Vi skäms när vi tappar tålamodet

Vad skäms du för?

Vi skäms när vi tappar tålamodet

Stress gör att vi beter oss så vi skäms.

Det finns mycket att skämmas över, visar en undersökning som publicerades i slutet av förra året (se faktaruta här intill). När vi inte hinner med allt vi vill och känner att vi borde göra. När vi inte lyckas ge våra barn en tillräckligt bra start i livet. Men allra mest skäms vi alltså när vi tappar tålamodet gentemot våra barn.

Fakta/Undersökningen

Undersökningen om skam och skuld genomfördes 2007 av omvärldsanalys­företaget United Minds på uppdrag av magasinet Existera och Centrum för samtidsanalys.
Bland det svararna kände mest skuld för var att de inte ägnar barnen den tid de borde, att de inte engagerar sig tillräckligt i barnen samt att de har dåligt tålamod och ofta blir arga på barnen.
Att misslyckas som förälder toppade också listan på det man skulle känna mest skuld/skam inför.
1 215 personer tillfrågades.

Vad ska man göra då, när tålamodet inte räcker till? När vi höjer rösten och skriker åt barnen, eller tar tag i dem litet för hårt? När vi är sura och tvära mot en liten nyvaken solskensunge som vill leka 6.30? Varför tappar vi tålamodet över huvudtaget, och är det egentligen något att skämmas över?


– Boven i dramat är oftast stress. Det är absolut lättare att tappa tålamodet när man är stressad, och kanske ännu mer om man lider av sömnbrist, vilket många småbarnsföräldrar gör, säger Giorgio Grossi, stressforskare och doktor i psykologi.

En negativ spiral
Forskning visar att svenska kvinnor sover sämre och oroar sig mer än förut. Vi oroar oss över jobbet, barnen, kärleken, framtiden, ekonomin och det förflutna. Giorgio Grossi berättar att det ligger i människans natur att oroa sig och på så sätt förekomma faror. Vi har genom evolutionen utvecklat förmågan att lösa problem innan de ens har hunnit uppstå.


Men en överdriven oro skapar lätt en negativ spiral av oro, svårt att sova, dåliga dagar, fokus på det negativa i tillvaron, mer oro, och slutligen den typ av negativ stress som i allra värsta fall kan leda till utbrändhet.


– Självklart ska man ta skammen över att ha tappat tålamodet på allvar. Det är inte farligt att känna skam. Skammen, och sam­vetet är ju vårt eget sätt att sätta gränser för vad som är ok eller inte. I bästa fall korrigerar vi vårt beteende, och försöker göra bättre nästa gång, säger Giorgio Grossi.


Det är när vi inte klarar av att förändra det negativa, utan tappar kontrollen gång på gång, som vi måste ta tag i situationen och göra något konkret.


– Det första steget är att acceptera det som har hänt, att det handlar om ett dåligt mönster som man är redo att bryta, säger Giorgio Grossi.


Ett tips är att helt enkelt göra en självrann­sakan och fråga sig vad man har för värderingar och varför. Vilka idéer har man om barnuppfostran, och varför har man dem? Hur vill man vara mot sina barn, vad är en bra fostran?

Måste vara perfekt
När Giorgio Grossi pratar med sina patienter om värderingar visar det sig ofta att de att de har orimliga krav på sig själva.


– De vill vara punktliga, prestera på jobbet, vara goda medmänniskor, perfekta, lyssnande, toleranta och kärleksfulla mammor, perfekta fruar och fullblodsälskarinnor.


Men när man skrapar lite på ytan, så handlar den här typen av värderingar ofta om mer grundläggande önskemål, till exempel om att man vill bli älskad, omtyckt och bekräftad. Och behöver man verkligen ha ett perfekt städat hem för att vara värd att bli älskad?


Det andra steget är enligt Giorgio Grassi att i möjligaste mån få sina basala behov tillfredsställda. Sömn, mat och rekreation är A och O för att klara av tidspusslet som ju är en realitet för nästan alla småbarnsföräldrar. Och det gäller att värdera de här behoven precis lika högt som något annat.


Unga kvinnor som ju i stor utsträckning ligger i riskzonen för att bli utbrända, prioriterar inte sina egna behov. De tänker alldeles för kortsiktigt menar Giorgio Grossi.


– Har de en halvtimme över, så kör de på och tar aldrig igen sig. Vilket egentligen är galet när man har småbarn och för det mesta har en störd nattsömn. Den fria halvtimmen borde man i stället ägna åt vila.


En tredje åtgärd för att slippa ilskan och stressen, är att kartlägga sin tid.


– ”Jag hinner inte ens duscha” är en vanlig kommentar från småbarnsföräldrar. Eller ”Jag har inte sovit en blund”. Och den här typen av sägningar gör att tillvaron känns hopplös, säger Giorgio Grossi.


I stället ska man försöka kartlägga tiden då man faktiskt hinner med sig själv. Vi är ofta orimligt upptagna med att koncentrera oss på det negativa, speciellt när vi är stressade och trötta, och ser inte klart på problemet. Ofta måste man stiga ur sin livssituationen och se på den med perspektiv för att kunna göra konstruktiva förändringar i vardagen.


– Försök se ljusglimtarna i tillvaron. Det minskar oron och hoppet kommer åter, säger Giorgi Grossi.


Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 5/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler