Vaccinera eller inte?

För två månader sen fick Hilma sin första vaccinationsspruta mot mässling, påssjuka och röda hund.
– Visst funderade vi lite innan, berättar Hilmas mamma Maria. Vi hade ju precis som alla andra hört diskussionen om vaccination och autism. Men jag frågade min bvc-sköterska om hon skulle ha vaccinerat sina barn. Hon sa ja, och då tvekade vi inte längre.
Egentligen har Maria inte oroat sig särskilt mycket över vaccinationen, säger hon.
– Det enda är att jag har undrat varför de här sjukdomarna skulle vara så farliga nu, när de inte var det för 20–30 år sen. Det är lite intressant, faktiskt.
För Antons föräldrar var det självklart att tacka ja till MPR-vaccinationen.
– Vi tvekade inte en sekund, och det ställningstagandet grundades på vetenskapliga studier vi läst. Sjukdomarna, framför allt mässlingen, har hemska följder och jag ser inga argument emot, säger hans mamma Sofia.
Den så kallade MPR-vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund ges normalt i en första dos vid 18 månaders ålder. Anton är redan vaccinerad, fast han bara är 1 år.
– Vi planerade en resa till Spanien och tänkte att han för säkerhets skull kunde få sprutan innan. Ovaccinerade barn riskerar ju annars att smittas vid utlandsresor, förklarar Sofia.
Idas föräldrar är mer tveksamma. Ida, som är 21 månader, skulle egentligen ha fått sin första MPR-spruta för tre månader sedan. Så blev det inte.
– Vi valde att avvakta. För vi vet inte. Vi har hört så mycket negativt, att de kan bli sjuka av vaccinationen, säger Idas mamma Cecilia.
Cecilia och hennes man Lars-Arne oroar sig mest för att vaccinationen ska orsaka autism.
– Och jag tänker att förr vaccinerade man ju aldrig mot mässling, påssjuka och röda hund. Varför gör man det nu? Har sjukdomarna blivit värre på något sätt? Jag har själv haft dem allihop. Jag vet att jag var väldigt sjuk när jag hade mässlingen, men det gick ju bra, säger Cecilia.
Just nu lutar de åt att inte vaccinera Ida.
– Inte förrän vi vet mer i alla fall. Men samtidigt – om hon inte vaccineras så utsätter vi ju henne för risken att få de här sjukdomarna… Jag vet inte vad som är bäst för henne, och Lars-Arne är om möjligt ännu mer förvirrad än jag. Vi behöver mer fakta.
Algot, 9 månader, har nästan ett helt år kvar till vaccinationen, men hans föräldrar har redan börjat fundera på hur de ska göra.
– Vi bodde i USA under några år, och där var det en ständigt pågående debatt om risken för autism efter vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund, berättar Algots pappa Kennet.
Algots föräldrar har försökt ta upp frågan med sin bvc-sköterska.
– Men man får inte alls något gehör för sin oro, det är mer ”Det är väl självklart att ni ska vaccinera”, säger hans mamma Mia. Så just nu är jag mest orolig för om man inte vaccinerar – vad händer då? Är det inte någon av de här sjukdomarna som mest skadar pojkar, och särskilt om de får den när de är äldre? Jag känner mig villrådig.
Vi listar de vanligaste frågorna och försöker reda ut begreppen.

1. Mässling, påssjuka och röda hund är väl inte farligt?

Mässling, påssjuka och röda hund är väl inga allvarliga sjukdomar? Vi som är föräldrar idag har ju ofta haft sjukdomarna själva när vi var barn, och det gick ju bra – eller?
Mässling, påssjuka och röda hund har inte blivit farligare. Anledningen till att vi som idag är i föräldragenerationen i regel inte har vaccinerats mot sjukdomarna är att det helt enkelt inte fanns något vaccin mot dem när vi var barn, förklarar Harald Heijbel, läkare som arbetar med vaccinationsfrågor vid Smittskyddsinstitutet.
– Men nu finns det vaccin, och om vi inte vaccinerar så får alla de här sjukdomarna, säger han.
Mässling är en mycket smittsam virussjukdom med hög feber, utslag, trötthet och allmänpåverkan. En del barn blir ordentligt medtagna. De flesta behöver lång tid för återhämtning.
I utvecklingsländer är mässling en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn. I västvärlden ser det annorlunda ut, men även här förekommer dödsfall.
Under 1960- och 70-talen rapporterades mellan 2 800 och 30 500 fall av mässling per år i Sverige. Mellan 10 och 20 procent drabbades av komplikationer.
Den mest fruktade komplikationen är hjärninflammation. Enligt Smittskyddsinstitutet räknade man tidigare med att 25 procent av dem som drabbades fick bestående men, oftast i form av utvecklingsförsening som i regel innebar att barnet inta klarade av normalt skolarbete.
Hur många mässlingssjuka barn som får hjärninflammation vet man inte, men man brukar tala om ett av mellan 1 000 och 2 000, enligt Kari Johansen, barnläkare och mässlingsexpert på Smittskyddsinstitutet. Jackie Swartz, som är antroposofisk läkare och barn- och ungdomspsykiater med vaccinationer som specialintresse, påpekar dock att internationella siffror från antroposofiska läkare visar en lägre andel; cirka ett barn av 10 000.
De vanligaste komplikationerna vid mässling är öroninflammation och lunginflammation. Andra bakteriella infektioner förekommer också, liksom blindtarmsinflammation och diarré.
Sedan den så kallade MPR-vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund infördes 1982 har mässling varit sällsynt i Sverige. Under de två, tre senaste åren har färre än tio fall per år rapporterats, berättar Kari Johansen. Under åren dessförinnan rapporterades mellan 20 och 70 fall per år. Detta innebär att långt ifrån all vårdpersonal numera har sett och känner igen mässling.
På andra håll i Europa uppstår det mer eller mindre omfattande epidemier då och då.
För fem, sex år sedan insjuknade omkring 3 300 barn i en mässlingsepidemi i Holland. Tre barn dog. Ett av dem (2 år) hade ett underliggande hjärtfel. Ett (också 2 år) var för tidigt fött, men före mässlingsutbrottet helt friskt och normalviktigt. Det tredje barnet (17 år) var tidigare fullt friskt. Sju barn drabbades av hjärninflammation. Enligt Kari Johansen finns det inga officiella uppgifter på om något eller några av barnen som fick hjärninflammation drabbades av bestående men.
2001 drabbades Irland av en mässlingsepidemi. I det hårdast drabbade området insjuknade 1 115 barn. 355 av dem sökte sjukhusvård och 111 av dem lades in på sjukhus. Tre barn dog. Ett av dem (22 månader) hade sedan tidigare en missbildning mellan luftstrupe och matstrupe. Ett (18 månader) dog på grund av en bakteriell lunginflammation som uppstod som en komplikation. Ett (2 år) dog ett år efter en svår mässlingssjukdom som krävde intensivvård och ledde till en hjärnskada.
Året därpå härjade en epidemi i Italien. Man räknar med att närmare 24 000 personer insjuknade i  hela landet. Mest drabbat var området Campania. 51 barnläkare i Campania rapporterade om 1 571 mässlingsfall bland barn. Av dessa vårdades 594 på sjukhus, varav 12 för hjärninflammation. Det finns inga uppgifter på om något eller några av dem fick bestående men. Tre barn (6 månader, 4 år och 10 år gamla) dog. Det finns inga uppgifter på om de tidigare var fullt friska.
Påssjuka är oftast en relativt lindrig virussjukdom, men den kan medföra hjärnhinneinflammation med bestående men som dövhet. Pojkar i puberteten kan få testikelinflammation som kan leda till sterilitet.
Röda hund är oftast en harmlös sjukdom hos barn, men om en gravid kvinna smittas kan det leda till allvarliga och bestående skador hos fostret. Innan vaccination infördes i det allmänna vaccinationsprogrammet föddes varje år omkring 14 barn med allvarliga missbildningar på grund av att mamman hade haft röda hund under graviditeten.
Jackie Swartz påpekar att det saknas uppgifter om hur de barn som har fått allvarliga komplikationer har vårdats under sjukdomen. Han anser inte att mässling, påssjuka och röda hund är särskilt allvarliga sjukdomar i västvärlden om de vårdas och behandlas ”på rätt sätt hos i övrigt friska barn”.
Den inställningen är han rätt ensam om. Margareta Blennow, barnhälsovårdsöverläkare i Stockholm och ledamot av REFVAC, Smittskyddsinstitutets referensgrupp för vaccinationsfrågor, instämmer visserligen i att sjukdomarna inte blir allvarliga för alla, förmodligen inte ens för många.
– Men för några barn är det allvarliga sjukdomar. För dem – och vi vet inte i förväg vilka de är – kan mässling innebära svåra komplikationer, och ibland död, säger hon.

