"Jag slog min dotter"

"Jag slog min dotter"


Det står två krattor lutade mot äppelträdet i trädgården i centrala Uppsala. På den mindre av dem står det ”Maja” med svarta bokstäver på skaftet.


Maja, 3 år, och mamma Susanne har jobbat i trädgården hela förmiddagen. Nu är de inne i huset och dricker saft. Lillebror Hjalmar ligger i vagnen och sover. Allt är lugnt och idylliskt.


Så var det inte när vi träffades på öppna förskolan för några månader sedan. När vi andra mammor drack kaffe och såg våra barn tumla runt i lekrummet bröt Susanne ihop.

Förekom krisen…

… genom att se över arbetsrutinerna hemma och skapa balans.
… genom att försöka få någon liten stund av egentid för att hämta kraft.
… genom att vara tydlig i kommunikationen med din partner. Prata, fundera och resonera tillsammans. Ofta mår man bättre efter en jobbig dag med barnen om man får lite bekräftelse och uppmuntran.

– Usch, den dagen vill jag helst glömma. Men på något sätt kände jag mig trygg bland alla mammor så jag vågade berätta, säger Susanne.


Samma morgon hade Susanne slagit Maja, något som aldrig hade hänt förut.

Ensam med barnen

– Jag hade varit ensam med barnen i tre dygn. Min man var på tjänsteresa. Hjalmar hade vaknat flera gånger om nätterna och gråtit. Mitt i detta hade Maja sin värsta trotsperiod, så varje gång jag ägnade Hjalmar någon uppmärksamhet blev hon helt galen. Hon skrek och kastade saker omkring sig. Hon vägrade att äta och vrålade rakt ut när hon inte fick som hon ville. Och då menar jag verkligen vrålade, säger Susanne och ruskar på huvudet.


Hon hade precis fått Hjalmar att somna om mitt i natten och hade själv somnat till i en timme när Maja petade på henne. Klockan var kvart över fyra.


– Maja kröp in under mitt täcke. Jag somnade till några minuter, men vaknade av att hon puttade ner sina nappar, en efter en, på golvet. När allt annat är tyst låter det ganska mycket.

Kom ihåg att…

… föräldrar får och ska bli arga på sina barn ibland.
… det är inte farligt att ta i sina barn ordentligt – barn behöver gränser.
… ett neutralt och bestämt ”Nej” eller ”Sluta” biter ofta bättre än utskällningar och hot.
… om du är på väg att tappa behärskningen – gå ifrån en stund. Byt rum, lämna barnet och räkna till tio. Gå sedan tillbaka och red ut situationen.

Susanne försökte vara smart. Allt för att Hjalmar inte skulle vakna. Hon plockade upp napparna och stoppade om Maja. Det var lugnt några minuter. Sedan började Maja putta ner napparna igen.


– Då plockade jag upp dem, gav dem bestämt till Maja och väste i mörkret ”Det är mitt i natten, vi ska sova nu. Håll reda på napparna”.


Då öste Maja ner alla napparna på golvet. Hjalmar vaknade och grät.


– Jag höll på att bli galen. Jag skällde på henne och kommenderade henne att lägga sig i sängen och vara tyst.


Hjalmar somnade om efter en halvtimmas vyssjande. Susanne dåsade bort en kvart innan Maja återigen öste ner sina nappar på golvet.


– Då bara kokade det i mig. Jag tog upp napparna och tog tag i hennes arm och sa ”Nu räcker det. Sluta nu. Du väcker Hjalmar”.


– Då vrålade Maja rakt ut. Sedan kan jag inte riktigt minnas hur lång tid som gick, men jag satte mig på hennes sprattlande ben och i nästa stund hade jag gett henne en örfil. Hon stirrade på mig med sina stora bruna ögon och ville gråta, men jag såg att hon inte vågade. Underläppen darrade på henne, men min hand var fortfarande i luften som om jag skulle slå henne igen. Då fattade jag vad jag hade gjort.

”Jag hatade mig själv”
Susanne tog upp Maja i famnen, som äntligen började gråta.


– Jag höll henne, klappade henne, vaggande henne som när hon var bebis och allt jag fick ur mig var ”Förlåt, förlåt, förlåt”.


– Jag höll ena armen under hennes rumpa och tänkte på när hon var nyfödd och hela lilla blöjrumpan fick plats i min hand. I huvudet dunkade orden ”Jag har slagit mitt barn – vad är det för fel på mig?”.


Länge, länge kramades de i sängen. Susanne grät, Maja grät och Hjalmar stod i sin spjälsäng och grät han också.


Maja, som var rejält röd på kinden, torkade tårarna efter en stund och började leka i stället. Men Susanne kunde inte få stopp på gråten. Skam- och skuldkänslor vällde fram.


– Jag kände att jag hatade mig själv, att jag hade förstört henne för livet. Jag började anklaga mig själv. Vad är jag för en mamma? Och tänk om min man skulle få reda på det? Skulle han lita på mig? Kan jag verkligen vara ensam med barnen? Tänk om Maja säger nåt på dagis?


Men Maja gick aldrig till dagis den dagen. Susanne tog med sig barnen till öppna förskolan, där vi sedan träffades.


Kunde inte ljuga för bvc-sköterskan

En vecka senare skulle Hjalmar vaccineras på barnavårdscentralen.


– Bvc-sköterska frågade som vanligt om allt var bra och jag kunde inte ljuga för henne. Jag berättade precis vad som hade hänt. Hon lugnade mig, gav mig servetter att torka tårarna med och sa ”Oj, vad du måste vara trött. Det här skulle aldrig ha hänt annars. Du vet att Maja och Hjalmar kan inte ha en bättre mamma än du – men du skulle nog behöva prata med någon av våra psykologer. Mest för din egen skull.”


Ytterligare en vecka senare träffade Susanne en psykolog via bvc. Det tog fyra samtal innan Susanne kunde släppa skamkänslorna över att hon hade slagit sitt eget barn. Hon insåg också hur trött och utmattad hon var och hur ojämn balansen var mellan henne och maken när det gällde att ta hand om barnen, tvätten, disken, matinköpen och annat som hör vardagen till.


– Det är så lätt att köra på när man är föräldraledig och tänka ”Jag är ju ändå hemma, det fixar jag”. Sedan sitter det där kvar när man börjar jobba och så har man skapat ett liv som man inte alls vill ha eller orkar med som mamma. Är man två måste man dela. I alla fall på nätterna, så att man får sova ordentligt varannan natt, säger Susanne.


Maja kommer utstörtandes ur huset. I farten tappar hon sin ena randiga gummistövel och springer mot mamma.


– Kratta igen mamma? frågar hon.


– Mmm…  okej då, svarar Susanne och faller nästan bakåt när Maja kastar sig om hennes hals.


Fotnot: Susanne, Maja och Hjalmar heter egentligen något annat.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 6/2008

Läs mer

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler