Att desarmera en föräldra-bomb

Valfrihetsstress

Att desarmera en föräldra-bomb

Gång på gång har vi sett bilden i amerikanska actionfilmer, hjälten, krönt med svettpärlor, håller nervöst i kabelknipsaren. Hela världens öde vilar på hans axlar. Ska han knipsa av den röda kabeln? Eller den gröna? Vem hade en aning om att det var en metafor för föräldraskap?

Hur som helst är det precis så många amerikanska föräldrar känner att det är idag. Våra mest basala föräldraansvar som handlar om mat, omsorg och undervisning har kommit att få röd-eller-grön-kabel-status. Fatta rätt beslut i förhållande till näringsintag, barntillsyn och idrottsaktivitet och ditt barn är väl rustat att möta livet. Fatta fel beslut och boom! Katastrof.

För vissa utkristalliserar sig frågor som dessa bokstavligen i samma stund som barnet föds. Tyg- eller pappersblöjor? Omskärelse eller inte? Det handlar om att välja läger, identifiera sin stam, sätta en standard för den egna föräldrakarriären. Livsviktiga frågor som kräver omfattande research.

På nätet finner en nybliven förälder debatter som får amerikansk politik att framstå som ett kafferep i en jämförelse. Anonyma föräldrar (företrädesvis amerikanska mammor) radar upp aktuella frågor och anklagar varandra med vulgär häftighet på forum som urbanbaby.com. När man läser diskussionstrådarna här blir det snart uppenbart att man är en idiot och att man skadar sitt barn om man inte fattar de rätta besluten. 

Problemet är bara att alla val är fel ur någons synvinkel. Få ämnen har framkallat en mer högljudd debatt än frågan om att gå tillbaka till jobbet eller stanna hemma. Med en sorgligt bristfällig föräldrapolitik (12 veckors obetald ledighet per familj) tvingas amerikanska familjer tidigt ta ställning till frågan om barnomsorg. De flesta amerikanska hushåll tvingas välja mellan två alternativa karriärer: gå tillbaka till jobbet eller stanna hemma med barnen? Samtidigt som allt fler män blir delaktiga som föräldrar är det i praktiken fortfarande kvinnor som i oproportionerligt hög utsträckning är ensamma om beslutet.

Idag rasar därför det som här kallas för ”Mamma-kriget”. I bokaffärerna finns hela avdelningar med böcker som företräder olika sidor i debatten, som handlar om att beroende på vilket val kvinnorna gör så förråder de antingen sina barn, sig själva eller sitt kön. Det är inte utan att den påläste snart känner sig övertygad om att en bomb kommer att detonera oavsett vilken av kablarna man knipsar av.

En riktig blodtryckshöjare för amerikanska föräldrar är den svindlande processen att välja förskola och skola. Lauren Harrison är advokat. Så här minns hon hur det var att välja förskola till sin dotter: ”Jag upplevde det som att mitt val bokstavligen skulle utgöra skillnaden mellan en inträdesbiljett till Harvard och ett välbeställt liv kontra en strävan efter att bli servitris på något långtradar-chaffis-hak.”

Samma fråga landade nyligen ganska brutalt i vårt vardagsrum. För ungefär tio år sedan var jag och min hustru med och grundade en förskola på vår arbetsplats. Det var en ganska anspråkslös historia, men bekvämligheten i det hela betydde allt för oss. Min hustru kunde fortsätta amma och slapp pumpa. Vi kunde vara med barnen under lunchen och hade möjlighet att titta in lite då och då under dagen. Men viktigast av allt, våra barn var glada, de blomstrade.

När vår yngste son började närma sig skolåldern började emellertid föräldrar till andra barn i hans grupp gräma sig. Var fanns schemat? Varför hade barnen inte övat sig mer på att läsa och skriva? En efter en började föräldrarna oroa sig över att de egna barnen skulle ha kommit ”efter”. De valde att klippa en av kablarna och skickade sina barn till mer akademiska förskolor.
Situationen lämnade mig och min hustru med ett eget röd-och-grön-kabel-dilemma: låta sonen stanna kvar, men utan sina kompisar, eller flytta honom till en annan förskola?
Vi höll andan, klippte kabeln.

Sova tillsammans eller eller lära barnet sova själv? Standardvaccinering eller inte? Uteslutande organisk mat? Sötningsmedel? Bunkra med aktiviteter efter skolan eller uppmuntra till fri lek? Klubbsporter eller mer friluftsorienterad idrott? Alla dessa frågor bidrar alla till en ökande oro bland föräldrar som försöker göra det rätta.

Naturligtvis försöker många amerikanska föräldrar undvika Föräldraskap enligt Bomb-detonerings-modellen. Vi irrar fram lite planlöst, försöker lita till våra instinkter och hitta det som funkar bäst för en själv. Och vi ser våra barn i backspegeln och gläds åt samtalet vi har när vi kör till den nya skolan.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 12 2008.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler