Psykisk ohälsa/sjukdom – Tema Speciell familjesituation

Att under en period känna oro, vara nedstämd eller ur balans hör livet till. Få människor, om ens någon, slipper undan. Också en mer genomgripande psykisk ohälsa är något som drabbar väldigt många. Varje år får även många människor besked om att deras psykiska ohälsa har ett namn – att de har en psykisk sjukdom


Det kan vara svårt att prata om psykisk ohälsa

Att drabbas av en psykisk sjukdom kan innebära att man för en kortare eller längre period inte klarar av att arbeta, sköta om sig själv eller sitt barn på egen hand. Att erkänna för sig själv att man brister i sitt föräldraskap är tufft. Ändå är det vanligt att man inte orkar med sitt föräldraskap i samband psykisk sjukdom. Det är en följd av att man är sjuk.


Det är synd om det är så svårt att prata om det, både för drabbade föräldrar och för deras barn. Även om man klarar sitt föräldraskap hur fint som helst när man är frisk, kan man behöva hjälp under en period då man inte mår bra. Då måste vi också våga prata om det, så att föräldrar och barn får rätt stöd.


Barn påverkas av psykisk sjukdom i familjen

Att ha en psykiskt sjuk förälder påverkar barn. På vilket sätt beror på flera olika saker, till exempel vilken sjukdom föräldern har, om det finns andra vuxna kring barnet och hur gammalt barnet är.


För många barn innebär psykisk sjukdom, eller allvarlig psykisk ohälsa i familjen, att livet blir oförutsägbart. Förälderns humör och beteende kan växla fort. Att en förälder blir psykotisk är en skrämmande upplevelse för ett barn. Även vid depressioner kan förälderns beteende vara svårt att förstå för ett barn. Att föräldern inte orkar med praktiska saker kring barnet eller förmår engagera sig känslomässigt, får konsekvenser för barnet.


Många barn kan känna sig oroliga för att en förälder ska bli sämre och till exempel behöva läggas in på sjukhus. Om du är ensamstående förälder kan detta förstås oroa både dig och ditt barn mer än om barnets andra förälder finns i hemmet, och kan finnas till för både dig och ditt barn.


Att oroa sig för en förälder som inte mår bra,  och för vad som kan hända föräldern,  kan göra det svårare för ett barn att koncentrera sig på skolarbetet. Oron för föräldern och om man har yngre syskon, kan också innebära att ett barn tar alltför stort ansvar och får för lite fritid eller möjlighet att bara slappna av i lugn och ro efter skoldagen. Det kan också vara svårt för barn att ta hem kompisar om en mamma eller pappa uppfattas som väldigt annorlunda på grund av sin psykiska sjukdom. Det är inte säkert att man vågar avslöja hur man har det hemma.


Barn behöver få veta

 Det händer att föräldrar väljer att inte berätta något om sin psykiska sjukdom för sitt barn. Man vill inte oroa barnet eller tänker man att det inte märker något. Ibland ger man barnet en annan förklaring som ska lugna det.
Ungefär så här kan tankarna gå:       

”Jag visar ju inte för barnen hur jag mår.”

”Mina ångestattacker håller jag för mig själv.”

”Jag pratar inte med min dotter om att jag har varit hos läkare och fått veta att jag   har en depression.”

”Min son vet inte att jag har varit inlagd på psyk, min man och jag sa att jag var på tjänsteresa med jobbet.”

Men många barn, även ganska små, anar och förstår när en förälder mår psykiskt dåligt. Om vi i all välmening låter bli att prata med våra barn, blir de i värsta fall lämnade alldeles ensamma med sina tankar och fantasier. Barn kan då på barns vis ta på sig skulden för sin förälders mående.


Barn kan också ta ansvar för att föräldern ska må bra igen. I all välmening kan någon annan vuxen ha sagt till barnet att vara lite extra snäll nu när mamma eller pappa mår så dåligt, och barnet kan tänka: ”Om jag är snäll hela tiden blir mamma gladare.” ”Om jag hjälper till jättemycket här hemma behöver inte pappa anstränga sig nu när han mår så dåligt.”


Barn till en förälder med en kraftigt försämrad psykisk hälsa behöver få veta vad som har hänt med mamma eller pappa. Självklart kan vi inte alltid berätta precis allt för våra barn utan att ta hänsyn till hur gamla barnen är och vad de kan vara hjälpta av att veta. För ett barn kan det också vara värdefullt att veta vilka andra personer i barnets omgivning som känner till situationen i familjen och som barnet vet att det är tillåtet att prata med.


Du kan ta hjälp av vuxenpsykiatrin

Ett sätt att berätta för sitt barn kan vara att göra det med hjälp av någon inom vuxenpsykiatrin, om man har kontakt med någon som man känner förtroende för där. Det kan vara av värde i synnerhet om det är frågan om att en förälder måste läggas in eller om sjukdomen är långvarig eller får stora konsekvenser i barnets liv. Är du som har blivit sjuk ensamstående förälder blir stödet till ditt barn från andra vuxna extra viktigt.

Alla människor som drabbas av en psykisk sjukdom inser inte att de är sjuka. Det tillhör ibland själva sjukdomen att inte vara fullt medveten om den. Att då vara den andra föräldern, ”den friska”, ställer krav på att samtala med barnet  med stor respekt om den sjuka föräldern. Att behöva lyssna på kränkande uttalanden om sin mamma eller pappa upplevs ofta av barnet som en kränkning mot den egna personen.


Om ditt barn behöver extra stöd

För många barn som har en förälder med en psykisk sjukdom räcker det med  att få stöd av sina föräldrar eller någon annan person som barnet känner. Men ibland, och av olika anledningar, kan barn inte få tillräckligt med stöd i sin närmaste omgivning, utan stödet måste även komma från annat håll.

I vissa kommuner erbjuds barn till föräldrar med en psykisk sjukdom möjlighet att delta i en stödgrupp där barnet får träffa andra barn med liknande erfarenheter. Där kan barnet få kunskap om psykiska sjukdomar och där finns möjlighet för barnet att uttrycka sina tankar och känslor. Kommunens socialtjänst eller din kontaktperson inom vuxenpsykiatrin kan svara på om det finns stödgrupper för ditt barn där du bor.

Barn om psykisk ohälsa/sjukdom, ur BRIS stödverksamhet.

“Jag minns helger då jag var kring tio år och min lillebror och min lillasyster gnällde och ville ha frukost och pappa jobbade och mamma bara låg.“ 
(Flicka 15 år)

“När jag var liten blev pappa djupt deprimerad och “försvann” i stort sett som förälder, även om han fanns där ibland och jag älskade honom högt.“ 
(Flicka 16 år)

Läs mer på Barnperspektivet.se, Tema Speciell familjesituation/Psykisk ohälsa/sjukdom
Diskutera, rådgör och dela erfarenheter med andra föräldrar Barnperspektivet.se, Forum

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler