"Vart känner du dig hemma någonstans?"

"Var känner du dig hemma någonstans?"

Janas krönika. Har du hittat hem eller söker du fortfarande? Hemma behöver inte vara en stor fin villa, utan det är där du känner dig tillfreds, menar Jana Söderberg.

2011 har rullat igång – långsamt, men säkert. För egen del känns det som att jag mentalt fortfarande hänger kvar i året som gått. En kort men intensiv influensaattack tvingade familjen i sängläge på nyårsafton och gårdagen var första dagen där vi alla var på benen igen. Vilken start!

Nej, det blev ingen fest, inget skålande och ingen nedräkning för min del i nyårsnatten utan en febrig diffus övergång till ett nytt år.

Men två dagar i sängen med frys- och svettattacker i omgångar gav mig också en oväntad chans till reflektion och en märklig upplevelse av njutning mitt i allt. Jag kände som våra barn när vi kommer hem efter en semesterresa - en stor glädjesuck ”åh, hemmmmma!”. Om det finns någon plats i världen jag kan tänka mig att tillbringa två influensadagar på, så är det i vårt hem där jag kan gå runt i pyjamas hela dagen och stirra i brasan utan att vilja vara någon annanstans.

Att vara hemma – vad är det egentligen? För mig är det lugnet i att vilja stanna där jag är just nu och att vara tillfreds utan att längta bort. Hemma – det är att landa i mina val utan att ifrågasätta dem hela tiden i en förhoppning att äntligen hitta hem någon annanstans.

När livet snurrar fort och tvingar på oss förändringar (må det vara ett oväntat influensavirus eller en relationskris…) då är det viktigt att det finns platser där vi känner oss hemma och kan återhämta balans. Det handlar inte så mycket om fysiska platser utan snarare om dimensioner i vårt liv där vi är trygga.

Det kan vara din föräldraroll där du känner dig säker, förskolan som du valde för ditt barn och är nöjd med, ditt jobb och dina ansvarsområden som du behärskar eller din bostad som du trivs i. När för många arbetsprojekt snurrar i mitt huvud och blandas med barnens stora och små bekymmer så tar jag gärna en lång promenad med hunden och fokuserar medvetet på Norra Djurgårdens fantastiska naturreservat. Att känna mig hemma där jag bor ger mig perspektiv och insikten att inte allt behöver förändras just nu.

Det är klart att vi behöver ifrågasätta våra livsval då och då. Ska vi bo i hus eller lägenhet med små barn? På landet eller i stan? En ny chefsposition eller mer balans i tillvaron? En lång resa till Australien eller ett nytt kök nästa år? Det är viktigt att ta ställning. Men det är lika viktigt att acceptera och landa i beslut som har tagits, i alla fall under en period, för att samla kraft till andra livsval. Att söka ett nytt jobb kanske inte korrelerar så bra med dagligt suktande efter drömboendet på hemnet.com. Att piffa till din soffa med nya kuddar och soffbordet med en blomsterbukett däremot kan göra stor skillnad när du sätter dig efter en lång dag med en kopp te. Prova – det funkar!

När jag var liten så växte jag upp i en trea på 75 kvm och delade rum med mina två bröder tills jag var 17. Ingen dans på rosor betraktat i backspegeln. Jag lovar! Men jag uppskattar än idag min mammas förmåga att ge oss barn ett varmt hem där våra kompisar trivdes och där många gäster knackade på. ”Finns det hjärterum så finns det stjärterum” var hennes devis i vårt definitivt inte alltid välstädade hem. Det fanns inget att ifrågasätta – vi hade inte råd med ett större boende. Så var det bara.

Idag är mängden alternativ ofta det stora problemet som får oss att tveka och vela i våra beslut. Jämt vill vi känna att vi valde det bästa alternativet. Men när strävan efter det perfekta blir till en stressande verklighetsflykt så finns en stor risk att vi aldrig hittar hem utan fortsätter söka hemkänsla någon annanstans hela livet. Om vi bara hade det nya köket med alla välstädade ytor … ja, då skulle vi säkert hitta lyckan och prova alla nya recept vi har samlat på hög, sitta länge med familjen vid middagsbordet och skratta med varandra som en italiensk filmfamilj! Tror du verkligen det när du behöver jobba ännu mer för att finansiera renoveringen och dessutom känner dig trött efter att barnen har hämtats vrålhungriga från dagis? Inget fel med ett nytt kök (vi ska snart renovera köket förresten), men hemkänslan ligger inte i matplatsens design utan det du gör av tiden när du sitter där.

Vår treåring har börjat säga flera gånger om dagen nu ”Mamma, jag vill hem.” Lite förvirrat frågade jag henne idag ”Men älskling, vart vill du? Vi är ju hemma!” Då svarade hon med bestämd röst och med en treåringens självsäkerhet ”Jag vill sitta i ditt knä, mamma!” Japp, hemma har många ansikten!

Jag önskar dig ett riktigt gott 2011 och framför allt att du känner dig hemma i ditt liv!
 

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler