Unga tvillingföräldrar

"Vi var ju bara barn när vi fick barn"

Matilda var bara 16 år gammal och Claes nyss fyllda 17 när de fick tvillingarna Martin och Viktor. Idag har sju tuffa men roliga år passerat sedan de blev föräldrar.
 

De studsar omkring som två gummibollar i vardagsrumssoffan. Ena stunden ligger de, ena stunden sitter de och däremellan slår de kullerbyttor mot ryggstöden.
– Jag ska bli hockeyspelare när jag blir stor, säger Martin.
– Tjejtjusare ska jag bli, säger Viktor och brister ut i ett jätte­fniss.

De luttrade unga föräldrarna Matilda och Claes sitter stilla och bara ler.
De var tidigt ute, Matilda och Claes, från Lillpite respektive Sjulnäs i Piteå kommun. Redan i grundskolan, i klass åtta, blev de ett par under en discodans på Sjulnässkolan.
Tonåringarna fortsatte att träffas. De höll ihop även under första gymnasieåret på Strömbackaskolan, där de båda gick omvårdnadsprogrammet.

Men det var också då som livet drastiskt skulle komma att förändras.
Matilda blev gravid.
– Det var ju inte planerat direkt. Jag åt p-piller. Naturligtvis hade vi inga planer på att skaffa barn. Men det gick som det gick, konstaterar Matilda.
Torsdagen den 23 augusti 2001 kom de ut via kejsarsnitt. Martin lyftes ut först. En minut senare var det Viktors tur att ge hals i förlossningsrummet på Piteå BB.
– Det var verkligen omtumlande. Man var ju bara själv ett barn när man fick axla papparollen, till två småttingar dessutom, med allt vad det innebar av ansvar, säger Claes.

FAMILJEN STÄLLDE UPP
Medan tonårskompisarna körde moped och träffades på ungdomsfik hade Matilda och Claes fullt upp med amningsbestyr, vällingkok, nappflaskor, bebistvätt, barnbajs, blöjbyten, bvc-besök och ständig brist på sömn.

Det var turbulent. Det var omvälvande och händelserikt men också glädjefyllt. Tonåringarna bodde på varsitt håll, fem kilometer från varandra.
Räddningsplankan kom att bli far- och morföräldrarna.
– Både mina och Matildas föräldrar fick ta ett stort ansvar under flera år. De ställer fort­farande upp även om huvud­ansvaret mera kantrat över på oss, säger Claes.

Matilda tvingades initialt ta ett sabbatsår från gymnasiestudierna. Claes fortsatte plugga.
– Jag förde över pappalediga dagar till min och Matildas mamma. Det var möjligt genom en ny lag.
Farmor och mormor blev alltså – pappalediga. Idag har sju år gått sedan dubbelfödseln.
Claes och Matilda har blivit 24. De lever inte längre tillsammans, det gjorde de bara under en kortare period.
– Vi har delad vårdnad, och har Martin och Viktor varannan vecka. Men vi har förblivit väldigt goda vänner, och omsorgen om barnen kan knappast fungera bättre än vad den gör, menar Matilda, som bor i lägenhet i Öjebyn utanför Piteå.

Matilda slutförde så småningom sin gymnasieutbildning, och beskriver sig idag som en ”sjukskriven arbetssökande hemmafru”.
Claes bor tillsammans med Sofia i en trerummare mitt i Piteå och arbetar som sjuksköterska på Piteå Älvdals sjukhus.
– Först nu har man uppnått en ålder när man normalt börjar fundera på föräldraskap. Och då har man alltså tvillingpojkar som fyller 8 i augusti, säger Claes.
– Efterhand blev ju omsorgen om Martin och Viktor rutinmässig. Det händer att folk säger ”åh, vad ni gjort det bra”, men vi hade ju inga val och har inte agerat bättre eller annorlunda än vad andra skulle ha gjort, säger Matilda.

YNGSTA PARET
När pojkarna var nyfödda visade en kontroll hos Statistiska Centralbyrån att Claes och Matilda var det yngsta paret i Sverige som fått tvillingar sedan 1940-talet.
Tvillingarna är utseendemässigt lika varandra, men det har aldrig klarlagts ifall de är enäggstvillingar.
Men till sinnet är de högst olika – Martin är den lugna, eftertänksamma och Viktor teaterapan.
– De går i ettan på Björklunda i Öjebyn. Det känns märkligt ibland när man kallas på utvecklingsamtal för barnen, något som man alldeles nyss själv deltagit i som elev, säger Matilda.

MISSAR SAKER
– Även om det är roligt att få barn är det ingenting jag vill rekommendera andra i så tidig ålder. Visst missar man saker.
För egen del hade jag gärna rest mer till andra länder, säger Claes.
– Det allmänna kroglivet har man väl ändå hunnit med, fortsätter han.
– Normala ungdomsproblem, som kompisarna ibland berättade om, har man ibland haft svårt för. Sånt som beskrivits som stort och hemskt har känts väldigt futtigt i jämförelse med ens egen vardag. ”Väx upp för sjutton” vet jag att jag tänkt många gånger, säger Matilda.

Sedan är det dags för de yvigt krumbuktande tvillingpojkarna att lämna vardagsrumssoffan. Myrorna i brallorna ska förflyttas till en innebandytillställning i Sjulnäs.
– Både jag och Viktor är backar, säger Martin.
– Vi gör många mål, förklarar Viktor, innan han lägger sig raklång på en skateboardbräda och rullar iväg in mot köket.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 2 2009.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler