Vad är väl Las Vegas mot dotterns kotte?

”Du har fått napp, du har fått napp!” Utropet var mitt, när jag och dottern stod och fiskade vid klipporna på Åland. Jag kände tyngden av den fisk som huggit sig fast i draget när jag hjälpte henne att veva in linan. Sakta men säkert kom gäddan närmare. Och i takt med att min förtjusning ökade (”Åh, tänk, Emma, du har fått en fisk”) ökade dotterns besvikelse.

Den sommaren hade hon just slutat med napp, och hon måste trott att det var hennes lyckodag när hon nu helt otippat skulle få en ny chans. ”Men… var är nappen?” var det enda hon frågade med ledsen röst, samtidigt som gäddan slet sig från draget och simmade iväg.

Vi som har turen att leva med små barn i vår närhet får ganska ofta sådana här bevis på att barn och vuxna inte tänker likadant, vi har inte samma begreppsvärld. Och det är väldigt nyttiga och bra påminnelser för oss gammelhjärnor, som har glömt bort hur man möter världen när man är 3 år och inte har så många förutfattade meningar om saker och ting.

Det här med minnet är en sådan sak. Så här års är vi en och annan som gör upp semesterplaner som ska få familjens sommar att bli den allra bästa. Man vill liksom ge sina barn fina barndomsminnen att samla på. Och så åker man till Legoland, Astrid Lindgrens värld, Mallorca eller vad man nu gör.

Men det behöver inte alls vara de storslagna (dyra) upplevelserna som ger minnen för livet. Istället för utlandsresan är det kanske skrapsåret på knät som man minns. Eller den jättestora myrstacken i skogen utanför farmor och farfar.

När barnen var 1 och 4 år gamla bilade vi i USA i fyra veckor. En fantastisk resa, och vi såg och upplevde så mycket längs den storslagna amerikanska västkusten.
Men när vi efteråt pratade om resan med vår 4-åring, var det helt olika saker vi hade tagit med oss därifrån. Där jag och hennes pappa pratade om San Francisco och Las Vegas, var dotterns starkaste intryck en kotte. Hon hade nämligen vid ett stopp på vägen hittat stora fina kottar, och dessutom fått ta med sig två av dem hem i bagaget.

De där kottarna hänger fortfarande vid ett fönster i vår lägenhet, som en påminnelse om att de bästa minnena i livet inte alltid går att planera fram.

Förlossningen blir inte alltid den fina upplevelse man hoppats på. På sidan 30 delar några mammor med sig av sina känslor av besvikelse och sorg. Barnmorskan Gudrun Abascal ger också sina bästa råd kring hur du kan bearbeta din förlossning.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler