Hur kan man stödja sin sexåring? Här är Pia Risholm Mothanders råd:

• Överge inte barnet. Tro inte att det är så stort, men ge det ändå ansvarsområden och behandla det som om det klarar av vissa saker.
– Låt barnet få möjlighet att finna en balans mellan att vara liten och stor – att få tröst när det behöver det, och att få stöd och uppmuntran till att det faktiskt klarar av saker och ting när det behöver det.

• Ha tålamod. Kom ihåg att den stormiga perioden går över, och glöm inte att den faktiskt har ett syfte: barnet utvecklas.
Men hur ska man göra då, ska man bara stå där och le milt och förstående?
– Nej! Man ska inte dra sig undan, man ska vara med. Man ska visa sina reaktioner, möta barnet och ta konflikterna. Barnet måste få uttrycka vad det känner, men det får inte göra vad som helst: till exempel inte slå, inte göra illa; vare sig själv eller andra, och inte medvetet förstöra värdefulla saker. Barnet behöver den hjälpen från sina föräldrar.
– Och hjälp barnet att resonera. I den här åldern är barn ofta väldigt mottagliga för att resonera och argumentera – även om det sällan kan ske just i stundens hetta.

• Rimliga krav. Ibland ställer vi för stora krav på våra sexåringar. ”Du som är så stor ska väl kunna…”, kanske vi säger.
– När vi spelar spel tror vi till exempel ofta att en sexåring ska kunna bära besvikelsen av att förlora mer än de kan. Men sexåringen har fortfarande småbarnsomnipotensen kvar, och kanske särskilt tydligt just när vi spelar spel. Därför bör inte en sexåring få förlora allftör ofta. Barnet ska inte vinna jämt, då blir det inget spännande – men om det alltid förlorar så blir det för kränkt. Det behöver vinna ibland för att stärkas.