Linus gjorde en bok om sin syster

Linus skrev en bok om sin syster

Linus gjorde en bok om sin syster




Min lillasyster sitter i rullstol ibland – det är namnet på en bok om hur det kan vara att ha ett syskon med funktionshinder, skriven och illustrerad av Linus Åhlander, 5 år.

Egentligen var det inte meningen att det skulle bli en bok, berättar Kamilla, Linus mamma som har skrivit ner och ställt samman hans ord. Från början ville hon bara hjälpa Linus att uttrycka sig.

– Jag hade läst någonstans att det är bra för barn att få bearbeta sina känslor och intryck genom att rita och berätta. Det fick fäste i mig. Linus var 4 år då, och han mådde inte bra. Han brukar vara väldigt trygg, men de berättade på dagis att han kunde bli väldigt ledsen för ingenting, att han ofta kunde bara sitta och fundera. Det var inte likt honom.

Utdrag ur Linus bok

”När Sofie kör sin rullstol kan andra nog undra ’Vem är det där?’ Dom ser en flicka som dom inte visste fanns i Sverige. Kanske tror dom att hon inte har tränat tillräckligt och att det är därför hon inte kan gå så bra. En del tror nog att Sofie är 1 eller 2 år fast hon snart ska fylla 3.”


”Det är jobbigt för Sofie att vara på sjukhus och jag tror att det är jobbigt för mamma och pappa också. Även om det känns onödigt att hon måste ha en slang vet jag att hon annars skulle bli jättesjuk.
Jag tycker att vi ska laga henne så fort som möjligt så att hon kan börja springa med mig, bli snabbare, klättra och kanske hjälpa morfar att skotta.
Jag mår bra och jag gör nästan aldrig illa mig. Jag vill gärna följa med på sjukhuset varje gång för att jag vill se vad som händer. Då behöver inte mamma och pappa berätta allt. Ibland när Sofie blir ledsen eller har ont kan hon bli gladare om jag skojar med henne och låtsas ramla."

Började må dåligt
Linus lillasyster Sofie föddes med en ovanlig kromosomavvikelse*. Hon kommer att bli kortväxt och hon har problem med motoriken. Hon har också en immunbrist som kräver behandling var tredje vecka, och hennes tarmar kan inte ta upp vanligt fett.

När Linus började må dåligt hade Sofie, i samband med en magsjuka, varit riktigt sjuk. För att få mer tid med Linus tog Kamilla under en period föräldra­ledigt halva fredagarna. Hon hämtade Linus på förskolan och lät Sofie vara kvar. Och så pratade de. Linus ritade och berättade om sina tankar, känslor och funderingar.

– Tanken att det skulle bli en bok väcktes ganska snabbt när jag hörde Linus berättelse och såg hans bilder. Jag är ju formgivare till yrket, så det ligger kanske nära till hands…  Men det var han själv som ville att vi skulle skriva ner det på datorn. Han knackade ner en del ord själv också, det tyckte han om att göra.

Förmåga att uttrycka sig
När man läser boken slås man av Linus imponerande förmåga att uttrycka sig.

– Ja, skrattar Kamilla, många säger att han är en liten farbror: ganska lillgammal, väldigt verbal. Han kan komma och sätta sig i soffan och säga ”Mamma, nu diskuterar vi lite!”.

– Men jag tror i och för sig att han har varit tvungen att mogna tidigt i och med att han fick en lillasyster som var funktionshindrad. De säger på dagis att han vaktar henne som en hök.

Hur Linus har påverkats i övrigt av att ha en funktionshindrad syster är svårt att säga, tycker hon.

– Han har ju bara ett syskon, han vet inte hur det hade varit att inte ha henne eller att ha ett annat syskon. Men han var bara 2 år när hon föddes, och det första halvåret där­efter hade han ingen funktionell familj, kan man säga.

– Han har blivit stor fort, och van att kliva åt sidan. Väldigt självständig, på gott och ont. Han är i grunden en lugn och trygg person, men jag tror att han har tvingats att bli mer självständig än andra. Samtidigt kan han ibland liksom backa tillbaka och verkligen bli liten – särskilt om han själv blir sjuk i magsjuka till exempel. Då kan han nästan spela ut det där: ”Nu är det j a g som är sjuk, nu får ni ta hand om m i g!”

Med Sofie på sjukhuset
Kamilla har funderat mycket på hur syskon påverkas av att ha sjuka eller funktionshindrade syskon.

Än har de inte bett om särskild hjälp för Linus, men skulle de göra det så skulle de säkert få det, tror hon. Det känns som om det finns en öppenhet för det på barnhabiliteringen där de går med Sofie.

– Och när Linus är med Sofie och oss på sjukhus och behandlingar, då är vårdpersonalen som tar hand om Sofie väldigt tillmötes­gående även mot honom. De gör honom delaktig på ett sätt som han tycker om, även om han gärna går ut ur rummet när det är dags för sprutor…

Stolt över boken
Att göra en bok kan nog ha varit avlastande för Linus, tror Kamilla:

– Jag vet inte om det är något facit och förmodligen inte heller någon livslång terapi, men det var ett fint tillfälle för oss att sätta oss ner och prata om hur han egentligen känner det.

Linus själv är väldigt stolt över boken. Hans far- och morföräldrar har fått den i present, och han visar den gärna för alla som vill se.

– Man märker kanske inte direkt att ”Oj, vad bra det var för honom att få berätta hur han upplever det”, men jag tror att det var det. Han berättade ju, då behövde han få göra det, säger Kamilla.

* Sofies kromosomavvikelse är en skelettdysplasi som kallas Chondrodysplasia punctata x-kromosombunden dominant, eller Conradi-Hünnerman syndom.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 6/2008

Ladda ner Linus bok!

Här nedan kan du ladda ner och läsa Linus bok Min lillasyser sitter i rullstol ibland.

Filen är utskrifsskyddad, så du kan inte skriva ut den.

Min lillasyster sitter i rullstol ibland


Läs mer om barn med sjuka syskon i Vi Föräldrar nummer 6 2008, som finns i butik från och med den 30 april och når prenumeranterna fyra–fem dagar innan.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler