Det började som en vanlig förkylning…
Lina Eidenberg

Ossian smittades av RS-virus. Det blev dramatiskt – men nu mår han bra.

RS-virus – det började som en vanlig förkylning…

De flesta barn smittas av RS-virus under sitt första år. Oftast blir det som en vanlig förkylning – men inte för alla. En del blir, precis som Ossian, allvarligt sjuka.

Förra vintern var en intensiv tid.

              
Först föddes Ossian, Hilmas lillebror. Det var förstås en glädje i sig, men det var också i och med det som det jobbiga började, säger mamma Maria.


– De första två veckorna av Ossians liv fungerade inte amningen. Det stressade nog både mig och honom. Sen blev Wille, min sambo, sjuk. Magsjuk. Och när han blev frisk blev Hilma sjuk – jätteförkyld, helt igenmurad i näsan, ont i öronen och halsen…


Maria gjorde vad hon kunde för att hålla smittan borta från Ossian. Men det hjälpte inte. 7 veckor gammal blev även han förkyld.


– Han var så täppt i näsan att han fick svårt att äta. Vi åkte till sjukhuset, men de sa att det inte var någon fara. Han fick näsdroppar, sen fick vi åka hem igen.


Hemma försökte de hålla ställningarna så gott det gick i det nyblivna tvåbarns- och sjukkaos som rådde.


– Det var en så intensiv tid, minns Maria. Det var fullt upp både på dagar och nätter, och jag var så trött. Jag såg inte att Ossian blev sämre och sämre.

Orkade inte äta

Efter ett par dygn började Ossian kräkas.


– Han kräktes upp en massa slem. Sen åt han inte längre. Han orkade inte suga. Han bara låg där och tittade inte ens upp. Han var helt apatisk, och min första reaktion var så konstig. Jag tänkte ”Vad skönt – låt honom sova, jag är så himla trött”.


– Jag var helt slutkörd, men vi insåg förstås ganska snabbt att vi måste åka till sjukhuset. Och när vi stod där i receptionen och jag hörde mig själv berätta att han inte var kontaktbar, att han inte ville äta – då började jag vakna upp. Plötsligt förstod jag att han var riktigt dålig, och den känslan förstärktes av att vi fick hjälp med en gång; vi behövde inte vänta fem minuter ens.


Maria grät av förtvivlan när hon såg hur illa däran Ossian var: han reagerade inte när en sköterska lade sina kalla händer på hans kropp, han reagerade inte när han fick en mask över mun och näsa för att inhalera adrenalin.


– Jag var jätterädd att han inte skulle klara sig. Det var en tanke som inte alls hade slagit mig innan, men nu liksom kastades jag brutalt in i verkligheten, och det gjorde mig livrädd.


Det visade sig att Ossian hade en svår RS-virusinfektion med lunginflammation.


– Han hade jättedålig syresättning, så han fick syre genom en slang i näsan. Och han hade tappat rösten, så han kunde inte skrika ens om han hade orkat – han var så ynklig, det kom bara små pip från honom.

Fem dygn på sjukhus

När Ossian väl fick hjälp vände det ganska snabbt.


– Jag pumpade ur brösten, och redan efter ett par timmar orkade han äta lite av det ur flaska. Men han var fortfarande väldigt svag.


Efter fem dygn på sjukhus var Ossian så återställd att Maria och Wille kunde åka hem med honom. I ytterligare två veckor fick han hemsjukvård: två gånger om dagen kom en sjuksköterska och försäkrade sig om att han tillfrisknade som han skulle.


Egentligen var det först på sjukhuset som Maria blev medveten om Ossian och hans behov, säger hon.


– Det är konstigt, men innan dess tyckte jag bara att han var jobbig när han skrek och gnällde. Jag hade nog inte riktigt tagit honom till mig än. Jag var så trött, så trött och jag märkte inte riktigt hur han hade det. Det hade varit så mycket runt omkring att jag inte hade kunnat ta mig den där tiden med bara honom, jag bara stretade på. Jag hade väl inte kommit honom tillräckligt nära, helt enkelt.


Efteråt kände Maria skuld.


– När man får ett andra barn är man ju så fokuserad på det första barnet. Man vill ju att de ska tycka om sitt nya syskon, och man är jätterädd att de ska känna sig åsidosatta. Men jag fick fruktansvärt dåligt samvete över hur jag hade känt i början av Ossians liv.

Blir ofta förkyld

I dag har Ossian hunnit bli tio månader, och sedan han tillfrisknade från RS-virusinfektionen är han som ett annat barn: mer nöjd och tillfreds med tillvaron, mer lugn och harmonisk.


Ända sedan RS-viruset härjade i hans kropp har han visserligen ofta varit förkyld. Varje gång har han blivit rosslig i luftvägarna, och helt nyligen fick han så svårt att andas att de fick söka hjälp akut på sjukhuset.


– Det kanske inte är sviter av RS-viruset, men jag tror det. Jag tror att det gjorde honom mer känslig, säger Maria.


Numera försöker hon undvika att utsätta Ossian för smitta så gott det går.


– Jag tänker inte åka in till stan med honom och gå i varuhusen under värsta julruschen, och jag tvättar händerna ofta, både på mig, Ossian och Hilma. Men jag driver det inte hur långt som helst, jag går till exempel till öppna förskolan – om han inte är förkyld förstås, då undviker jag det.


Numera får Ossian luftrörsvidgande medicin så fort han visar minsta tecken på förkylning, det verkar hjälpa bra.


– Och han har varit otroligt tålmodig genom hela den här tiden! Numera är han en glad kille som ofta sitter och skrattar, och han är verkligen inte typen som gnäller. Om han säger ifrån, då är det allvar.


Texten publicerades i Vi Föräldrar 6/2013

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler