"Bär inte bördan ensam"

"När vuxna någon enstaka gång slår sina barn är det en varningssignal att man som förälder inte mår riktigt bra och kan behöva hjälp, stöd och avlastning", säger Fredrika Kihlén, bvc-psykolog.

Fredrika Kihlén arbetar som bvc-psykolog inom landstinget i Uppsala och träffar varje år hundratals föräldrar i föräldragrupper och i enskilda samtal.


Hon börjar med att göra skillnad mellan trauma och frustration.


– Trauma är när barn regelmässigt misshandlas på något sätt. Frustration handlar om enstaka tillfällen då vuxna av olika anledningar slår ett barn. Det är så vanligt förekommande och kan hända vem som helst, säger Fredrika Kihlén.

Om du har slagit ditt barn

Bvc-psykologens råd:

• Bär inte på bördan ensam – prata med någon du känner förtroende för.
• Ta kontakt med en bvc-psykolog. Olika landsting har olika regler. Ibland kan du behöva remiss. Du måste inte berätta för din bvc-sköterska varför du vill träffa en psykolog.
• Försök att sova och reda ut var problemen finns i ditt liv som partner och förälder. Vad gör dig arg? Frustrerad? Ledsen? Besviken?

Hon berättar att det är sällan föräldrar själva tar upp ämnet, men när hon börjar skrapa på ytan och också avdramatisera det hela, börjar många berätta.


Sömnbrist i kombination med stress, hög arbetsbelastning eller problem i parrelationen ligger ofta bakom frustrerade föräldrars agerande. Till slut orkar man inte längre med det stretande, provocerande barnet som bara vägrar att göra som man säger. Handlingen tar över förnuft och tanke och i nästa stund har man antingen tagit i barnet för hårt eller slagit.

”Be om förlåtelse”
Så gott som alla föräldrar vet var gränsen går för när man är för hårdhänt. Mår vi bra och känner oss någorlunda pigga och starka kan vi gå ifrån eller behärska oss när vi blir frustrerade och arga. När man har slagit sitt barn är det ofta en varningssignal om att något inte är bra och att man kan behöva stöd och hjälp.


– Man ska inte slå sitt barn. Men händer det någon enstaka gång har man inte skadat sitt barn för resten av livet. Det viktigaste när det hänt är att be barnet om förlåtelse, säger hon.


– Det spelar ingen roll hur litet barnet är. Det viktigaste är att man visar barnet sin ånger och ber om förlåtelse. Då förmedlar vi att vi har gjort något fel och att vi älskar barnet. De flesta som slagit till sitt barn i frustration reagerar med att direkt efter slaget börja gråta och ta upp barnet i famnen. Man inser vad som hänt och man ångrar sig. Därefter kommer starka skuld- och skamkänslor.


Efter att man bett barnet om förlåtelse är det därför viktigt att berätta om det som hänt för någon.


– Det bästa, i en fungerande och bra relation, är att prata sin partner, men det är inte alltid det går. Prata då i stället med en vän, mamma eller syskon och finns ingen sådan så ring din bvc-sköterska. Händer det mitt i natten kan man ringa Bris föräldratelefon. Det viktiga är att få det ur sig så snart som möjligt och inte bära på de här känslorna ensam, råder Fredrika Kihlén.


Hon önskar att öppenheten var större mellan föräldrar, så att man också vågade prata om detta mer med varandra.


– Dagens föräldrar ställer höga krav på sig själva. Förutom att man ska ha ett perfekt och välstädat hem och barn som sover om nätterna och en perfekt parrelation ska man vara lycklig. Men jag brukar säga till de föräldrar jag träffar att de måste sänka ribban och acceptera att småbarnsåren är tuffa och jobbiga. Får man vardagen att gå runt så är det nog. Ibland kan man uppleva guldstunder som man ska ta vara på och vara glad för.  Att jobba på den sociala fasaden är ett utmärkt sätt att bränna ut sig som förälder. Vi utplånar oss själva, säger hon.


Fredrika Kihlén tycker också att föräldrar ska be mer om avlastning innan det är för sent. Två trötta föräldrar är inget bra utgångsläge.


– Försök att få sova och be om hjälp. Du är inte en sämre förälder för att ditt barn inte sover om nätterna. Kontakta en psykolog innan det blir kris. Det finns både tröst och stöd att få, säger Fredrika Kihlén.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 6/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler