"Jag känner inte igen min 6-åring"

"Känner inte igen 6-åringen"

Plötsligt är det som om en oro har flyttat in i själen. 6-årsåldern är för många en stor förändringstid.

– Det är inte alltid lätt att umgås med en 6-åring – men det är säkert ännu jobbigare att vara 6 år, säger barn- och föräldrapsykologen Malin Alfvén.

6-årsåldern är för många en stor förändringstid. Dags att sluta dagis och börja 6-årsverksamheten. Och utvecklingen – både den fysiska och den psykiska – tar ett jätteskutt.

– Många 5-åringar är ganska lugna och tillfreds med livet, men plötsligt kan de inte sitta stilla längre, de spiller och ramlar av stolen, säger Malin Alfvén.

Kroppen växer och barnet kan inte styra den som tidigare.

– Det är som om armar och ben är för långa, de kan smälla i dörrar och tycka att livet känns botten, säger hon.

6-årsåldern kallas därför lilla tonåren.

– Både 6-åringen och tonåringen utvecklas oerhört snabbt och det är samma rastlöshet och samma sökande efter en identitet. Och bakom den ibland tuffa fasaden finns en känslig själ.

6-åringar tvivlar ofta på sig själva och funderar på döden. Många, men långt ifrån alla, får vredesutbrott och det kan bli många konflikter hemma.

Många föräldrar blir irriterade när barnet, som tidigare kunnat hälla upp mjölken utan problem, plötsligt både spiller och välter ut glaset. Ibland känns det som om utvecklingen går bakåt i stället för framåt.

Vad man kan göra är att låta barnet vara litet när det behöver det och förklara att det kan vara urjobbigt att vara 6 år.

– Ibland får man som förälder trösta sig med att barnet utvecklas och att det blir väldigt bra när den här perioden är över, säger Malin Alfvén.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Junior 1/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler