Stress, skuld och skam…

Småbarnsföräldrarna Caroline, Mårten och Anna berättar om när de känner skuld och skam, och vad de blir stressade av.

"Varannan gång lyckas jag lägga band på mig"

Caroline är nybliven tvåbarnsmamma. Just nu är Billie, 1,5  år, sjuk och hemma från dagis, och minstingen Isadora, en månad, sover dåligt på nätterna.

Att Billie dessutom är svartsjuk på familjens nytillskott gör att konflikterna blir fler än vanligt.

– Just nu känner jag verkligen igen mig i Skam och skuld-undersökningen. Jag får ofta ångest för att jag inte klarar av att hålla humöret. Jag får dåligt samvete, och känner mig som en dålig mamma. Känner mig inte tillräcklig.

Caroline håller med om att det lätt kan bli en ond spiral av trötthet, oro, bristande ork och förlorat tålamod. Det är svårt att ha en uttänkt plan kring livet när vardagen titt som tätt gästas av otrevliga inkräktare som kräksjukor, influensa­virus, syskonsvartsjuka och mardrömmar.

– Varannan gång lyckas jag lägga band på mig själv, men varannan gång förlorar jag kontrollen, går i gång och säger helt orimliga grejer till min son.

Carolines sambo Thomas tar över och avlastar när det känns som jobbigast.

– Jag tycker nog att Thomas har något bättre tålamod än vad jag har just nu. Å andra sidan ammar han inte, är inte nyförlöst och får gå till jobbet som omväxling, säger Caroline och skrattar.

Caroline tycker att det är svårt att veta vad som är rätt och fel. Barnuppfostringteorierna känns som en snårskog av allt för många motstridiga budskap.
 
– Det är lätt att känna sig vilsen i bland. Hur arg får man bli? Får han ett trauma nu när jag skrek så där?

För att klara vardagsstressen försöker Caroline tänka positivt. Hon försöker vila när lilltjejen sover och håller på rutinerna för barnen så gott det går. Det underlättar när allt annat är kaos.

"Jag har inte alltid varit helt schysst mot min son"

Mårten har just påbörjat sin fjärde termin på Stockholms Universitet, efter att ha varit pappaledig med dottern Sigrid, 1,5 år. Han skäms mest över de få gånger då han tycker att ilskan har tangerat ett maktutövande.

– Det har hänt ett par gånger att jag känt att jag inte har varit helt schysst mot min son Marlon, 3,5 år. Jag tycker mig liksom ha sett på hela hans kroppshållning att han har blivit nedtryckt i skorna, berättar Mårten.

För det mesta lyckas Mårten behålla tålamodet.

– Självklart finns det gånger när jag känner att jag tappar kontrollen, men det sker inte särskilt ofta.
Mårten tror inte att det är farligt för barn att se ilska. Alla blir ju arga då och då. Det är när barnen utsätts för felriktad frustration och irritation som det dåliga samvetet knackar på.

– Ofta handlar ju ett bristande tålamod på att man är stressad, oroad eller irriterad på något som inte har med barnen att göra, säger Mårten.

Det blir extra tydligt när Mårten har fått egentid, tränat och gjort något för sig själv, då lägger sig irritationen och stressen och han blir en bättre pappa.

– Min tjej är väldigt bra på att inte gå i gång på småsaker. Där har jag lärt mig mycket. Det gäller att prioritera när man har småbarn –spelar det egentligen så stor roll att det ligger leksaker över hela golvet? Det räcker med att plocka undan en gång om dagen, det måste inte se perfekt ut jämt.

Trots sin lugna inställning till livet med småbarn så är morgonpåklädningarna ändå en utmaning för Mårten.

– När min 3-åring vägra klä på sig för tusende gången har jag lätt att tappa fattningen. Just när det upprepas gång på gång, det är som en sorts tortyr, säger Mårten och skrattar.

"Ibland känns livet som en tävling i föräldraskap"

Anna är ensamstående med två barn, Jordan, 2,5, och Dhanni, 1 år. Hon har precis börjat jobba efter en lång föräldraledighet. Ibland tycker hon att livet som ensamstående känns tufft, men samtidigt kan det i bland vara lättare än att dela ansvaret med någon.


– Jag slipper kompromisserna, och förväntningar som inte infrias. Jag vet att jag får klara min vardag själv, och försöker se till att bli avlastad då och då så att jag får tid för mig själv.

Anna tycker att vi svenskar har orimligt höga krav på oss som föräldrar. Hon tror att det kan bero på att vi får barn så sent och att vi då gör mammarollen till ett så stort projekt. Ett framgångsprojekt.

– Ibland känns det som att vi tävlar i föräldra­skap. Den som är snällast, mest konsekvent, och sätter lagom rimliga gränser vinner! Alla verkar vara experter på barnuppfostran.

Annas tålamod tryter när det praktiska strular. När tiden inte räcker till. Och det gör den allt som oftast inte. Det ska hämtas och lämnas på dagis. Lagas mat, borstas tänder och läsas sagor. Klart att det blir körigt ibland.

– Det räcker ju med att en av mina söner vägrar sätta på sig vinteroverallen så spricker tidsschemat och det blir galet stressigt. Och då skulle jag inte riktigt vilja att någon såg mig, säger Anna.


Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 5/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler