Här får barnen prata av sig

Att ha mamma eller pappa i fängelse blir ofta en skamlig hemlighet för hela familjen – om barnet ens vet att föräldern sitter inne. På Solrosen i Göteborg får barn till föräldrar i fängelse träffas och prata av sig. Här ordnas också föräldrakurser.

Att ha en familjemedlem i fängelse påverkar självklart hela familjen: Såväl barn, föräldrar som andra an­höriga. Ofta blir det något skamligt, något som man inte pratar om.

–  Det finns ett enormt behov av stöttning: Alla i familjen drabbas om till exempel mamma hamnar i fängelse, säger Gustav, familjepedagog och psykoterapeut på familjecentret Solrosen.

Gustav och Solrosens psykolog Carina sitter med varsin mugg kaffe framför sig. Vi har stämt möte i Solrosens lokaler i centrala Göteborg för att få veta mer om verksamheten, som drivs av frivilligorganisationen Räddningsmissionen.

– Vi går ut på anstalter och häkten och informerar om att vi finns och om vad vi gör, säger Gustav.
Barn och ungdomar är Sol­rosens högsta prioritet och de har ett stort behov av att prata av sig.

– Det är vanligt att man inte berättar för sina barn att man sitter i fängelse eller att man sitter häktad. Ungefär 80 procent av alla föräldrar som sitter häktade har valt att inte berätta. Även om den intagna väljer att inte berätta blir lögnen inte alltid det skydd man kanske hoppats på, säger Carina.

– Att till exempel säga till ett barn att ”pappa ligger på sjukhuset” kan väcka skrämmande tankar Eller att mörka och låtsas att mamma jobbar på häktet, att låtsas att barnet är på besök på mammas jobb, det är sällan lyckat. Dessutom kan barnet få för sig att föräldern har stuckit frivilligt, inflikar Gustav.

För att kunna stötta familjen fullt ut rekommenderar Gustav och Carina föräldrarna att berätta som det är: Mamma eller pappa har gjort något dumt och sitter i fängelse. Det kan även ett mycket litet barn ta till sig och bli lugnad av.

– Vi tycker att man kan berätta tidigt för barnet. Man bör dock berätta på barnets nivå: Man behöver inte nödvändigtvis säga till en 3-åring att ”pappa har mördat någon”. En 3-åring förstår inte fullt ut vad det innebär i verkligheten.

De uppmuntrar föräldrarna att se till att några som står barnet nära, till exempel fröken i skolan eller kompisens föräldrar, vet hur familjebilden ser ut. Det ger en extra trygghet för både föräldrarna och barnet, och gör att bördan inte blir så tung att bära för barnet.

Gustav och Carina träffar barnen både enskilt och i grupp. Enskilt för att det kan finnas ett stort behov av att prata av sig, i grupp för att det är viktigt att barnen får se att de faktiskt inte är ensamma. Ibland träffas de också hela familjerna.

– Många av barnen är arga på sina föräldrar och visar det genom överaktivitet, sömnproblem, mag­ont eller en enorm duktighet. Genom att prata om ilskan blir det ofta lättare, konstaterar Carina.

Solrosen är också med vid föräldracirklar, där de intagna föräldrarna får träffa varandra. Här pratar man om ilskan och alla motstridiga känslor som barnet kan känna. Det händer till exempel att barnet inte vill prata med sin mamma eller pappa i telefonen när han eller hon ringer från anstalten. Eller att barnet desperat låtsas att allt är bra, för att mamma eller pappa ska kunna känna sig lugn.

– Vi pratar mycket känslor: om det svåra att separeras från sitt barn. Men för en del blir också fängelsevistelsen något positivt. Ibland kan den bli en grund för att en förälder ska kunna skapa en relation till sina barn. Kanske har man tidigare varit drogberoende, man kanske inte har haft några föräldraförebilder att lära sig av.

En stor del av arbetet går ut på att ordna så bra möten mellan barnet och föräldern som möjligt.
– Just nu har vi hand om en familj där flickan behöver komma ofta till anstalten, hennes pappa hjälper henne med läxorna. Då försöker vi underlätta för det, säger Gustav.

Gustav och Carina pratar om vikten av att jobba med föräldraskap innanför murarna. På varje anstalt ska det enligt lag finnas ett barnombud som ska underlätta kontakten mellan föräldrar och barn         och bland annat se till att besöksrummen är barnvänliga.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 7/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler