Lillasyster. Hon gick efter mig och rabblade upp allt hon ville göra. Eftersom Ebolan härjade sammanföll varenda sak hon ville göra precis med det som inte var möjligt. Efter varje nej tjöt hon ihop fullständigt. Stackars stackars hon. Det var nästan bud på att det var mer synd om Lillasyster än sjuka Lillebror.
Idag har jag sprungit ut på gatan i jakt på en karl som kunde öppna lingonsysltburken som jag kämpat med i trekvart. Fick napp direkt och lingonsylt till palten. Sen började Lillebror trassla så jag skulle dansa lite på skoj varvid han ramlade handlöst i golvet utan att ta för sig (en typsik sexåring). Han slog näsan så mycket att om vi är friska till dopet kommer han att se ut som en boxare på varenda kort. Efter det blev jag utsatt för bus av nioåringarna. Tidningspapper i skorna, tejp på osthyveln, tejp på vattenkranar, tandkräm på handtag och igentejpad sax. HaHaHa tjejer...
Nu går vi in i det kritiska dygnet då det avgörs hur roligt vi ska ha på Valborgs och i helgen. Håll tummarna för att ingen fler insjuknar. Det kan bli hur som helst men det är intee värt spilla energi på att fundera på det. Hur det än blir så klarar vi det. Vi har varit sjuka roliga helger förr. Med så mycket folk som kan släpa hem sjukdomar kan man inte räkna med att var friska jämt och det är inga verkligt farliga sjukdomar som drabbat oss. Länken här nedan är till Harpasione, en kvinna som verkligen ger en perspektiv på livet. Sov gott
Halvtaskigt väder och halv VaB. Innebär att allt liksom blir halvt på något sätt. Det blir ett problem att det inte är roligt att vara sjuk i en frisk familj, inte så spännande att vara frisk när det är någon som är sjuk heller. Någon vill ha lugnt och skönt medans de andra vill ha fart och fläkt. Studsar runt och tycker att det inte händer något.
Men äh, det funkar. Halvtaskiga dagar finns också och coloriez.com räddar oss. Målarbilder, nu ska vi skriva ut fler. Hänga den där maskinen tvätt som Mannen slog på, kanske göra en brasa... Mmm
Så har veckoracet dragit igång med en rivstart. Det bara visslar om öronen på en glad Kaosmorsa. Den här veckan kommer att vara långt ifrån att sitta och glo på Blåsipppor. Ingen rast ingen ro kan man nog säga. Och tacksamheten finns där. Tacksamheten över att det finns barnomsorg, en mormor och morfar och goa vänner. Naturligtvis är det vi som är ansvariga och föräldrarna till våra barn men ett bra nätverk är guld värt, både för föräldrarna och barnen.
Har läst någonstans att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn och det ligger något i det. Inom barnomsorgen och skolan träffar barnen andra vuxna, bland släktingar och vänner också. Våra barn är inte våra egna, vi lånar dom av framtiden... (dessutom tänker jag att barnen kanske inte blir fullt så skadade om de får träffa på lite andra alternativa sätt att fungera på).
Nu ska jag söka viktiga papper i papperslavinen, klura ut lösningen på schemaknas och dricka en kopp te med Mannen för att sen sussa lite och gripa mig an morgondagen. Sov gott
Ska Storebror spela fotboll i år undrar tränaren. Storebror är inte så värst sugen och det är lugnt för mig, fastän jag fått för mig att barn mår bra av aktiviteter. Och fastän jag tycker att fotboll är jättekul. När jag tänker på saken är Storebror ett klokt barn. Han vill ha sommarlov och egentligen behöver väl alla ta det lugnt ibland. Kanske är det inte så tokigt att införa vilodag igen. I dagens stress och press. Det ska vara aktiviteter, perfekt och så ska man ju umgås, jobba mycket fast samtidigt hämta tidigt på dagis och använda tandtråd.
Så, idag har vi utlyst en vilodag. Vi bestämde det igår. Föräldrarna behöver inte göra mer än att se till att barnen är mätta och förstås trösta lite om någon blir ledsen. VILODAG är en gammal klok idé. En dag då man inte jagar varandra med allt som måste, borde och skulle kunna göras. En dag för återhämtning...
Ibland kan man behöva vila sig i förebyggande syfte. Nu tänker jag ta av mig barfota, sätta mig i solen, lyssna på musik och titta på mina barn.
Du var med mig när jag blev tjock den våren (Melodi Guldet blev till sand)
jag mådde illa, du torkade bort spåren
jag var glad åt ditt sällskap tvekade inte ens ibland
Åh Mannen, hallen blev till sand
Vi skrattat å gormat från morgon till efter skymmning
vid sjukdom skrek jag och sa nu blir det rymmning
men du vägrade alltid fastän tvekande ibland
Åh mannen hallen blev till sand
Du som är min kamrat
Vi skulle alltid vara sams
Aldrig någonsin tjat
och inte heller nåt rättvisetrams
Fyra barn och vår hall är snart en öken
sanden sprider sig snabbare än vårlöken
och vi sopar som alltid fastän vägrar väl ibland
Åh Mannen hallen blev till sand
Nu kan jag inte författa mer, ni kan själva komma med förslag på fortsättningen.
Jag satt nyss i solen en hel stund och pratade med Mannen om livet och tingen.
Barnen lekte på lite olika håll. Vad gör det med sand i hallen så länge det är
du och jag Mannen?
Mina blåsippor, värt ett besök varje dag
Det är vår och naturen spirar. Nu drar det igång på riktigt, tydligen allt annat också. När vi tittar i almanackan är slutet av april och hela maj redan tjock med saker. Ändå drösar det in papper om avslutningar, föräldramöten, kvartsamtal, kalas, bingofikan och diverse andra saker. Men mellan våra logistikakrobatnummer går det knycka sig tid att bara vara i våren. Hoppa lite hage och njuta av vårlökarna som troget kommer upp, fast på lite olika ställen, varje vår. Det slår mig att oreda skulle kunna ses som ett tecken på liv.
Mmm, det är ett väldigt levande liv jag har. Fyra friska barn, vilken lycka. Vi har inga projekt på gång i år heller, så lite målning vi kommer undan med och inget altanbygge. Livet väntar inte tills vi spikat klart. Beach -09 kommer att visa att en del fyrabarnsmammor ser ut så här. Om någon blir bryddd kan de söka sig till en annan strand. Jag vill ju hinna kramas, ta små cykelturer och snacka om livet och tingen med Mannen och barnen. Inte bara stressa och pressa mig. Nu tänker jag berätta en hemlis, visst, det är mycket nu och självklart blir jag nästan galen ibland men egentligen är jag nöjd. Nöjd med livet. Vad tänker ni, får man vara nöjd?
En "sova-själv" metod?
Nu är det omprövningarnas tid och jag har fått nog, det är dags för en radikal förändring. Jag har fattat ett beslut, ansökt om enskild vårdnad av min kropp och fått ett interimistiskt beslut på det. Ikväll sover jag i egen säng där förhoppningsvis ingen hittar mig. I natt får alla som vill agera nattligt skruvstäd åt någon vända sig till Mannen.
Funkar det inte kommer jag att kasta mig in på första bästa Järnaffär i morgon bitti och ordna ett stort elstängsel för att sätta runt min säng. Nästa steg, om det inte funkar har jag inte bestämt mig för. Kan bli en vallgrav med pirajor runt sängen men det verkar krångligt om man behöver kliva upp lite snabbt. IQ nivån är ju inte så hög på natten. Det är så detta problem kommer till. Jag bryr mig bara om att få sova inom 0,001 sekund och funderar inte på konsekvenser av idiotträngsel/ min nattliga hjoninställning till familjen eller det faktum att jag inte förmår freda mig när jag sover. Håll tummarna åt mig för att det räcker med enskild vårdnad. Sov gott på er
Ibland är barnen klokare än vi. Igår morse var Lillebror och Lillasyster helt i gasen för att de skulle på kalas. De fnattade runt och ingenting vettigt blev gjort. Kaosmamman blev mer och mer irriterad. Försökte styra in hattifnattarna på rätt spår under hot och lämpor. Storasyster stod och såg på när Kaosmamman blev mer och mer frenetisk. Till slut sa hon: -Men mamma, varför tjatar du på dom? Det är ju inte du som ska gå på kalas...
Ha Ha, tack Storasyster. Jag tryckte handlöst på save till min hårddisk. Kanske är man klokare när man är 8 än 38. Då vågar jag inte ens tänka på hur dum jag kommer att vara när jag blir 68...
Idag känner jag dock att jag är utvecklingsbar. Grabbarna har missat frukosten. Jag är trött på att tjata på dom och det är INTE jag som blir hungrig om de inte äter. Jag har inte ens sagt till dom att det var frukost. De är snart 6 och 11 år och borde väl rimligtvis ha viss erfarenhet av att vi äter frukost på morgonen och att man kommer till köket och sätter sig vid bordet. Intresset ljuger aldrig...
Nu kommer Storebror och börjar förhandla. -Varför har du inte sagt något? -Därför att jag hatar att tjata och både du och Lillebror borde veta att vi äter frukost och om jag hade sagt något hade jag börjat tjata och jag är trött på att tjata... -Nä men vi hade säkert kommit direkt säger han och ler och himlar med ögonen... -Mmm, säkert, skulle vara första gången på många år i så fall. Ni kan ta er något ur kylen och stöka bort efter er... -Damerna först till kylskåpet säger han och gör en artig gest... Jag börjar skratta -Hm, jag har noll intresse av kylskåpet eftersom vi tjejer ätit en stadig frunch med gröt och ägg. Jag är inte hungrig... -Men ÅÅÅ, vad ska jag äta då? -Vet inte vännen, börja med att gå till kylskåpet. Det är knökfullt med ätbara saker och som min morfar brukade säga till mig, en bra karl svälter inte ihjäl framför kylskåpet ... -MEN ÅÅÅÅÅ säger han och lommar iväg till köket
Från påsk och framåt har jag haft förmånen att få vara med och diskutera med olika människor om familjer och relationer. Jättespännande. Och så kommer jag in här på bloggen och ser att jag fått en fråga om hur en revolution på familjefronten skulle kunna gå till. Tack Ulrika. Min första spontana tanke är våga vägra familjetävla. Vem som är bästa bullbakande mamman, vems barn som börjar krypa först, har flest aktiviteter, mest kompisar, är bäst på att hjula bla bla bla... Det skulle nog hjälpa en hel del. Om vi kvinnor dessutom försökte låta bli att “dissa” varandra utan peppade varandra skulle det nog också hjälpa. Killarna är traditionellt fostrade till att backa upp varandra i större utsträckning.
Dessutom finns det en tendens att pappor värderas utifrån vad de gör (en pappa som hämtar på dagis är jätteduktig). Mammor värderas utifrån vad de inte gör (en mamma som inte håller koll på barnens kläder är en dålig mamma).
Låter negativt det här men efter veckans diskussioner med både vänner och arbetskamrater om separationer och barnuppfostran finns det mycket att glädjas åt. Kanske håller revolutionen på att smyga sig på oss. De allra flesta av dagens pappor tar mer ansvar och är mycket mer delaktiga i barnens liv än vad gårdagens var. Våra döttrar och söner kommer att ha sett en man laga mat, byta en blöja och blåsa på ett skubbat knä. De kommer även att ha erfarenhet av att en vuxen kvinna inte behöver be om lov innan hon köper sig något. Kan vi föräldrar dessutom relationsfostra våra grabbar lite mer så behöver de kanske inte bli lika knäckta och förvånade om kvinnan vill separera. Och så måste vi... Nä, försök skippa ordet måste. Det finns mycket mindre måsten än vi tror.
Berätta mera, hur tänker ni om familj, relationer, jämställdhet?
Har ni barn mellan 7 och 10 år kan ni hjälpa Emma om ni vill, med att svara på några frågor om barnkläder.
Emmas frågorTänk att det ska vara så svårt egentligen. Det som flera tusen generationer lyckats göra med vänsterhanden gör vi (mestadels mammor) till ett helt livprojekt. Såg teaterföreställningen Bitterfittan för ett tag sedan. Mycket tankeväckande. Varför blir det så svårt med kommunikation när bebisen kommit? Dåligt samvete och stereotypa könsroller. Och så råkar det slumpa sig så att mammorna tar ut mest ledighet och sedan blir chefer i familjen AB med mobilen i högsta hugg. Vi tycker alla att just vi är unika och ändå står vi i affären tillsammans med en massa andra föräldrar med gnälliga barn och veckohandlar.
Ja jösses, vi har en massa föreställningar om hur mamma, pappa barnleken SKA göras. Hur det SKA se ut i vårt dockhus. Och på semestern ska man förstås vara aktiv med projekt, helst resa och förstås vara lycklig... Till och med när man har separerat finns en massa ideer om hur man SKA göra. Hade jag inte varit så förtjust i att vakna och somna brevid Mannen hade jag föreslagit att vi blev särbos. Jag efterlyser familjerevolution. Varför köra relationen i botten så att man inte kan ses utan familjerätten innan man göra någon radikal förändring. Sambo, särbo, kombo med barn, övernattningslägenhet (har jag själv varit inne på när vi sov som sämst, det blev skilda sovställen istället). Variationerna borde vara enorma men icke...
Måste en familj semestra ihop? Dessutom tänker jag på det faktum att skolmatsalarna är tomma hela helgerna. Rent slöseri. Kanske kunde man gå ihop några familjer och göra storkok... Tänka lite vidare... Hur tänker ni läsare om detta med familjeliv? Och varför är vi så fast i att familjer måste se ut, vara och göra på ett visst sätt?
Storasyster absolut inte ha en Storebror, hon vill vara störst och få först och mest. Inte en chans att hon vill höra talas om att Storebror får vara ute längre för att han är äldre. Han får ALLTID... Vad säger man? Nä men hoppsan, jag har ju glömt att ni är tvillingar, han får vara ute längre bara för att jag älskar honom mer eller mindre förresten eftersom jag vill att du ska vara hemma...
Storebror står fast i sin övertygelse att det bara finns ETT par byxor som han “kan” ha i hela garderoben. Vaddå byta kläder, måste man? Och när han hittar byxor som funkar är det naturligtvis hål på knäna eftersom de är favoriter.
Lillasyster har haft en konflikt med en kompis. Lillasyster hävdade att hon är STÖRRE eftersom hon är längre. Lillasysters kompis kunde naturligtvis inte godkänna detta eftersom hon faktiskt fyllt FYRA år. Såna konflikter kan vara nästan olösliga eftersom båda så alldeles bestämt VET att de har rätt men det här löste sig efter en stund.
Det är svårare än jättesvårt även som vuxen att uttrycka vad man känner/vill. Just nu behöver Lillebror bli bättre på att uttrycka vad han vill och känner. Han blir ofta sur och gnölar, förväntar sig att vi ska läsa tankar. Jag har bestämt mig för att det är ett “snälla kom och fis mig på magen” ljud. Det tänker jag köra stenhårt med när han gnölar och trasslar utan att berätta vart problemet sitter. Tids nog kommer han att lära sig. Storasyster minns fortfarande att hennes gnölljud betyder “jag vill ha sju tofsar i håret”...
Det är häftigt och skönt med hel hemmadag men nu har jag vilat nog. Imorgon ska jag jobba. Omväxling förnöjer!
Tvättstugan ser bombad ut. Smockfull med smutsiga och sura kläder. Precis som den ska vara efter ett par lyckade dagar om man inte tvättat. Jag har haft massor med ögonblick där jag tänkt yes, nu är nu. När jag skrattat, kramat någon, åkt skidor eller tittat på tjusig utsikt. Detta kommer aldrig tillbaka men hur än livet forsar iväg så vet jag vad lycka är och det är nu.
Mina ben känns som stubbar. Det blir lätt så när man försöker stå på i offpist som man gjorde när skidorna var nya (-85). Imorgon har jag utlyst en VILODAG, tror att den gamla idén borde dammas av i vårt stressiga och prassade samhälle. Nu ska jag ta en snabb dusch och kasta mig i säng. Hoppas ni haft en trevlig påsk
Skärtorsdagen gick i ett enda huj. Våra påskkärringar promenerade runt och gav ut påskkort. De var glada och åt godis så att magen stod i fyra hörn. Alldeles underbart.
Idag tänker vi oss luftombyte i fjällen och det innebär förstås packning. Vi gjorde grunden igår kväll och egentligen är det inte så svårt, inte just själva packningen, den har vi koll på. Det svåra är det sista och att vi är så många. Det är liksom alltid någon ivägen, gnisslet och att någon som ligger ohjälpligt efter. Kommer man bara över de smått obligatoriska ögonblicken (läs minuterna, timmen) när man går och rabblar mantrat -Viskaaldrigåkalängreäntillpostlådan-viskaaldrigåkalängreäntillpostlådan, så klarar man det.
Så nu... Kvasten är trimmad, häxpysslet ligger i kaffepannan och lysdioderna i hucklet sitter som de ska. Häxan surtant, hennes arbetsilske Man och bråkande avkomma är på väg mot blåkulla... När vi väl är i luften planar det ut så vi blir hyfsat snälla igen..Glad påsk på er
Den olydiga snölyktan blev klar till sist
Storebror hade startat veckans tjatoffensiv, Lillasyster ville duscha mer, Lillebror hade rivit runt i ett 1500 bitars puzzel och Storasyster hatade sin svårbyggda snölykta. Mannen och jag tittade lite trött på varandra. Vi gjorde high five på att ingen av oss för tillfället egentligen orkade med ett några barn och definitivt inga ljud.
Sen smålog vi lite och gick med en aning lättare steg för att tillsammans ta tag i det obligatoriska kvällstrasslet. Efter många om och men sov alla barnen (barn brukar ju somna till slut även om man misströstar ibland). Nåja, idag kan vi glädja oss åt att vi har varandra, att vi haft förmånen att ha besök av svärmor och svärfar ett par dagar samt att vi inte behöver bråka om vem som ska klippa gräset än på ett tag. Sov gott
Tillbaka på kvinnokliniken, stället där allt börjar, nya bebisar och nya föräldrar föds. Ärendet var inte mitt eget, för vi har nog sjå med fyra barn, men tankarna började ändå snurra. Hur osannolikt det än känns så har vi alla legat i någons mage och de flesta har kommit ut genom snippan på sin mamma. Bebisen har fötts och föräldrarna föds samtidigt. Osäkra, kanske har de läst spaltmil om bebisar. Förberett sig minutiöst och ändå vet man ingenting när man ligger där på kvinnokliniken. Vad behöver en bebis?
Jag har bara haft fyra bebisar men mitt svar skulle nog bli vuxna som samarbetar, lite kläder, blöjor och OERHÖRT mycket närhet. Mer då? Luftdäck till barnvagnen? Ja, vi har tillräckligt svårt att hålla våra CYKLAR med luft så nja... Sen gillar en del bebisar när det är skumpigt, jag vet flera bebisföräldrar som har kört vagnen över TRÖSKLAR både en och två nätter för att få till det rätta skumpet. Badtermometer? Tja, vill jag inte bada så ska nog inte bebisen det heller. Stick ner armbågen och känn efter. Babyvakt... Jo visst men oftast vill bebisen som sagt vara NÄRA i början. När jag tänker efter kan man hejda sig med det mesta egentligen innan man vet vad det är för typ man fått hem.
Det är coolt med barn, inte lätt, men en häftig del av livet. Vem har lovat oss att livet ska vara lätt? Idag på Kvinnokliniken tänkte jag att Kahlil Gibrans citat om kunskap passar bra: Förvirring är början till visdom. För mig känns det som om citatet gäller även efter kvinnokliniken tagit sin hand ifrån en. Så låt oss inte smiska upp oss själva när vi inte är tvärsäkra, vi håller bara på att bli lite klokare.
För ett tag sedan sa jag så där kärleksfullt till Lillebror, Lillebror född naken. Lillebror log och tittade upp på mig. -Mamma, vet du vad? Sjabbis föddes inte naken. Han hade både kläder och skor på sig. (Jag skrattade nästan ihjäl mig. Även om Sjabbis råkar vara en låtsaskanin är jag väldigt glad över att jag inte är hans mamma). Sov gott
Namn: Jenny
Ålder: 37
Familj: Mannen, Storebror 10, Storasyster 8, Lillebror 5 och Lillasyster 3
Bor: I ett litet rött stökigt hus med vita knutar
Det bästa med att vara förälder: Att livet blir så mycket större, hemskare och häftigare samtidigt. Gapskratt, upptåg, kramar och att man har chansen att få se myror från en nygammal synvinkel igen. Man har stora möjligheter att utvecklas som människa genom de nya små människor som man har fått äran att hänga med i början av deras livsresa.