2. Kan vaccinationen vara farlig i sig?

Så sjukdomarna kan orsaka komplikationer – men kan inte vaccinationen också göra det?
Jo, man kan få biverkningar av vaccinationerna  – i de flesta fall lindriga, men en del allvarliga förekommer också.
Harald Heijbel på Smittskyddsinstitutet hjälper till att lista de mest kända biverkningarna:

MPR-vaccinationen
Det vanligaste är att barnet mellan en vecka och tio dagar efter vaccinationen reagerar på samma sätt som om det hade fått någon av sjukdomarna, fast i mildare form.
• Feber drabbar 1 barn av 6.
• Utslag som vid mässling drabbar 1 barn av 20.
• Svullna spottkörtlar, som vid påssjuka, förekommer hos en del barn.
• Feberkramp drabbar 1 barn av mellan 2 000 och 3 000.
• En tillfällig minskning av antalet blodplättar drabbar 1 barn av 30 000. Det kan framför allt yttra sig i att barnet lätt får blåmärken.
• Hjärninflammation drabbar mellan 6 och 7 av en miljon MPR-vaccinerade barn, framgår det av en rapport från Läkemedelsverket. Enligt rapporten kan man dock inte med säkerhet säga att vaccinationen är orsaken i dessa fall.
Kari Johansen från Smittskyddsinstitutet poängterar att den allmänt accepterade siffran när det gäller hjärninflammation är ett fall per en miljon vaccinerade barn, och att den siffran kan jämföras med att ett av mellan 1 000 och 2 000 barn som får mässling på naturlig väg beräknas drabbas av hjärninflammation.

Vaccinationen mot kikhosta, difteri, stelkramp, polio och Hib
De vanligaste reaktionerna uppstår i regel samma dag eller dagen efter att barnet har vaccinerats.
• Feber drabbar 1 barn av 4.
• Ont på stickstället, som ofta är rött och svullet, drabbar 1 barn av 4.
• Slapphetstillstånd drabbar 1 barn av cirka 10 000.
– Det kan vara väldigt skrämmande. Barnet blir blekt, livlöst och går inte att få kontakt med. Det är en övergående reaktion, men man bör söka sjukvård för att kontrollera att symtomen inte är tecken på en allvarlig sjukdom. Reaktionen brukar komma inom tre till fem timmar efter vaccinationen och kan pågå allt mellan några minuter och en halvtimme, säger han.
• 1 barn av 1 000 kan bli väldigt ledsna och skrika otröstligt och länge.
• Feberkramper drabbar 1 barn av 14 000.
Utöver detta finns det en risk för allergisk chock vid vaccination.
– Eftersom det är ett allvarligt tillstånd finns det alltid beredskap för att omedelbart sätta in den behandling som behövs, säger Harald Heijbel.

3. Kan MPR-vaccinationen orsaka autism?

Är det sant att barn kan få autism av MPR-vaccinationen?
1998 publicerade den medicinska tidskriften The Lancet en artikel där läkaren Andrew Wakefield hävdade att han funnit ett samband mellan MPR-vaccination, tarminflammation och autism.
Artikeln väckte stor uppmärksamhet. Wakefields rön kunde dock inte bekräftas av andra forskare. Ingen annan studie har heller kunnat visa något samband mellan MPR-vaccination och autism, tvärtom har flera studier visat att det inte finns någon skillnad i andelen autism mellan vaccinerade och ovaccinerade barn.
Förra året meddelade The Lancet att man  numera tar avstånd från Wakefields artikel, eftersom det har framkommit flera tveksamheter kring artikelns uppkomst.
Idag anses det inte finnas något vetenskapligt belägg för att MPR-vaccination kan orsaka autism. Jackie Swartz vill ändå inte helt utesluta att det kan finnas ett samband:
– För ett redan känsligt och sårbart barn kan MPR-vaccinationen bli droppen som får bägaren att rinna över. För ett sådant barn kan vaccinationen framkalla hjärninflammation som kan innebära att barnet försvagas och utvecklar autismliknande drag, tror han.
Margareta Blennow replikerar med en motfråga:
– Vad skulle hända med det barnet om det fick mässling på naturlig väg, frågar jag mig då?
Hon påpekar också att det tidssamband som finns mellan autism och MPR-vaccination är naturligt, eftersom symtomen vid autism ofta debuterar kring 18 månader, samma tidpunkt som barnet får sin första MPR-vaccination.
Viviann Nordin är barnläkare och arbetar med barnneurologi och habilitering. Hon har för Läkemedelsverkets räkning utvärderat de 15 rapporter om autism som misstänkt vaccinationsbiverkning som har inkommit sedan år 2000.
– Elva av barnen hade fått MPR-vaccination. För sju av dem fanns det ett tidssamband mellan vaccinationen och att man började notera svårigheter i barnets utveckling. Hos vissa av barnen fanns det även andra tänkbara bakgrundsfaktorer. Det finns ingen möjlighet att vare sig bevisa eller motbevisa att vaccinationen haft betydelse, säger hon.
Kan MPR-vaccinationen för redan känsliga barn bli droppen som får bägaren att rinna över?
– Nej, det är inte sannolikt att det finns någon sådan mekanism.
Är det uteslutet att det finns ett orsakssamband mellan autism och vaccination?
– Man har inte kunnat visa något orsakssamband och det är inte troligt att det finns något.
Men frågan om ett eventuellt samband mellan MPR-vaccination och autism är laddad, poängterar Viviann Nordin:
– Det finns en grupp föräldrar som är övertygade om att det finns ett samband. Jag känner väldigt för dessa föräldrar och anser att vi inom sjukvården bör vara lyhörda och ödmjuka och fortsätta samla kunskap.

4. Kan vaccinationer störa barnets immunsystem?

Ibland hör man att barn som har vaccinerats kan få en sämre förmåga att klara av framtida infektioner och sjukdomar. Stämmer det?
Påståendet att vaccin ibland försvagar immunförsvaret i stället för att stärka det kan stämma  när det gäller de extra starka mässlingsvaccin som ibland användes förr i utvecklingsländer, skriver Socialstyrelsen i en kunskapsöversikt för hälsovårdspersonal. Misstankarna om att det extra starka vaccinet minskade barnens motståndskraft mot andra infektioner ledde dock till att det snabbt togs ur bruk, och det har aldrig använts i industriländer som Sverige.
De vaccinationer som ges till barn i Sverige snarare stärker än försvagar immunsystemet, menar Margareta Blennow:
– Vaccinationer är ett sätt att reta immunsystemet så att det kommer igång, säger hon.
Jackie Swartz säger sig dock vara övertygad om att barn på grund av vaccination kan få ett försvagat immunsystem.
– Det är logiskt: att manipulera med ett immunsystem som är under mognad kan störa utvecklingen av försvaret, säger han.
Av detta skäl anser han att det är bäst att vänta till 2–3 års ålder om man vill MPR-vaccinera sitt barn.
– Då har både immunsystemet och centrala nervsystemet mognat så pass att barnet bättre kan klara av främmande ämnen.
Lars-Åke Hanson, barnläkare och professor emeritus i klinisk immunologi, avfärdar resonemanget helt och hållet.
– Vi vet faktiskt mycket om barnets immunsystem idag, säger han.
Det nyfödda barnets immunsystem är fullständigt men ”mycket litet”, förklarar han. Det börjar expandera redan från födseln, i och med att barnet då möter ofarliga och skyddande bakterier från mammans ändtarm.
– Barnet kommer att exponeras för hundratals eller tusentals främmande substanser, så kallade antigener, varje dag, och det är som svar på detta som barnets immunsystem utvecklas.
Barn klarar av massor av antigener utan problem, säger Lars-Åke Hanson. Potentiellt farliga bakterier skyddas barnet från via bröstmjölken.
– Men vissa bakterier och virus är tuffa och har särskilda mekanismer för att ta sig förbi barnets immunsystem och etablera en infektion. Då kan man se att immunsystemet ibland påverkas negativt. Och det är därför, för att få skydd mot detta, som vi vaccinerar.
Det extra starka mässlingsvaccin som förr användes i utvecklingsländer var levande. Det man numera använder är mer försvagat, och det ger inte någon negativ effekt på immunsystemet, säger Lars-Åke Hanson.
– Men det introducerar ett bra immunsvar som skyddar utmärkt. Just vad vi vill ha.
Margareta Blennow påpekar också att ett annat syfte med vaccinationen är att ha kontroll, både över den tidpunkt när barnet blir smittat och smittdosens storlek.
– Om man väljer att vänta med vaccinationen så ökar man risken för att barnet ska utsättas för naturlig smitta vid ett tillfälle där det av olika skäl kanske inte är lämpligt att få sjukdomen, säger hon.

5. Kan vaccinationer orsaka allergi?

Kan vaccinationerna ligga bakom det ökande antalet allergier bland barn?
Barn som har vuxit upp med antroposofisk livsstil får färre allergier än andra barn, har studier visat. Den antroposofiska livsstilen innebär bland annat att det är mindre vanligt med vaccinationer, antibiotika och febernedsättande medel, men det handlar också om sådant som en kost med mer mjölksyrebakterier.
Jackie Swartz, som själv deltar i forskningsprojekt om allergi, anser att det finns en viss, men entydig, risk att vaccinationer kan öka risken för allergi.
– Det är förstås svårt att uppskatta hur mycket vaccinationerna påverkar eftersom det har med hela den antroposofiska livsstilen att göra. Men vissa former av allergi kan öka i och med vaccinationen, till exempel hösnuva, vilket en nyligen avslutad och ännu inte publicerad stor, europeisk studie visar.
Smittskyddsinstitutet menar att det inte finns några paralleller mellan ökningen av allergier och vaccinationer. Margareta Blennow håller med:
– Ökningen av allergier kan inte förklaras med vaccinationerna. När den västerländska livsstilen introducerades i Östeuropa ökade antalet allergier drastiskt – och innan dess vaccinerades så gott som alla, de hade en närmast hundraprocentig täckning.

6. Om man inte vaccinerar?

Vad händer om man tackar nej till MPR-vaccinationen?
Det som kan hända är att barnet kan få sjukdomarna, men om man bor i Sverige är risken väldigt liten eftersom vaccinationstäcknigen idag är hög, påpekar Margareta Blennow.
– Det som är lite alarmerande är att om man stöter på smitta utomlands, eller om det kommer in ett fall från ett annat land, så har man ett oskyddat barn.
Sjukdomarna är en risk i sig, anser de flesta – även Jackie Swartz, men han poängterar att han framför allt ser möjligheterna:
– Genom sjukdomarna får barnet en möjlighet att mogna såväl kroppsligt som själsligt och socialt. Det visar erfarenheter från tiotusentals barn i Europa som är patienter hos antroposofiska läkare.
Jackie Swartz anser att riskerna för komplikationer är minimala.
– Men det förutsätter att barnet har vårdats enligt antroposofiska riktlinjer, vilket förutom en god omvårdnad framför allt innebäratt man bara ger febernedsättande läkemedel som Alvedon i nödfall, eftersom feber är ett av de bästa sätten att bekämpa infektion.
Och om barnet inte har fått sjukdomarna på naturlig väg när det börjar nå tonåren så kan det vara dags att vaccinera i alla fall, anser han.
– Då ökar risken och allvaret av komplikationerna, samtidigt som risken att smittas ökar när tonåringarna ger sig ut i världen, långt hemifrån utan föräldrar som kan ge den riktiga vården.
– Vi har långa listor på föräldrar som vill att deras ovaccinerade barn ska smittas av mässling, men det tycks som om det inte är så lätt för barn att få mässling längre.

7. Snålskjuts då?

Kan man inte strunta i MPR-vaccinationen? De flesta andra är ju vaccinerade, så mitt barn kan väl inte få sjukdomarna i alla fall?
Visst kan man strunta i vaccinationen.
– Vi har ju tack och lov frivillig vaccination i Sverige, och det ska vi fortsätta ha, tycker jag. Är det så att man som förälder absolut inte vill vaccinera sitt barn utan i stället vill utsätta det för risken att få sjukdomarna, då tycker jag att den möjligheten ska finnas – sen tycker jag att det är sorgligt om just det barnet inte bara drabbas av sjukdomarna utan också får men av dem, säger Margareta Blennow.
Att tacka ja till MPR-vaccination är också en solidarisk handling, framhåller hon.  Många barn som redan är försvagade på grund av exempelvis immunbristsjukdomar eller cellgiftbehandling kan inte vaccineras. Det bästa man kan göra för att hjälpa dem är att minimera risken för att sjukdomarna ska få fäste i Sverige genom att hålla vaccinationstäckningen så hög som möjligt, menar hon.
Om minst 90 procent av alla barn är vaccinerade eller har haft sjukdomarna så anses det inte vara någon stor risk för att en epidemi ska få fäste i landet. Men någon garanti finns aldrig. Det kan till exempel räcka med att någon som har smittas av mässling under en utlandsresa träffar många ovaccinerade förskolebarn vid hemkomsten för att början till en epidemi ska vara ett faktum.
För Jackie Swartz rimmar det illa att låta bli att vaccinera sitt barn men ändå inte vilja att barnet ska ha sjukdomarna. Att barnet ska få sjukdomarna på naturlig väg är för honom själva vitsen med att avstå från vaccinationen.

8. Så – hur ska man göra?


Vad väger tyngst – argumenten för att vaccinera sitt barn eller argumenten för att inte göra det?

För Margareta Blennow är det argumenten för vaccination som väger tyngst.
– Med vaccineringen skyddar man sitt eget barn mot sjukdomar som kan orsaka allvarliga skador, lidande och, faktiskt, död, säger hon.
Jackie Swartz anser att det viktigaste är att man som förälder kommer fram till ett beslut som man kan stå för. Han menar också att man egentligen bör väga fördelarna mot nackdelarna för varje barn och för varje vaccination, mot bakgrund av bland annat ålder och den allmänna hälsan.
– Jag skulle önska att ett barn som i övrigt är friskt får gå igenom mässling, påssjuka och röda hund på naturlig väg. Men jag önskar inte att spädbarn får dem.
Om barnet i övrigt är friskt men föräldrarna är oroliga för sjukdomarna?
– Då ska de vaccinera barnet. Jag brukar säga att det är bättre med ett vaccinerat barn och lugna föräldrar än ett ovaccinerat barn och oroliga föräldrar.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 10/2005

Läs mer:
>> Malins oro ledde till ett forskningsprojekt
>> Nästan alla vaccineras
>> Snabbfakta om sjukdomar

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler