Henrik: "Tyvärr bestämde jag mig för att pröva lustgasen"

Henrik var på jobbet när telefonen ringde en sen eftermiddag, en vecka före planerad nedkomst.

– Jag hade vikariat på en dagstidning och skrev en artikel när Maja ringde vid fyratiden. Hon sa att det kändes konstigt, men att det nog inte var något. Men man kan ju aldrig veta, tänkte jag och skrev klart artikeln så fort det gick. När jag var klar ringde Maja igen och sa att det nog var bäst att komma hem.

Henrik lämnade in texten och åkte direkt.

– Det första som slog mig var att det luktade annorlunda i lägenheten, en märklig doft som jag inte kände igen.

I sovrummet fanns Maja. Hon låg i sängen och kved.

– Jag ringde efter taxi och vi åkte direkt in till sjukhuset. Eftersom Maja redan kommit en bra bit på vägen fick vi ett eget förlossningsrum på en gång.

Köpte kyckling
Därinne fortsatte värkarbetet på en i övrigt lugn avdelning.

– Det var nästan ingen annan där som födde just då, så det var väldigt lugnt. Efter ett par timmar fick Maja epi­duralbedövning för att få vila, då hade hon varit igång i sex timmar och var rejält trött.

Själv var Henrik hungrig, och gick iväg och köpte en halv grillad kyckling.

– Det kändes väldigt konstigt att sitta i förlossningsrummet med den där kycklingen i handen medan Maja låg i sängen. Och det var en konstig känsla att vänta. För vad väntade vi egentligen på? Jag visste ju varför vi var där, för att vi skulle få barn, samtidigt var det väldigt svårt att fatta att det faktiskt skulle komma ett barn ut ur min flickvän.

Vattnet hade fortfarande inte gått, så Maja bestämde sig för att vandra omkring i korridorerna för att påskynda förloppet. Hon reste sig upp och efter bara några steg sa det poff! och så gick vattnet. Hon bad Henrik att kalla på en sköterska.

Men Henrik var inte riktigt med på noterna.

– Tyvärr hade jag just då bestämt mig för att pröva lustgasen. Först fungerade den inte alls, sedan drog jag några rejäla andetag och då fungerade den väldigt bra. Så när vattnet gick stod jag och lutade mig mot väggen för att inte ramla ihop. Som tur var försvann yrseln lika snabbt som den kommit, så till slut fick vi in en sköterska i alla fall.

Sköterskan konstaterade att det var dags att börja krysta.

– Fram till dess hade min uppgift varit att sköta kommunikationen med personalen när Maja hade för ont. Men när krystvärkarna satte igång kunde jag inte göra så värst mycket mer – förutom att hålla handen förstås, och peppa lite extra under de allra sista krystvärkarna när Maja skrek att hon inte orkade mer.

Några minuter efter ett på natten föddes Amanda.

– Då kändes det trots allt som att de sju timmarna gått fort. Vi hade försökt att förbereda oss mentalt på komplikationer och långa väntetider, men det gick väldigt snabbt när det väl hände. Det var väldigt biologiskt och primitivt. Det var helt klart det märkligaste jag varit med om, men ärligt talat vet jag inte om det var det största. Jag tycker mig ha haft större ögonblick efteråt, till exempel för några månader sedan när Amanda pekade på mig och för första gången sa något som lät som ”pappa.”

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 1/2008

Tillbaka till huvudartikeln

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler