Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Hur är en bra förälder?

Alla vill vi vara ”bra” föräldrar. Ge våra barn vad de behöver. Men hur gör man? ­Professor Malin Broberg sammanfattar i 5 viktiga punkter. 

Vad är en bra förälder? Vad behöver barn för att må bra? Malin Broberg, professor i psykologi, berättar.
Vad är en bra förälder? Vad behöver barn för att må bra? Malin Broberg, professor i psykologi, berättar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Trygghet och säkerhet kommer först, säger Malin Broberg, professor i psykologi vid Göteborgs universitet:

– En förälders allra viktigaste uppgift är att se till barnets säkerhet och trygghet. Ett barn som är tryggt förvissat om att föräldern finns där och är snäll, det barnet vågar oftast – utifrån sina förutsättningar – utforska världen och utvecklas.

Malin Broberg, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Malin Broberg, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.

Bra föräldraskap kan egentligen sammanfattas i fem punkter, menar Malin Broberg. Alla punkter handlar om att på olika sätt hjälpa barnet att känna trygghet:

1.  En bra förälder ser det från barnets perspektiv

Malin Broberg: ”En bra förälder är en som lyssnar på barnets behov. Som försöker se situationen ur dess perspektiv: Vad är det barnet vill säga med sina ­signaler?

Det handlar bland annat om att inte automatiskt avfärda barnets signaler som trots. Om att man ­försöker förstå vad barnet vill, även om man kanske har bråttom till förskolan.

Om man till exempel kan förstå ’Det är klart att det är mysigt att sitta här hemma och bläddra i en bok’ är det bra att bekräfta det. Det betyder inte att man alltid ska göra som barnet vill. Men kanske kan man avsluta läsandet mer i lugn och ro om man på ett tydligt sätt har försökt förbereda barnet på att det snart är dags att gå till förskolan.

På kvällen, när det är läggdags, kanske man som förälder tycker att det är viktigt att hålla på rutinerna: ’Nej, nu gör vi så här, det har vi ju bestämt!’ Om barnet inte riktigt är med på noterna är det bra om man kan tänka ’Varför vill inte barnet? Tänker barnet på ett annat sätt än jag?’. Kanske kommer man då fram till: ’Aha, barnet tänker nog att ’Nu tar den här mysiga stunden med mamma eller pappa slut, det vill inte jag! Eller ’Jag vill inte att lampan släcks, för då blir det så mörkt och läskigt!’

Allt handlar egentligen om att som förälder inte tänka ’Du gör bara tvärtemot hela tiden!’. Och att ­bekräfta för barnet att man förstår vad det säger eller signalerar. När man kommunicerar på det sättet visar man respekt. Det lär barnet empati och ger en förmåga att förstå och respektera andra, vilket är viktigt för att fungera ihop med kompisar.”

2. En bra förälder är tydlig men snäll – väldigt snäll

Malin Broberg: ”Som förälder ska man vara lite som Bamse, tänker jag. När man är större, starkare och klokare måste man också vara snäll. Vuxna bestämmer väldigt mycket i vardagen för små barn – vem som ska ta hand om dem, när de ska äta, när de ska sova, när man ska gå ut och så vidare. Det behöver vi göra för att livet ska funka. Men det är viktigt att inse att det också betyder att barn bestämmer väldigt lite – även om vi vuxna ibland upplever att de styr hela tillvaron.

Vi vuxna behöver vara trygga med att ta ansvar och sätta gränser när det behövs, men också ­fundera på hur och när vi måste sätta gränser.

Det handlar om förhållningssätt – om hur man tolkar barnet, och om att låta barnet bestämma när det är möjligt.

Det är bra om man kan vara den här vänliga och tillåtande personen som är nyfiken på vad barnet tänker och vill, och om man kan tänka att barnet i de flesta fall inte gör saker av illvilja utan för att det vill uttrycka något.

Det snälla handlar mycket om hur man reagerar vid olyckshändelser. Att man förstår att olyckor, som att välta ut ett glas mjölk eller kissa på sig, händer ibland, och att man då försöker hantera den frustration man kanske ändå känner utan att låta den gå ut över barnet.

Man behöver vara så trygg i sin vuxenroll att man kan vara väldigt snäll och samtidigt styra när barnen gör något som inte är bra för dem – till ­exempel om de är på väg att springa rakt ut i gatan.

Det är också bra att komma ihåg att barn är ­olika. En del är mer försiktiga och känsliga. De behöver en extra mjuk och uppmuntrande förälder för att våga utforska och vara nyfikna. Andra är mer impulsiva och utsätter sig kanske för farliga situationer. De kanske behöver tydligare gränser.

Min poäng är att man som förälder bör fundera på vad man tycker att barnet kan få vara med och bestämma om och vad som inte är förhandlingsbart. Och att de gränser man sätter sätts på ett ­tydligt men vänligt sätt.”

3. En bra förälder sätter ord på barnets känslor

Malin Broberg: ”Barn behöver mycket hjälp med att organisera sina känslor, som vi ­psykologer säger. De behöver hjälp att förstå sina känslor, förstå varför de kommer – och att hantera dem. Annars kan känslorna bli helt överväldigande.

Vi föräldrar hjälper våra barn med detta i vardags­pratandet: ’Oj, är du hungrig?’. Eller ’Nu ska vi se, nu byter vi blöja så känns det bättre sedan’. Vi pratar ofta så. När vi gör det signalerar vi, både med ord och tonfall, att vi försöker förstå. Och ibland lyckas vi förstå.

Vardagspratandet är viktigt. Det hjälper barnet att förstå sig självt och att hitta strategier för hur man kan göra om man till exempel ramlar och slår sig när ­mamma eller pappa inte är med. Eller hur man kan stå ut med eller komma igenom vardagliga känslor som besvikelse över att en rolig aktivitet måste upphöra, eller ledsenhet över att en förälder måste gå till jobbet.”

Att hitta stunder där man ha roligt tillsammans med sitt barn är värdefullt. Särskilt om man också ofta bråkar med varandra.
Att hitta stunder där man ha roligt tillsammans med sitt barn är värdefullt. Särskilt om man också ofta bråkar med varandra.

4. En bra förälder har roligt tillsammans med sitt barn

Malin Broberg: ”Barn- och föräldrarelationen är ömsesidig. Barnet behöver känna att ’du kan njuta av att vara tillsammans med mig och jag njuter av att vara tillsammans med dig’. Och föräldrar ­behöver känna och förstå hur viktiga de är för sina barn. Att de inte är ­utbytbara.

Att ha roligt med varandra är grunden till det kitt vi har ihop, vi och våra barn. Det handlar inte om stora saker som att gå på ­Liseberg. Det handlar om att hitta ­stunder i vardagen för att till exempel leka tittut, läsa en bok, bygga lego eller spela boll på ett ­roligt sätt. Att känna att man är nära, helst en stund varje dag. Att känna att relationen i grunden bygger på glädje över att vara ­tillsammans.

Goda stunder tillsammans är bra på flera sätt. Till exempel minskar det antalet konflikter.”

En bra förälder kan säga förlåt.
En bra förälder kan säga förlåt.

5. En bra förälder rättar till det som blir fel

Malin Broberg: ”En bra förälder är en som kan reparera det som blir tokigt. För det finns ingen perfekt ­förälder, inte om vi inte vill ­uppfostra som programmerade robotar. Livet har sina fel och brister. Ödmjukheten inför det är viktig, både inför oss själva och med tanke på våra barn.

Alla föräldrar gör misstag. Det är helt okej. Det ­viktiga är att man kan fånga upp det som har blivit fel och försöka göra något åt det. Då gör man något som barn växer av.

Man kanske har tänkt ’Har man en gång sagt nej är det alltid nej’. Eller man kanske har blivit för arg på barnet. Då är det bra om man kan fånga upp barnets känslor, liksom sätta sig själv i barnets situation och reparera. Rätta till. Kanske man säger: ’Nej men oj, där blev jag för arg, förlåt. Skrämde jag dig?’. Eller så kanske man tänker, efter att ha sagt nej till något: ’Fast varför inte egentligen? Kanske kan det vara okej ändå?’. Då är det bra att kunna bortse från sin ­prestige och säga: ’Det var tokigt av mig att säga nej. Du har ju rätt. Nu gör vi som du vill istället.’”

Läs också: 

3 saker föräldrar behöver veta när det är trots, bråk och tjat

En god relation till dig som förälder – det är allra viktigast för ditt barn

Vad behöver barn? Barnpsykolog Malin Bergström svarar på läsarfrågan