Tulpaner skadade av vinden eller en fotboll? Vackert blev det i alla fall
Jag har Bloggat på Vi Föräldrars hemsida i snart tre år. Nu känns det som att jag behöver ombyte. Tack alla ni som följt mig och kommenterat, peppat mig och skrattat med mig. Den nya Bloggen finns här ni får gärna hänga med om ni vill. Annars, kom ihåg att inte bli lurade om ni kommer hem till en Kaosfamilj. Det kan tänkas att de har björnkoll på vissa saker, även om de har en miljon skor i hallen. Kanske har de bättre koll på relationer än skor och tänker att kärlek får världen och framtiden att se vacker ut. Kaos behöver inte vara detsamma som katastrof. Ibland är det missarna som gör att man i efterhand skrattar och kommer ihåg saker. Jättekramar KaosJenny
Vadslagningsfirmorna mailar, messar och ringer ner oss för att kunna bestämma oddsen. Och det finns många variabler i det fenomen som antagligen ungefär strax kommer att inträffa. Det blir som en variant på det gamla spelet Cluedo fast på riktigt. Som en framtida deckargåtan IRL. Blomgåtan...
Jag har råkat köpa jättemysiga underlägg i Silikon. Frågorna är många men vi kommer inte att behöva sväva i ständig ovisshet. Frågan är inte OM utan NÄR kommer underläggen att förgås, VEM kommer att vara den skyldiga, HUR kommer det att gå till och VARFÖR. Jag kan säga att de praktiska övningarna i hållfasthetslära redan startat. Så, kom gärna med gissningar, ni får gissa flera gånger om ni vill. Eftersom jag inte har tid att sitta i köket och passa underläggen landar snart facit i en dator nära dig.
Kärlek till er alla från Kaosmamman som upptäckt att någon form av junilugn är i sikte. Påminn mig om att jag ska ta semester i maj nästa år...
Ikväll trodde jag att jag skulle spricka... Allt kändes bara för mycket. Torka bord torka bord och tjata om självklara saker. Semestern i söndags blev bara en havtimme eftersom Mannen skulle jobba igen. Jag kände mig så där sprickbitter. Ni vet, öppnar jag munnen så vräker jag ur mig dumheter. När jag känner mig så är en liten flykt den rätta medicinen.
Ringde runt och sökte flyktchanser. Så dök möjligheten upp. En kompis skulle åka och storhandla och kunde tänka sig att jag också kom dit, även om jag inte behövde storhandla. Vi pratade oss runt inhandlingsturen. Jag handlade för mat för 158:- och jordgubbar för 120:-. Sen hade vi jordgubbkalas i WW bussen. Helt underbart, en vanlig måndag. Väl hemma är jag som pånyttfödd. Fulltankad. Tänk att det kan vara så lätt ibland. Hoppas ni får äta jordgubbar imorgon. Sov gott
Och därför anhöll jag om fläskig sovmorgon i morse och ett par timmars semester. Sov nio timmar nästan obutet och vaknade helt förstörd. Barnen satt bara och gapade när jag kom in i köket. Skönhetssömn verkar helt bortkastat på mig tydligen.
Det är inte konstigt att man blir lite nött ibland. Nu tänker jag gå och lägga mig i sovrummet och läsa en bok i någon timme eller två. Ha en bra dag
Då skulle det bli andra bullar... Då skulle jag... och sen skulle jag... Men vänta nu, klart jag har tid. Lika mycket tid som alla andra men lite fler barn. Jag hade en plan för kvällen men sen somnade Lillasyster i puffen. Sov två timmar... slut som artist. Nåja, man kan ju inte räkna med att alla planer går i lås.
Lillasyster är varm med tjocka mysiga armar. Jag kommer nog att sakna det sen, det blir inte riktigt samma sak när Storebror kommer och "ramlar" mot en för att bli kramad. Mysigt det också men annars... Å andra sidan finns det saker som jag verkligen inte kommer att sakna. Känslan av att ha tagit sig vatten över huvudet till exempel. Var sak har sin tid. Idag var det tydligen tid att rösta och mysa med Lillasyster.
Som en scout i hallen, alltid redo
Nu tänkte jag presentera en vän. En vän som jag blivit oerhört tight med sedan jag fick barn. Som bara finns där när man vill snacka skit en stund. Vänner i torrt och ibland blir det lite vått. Jag tolererar inte att någon beter sig illa mot min vän och klämmer in henne i en garderob till exempel. Inte så tyst när hon är verkligt effektiv men hon är trofast. Och när man har en sån riktig vän tycker man att hon är så vacker att hon kan stå i hallen och välkomna allihop.
De andra vännerna har även de blivit ännu viktigare sen jag fick barn. Inte att det är många vänner men riktiga. Såna som delar med sig av allt det dråpliga, sorgliga, vackra, äckliga, mysiga och hemska. Livet har ju blivit så mycket större efter att jag fått barn och jag vill också gärna dela med mig. Vräka ur mig lite, få råd, skratta till jag gråter och ibland gråta. Jag tänker att det är det viktigaste i livet, vänskap och kärlek. Hoppas mina barn lär sig det också. Kärlek till er alla
Lite otydligt arbetsprov
Ta det lugnt och göra ingenting var det ja... På sätt och vis har vi gjort det i helgen. Det är lättare sagt än gjort, framförallt när det är fint väder. En bra helg men vi är kokta familjen. Den där spännande tältningen krävde väl sitt och så har det varit kanonvarmt idag. Bad igen, ovisst när man kan bada nästa gång. Göra ingenting...
Och det regnar reklam över oss från alla håll och kanter. Fixa uteplatsen... Nytt staket... Lummig berså... Så enkelt så enkelt... Hm, jahaja, få se nu. Om vi startar det där projektet när vi är lediga... då när vi bara ska städa tvätta och laga mat plus att ta hand om uppskrubbade knän, söka saker och trixa med logistik. Då kommer antagligen all vår lediga tid att vara över innan vi kan njuta av den där uteplatsen... Så NÄ, vi går inte på den lätta... Inte i år heller.
Såg förresten i någon tidning att man kunde köpa tapeter som ser rivna ut. Jippie, vi kan göra affär av våra talanger. Hör bara av er så kan kan Kaosfamiljen fixa såna tapeter åt er, bra mycket billigare än 2800+ 495 kronor kvm. Och skulle det bli modernt med att ha målningar på tapeter är vi äntligen i fronten av modernitet, det har vi haft i flera år. Vi utför jobb med både kulspets och vattenfärg men vår verkliga spetskompetens är kritor i alla färger. Hör av er för offert.
Efter den här helgen orkar jag inte ens tänka på hur kokta vi skulle känna oss om vi hade haft något projekt på gång. I och för sig är det rätt att man är trött när kvällen kommer men är det gäller projekt kan kalla oss lata om ni vill. Får vi en chans att ta det lugnt så tar vi den.
Just nu är jag lite fundersam på om den här idén verkligen är så bra. Fyra barn i ett tält... Två av dom är syskon, mina... Lillasyster sover inne och Storebror hos en kompis. Vi har haft lite av ett barnbibliotek här idag, lånat och lånat ut barn. Bytt är bytt och kommer till slut igen. Som mest var det nio barn här och det är inte stökigare än när det bara är våra. Om barnbibliotek kan man säga att ju färre serier (syskon) desto bättre för det brukar vara syskonen som bråkar med varandra...
Hm, undrar om barnen i tältet någonsin kommer att somna i natt... Ah, det blir morgondagens problem. Idag har jag badat i havet för första gången i år. Det var minst sagt coolt... Kanske kan jag erbjuda bråkande tröttisar liknande svalka imorgon. Som sagt, det är morgondagens problem. Bättre brödlös än rådlös heter det ju. På tal om morgondagens problem, varför är det mest kvinnor som köper morsdagspresenter till sina svärmödrar?
Oj, nu kom tältbarnen visst in, det finns fördelar med att tälta nära. Sov gott på er
Ett hav gjort av lakan och vattenfärg, tror jag, det är inte jag som gjort det, det är väl därför det är så tjusigt! Tack skaparna...
Å nu känns det som en seger. Vad jag är glad över att jag inte är jag igår för då hade jag haft den här dagen framför mig. Ån en gång kan jag konstatera att bästa sättet att få två barn att leka riktigt bra i flera timmar är att säga åt dom att nu måste ni städa. Nåja, allt löste sig och blev bra till slut. Kalas och kvartsamtal, dans, fotboll och Lillebrors besök på skolan. Pust...
Har just varit och shoppat te på macken. Fanns bara något konstigt avslappningste hemma, funkar inte när man ska prata logistik. De flesta kvällar tar vi oss en kopp te och surrar lite, om barnen, logistik och livet och tingen. Vad vill du, känner du och vad vill och känner jag. Vad händer oss i livet och så vidare. Ingen av oss är speciellt goda tankeläsare (och när skulle vi ha tid med det?). Att bara stämma av lite så där på kvällskvisten känns viktigt, nästan som grunden för att Kaosföräldrarna ska ha det bra. Sov gott på er
Storebror har just åkt till skolan. Halv TOLV, han borde ha varit där halv nio. Han försov sig och sen tyckte han det kändes konstigt att gå dit. Aghhhhhhh! Vi har bråkat och bråkat. Tjafsat och tjatat. Försökt med ungefär allt... Kul att vi är två föräldrar som är hemma. Då kan ju vi bråka lite om hur vi ska bråka med Storebror också. Hurra!!! (Och så finns det dom som skaffar barn för att rädda sitt förhållande...)
Mm, nu känner vi oss som dåliga föräldrar. Men vänta nu, det är INTE bara vårat fel att vi bråkat... Vi har fått en gemensam lektion i något, just nu lite oklart vad bara. Storebror har också fått lektioner, vi har tjatat hål i huvudet på honom. Tydligen inte så effektivt och smart, som sagt, dåliga föräldrar.
Klockan 15.30 har vi barnkalas för Lillasyster. Varmkorv, fika, mycket ballonger och fiskdamm räcker för ett lyckat kalas. 16.15 har vi kvartsamtal för Storasyster. Klockan 18.00 har vi hon och jag träning. Samtidigt ska Lillebror på kvällsbesök på sexårsverksamheten. Tjoho, nu måste vi röja lite så att vi får plats med lite kalasungar. I den här familjen hinner man inte ens vara dålig förälder speciellt länge... Eventuellt kan vi klappa oss för bröstet ikväll och tycka att vi är bra föräldrar ändå. Ups and downs, that´s parentship...
Vem lär sig mest, storken eller barnen?
Jag börjar misstänka att barnen kommit till världen med ett alldeles eget hemligt uppdrag. Att bli uppfostrade, Bah. Varje barn verkar ha en egen agenda på vad DE vill lära MIG. Tydligen har Mannen och jag mycket saker att lära oss eftersom vi fått FYRA specialpedagoger hem till oss. Vi får en verkligt gedigen utbildning. Kurserna är genomtänkta och både korta och långa. Dessutom är det modernt, det finns en individuell utvecklingsplan för varje elev, utvecklingsplanen är hemllig men jag börjar ana vissa drag i min.
Ett barn lär mig att saker sällan blir som man tänker sig, att man kan skratta högt på morgonen och integritet. Ett barn lär mig tålamod och om livet och glädje. Ett barn lär mig att ingenting är omöjligt, att det knappt lönar sig att tvätta och fläckborttagning. Ett barn lär mig förnöjsamhet, att njuta av nuet och försöker på alla sätt lära mig att sluta stressa. Vissa kurser går även som uppfräschningskurser med ny lärare som ibland har pedagogerna ett invecklat rullande schema, ett smart sätt att inte bränna ut sig när eleverna är lite tröga antar jag. Alla barnen lär mig om kärlek. Listan på nya kunskaper skulle kunna bli hur lång som helst och då har jag inte ens börjat räkna upp kortkurserna.
Tänka sig vilken tur jag har att det i dagens kristider satsas såna enorma resurser för att just lilla jag ska få den kunskap jag behöver. Kanske klarar jag det Nationella provet lagom tills pedagogerna flyttar hemifrån.
Mmm, så har lugnet lagt sig. Mannen tränar lite och barnen sover. Vi har haft en hejdundrandes helg med både kalas och bröllop. Massor med intryck. Bröllopsparet sa ja till varandra och vår Lillpingla fyllde fyra år. Mycket lyckat alltihop. Fyraårsdagen ja, det var ju den dagen som hon laddat för. Den där dagen då hon tänkte sluta med tutte. Alldeles bestämd var hon. Jättebestämd. Sen dess berättar hon klart och tydligt för alla som vill lyssna att hon är FYRA år. På dagarna alltså. På kvällen hävdar hon att hon är TRE år och kommer att fylla fyra imorgon...
Och eftersom hon är barn nummer fyra tjafsar vi inte om det. Vi har så mycket annat att tjafsa om och för det mesta tappar hon den efter en liten stund. Jag tror inte att hon kommer att ha tutte speciellt länge till om vi inte gör en grej av det. Åtminstone tror jag helt klart att hon kommer att sluta innan hon börjar ha pojkvänner. Hur många vuxna känner ni som har bekymmer med tänderna för att de hade tutte? Som måste föna sitt hår i timmar för att de "sov fel" som bebisar och har platta skallar då? Jag tror inte att jag känner någon...
Å annars då? Jo, jag är fortfarande chef i mitt liv och det känns bra. Nu tänker jag dricka te med Mannen och skratta lite åt vår vecka, finalen på maj månads race. Säkert hittar vi andra saker att skratta åt också. Att vi har lite svårt att räkna till exempel. 6 personer, 6 ryggsäckar blev 6 personer och 5 ryggsäckar innan vi var hemma. Som tur är ligger ryggsäcken på vår flygplats så den är bara att hämta. Ha en trevlig kväll
Satt i sängen i morse och sa högt för mig själv, jag VILL inte gå till jobbet idag. Från andra sidan sängen tittar två blå ögon förvånat på mig, Lillasyster. Sen sa hon: Men mamma, det är ju DU som bestämmer...
Ehh, blev lite ställd där men Ha Ha, det klart ungen har rätt. Jag bestämmer, jag är chef över mitt liv, även om det är maj månad. Ok, då bestämmer jag att vi kör så det ryker. Hinner med det vi hinner och så får det vara bra med det.
En morgon som börjar med skratt är inte fel. Sen fick vi med oss utklädningssakerna till dagis redan i första försöket. Mer kan man inte begära av en morgon. Sen har dagen gått i ett flygande fläng. Hård prioritering men med jämna mellanrum har jag tvärstannat och lett, jag ÄR chef i mitt liv... Kram på er alla som flänger runt i maj månads ekorrhjul...
Kanske skulle man bli sälräknare...
Ojsan då, nu har vi passerat KAOS, vad heter nästa steg? Idag tänkte jag en stund att detta GÅR bara inte. Klockan var halv tio och inte ett enda barn låg i sina sängar. För det mesta brukar det flyta men jag och Lillebror och Lillasyster var på Bingofika för hockeyn och då blev det ett hack i kvällsrutinerna. Lillebror och Lillasyster skötte sig fin fint men allt blev försenat. Och då är ju alla för trötta...
Kanske borde man byta jobb lite blixtsnabbt. Ha ett jobb som man kan komma hem utvilad ifrån halva april, hela maj månad och lite i juni. Samma jobb i slutet av november och hela december vore inte heller fel. Hur skulle en sån annons se ut? Soft jobb där jag kan vila upp mig i åtta timmar sökes av Kaosmamma...
"Förbi-kaos krisen" löste sig förstås. En minut i taget. Och som vanligt, när man stannar upp lite så finns det enormt mycket kärlek. Och barnen blir väldigt duktiga av att ha en Kaosfamilj. Puh, nu ska jag stöka undan kvällsfikat innan jag tar mig an kvällens tekniska utmaning som jag ärvt av Mannen. Kram på er
Klockan är 04.13 och jag är fullt på klädd. Har jag månntro genomgått en en personligehtsförändring och blivit morgonpigg eller har jag kanske varit på något osedvanligt glamouröst partaj. Rätt långt i från båda alternativen faktiskt. Sanningen är att jag skulle bara säga godnatt till Storasyster... och så la jag mig brevid henne liiiite. Minns nu att Mannen har försökt väcka mig flera gånger. Jag har inte svarat på några lockrop. Det har varit väldigt trångt i hennes 80 säng men jag har sovit som en gris ändå.
Det verkar bli fint väder idag. Det är ett vackert ljus vid den här tiden på dygnet den här årstiden så egentligen borde man ut och ta en rask promenad. Ha Ha Ha, lång stärkande promenad, vilken humor jag tydligen har så här på morgonkvisten. Haha igen, skulle inte tro det. Säng säng säng sova sova sova säng säng säng...
Sånt här händer ibland, att vi är för trötta och bara dör ifrån allt. Förrut hände det att vi båda somande med var sitt barn och träffades vid två-tiden eller så. Äh, man ska aldrig ångra att man sovit lite få man chansen bör man ta den, framförallt om ögonen bara råkar rasa ihop. Det funkade bra att läsa på nätet att Norge vann. Nu tänker jag borsta tänderna och gå och lägga mig igen, brevid Mannen i Storsängen. Det sägs att ett gott samvete är bästa huvudkudden, det synar jag. Jag hävdar stenhårt att lite lätt sömnbrist är bästa huvudkudden. Sov gott på er
Jag kommer in på gården. Det ligger drivor med små cyklar, bilar och rockringar överallt. Gräs på gruset och grus på gräset. På framsidan leker några barn i sandhögen, vi har skippat sandlådan, sanden skulle ändå inte stannat i den. Vi beställer nog ett nytt lass i år. När sandtiden om några år är slut krattar vi ut högen och sätter gräs. På bron ligger cykelhjälmar, en bilkudde, tre par sandiga stövlar, en huvjacka, en täckväst, en uddavante och några uppfinningar av återvinningsmaterial. På baksidan pågår en fotbollsmatch. Drottningen av stökriket är hemma, mottagningskommitén är underbar. Nu ska jag ut och njuta av barnen och vårlökarnas prakt. Kärlek...
Mmm, önskar så att någon ska påminna mig när jag har kris för att barnen flyttat hemifrån. Jenny du är ju allergisk mot gnäll. Märkligt det där att barnen är glada när de ser en på dagis men får gnällrösten så fort man kramats hej.
Kan det möjligtvis ha ett samband med ett fenomen vi "kom på" en dag när döttrarna stod och skrek dumma åt var sin förälder? Jag sa Förlåt tjejer, hade någon berättat det för oss innan hade vi förstås tänkt oss för noga innan vi skaffade barn. Två dumma föräldrar får förstås dumma barn... Lillasyster började skatta och sa och snoriga föräldrar får snorbarn... Storasyster sa, ja just det, DUMMA MAMMA...
Jag erkänner, just nu är jag gnällig. Just nu känns fyra barn och ett stökigt hus som för mycket. Helt enkelt. Men jag vägrar ändå ta på mig skulden för att barnen blir gnälliga när jag komer innanför dagisdörren. Jag tror mer att det är den man älskar gnäller man på... Inte så tacksamt att vara älskad alltid. Sov gott
Lillasyster:
-Mamma, är det där dina trosor eller kalsonger?
-Hm, mummel mummel
Storasyster klämmer i:
-MAMMA VARFÖR HAR DU PAPPAS KALSONGER PÅ DIG?
Hela omklädningsrummet stannar av, liksom mitt i en rörelse.
-Jo, för att jag packade en massa saker åt er men glömde nästan allt åt mig...
Jepp, nu vet hela badet vilken ordning och reda det är på mig. Men, jag har inte lovat någon att jag är ett kolltroll. Glömda trosor är inte hela världen...
Optimistiskt kaos i trädgården
Och så har vi de andra dagarna, då när man inte känner sig så fantastisk. Igår var jag mammagestapo och pekade med hela handen. I vissa lägen är det inte annat som gäller. Kväll och alla trötta barn ska i säng. När klockan var 8 hade jag haft megastora bråk med tre av fyra barn. De skrek eller var ledsna på lite olika håll i huset. Just när jag tänkte messa jag pallar inte, jag är skadlig för barn till några kompisar kom jag in i köket. Där satt Storebror. Han log och frågade, vill du ha en kram mamma? Mmmm, det är fördelen med att ha stor familj, om man har konflikter så finns det oftast också någon som är alldeles underbar.
Senaste dygnet har jag haft några anledningar till att fundera på OM det finns några fördelar med att vara kaotisk och optimistisk. Tvivlade starkt igår måste jag säga, missad buss, cykelknas, massa strul på jobbet och sen en riktig kvällskris. Men tack vare min obotliga optimism (och tyvärr lite syning) löste det sig. Som en gammal klok kollega brukade säga när det var körigt, solen kommer att gå ner ikväll också. Och solen gick ner igårkväll, även om jag bitvis kände mig skeptisk och tyckte att det gick lite sakta.
Ikväll fälldes avgörandet. Jag hade tappat min plånbok men förstod det först när det ringde en person och sa att han hittat den. Snacka om bingo. Att bli glad över att man fått tillbaka plånboken utan att ha haft panik över att den varit borta... Dessutom fixade personen så att plånboken kom hem till mig ikväll, underbara människa. Hade jag inte varit så van vid kaos och tänkt lite negativt hade jag kanske fastnat på att fundera på hur det kunde hända och hur jag ska göra för att det inte ska hända igen. Nu tänker jag mest at shit happens och ibland har man tur. Tacksamhet. Sov gott på er
Jepp, varenda förälder som tar hand om sina barn är fantastisk. Det borde man tänka på lite oftare när när man står och viker tvätt eller springer runt i hamsterhjulet. Du är unik, hur tidigt, sent eller inte alls ditt barn vände sig från rygg till mage så har du lyckats. Ingen är som du.
Som Storasyster sa när vi for på dop: Varför ska bebisen ha present, vad har den gjort? Hm, tänkvärt... När vi fick vår första bebis fick vi en godispåse av några kompisar, det var uppskattat. Tillbaka till dopet. Vi gjorde en diplom och köpte ett kilo godis till föräldrarna (bebisen blev inte heller lottlös). På diplomet stod det ungefär så här:
Bebisakademin utger
DIPLOM
Ni har Fött och Gött
Kånkat och Stånkat
Burit och Svurit
Bytt och Spytt
Torkat och Orkat
Från 3,2 kilo till 7 kilo. Ni har fått MVG i skötsel av bebis. Grattis...
Så föräldrar i alla faser, ni är världsbäst. Och så vill jag gärna länka till en tänkvärd artikel om oro... Ha en trevlig kväll
Namn: Jenny
Ålder: 37
Familj: Mannen, Storebror 10, Storasyster 8, Lillebror 5 och Lillasyster 3
Bor: I ett litet rött stökigt hus med vita knutar
Det bästa med att vara förälder: Att livet blir så mycket större, hemskare och häftigare samtidigt. Gapskratt, upptåg, kramar och att man har chansen att få se myror från en nygammal synvinkel igen. Man har stora möjligheter att utvecklas som människa genom de nya små människor som man har fått äran att hänga med i början av deras livsresa.
